Finstämd bok om kärlek och festival

Linn Strømsborg
Roskilde
Översättning: Rasmus Erlandsson
Lindqvist Publishing

Du vaknar i ett varmt tält klockan åtta på morgonen. Natten har inte skänkt många timmars sömn. Ändå är det med ett leende som du svettig öppnar dagens första öl. Och det är okej att du öppnar dagens första öl, för det är festival. För där gäller andra regler...

Vissa vet vad jag talar om. Andra har ingen förståelse för det. Och ytterligare några skakar förstrött på huvudet och minns sin ungdom. Har du någon gång varit på festival, och uppskattat mer än musiken. Då är Roskilde en roman för dig.

Jag känner igen mig själv i många av bokens scener. Och fast jag själv aldrig varit på Roskilde så målar Linn Strømsborg upp en melankoliskt romantisk bild av det hela som etsar sig fast på insidan av ögonlocken. Förmodligen skönmålar hon de fina stunderna. Men även bitterhet, bakfylla och lera får lov att ta plats. Skräcken skymtar bakom ett hörn i form av en flicka som blivit överfallen av en överförfriskad norrman. Vi bjuds alltså både på det fina och det fula. Allt i samma sävliga tempo.

Boken hoppar framåt och bakåt i tiden mellan fem olika år på Roskilde. Berättarjaget umgås med vänner, folk hon aldrig träffat tidigare, och så kärleken. För Roskilde är en bok om kärlek. Svunnen kärlek, som man önskar vore allt annat än just svunnen. Och så den nyvunna kärleken. De två vistas tillsammans i denna tunna bok. Men de träffas aldrig. Men det är de som tar upp hennes tankar. Det och festivalen.

Hade boken enbart handlat om festivallivet. Ja, då hade jag köpt det. Men något hade saknats. Detsamma gäller kärleken i boken. Men nu bjuds vi som sagt på båda. Och det är bra. Men det blir riktigt bra först när vi också lägger märke till språket. Det är poetiskt, humoristiskt, och melankoliskt släpande på samma gång. Språket bidrar till att skänka ett intryck av ett liv i slow motion, där allt ses som genom en dimma. Och där man själv står utanför och ser på. Med ett litet leende spelande över läpparna. Boken är lite som en norsk Fantomerna, skriven av en kvinna trettio år efter Klas Östergrens original. Skillnaden är att det inte bara handlar om en kärlek. Det handlar om två. Och det blir svårt att hålla ögonen torra vid läsningen.

Boken har två slut. Vilket ytterligare bidrar till den något tryckta och dystra stämningen. Här handlar det dock inte om slut på olika festivaler. Nej, det är en festival som tar slut och en sommar. Och det är alltid något sentimentalt att ta farväl. Om det så är av en festival, av vännerna, av kärleken, av sommaren eller av en god bok.

Jag kommer att återkomma till den här boken på samma sätt som berättarjaget återkommer till Roskildefestivalen. Både för att återuppleva gamla minnen (både privata och de från boken) och för att skaffa mig nya.

Rasmus Thedin