Min far var med i kriget

okt312010

Skrivet av Benjamin Larsson

Post Scriptum

altAtt köpa té

Jag gick in i en affär
som sålde té.
Bakom en disk stod det en ung kvinna
med blont hår uppsatt i en knut.
Hyllor fyllda med ljusgrå plåtburkar
sträckte sig raklånga på väggen
bakom henne.
På varje plåtburk satt det
en etikett påklistrad,
på vilka det stod olika namn.
Rabarber och grädde,
Grönt och skönt,
Maréld,
Tant grön,
Earl-grey.
Jag stod länge och tittade på de olika etiketterna
för att till sist välja Maréld.
Den unga kvinnan frågade hur mycket jag ville ha.
Hur mycket får jag ta? svarade jag.
Hon log, och hennes tandställning blottades.
Du får ta hur mycket du vill svarade hon.

Köld

Vi står vid en busshållplats.
Du kramar om dig själv
och börjar jogga framför mig.
Jag börjar att klappa med händerna
i takt med dina steg
och nynna på en melodi.
Du börjar att dansa, i en cirkel, runtomkring mig.
Jag fyller melodin med ord.
Du stannar framför mig
och observerar mig tyst.
Jag tystnar (jag också).
Nu fryser jag inte mer säger du till mig.





Mötet

Jag sitter vid sidan av en stor yta
täckt av is.
Isen bär ärr av skridskoblad.
Runtomkring mig är det mörkt
och på varsin sida av isen lyser två illröda ishockeymål
likt lyktor.
Plötsligt ser jag en gestalt gående mot mig.
Gestalten tar små, täta, steg över isen.
Jag ställer mig upp med ett ryck (och halkar nästan på istäcket)
när jag ser att gestalten till utseende är mig identisk.
Jag måste säga någonting tänker jag,
men finner mig stående tyst
och observerar hans ansikte.
Gestalten har tydligt markerade kindben,
bred näsa
och tjocka, hoptryckta, läppar.
Gestalten stannar framför mig
och står helt stilla.
Fixerar mig med blicken.
Sedan vänder han ryggen mot mig
och går i samma riktning som han
kom.
Jag står kvar och stirrar in i mörkret.





Ett väldigt hav

Om du öppnar luckan till tvättmaskinen
när den är påslagen,
och det rinner ut vatten från tvättmaskinen
ned på tvättstugans golv,
och vattennivån stiger
och sträcker sig över din midja,
bröstkorg,
dina axlar,
och din näsa.
Då kan du låtsas att du dyker i ett väldigt hav,
och att de mörkgrå dammråttorna,
och kläderna, vilka du med sådan omsorg
sorterat i vitt, svart, mörka och ljusa färger
är exotiska fiskar vilkas fjäll
reflekteras i lysrörens sken.

Borta

Snön yr runtomkring mig.
Jag sträcker ut båda armarna
och lyfter från marken.
Stiger allt högre upp i luften.
Blundar (för att snöflingorna inte ska hamna i ögonen).
Snöflingorna svider mot kinderna.
De letar sig in i öppningar på min jacka.
Jag stiger allt högre,
tills jag inte längre ser marken.






Demoner

De har byggt bo i trädkronor.
De har samlat ihop torra, spröda, pinnar
som de har vävt ihop till en plats att gro sina demoner.
Vi hör deras klagan från ovan.
Vi ser hur de observerar oss
med svultna blickar.






Min far var med i kriget

När jag var liten
och min far kom hem från kriget
satte han sig ned på knä framför mig
och tittade in i mina ögon.
Hans blick var stadig och lugn.
Nu är jag gammal
och hemkommen från ett nytt krig.
Jag ställer mig framför spegeln
och tittar in i mina egna ögon.
Min blick är stadig och lugn.




Ord

Jag steker ord.
Jag lägger upp dem på en tallrik
och häller en klick gräddfil ovanpå.
Jag sväljer dem med mjölk.

Jag tar ut ord ur ett linneskåp.
Jag trär in ett täcke
och kuddar
i dem.
Jag lägger dem ovanpå
en madrass.

Jag tvättar ord.
Jag stryker dem
och hänger in dem i en garderob.

Jag går till en bank.
Jag sätter mig framför ett skrivbord.
På andra sidan skrivbordet sitter det en bankanställd.
Jag säger att jag vill
sätta in tretusenetthundratvå ord
på ett konto.

Den bankanställde brister ut i skratt.
Den bankanställde tar pauser mellan skratten.
Han säger till mig att det förstår jag väl
att det inte går.





Döden

Tänk om jag dör.
Begravs, förmultnar och återföds.
Som en maskros, kanske.






Kärnan

Jag suger på en clementinklyfta.
Känner med tungan hur den innehåller en kärna.
Istället för att spotta ut kärnan (som man bör)
sväljer jag den.
Den landar i min magsäck
och rötter sprider sig.
En tjock stjälk letar sig upp genom tjocktarmen
och tunntarmen, för att till sist ta sig upp
genom munnen.
Stjälken sträcker sig ståtligt upp i luften
och på små, spinkiga, grenar växer det nya clementiner.





Svar

Kölden svider mot kinderna.
Jag tar upp ena handen för att borsta ur snöflingor
som har fastnat i skägget,
men jag förmår inte att röra på fingrarna.
De är stelfrusna.
En bergsvägg uppenbarar sig
en bit bort.
Den sträcker sig mot skyn
och breder ut sig åt båda sidor.
Jag följer bergväggen åt det ena hållet
och finner en öppning.
Grottan ser ut att sträcka sig långt inom berget.
Efter några timmars vandring finner jag en äldre man
sittandes framför en brasa.
Hans kropp är avmagrad och hans ansikte pryds av ett långt skägg.
Jag sätter mig ned mitt emot honom på andra sidan brasan.
Ursäkta, du har möjligen inte några svar? Frågar jag den äldre mannen.
Han släpper brasan med blicken och fixerar den på mig.
Nej svarar han,
sedan stirrar han in i brasan igen.




Det

Det stirrar på mig
med sina stora, kolsvarta, ögon.
Det öppnar sin käft
och dess tunga faller ut.
Jag kommenderar mina ben att röra på sig
men de svarar inte på mina kommandon.
Det rör sig, med sakta och klumpiga steg, mot mig.
Jag omringas av dets gap.

bild: Pavel Nastin