När drömmen blir verklighet - Tidningen Kulturen




Gunilla Nordlund

Scenkonstens porträtt
Verktyg
Typografi

Jag känner Gunilla Nordlund sedan minst 10 år tillbaka. Jag har alltid uppskattat hennes kraft som regissör och kulturarbetare att aldrig böja sig för makten utan ständigt fortsätta kämpa för att nå sina mål. Bland dessa mål finns ett som alla önskar nå men som få kämpar för: fred och samförstånd mellan människorna.

 

Intervju med Gunilla Nordlund


Jag tror inte att Vox Pacis hade varit möjligt utan Sigrid Kahle. Hon var med på det stora eventet för 10 år sedan, och jo hon är tillbaka nu när Vox Pacis fyller 10 år. Hon förde sig på samma sätt bland alla personer hon träffade, och värderade alla personer i sin omgivning lika, ända från Kungen till vaktmästaren. För henne fanns inga skillnader mellan de roller som dessa människor spelade i samhället, de var människor och för den skull förtjänade de respekt och tillit.
Gunilla Nordlund i rött tillsammans med några aktörer

Gunilla Nordlund i rött tillsammans med några aktörer

Annons:



Jag träffar henne i Sankt Jacobs kyrka i Kungsträdgården där hon presenterade 'Liv', ett nytt verk av Jonas Dominique, Anis Moin och Gunilla Nordlund. Föreställningen ingår i hennes projekt 'Vox Pacis'.

10 års jubileet av Vox Pacis (fredens röst) firas med en sammanvävning av olika världsreligionernas kulturer, med rapp, reggae, klassiskt västerländsk musik, folksång och drama. Tillsammans bildar de en fusion av olika röster och gestaltningar.

Medverkade gjorde Mousa Elias -en av världens främsta oudspelare, solodanserskan Virpi Pahkinen, musikern Monica Dominique, skådespelerskorna Anna Lindholm Rosendahl och Marika Lagercrantz, operasångerskan Tua Åberg och folksångerskan Gunnel Mauritzson. Föreställningen framfördes tillsammans med solister från Tibet, Tunisien, Sameland, Indien, Iran, Israel, Marocko, Kongo, Syrien, Finland och Sverige, under tre kvällar i slutet av oktober. Den dedicerades till Sigrid Kahle.

Vox Pacis fyller 10 år och det är du som är grundaren. Kvällens föreställning heter Liv. Sigrid Kahle skrev texten till den första föreställningen men sedan dog hon. Nu är hon alltså tillbaka, som i en uppståndelse, genom föreställningen Liv.

 

 

- Sigrid Kahle och jag tyckte samma sak om det som har med världsreligionerna att göra. De bär i grund och botten samma principer. Vi kunde arbeta intensivt tillsammans för att våra världsåskådningar låg mycket nära varandra.

Jag tror inte att Vox Pacis hade varit möjligt utan Sigrid Kahle. Hon var med på det stora eventet för 10 år sedan, och jo hon är tillbaka nu när Vox Pacis fyller 10 år. Hon förde sig på samma sätt bland alla personer hon träffade, och värderade alla personer i sin omgivning lika, ända från Kungen till vaktmästaren. För henne fanns inga skillnader mellan de roller som dessa människor spelade i samhället, de var människor och för den skull förtjänade de respekt och tillit.

En scen ur LIV

En scen ur LIV

 

Vad har Vox Pacis betytt för dig?

- Anledningen till att jag började med Vox Pacis var att jag hade rest så mycket under mitt liv och därför träffat många kristna, men framförallt buddhister. Jag såg inte så stora skillnader mellan dem, trots att kulturerna var olika. Vox Pacis har gjort mig till en mer tolerant person, förut diskriminerade jag ändå människorna: han är muslim, han är hindu... nej jag känner mer värme nu och känner att jag tillhör samma värld, att jag delar den med alla de andra.

Jag blev istället mer nyfiken. Det som skiljer oss är bara formen, den yttre aspekten, och faktumet att vi inte vet så mycket om varandras liv och verklighet. Jag kommer från Arvidsjaur. I mitt barndoms Arvidsjaur pratades flera språk, svenska, samiska, norska, finska.... för mig blev Arvidsjaur frihet och avstamp till mycket som jag alltid bär med mig. Och mitt engagemang i buddhism o Dalai lama har säkert en hel del med min tidiga kontakt med den samiska kulturen,  det var så det startade.

Dock utbildade jag mig till regissör och skådespelerska i Stockholm. Jag besökte teatrar och regissörer, Lars Norén bland andra, men jag kände inte igen mig i det de gjorde.

Jag läste en gång i Dalai Lamas självbiografi att dans och teater har en läkande kraft, och att denna kraft måste tas in i klostret. Det var som om någonting började röra sig inom mig. Jag träffade honom i Indien. Men jag åkte också till Tibet. Det var som att komma hem när jag såg den tibetanska operan i Lhasa Tibets huvudstad. Den var mycket nära det jag menade med teater!
Jag har dock med Vox Pacis försökt att förena det västerländska sättet att göra teater med Orientens. Hade jag haft mer pengar hade jag kunnat utforska möjligheterna ännu djupare, ännu mer.

Jag tycker om att berätta historier, den västerländska teatern bygger på konflikter. Jag vill blanda in cirkus, musik och dans, det som tillhör Orienten men också på något sätt Occidenten. Mitt budskap är kanske politiskt då jag säger att vi kan dela med oss, att vi kan kämpa mot krig och orättvisor, men detta säger inte bara jag utan även påven och Dalai Lama.
Jag tycker att den inre meditationen är viktig. Innan vi agerar måste vi tänka efter. Martinus sade att vi människor tycker att vi är offer, det är inte sant vi är medmänniskor, bara det.

Gunilla i Tibet

Gunilla  framför stupan i BodGaya (indien)

 

Vox Pacis har fyllt 10 år. Tänker Du Gunilla fortsätta med det?

-Nej, jag har blivit 66 år gammal och jag är inte frisk. Jag är trött. Jag har blivit inbjuden att spela på Kanarieöarna nästa år, men jag har inte bestämt mig än. Jag kan tänka mig arbeta med mindre projekt, men inte att jobba med 100 personer... Jag har misslyckats med att finna någon som kan fortsätta efter mig. Problemet har varit mest ekonomiskt, jag hade inte tid med annat. Regissören måste också tänka på att finna finansieringarna.

Vox Pacis har aldrig haft stora resurser men idag är det ännu värre. Folket har gillat och gillar oss men ingen av oss har de ekonomiska resurser som behövs. Dessutom har pressen nästan ignorerat oss. Ingen ville eller kunde hjälpa oss. Du förstår att detta är viktigt, och det hade betytt mycket om de stora tidningarna hade skrivit om oss, viktigt för att kunna få finansieringar.

En teater jag tycker om och som har inspirerat mig är Theatre du Soleil och Cirkus Cirkör.
De säger att vi är bra och förvånar sig över faktumet att vi har kunnat nå så goda resultat under en så kort tid och utan pengar.

Jag är inte bitter Guido, jag är stolt över det jag, vi har gjort. Jag tror på Gud men jag är inte så kyrklig, ändå har jag en präst att tacka för mycket, domprosten Hans Ulvebrand. Han och Sigrid har betytt mycket för mig och för Vox Pacis.

Jag har behov av att arbeta med mindre projekt just nu. Jag vill sluta med att hela tiden leta efter pengar. Vox Pacis har upptagit så mycket av min tid, och jag är lycklig för det, men nu vill jag göra annat och -om Gud vill- komma tillbaka till vissa av de saker jag gjorde förut. I en tid av globala förändringar är det viktigt att konsten, för min del teatern, finner nya kulturella uttrycksformer, nya ord, och är i stånd att ständigt kunna förnyas.

Vox Pacis syfte är att musikaliskt, konstnärligt, interkulturellt och interreligiöst arbeta för fred och försoning genom musikaliska och konstnärliga uttrycksformer nationellt och internationellt.
Länk

https://www.youtube.com/watch?v=UQEucbaZoQ0

Guido Zeccola

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen