Att alltid gå åt "fel håll" - Tidningen Kulturen




Produktionsgruppen Ramaj. fr.v. Markus Granqvist, Nils Poletti, Lena Lindgren

Scenkonstens porträtt
Verktyg
Typografi
"Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" är en roman av Nikanor Teratologen som väckte och fortsätter väcka stor kalabalik bland förläggare och läsare. Det är kanske en av de mest radikala böcker som någonsin skrivits. Teratologen skonar ingen och ingenting i sin kritik av moderniteten. Nu har romanen blivit en föreställning. Pjäsen bär samma namn som romanen och spelas av Turteatern verksam i Kärrtorp utanför en Stockholm. Jag ställde några frågor till regissören Nils Poletti.


Intervju med Nils Poletti


Gå alltid åt "fel håll". När den politiska teatern går åt ett håll gå åt det andra. (Annars blir allt lika trist.) Betona estetik som likvärdigt till ordet. (Annars kan man ju lika gärna skriva en bok.) Var överdjävulsk och syndig och reta gallfeber på moralister, puritaner och kappvändare. Ha kul och gör vad du vill, ska vara hela lagen.
Scenen

Scenen

Annons:



Du måste ha någonting italienskt i dig eftersom du heter Poletti...

Stämmer. Farfar.

Föreställningen Äldreomsorgen i övre Kågedalen har fått entusiastiska recensioner. Du måste känna dig stolt över ditt och dina kollegors arbete.

Ja, det är jag nästan alltid.

Varför blev du så intresserad av romanen?

Jag fick den rekommenderad av en vän som sa att jag skulle gilla den, sedan beskrev hon handlingen och jag tänkte att hon måste tro att jag är sjuk i huvudet. Sedan låg den på läshögen i två år fram till att jag inte "hade nåt bättre för mig". Läsningen blev extatisk. Jag har ursprung från Västerbotten på mammas sida och språket i boken, som ofta beskrivits som svårt, hittade jag lätt i min egen rytm, humorn var min egen, men främst var det sorgen, ensamheten och längtan som fanns bakom orden och i situationerna som fick mig att brinna i lustens sargade ljus. Det fanns bara ett att göra.

Jag vet att du, åkte till Västerbotten för att besöka platserna och kanske träffa Teratologen själv...

Jo, vi är tre i produktionsgruppen Ramaj (Markus Granqvist, Lena Lindgren och jag) som står bakom verket. Vi tre är gemensamma avsändare och hade en helt underbar tid i ett torp i Storkågeträsk, som var ett dödsbo varur vi inspirerades mycket scenografiskt. Tyvärr var inte Teratologen hemma, men vi åkte i snigelfart förbi hans hus som värsta Beverly Hills-turisterna. Det var kittlande och genant på samma gång, som bra konst brukar vara, och det är en känsla som boken också har för mig. Vi åkte också runt i områden som nämns i boken, men letade inte efter morfars gravsten för vi förstod liksom inte riktigt var den skulle ligga. Tips mottages gärna.

Dina skådespelare är väldigt duktiga, arbetar de med dig sedan länge?

Nä, fyra av fem är nya för mig, Hans Sandquist och Ramaj gjorde Carolus Rex i Riddarholmskyrkan i somras i ett samarbete mellan Dramaten och Kungliga Hovstaterna.

Även scenografin är vacker och symbolisk, den är inte bara en bakgrund, menar jag.

Den är allomfattande. Viljan att omges totalt i vår tolkning av Teratologens kosmos var viktig. Vi i Ramaj är väldigt angelägna att visa att talteatern kan slita sig från ordfixeringen och därmed erbjuda en betoning på storslagen estetik.

Vilken är Polettis estetiska "filosofi"?

Gå alltid åt "fel håll". När den politiska teatern går åt ett håll, gå åt det andra. (Annars blir allt lika trist.) Betona estetik som likvärdigt till ordet. (Annars kan man ju lika gärna skriva en bok.) Var överdjävulsk och syndig och reta gallfeber på moralister, puritaner och kappvändare. Ha kul och gör vad du vill, ska vara hela lagen.

Tycker du att teater som språk kan bli starkare än film och dans till exempel? Jag ser en dos "grymhet" à la Artaud i det du gör, men Artaud och senare Grotowski talade om skådespelarens kropp som skulle gå genom en metamorfos och bli någonting heligt. Kan en teater som baseras på litteraturen vara "grym"?

Teater gör vissa saker bättre, film och dans likaså, det beror så på vad man söker. Dans saknar ofta humor säger jag som lekman, filmen är ofta stöpt i en slags kladdig realism, teater kan vara friare men är också bunden i sina förutsättningar. Söker man grymhet är det också så subjektivt att jag varken kan säga bu eller bä. Egentligen är väl musikal den ultimata scenkonstformen, men det är som oftast träck som görs och värms på i micron om och om igen.

Ska ni turnera med Äldreomsorgen i övre Kågedalen? Det skulle vara roligt att kunna se det i Umeå eller i Vaasa...

Nä. Det är en omöjlighet. Den är inbyggd i huset och tog tolv veckor heltid att bygga. Tyvärr.

Guido Zeccola

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen