Rörelsens scenkonstfestival - Tidningen Kulturen




Reportage om scenkonst
Verktyg
Typografi

Ur föreställningen Nya Folkdansen som visades på Rörelsens scenkonstfestival i Malmö. Foto: Urplockat och korrigerat av Emma Ribbing från video filmad i HD av Cecilia Paschoud.   Rörelsens scenkonstfestival (tidigare under namnet Chicken Soup) har hållits en gång varje år sedan 2006 i Malmö. Därmed är den inne på sitt sjätte år, men det kan även vara det sista. Kooperativet Rörelsen som består av sex koreografer har blivit nekade bidrag av Statens Kulturråd och väntar på besked av Region Skåne som beslutar om bidrag i december. Under ett samtal med Emma Ribbing, projektledare för Rörelsens scenkonstfestival frågade jag henne om klimatet för rörlig scenkonst i Sverige. Årets festival som gick i dagarna tre fokuserade på konstnärers arbete med unga. Frågor som ställdes var: ”Vad är viktigt att dansa om just nu? Vilket är framtidens sätt att röra sig? När är rörelse makt?” Det var ett program där både unga och professionella dansare fick möjlighet att visa upp kortare föreställningar. De flesta var inte mer än 10 minuter långa. Rörelsen kallar dessa korta föreställningar för ”rattle”, efter ormens rasslande svans. De valde denna form efter att fyra medlemmar från kooperativet uppträtt vid ett internationellt seminarium i Rio de Janeiro i september i år och då framfört fem små korta stycken, vilket visade sig vara väldigt lyckat. De unga medverkande i festivalen var bland annat fem avgångselever från Balettakademien i Göteborg och MYCD (Malmö Youth Contemporary Dance) som Emma Ribbing leder tillsammans med koreograf Khamlane Halsackda. Inbjudna till festivalen var även tre dansare/koreografer från Rio de Janeiro som tillsammans med Rörelsens medlemmar framförde föreställningen Cangas.

I årets festival fokuserar ni på konstnärers arbete med unga. Hur växte det samarbetet fram?

- Torbjörn Stenberg från Balettakademien i Göteborg och även Rörelsenmedlem skapade ett projekt förra våren med sina sistaårselever med syftet att de skulle förberedas att gå ut från skolan. De har gjort små solon och små stycken till festivalen. Vi ville ge dem en chans att förbereda sig under sitt sista år vid skolan och att komma ut och ha en personlig akt, dels för att det är så svårt att komma ut efter skolan och få jobb då man inte har några erfarenheter på sitt CV, dels att utvecklas konstnärligt. En treårig utbildning är väldigt kort. Det är inte där man utvecklas som konstnär om man inte har någon lärare som är otroligt driven. Rörelsen har kunnat erbjuda eleverna betalda resor till och från festivalen och en video med sitt uppträdande som de kan använda för att söka bidrag.

Emma tror att de ungas medverkan i festivalen betyder mycket för deras självkänsla. Hon hoppas på att de fortsätter att utvecklas konstnärligt och vågar gå och se konstdans. Hon menar att det är vanligt att kulturen i Sverige har som uppgift att i första hand underhålla och roa, men att den lika väl borde tillåta oss att gråta, eftersom hela känsloregistret är lika viktigt. Arbetet med unga upplever hon som mycket positivt då de har mycket av den energi som hon själv saknar, vilket samtidigt är utmanande då hon kan känna sig otillräcklig. Hon betonar hur viktig dansen är för ungdomarnas självkänsla, sexualitet, identitet och hälsa och säger att man kringgår dessa aspekter då man enbart satsar på sport som alltid är tävlingsinriktat eller på konst som kan vara otillgängligt.

Bild hämtad ur nya Folkdansen. Foto: Urplockat och korrigerat av Emma Ribbing från video filmad i HD av Cecilia Paschoud.  I festivalens föreställningar används video flitigt och Emma tycker att det absolut ingår i den rörliga scenkonsten. Hon kommer själv från en bakgrund inom både fotografi och video:

- När jag gick ut skolan, så jobbade jag halvtid för ett kompani i London och halvtid i en fotostudio som stilist och sen tränade de mig till fotograf i deras specifika porträttfotografi.

Emma valde att bosätta sig i Malmö efter 13 år utomlands, eftersom det fortfarande var lätt att ta sig ut på turné därifrån, tack vare närheten till kontinenten och danskompanierna i Schweiz, Frankrike och Tyskland.

– Jag var på turné varje helg. Nu har jag trappat av med det, men det är ju den tillgängligheten som gör den här regionen väldigt speciell. Jag har även jobbat i Jönköping och där ser det väldigt annorlunda ut. Där har de en danskonsulent som agerar som ett slags förmedlare av jobb och information och är koreograf själv, vilket jag upplever som väldigt positivt.

Hon skulle önska att det fanns en danskonsulent i Skåne också. Idag finns det en handläggare i Region Skåne som även ska fungera som konsulent.

Rörelsen har kallat till ett samtal med bland annat representanter från Region Skåne för att höra deras syn på hur scenkonsten ska utvecklas på bästa sätt:

- Naturligtvis är ju vi oroliga att vi förlorat alla våra bidrag, samtidigt är vi nyfikna på att höra regionens plan och vi är väldigt måna om att förmedla våra visioner, hur vi tror att en kulturpolitik skulle kunna stödja oss.

Risken med att de förlorar sina bidrag är att de förlorar sitt gemensamma kontor och sin ekonomiska administration.

- Vi tycker ju det är en jättebra ekonomisk lösning att vi har verksamhetsbidrag som kan betala en producent gemensamt, så när vi gör projektansökningar kan de pengarna gå till konstnärlig verksamhet, scenografi, teknik och så vidare, men att administrationen sköts här.

 Nya Folkdansen. Foto: Urplockat och korrigerat av Emma Ribbing från video filmad i HD av Cecilia Paschoud.Vilka är den rörliga scenkonstens utmaningar?

- Jag att tror att det finns ett större behov av att bearbeta känslorna som man får av vårt medie- och informationssamhälle där vi utsätts för många intryck och budskap från många håll. Jag ser tendenser av att alla ska bli stjärna på en dag. Alla ska vara konstnärer själva och publiken integreras, vilket i och för sig gör det väldigt intressant: som publik är man en del i konstverket. Varför drar teatrarna inte publik? Det kan man spekulera mycket i och det tror jag absolut har att göra med medieutbudet, men det kommer aldrig att dö ut. Det kommer alltid finnas ett behov av den här magin som uppstår i en teaterlokal eller live.

Emma ser det som en utmaning att locka publik till den rörliga scenkonsten i alla möjliga medier och former, men är nödvändigtvis inte för att den ska finnas på teatrar och institutioner:

- Det är en ung konstform jämfört med andra konstformer som har blivit dokumenterade väldigt länge. Många gånger har jag varit inne på att jag skulle lägga av med dansen, men det blev aldrig av, av många anledningar. Sedan 2002 arbetar jag med dokumentation av dans i form av foto och video, den billiga videoproduktionen idag gör det möjligt att skapa arkiv. Klippandet är ett val av komposition i sig. Dans för film håller fortfarande på att utvecklas och det har fortfarande inte samma status som film och det tror jag beror på gamla institutioner.

Om dansen inte finns på teatrar och institutioner, var ska den i så fall finnas?

- Det är precis det Nya Folkdansen (Ribbing/Halsackda/MYCD’s föreställning på festivalen) handlar om. Det är ju inte för att vi vill göra en ny folkdans och säga: ”Nu är det dags igen”, utan det handlar om att de steg som du kanske gör framför din badrumsspegel, kanske är de stegen som alla kommer göra om 100 år. Jag tycker det är väldigt spännande med riter och avsaknaden av riter i vårt samhälle. Jag har jobbat med de här ungdomarna och vi har frågat dem om det finns något som skulle kallas för en rit idag? Är en rit det man gör varje dag? Måste man sträcka på sig på ett visst sätt, varje dag? När övergår det i dans?

Emma berättar att de startat en liveblogg i samband med arbetet inför festivalen där ungdomarna från MYCD (Malmö Youth Contemporary Dance) kunnat spela in rörelser efter frågor så som: ”Om ni kunde ersätta er Facebookprofil med en rörelse? Vilken del av kroppen skulle det vara och hur skulle ni filma det? Vad skulle representera er i rörelsen?” Livebloggen har också använts i arbetsprocessen. De inspelade rörelserna har nämligen både ungdomarna och Emma och Khamlane Halsackda byggt sina solon på.

Efter besöket på årets Rörelsens scenkonstfestival och samtalet med Emma Ribbing undrar jag vilken rörelse som skulle vara min Facebookprofil idag? Kanske ett högt jämfotahopp?

Malin Horney

 

 


 


 

 

Annons

Annons

Film. Victor Lindgrens film Kometen är som enda svenska kortfilm uttagen till tävlan på Berlins filmfestival i sektionen Berlinale Shorts. Kometen är en tolkning av författare Melker Garays novell med samma titel. Victor Lindgren har skrivit manus till filmen och skådespelare Abdi Aziis har varit viktig för arbetet med gestaltningen.
Kometen är producerad av Therese Högberg på Bautafilm AB i samproduktion med Melker Garay/MBG International AB. Med stöd av Film i Västerbotten. Victor Lindgren tävlade senast på Berlin filmfestival 2013 där han prisades med en Teddy Award för den uppmärksammade kortfilmen Ta av mig med Jaana Bringlöv Ekspong och Björn Elgerd. Kometen får sin premiär i svenska programmet på Göteborgs filmfestival (27 januari – 8 februari) där omkring 60 nya svenska kortfilmer premiärvisas
Berlin filmfestival 2017 pågår mellan 9-19 februari.
Läs mer...

Konst. I en av de vanligast förekommande representationerna av natur, den populära
och underhållande naturfilmen på TV grundläggs våra föreställningar kring vad
som är naturligt, det vill säga, var gränsen mellan natur och kultur ska gå. Det
finns med andra ord inga objektiva avbildningar av natur, bara tolkningar, vilka
är beroende av historiska, kulturella och samhälleliga kontexter. Lars Brunström har alltid lekt och överskridit dessa konstruktioner och gränser med sitt mekaniska menageri av “naturtrogna djur”, i ett slags transliknande rörelsemönster, så långt man kan komma ifrån dagens actionskapande naturfiktioner på TV. Och nu har Lars Brunström kommit till den kanske minst älskade djurarten, nekrofager (asätare), fullmatade med våra kulturellt betingade, negativa föreställningar kring asätarens girighet och tjuvaktighet, samtidigt som dessa, i våra ögon, smutsiga spejare är naturens största renhållningsarbetare.
Vernissage – fredagen den 13 januari kl 17-20 Utställningen pågår t.o.m. 5 februari
TEGEN2 – öppettider: fre-sön 12 – 17 Bjurholmsg. 9b, Stockholm, T-bana Skanstull
Läs mer...

Musik. ETER Festival är en tolvtimmars upplevelse som har premiär på Mejeriet på fredag! Från klockan tre på eftermiddagen fylls huset med experimentell musik, synthloppis, workshops i musikproduktion och en hel del elektronik-nörderi för att sedan övergå i klubb fram till klockan tre på natten. Det är fri entré under hela dagen och en bra bit in på kvällen.
Det bjuds på ett sprudlande program med allt från melankolisk electronica till ljudmåleri med Sveriges enda Soundpainting-grupp. Festivalen lyfter fram lokala musikakter och kulturaktörer och genomförs i samarbete konsttidskriften Little Finger, med stöd från Vinterlund. Mejeriet STORA SÖDERGATAN 64 | 223 23 LUND | 046-13 13 47 WWW.KULTURMEJERIET.SE
Läs mer...

Media.
En tänkande talkshow med Eric Schüldt Idévärlden är programmet där kloka människor lägger pannan i djupa veck och går till botten med de stora frågorna. Ordentligt. Tre tänkare vrider och vänder på ett ämne under en timme med start söndag 15 januari kl.20.00 i SVT2.
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen