Performance: Unknown pleasures Reich+Szyber, Norrlandsoperan Umeå - Tidningen Kulturen

Kritik om scenkonst
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

 

En oförliknelig postmodern synopsis

Postmodernitet på frammarch även i Ume! foto: Mats BackerUnknown pleasures Reich+Szyber
Ljud-, ljus- & kostymdesign: Siiri Eriksson, Norunn Standal, Bente Rolandsdotter
Medverkande: Dag Andersson, Sandra Medina, Piotr Giro, Carina Reich, Bogdan Szyber
Rörelse- och metodvittne: Carina Roos
Norrlandsoperan Umeå

En gång i tiden fanns modernismen som löste alla problem som tidigare fanns. Sedan rannsakade människan sig själv och kom på sig med bedrägeri. Det var dags för en ny tankegång, samtidigt som vi inte på långa vägar hade avverkat det som följde modernismens storhet.

De populärkulturella referenserna i föreställningen är många, verkets titel i sig åberopar Joy Divisions fullängdare från 1979. Med skivan erhöll bandet från Manchester viss internationell notorietet men det blev bara en skiva därefter (tragiskt tog sångaren Ian Curtis sitt eget liv). Unknown pleasures (inte skivan utan Reich+Szybers performance) lägger fram en nyordning som är långt från summarisk men vid samma tillfälle begränsad i tid - åttiotalet! I denna postmodernism kom inte oväntat det som följde ett av sjuttiotalets populärkulturella vredesutbrott att kallas postpunk. Det var en i raden av kulturella urladdningar som samplade tidigare uttryck. Allt gjordes igen, om än i nya kulörer och med en nyare fashionabel prägel.

Jean-François Lyotard menar att människan inte alltid bör försöka framkalla sanningsenlighet, det är hellre så att vi ibland bör komma fram med allusioner för förklaringar som av någon anledning inte kan presenteras. Från scenen meddelar Sandra Medina att hon hela tiden försöker komma med nya idéer - nya allusioner - men att hon istället återupprepar en kunskap hon har som dansare, om och om igen gör hon samma saker. Noga räknat gör hon trettiofem samma saker. Den omständigheten är utpräglad som en dystopisk estetik, på ett scengolv som är ett havererat nöjesfält. Återigen en hänvisning till en återkommande företeelse under nittonhundratalet i västvärlden - ökad konsumtion, ökade levnadskostnader och en allt större ekonomisk bubbla som för eller senare imploderar. Havererar!

Postmodernismen är egentligen bara något som följt modernismen, precis som ordet antyder. Och samtidigt som konstnärer i brytpunkten mellan modernism och de efterföljande tankegångarna skapar något i den situation de befinner sig, så finns unga människor i den förhandenvarande kulturen, unga människor som saknar en relation till det som tidigare var, unga människor som formas av det som är. Unknown pleasures Reich+Szyber är en betraktelse av postmodern existentiell misströstan, samtidigt som det är en lysande hyllning till the King of pop - Michael Jackson.

Carina Reich och Bogdan Szyber menar själva att de skapat en performance för människor som saknar något de inte vet vad det är. Det är den tredje, fristående, delen i Reich+Szybers Melankoliska cykel.

Nils Jernelius

 

 

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen