Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor - Tidningen Kulturen




Reportage om scenkonst
Verktyg
Typografi

Atalantes uppsättning Sånglösa är en nyopera för barn. Foto AtalanteEn gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp av skådespelare, sångare eller musiker som vanligtvis inte arbetar med opera – utan med andra musikaliska och teatrala uttrycksformer. 

Sånglösa heter hon, flickan, som sjunger opera. Men, vänta nu, var det inte så att hon just inte kunde sjunga?

– Jo, hon sjunger när hon ska prata. Det är när hon just ska sjunga som det tar stopp, berättar Niklas Rydén, konstnärlig ledare på Atalante. Det är han som har skrivit både manus och musik till föreställningen. Att den behandlar svåra ämnen såsom ensamhet och död samtidigt som den riktar sig till just barn ser han inte som ett problem. Tvärtom.

– Barn kan sjunka ner i sådana frågor oftare än vad man kan tro, säger han och menar att det är viktigt att utveckla det samtalet – någonting som han försöker att göra i Sånglösa.

Och nog lyckas han. I en tidlös, men ändå samtidsanpassad version av "Yllets" vandring genom de stora skogarna (ja, det är omöjligt att inte associera till Nationalteaterns "Kåldolmar och Kalsipper" från 1976) får publiken följa Sånglösa på hennes färd genom den sociala skogen.

– Vad bra, säger Niklas Rydén, när jag nämner sjuttiotalsreferensen.

Ja, liksom forna generationers Yllet vandrar också tvåtusentiotalets Sånglösa från plats till plats för att genom att hjälpa andra också få hjälp själv. Hon vill kunna sjunga igen, någonting som för övrigt kan läsas både som en själslig syssla, som en musikalisk sådan. På färden får hon lära sig att andas in, ut, för att slutligen möta sitt eget ansikte i en liten spegel.

– Att hon måste se sig i spegeln betyder att hon måste möta sig själv, säger ett barn efter föreställningen och förklarar att han tycker att den är bra för att Sånglösa är både är glad och sorglig samtidigt.

Jag håller med honom.Parketten sjuder av skratt när den Från A till Ö-inspirerade (om än lite klokare) ugglan dansar runt och spottar ut de existentiella frågor som snart ska ge Sånglösa de sparkar i baken som behövs för att hon ska våga komma till skott för att börja försöka förändra sitt liv. Strax därefter är det få som undgår en inre rysning när flickans inre röst, Pronto (spelad av Karin Wiberg) retas med henne med både min- och violinspel. När det så uppdagas att Sånglösas storasyster är död, och att det är därför som hon inte kan sjunga, gråter några av barnen. En föregående drunkningsscen målas upp med pratsången och bit för bit tvingas hon tillsammans med sin publik att möta det minne som hon så länge sökt skjuta undan.

De ställer ofta såväl reflekterande, som väldigt konkreta frågor om föreställningen. Foto Frida SandströmSin slutgiltiga tröstfinner hon vresig i sina föräldrar (som för övrigt är helt frånvarande i föreställningen) eller i de vänner (som hon inte tycks ha). I stället sker dramats point of no return när hon står inför att släppa taget om sin syster – som i detta fall gestaltas i dennas iPhone. I samma brunn som telefonen sakta sjunker ner till toner från cello, piano och violin, hittar Sånglösa så den melodi som hon och systern brukade sjunga tillsammans. Med en gammal vevspeldosa, som står i en behagligt skarp kontrast till telefonens teknologi, lyckas hon så slutligen ta ton – tillsammans med sina nyfunna vänner. Hon sjunger, hon går vidare,

I föreställningens efterföljande frågestund undrar ett barn om den där telefonen var en riktig iPhone, och jag tappar nästan hoppet på nioåringarnas intresse för de existentiella brännpunkter som föreställningen just serverat på flertalet silverbrickor. Men, så frågar ett annat barn vad som hände med systerns kropp, och var deras föräldrar egentligen höll hus någonstans.

– De ställer ofta såväl reflekterande, som väldigt konkreta frågor om föreställningen, berättar My Engström Renman efter föreställningen och understryker hur det inte sällan är barnen som noterar någonting som ingen av de medverkande tidigare hade själva tänkt på.

Just därför är Sånglösa en föreställning för alla åldrar. Inför dess väl samspelta medverkande, häpnar ständigt över den subtila övergången mellan teater och sång, instrumenthantering och gestikulerande. Men, det är väl just vad han syftar på, Niklas Rydén, när han säger att hans tanke bakom konceptet "nyopera" är att uppnå ett renare och mer grundläggande uttryck. Jag håller med honom, för jag har ännu inte lämnat skogen, vars gröna plastmatta ännu doftar mossa och vars två hinkar till brunnar kluckar tryggt i mitt bakhuvud. Jag kan inte sluta att le när jag tänker på hydran, den udda typ som Sånglösa klappade, kramade och, ja… hjälpte. Samtidigt studsar ännu barnens frågor smärtande mellan mina tinningar, samtidigt som de livligt springer runt över mina näthinnor, iklädda de scenkläder som de strax efter applåderna fick prova att själva ta på sig. Främst i radbandet av minnesfragment förblir ändå den fråga som cellisten Johannes Bergion ställde till barnen: "Är ni några av er som själva spelar ett instrument, teater, eller som sjunger?" Många barn sträckte jakande upp händerna och Johannes Bergion undrade om det var på den kommunala musikskolan som de tog sina lektioner. Varför slogs jag så av en till synes irrelevant följdfråga av detta slag? Jo, för att den påminde mig om sin begränsade existens; det inte är säkert att samma fråga går att ställa om några år, och än mindre att den då går att svara ja på. Med tanken på de barn som då höll kvar sin hand i luften, lämnade jag Sånglösa. Nynnandes, och med en knuten näve i fickan.

 

Frida Sandström

 

Kommentar

 Sånglösa har just spelats på Atalante i Göteborg, men återkommer vecka 8 2014. Niklas Rydén: libretto, musik, sång, piano, Henrik Andersson & Eva Ingemarsson: regi, Lena Fridell: dramaturgi,
My Engström Renman: sång,
Karin Wiberg: violin, sång,
Johannes Bergion: cello, sång,
Monique Wernhamn: scen, kostym,
Viktor Wendin: ljus,
Pär Bengtsson: ljud,
Susanna Martelin: produktion,
Robert Eklund: foto,
Peter Edgar: illustration

 

 

 

 

 

 

Annons

Annons

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen