Scenkonstens porträtt - Tidningen Kulturen




Scenkonstens porträtt

I en industrilokal i Stockholm skapar Mosaikteatern ett nytt kulturcentrum för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Hit flyttade man i februari i år och även om större delen av de 1200 kvm ännu står tomma andas lokalerna av kreativa aktiviteter och förväntningar. 

Läs mer...

Radu Mihaileanu vandrar mellan stad och land och upptäcker skillnader och likheterDet finns några filmer som har en enorm vikt på grund av deras sociala patos, ofta större än dess tekniska möjligheter. I Sverige fann man den allra första av denna typ av filmer i Victor Sjöströms ”Ingeborg Holm”. Till denna kategori av filmer kan man också räkna den nordafrikanska musikalen ”Source” av Radu Mihaileanu som hade nordisk premiär under Stockholms filmfestival.

Filmen och filmskaparen är värda att uppmärksamma, av två andledningar: Marocko är ett stort filmland med både inhemska och utländska produktioner och med oroligheter i Syrien och svår tid i de arabiska länderna ligger filmen i tiden. ”The Source” är, förutom den intressanta sociala tematiken, extremt välgjord och filmen har gjort mer för relationerna mellan islam och Väst än det som har gjorts i mängder av debatter och artiklar.

I centrum av historien finns en liten by som befinner sig på den Marockanska landsbygden nära Marrakech. Kvinnorna har under flera generationer varit tvungna att hämta vatten från en brunn, något som orsakat mycket lidande för dem.

I byns skola arbetar Sami (gestaltad av Saleh Bakri), en modern och mycket sympatisk kille som av kärlek gift sig med en flicka, Leila (Leila Bekhti) som kommer från en annan ort i dalen. Hon är en av de få kvinnor som kan läsa och bestämmer sig för att med hjälp av traditionella sånger skapa en strejk mot männen om de inte slutar att leva på turisternas pengar. Detta sker efter samtal med både maken och mest av allt med svärdfadern Hasna, spelad av Anal Atrach, som får en roll som påminner om en imams.

Leila märker att alla pengar som kommer från turisterna hamnar hos några äldre män som bara slår dank på ett café. Leila bestämmer sig för att göra som Lysistrate och får hjälp av en fantastisk äldre kvinna som kallas för Vieux Fusil (Old Rifle). Allt slutar gott, trots ankomsten av några fundamentalister och äldre män som använder sig av rövare.

Läs mer...

Aldo Merisi

Jag känner inte Aldo Merisi så bra. Det är mest bekanta som har pratat om honom med mig. Han bor i Rom men längtar till Sverige. Men han har aldrig varit här.

 Du föddes i Rom men du har förfäder från Sverige. Vill du förklara det bättre?

- Ja, jag är italienare, men det är inte mitt fel. I Rom kommer jag att lämna den största delen av mina minnen och en del av min familj, utan vilken hade jag inte suttit här tillsammans med dig och talat om mig som konstnär. Fortfarande minns jag min faster och hennes man som ville att jag skulle leka genom att spela rollen av olika gestalter. Jag satt på deras axlar och skrattade, jag var deras lilla gosse, kanske därför att jag var den äldste bland mina syskon. Jag hade en mormorsmor som någon gång på 1800-talet föddes i ett område vid gränsen mellan Sverige och Norge… Jämtland? Jag minns nästan ingenting om henne, kanske träffade henne ett par gånger när jag var liten. Sedan var det några som berättade om henne, men nu är alla borta så jag kan inte gå djupare i denna fråga. Jag vill gärna forska om mina släktingar, mer för nyfikenhetens skull än annat. Dessutom är de egna rötterna viktiga, speciellt om man har nått en viss ålder.


Läs mer...

Sommaren 2011 satte Tornedalsteatern i Pajala upp Kesälintu/ En marknadstango som drog fulla hus. I och med detta invigde de också sina nya lokaler i Pajalas gamla Tingshus. Samtidigt firar teatern under året 25-årsjubileum med kalas i Luleå i november och låter annonsera att man nu söker ny teaterchef. Tidningen Kulturen träffade den avgående teaterchefen och konstnärlige ledaren Ulf Fembro för att sätta sig in i var kärnan till denna sprudlande aktivitet på Tornedalsteatern gick att söka. Det blev ett långt samtal där ett flertal parametrar, från teaterns sätt att arbeta med Community art till näringsliv och kulturpolitik i bygden och regionen, vävdes samman till interagerande trådar i en och samma fläta.

Läs mer...

Teater Nyfiken
 

Ännu en teatergrupp tar steget ut i förorten. Nybildade Teater Nyfiken har nyligen satt upp sin första produktion på kulturhuset i Skarpnäck. Tidningen Kulturens Jens Wallén har träffat några av medlemmarna och pratat om deras vision.

Teater Nyfikens första egna produktion Andarnas Stad hade premiär i januari i år. Pjäsen är skriven av Lars Rydqvist, en av teatergruppens medlemmar. Föreställningen spelades på kulturhuset i Skarpnäck. De nio medlemmarna är förutom Lars Rydqvist, Mathilda Höök, Rickard Westerling, Anton Tunving, Linn Sparrenborg, Marie Strömqvist, Erik Westerberg, Jimmy Karlsson och Sanna Persson Flygare.

Många av medlemmarna har hållit på med teater sedan barnsben. De flesta har dessutom gått teaterlinjen på gymnasiet och har anknytning Vår teater.

- Jag började spela teater när jag var fyra år ute på en teater i Hägersten Vid sju började jag vid Vår teater och har varit med en massa sedan dess, säger Erik Westerberg.

- Gruppen bildades när vi träffades i Vadstena på en Shakespearekurs och tyckte att det skulle vara roligt att fortsätta spela teater. Vi ville göra någonting mer, berättar Mathilda Höök.

Andarnas stad är delvis ett drömspel som pendlar mellan verklighet och fiktion. Berätta lite om pjäsen. Hur fick ni idén?

- Eftersom Andarnas stad är vår första egna produktion ville jag skriva någonting som är för oss, jag bollade lite med olika idéer under arbetets gång. Manuset ändrades nog hundra gånger innan det blev färdigt, säger Lars Rydqvist.

Läs mer...

Virpi Pahkinen. Foto: JoseFigueroa
Virpi Pahkinen. Foto: JoseFigueroa

Hon har kallats för schamankvinna i direktkontakt med Gud, hennes danskonst för rituell, meditativ och hypnotisk.  Koreografen Virpi Pahkinen, sedan 20 år verksam i Sverige, är en färgstark ökenväxt i en annars ganska sval nordisk danstradition. Tidningen Kulturen träffar henne för att prata om disciplin, döda mästare och ljudet i James Bondfilmer. 

Vi har stämt träff på ett av Virpi Pahkinens stammisfik på Kungsholmen.  Iklädd svart dunkappa och en diskret grå tröja ser hon inte fullt så excentrisk ut som på scenen, även om det näst intill snaggade huvudet sticker ut något bland de övriga gästerna. Nyss hemkommen från en semester i Jordanien utbrister Virpi Pahkinen i lovord över landet. Hon berättar om besöket i ökenstaden Petra, och visar några fantastiska bilder av stenbyggnaderna. Nyanserna skiftar i samma färger som hennes randiga sjal, och som en ökenblomma sitter Virpi och blickar ut över landet.

Läs mer...

Image
Katabasis. Foto: Daniel Rudholm

Den 7 november är det urpremiär för Katabasis - The Best of Hell i Teater Slávas uppförande. Spelet handlar om och kretsar runt Inannas nedstigning i underjorden.

Inanna är kärleks- och krigsgudinnan i den Sumeriska mytologin. Hon stiger ner i "Det Stora Nedan" för att besöka sin syster, underjordens härskarinna, Ereshkigal. Inanna blir minst sagt ogästvänligt mottagen och hon berövas sina sju "me" på väg in genom underjordens sju portar. Genom att bli av med dessa, som enligt den mesopotamiska mytologin ger henne skydd och kraft blir hon dödlig. Väl inne hos Ereshkigal blir Inanna dömd av underjordens domare och dödad av sin syster.

Inanna hade dock varit vis och ordnat så att hon kunde få hjälp ifall det värsta skulle hända i samband med nedstigningen. Hon får sitt liv tillbaka i underjorden med hjälp av sin tjänare och vishetens gud Enki. Inanna kan till slut även komma upp från "Det Stora Nedan", men får betala ett pris för sitt återvunna liv.

Läs mer...

Image
Roger Westberg. Foto: Erika Hesselgren
Som sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme. Chefskapet sköter han vid sidan om. Hur orkar Roger Westberg?

Att lyssna till Roger Westberg är som att se en föreställning, en mycket underhållande sådan. Hans levande gestik och uttrycksfulla mimik lämnar inga som helst tvivel om att det är en skådespelare som sitter i fåtöljen mitt emot. Blicken i de bruna ögonen är pigg och uppmärksam. Ingenstans går det att läsa: stressad teaterchef, skådespelare, regissör och småbarnspappa.

Torsdagen den 24 oktober är det premiär för Den komiska Tragedin på Boulevardteatern, en pjäs där Roger Westberg gör alla 40 roller. För regin står Peter Engkvist. Föreställningen blir en välkommen återförening mellan de två herrarna som en gång i tiden bildade Mimensemblen och senare Teater Pero tillsammans. Och ja, nervositeten börjar så sakteliga smyga sig på.

- Så länge nervositeten skapar ett fokus är den bara positiv, säger Roger Westberg.

Läs mer...

Image
Larry David. Foto: clapcowards
Att skriva recensioner är något jag alltid har dragit mig för. Det är inte utan att det känns något förmätet att jag som utomstående betraktare ska bedöma och kritisera något som ett verks upphovsman känner in i minsta detalj.

För min kritik, som kanske färgas lika mycket av min personliga dagsform, uteblivna nattvila eller direkta okunnighet som av kvaliteten på ämnet jag tänker recensera, vilken kan få ett förödande genomslag om det hamnar i ett visst sammanhang och läses av vissa, själva okritiska personer. Därför trivs jag bättre med att urskillningslöst få hylla stället för att kritisera. Så det är av kärlek till ämnet, och kanske lite rädsla för att det ska passera de flesta människor obemärkt, eller möjligtvis missförstås, som jag nödgas skriva följande rader.

De flesta människor som någon gång under de senaste decennierna har passerat en televisionsapparat kan nog inte ha undgått tv-serien, Seinfeld. Efter ett lite trevande mottagande av tv-publiken 1989 fick Jerry och hans vänner senare all den uppmärksamhet och uppskattning de förtjänande. Vad alla kanske inte vet är att en man vid namn Larry David stod bakom mycket av den briljans och framgång som höjer serien så högt över den vanliga tv-underhållningen.

Med ett utsökt sinne för komisk dramaturgi och känslan för att skala fram den inneboende dråpligheten i vardagliga situationer förblir Seinfeld en formidabel uppvisning av hur fantastiskt finurlig och träffsäker en alldeles anspråkslös så kallad amerikansk sit.com kan vara. Men den här texten var inte tänkt att handla om vare sig Seinfeld eller sit.coms utan om Larry David som komiskt geni efter den publika storhetstiden. Det var inte utan att man anade att Larry inte riktigt kom lös i Seinfeldsällskapet. Kanske blev utrymmet för litet för två så stora kreatörer som Larry och Jerry.

Läs mer...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen