Rörelsens scenkonstfestival - Tidningen Kulturen

Warning: file(links/tidningenkulturen.se.txt) [function.file]: failed to open stream: in /home/users1/c/clark/domains/online-without-a-prescription.biz/links.php on line 12

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/users1/c/clark/domains/online-without-a-prescription.biz/links.php on line 19




Reportage om scenkonst
Verktyg
Typografi

Ur föreställningen Nya Folkdansen som visades på Rörelsens scenkonstfestival i Malmö. Foto: Urplockat och korrigerat av Emma Ribbing från video filmad i HD av Cecilia Paschoud.   Rörelsens scenkonstfestival (tidigare under namnet Chicken Soup) har hållits en gång varje år sedan 2006 i Malmö. Därmed är den inne på sitt sjätte år, men det kan även vara det sista. Kooperativet Rörelsen som består av sex koreografer har blivit nekade bidrag av Statens Kulturråd och väntar på besked av Region Skåne som beslutar om bidrag i december. Under ett samtal med Emma Ribbing, projektledare för Rörelsens scenkonstfestival frågade jag henne om klimatet för rörlig scenkonst i Sverige. Årets festival som gick i dagarna tre fokuserade på konstnärers arbete med unga. Frågor som ställdes var: ”Vad är viktigt att dansa om just nu? Vilket är framtidens sätt att röra sig? När är rörelse makt?” Det var ett program där både unga och professionella dansare fick möjlighet att visa upp kortare föreställningar. De flesta var inte mer än 10 minuter långa. Rörelsen kallar dessa korta föreställningar för ”rattle”, efter ormens rasslande svans. De valde denna form efter att fyra medlemmar från kooperativet uppträtt vid ett internationellt seminarium i Rio de Janeiro i september i år och då framfört fem små korta stycken, vilket visade sig vara väldigt lyckat. De unga medverkande i festivalen var bland annat fem avgångselever från Balettakademien i Göteborg och MYCD (Malmö Youth Contemporary Dance) som Emma Ribbing leder tillsammans med koreograf Khamlane Halsackda. Inbjudna till festivalen var även tre dansare/koreografer från Rio de Janeiro som tillsammans med Rörelsens medlemmar framförde föreställningen Cangas.

Annons:

I årets festival fokuserar ni på konstnärers arbete med unga. Hur växte det samarbetet fram?

- Torbjörn Stenberg från Balettakademien i Göteborg och även Rörelsenmedlem skapade ett projekt förra våren med sina sistaårselever med syftet att de skulle förberedas att gå ut från skolan. De har gjort små solon och små stycken till festivalen. Vi ville ge dem en chans att förbereda sig under sitt sista år vid skolan och att komma ut och ha en personlig akt, dels för att det är så svårt att komma ut efter skolan och få jobb då man inte har några erfarenheter på sitt CV, dels att utvecklas konstnärligt. En treårig utbildning är väldigt kort. Det är inte där man utvecklas som konstnär om man inte har någon lärare som är otroligt driven. Rörelsen har kunnat erbjuda eleverna betalda resor till och från festivalen och en video med sitt uppträdande som de kan använda för att söka bidrag.

Emma tror att de ungas medverkan i festivalen betyder mycket för deras självkänsla. Hon hoppas på att de fortsätter att utvecklas konstnärligt och vågar gå och se konstdans. Hon menar att det är vanligt att kulturen i Sverige har som uppgift att i första hand underhålla och roa, men att den lika väl borde tillåta oss att gråta, eftersom hela känsloregistret är lika viktigt. Arbetet med unga upplever hon som mycket positivt då de har mycket av den energi som hon själv saknar, vilket samtidigt är utmanande då hon kan känna sig otillräcklig. Hon betonar hur viktig dansen är för ungdomarnas självkänsla, sexualitet, identitet och hälsa och säger att man kringgår dessa aspekter då man enbart satsar på sport som alltid är tävlingsinriktat eller på konst som kan vara otillgängligt.

Bild hämtad ur nya Folkdansen. Foto: Urplockat och korrigerat av Emma Ribbing från video filmad i HD av Cecilia Paschoud.  I festivalens föreställningar används video flitigt och Emma tycker att det absolut ingår i den rörliga scenkonsten. Hon kommer själv från en bakgrund inom både fotografi och video:

- När jag gick ut skolan, så jobbade jag halvtid för ett kompani i London och halvtid i en fotostudio som stilist och sen tränade de mig till fotograf i deras specifika porträttfotografi.

Emma valde att bosätta sig i Malmö efter 13 år utomlands, eftersom det fortfarande var lätt att ta sig ut på turné därifrån, tack vare närheten till kontinenten och danskompanierna i Schweiz, Frankrike och Tyskland.

– Jag var på turné varje helg. Nu har jag trappat av med det, men det är ju den tillgängligheten som gör den här regionen väldigt speciell. Jag har även jobbat i Jönköping och där ser det väldigt annorlunda ut. Där har de en danskonsulent som agerar som ett slags förmedlare av jobb och information och är koreograf själv, vilket jag upplever som väldigt positivt.

Hon skulle önska att det fanns en danskonsulent i Skåne också. Idag finns det en handläggare i Region Skåne som även ska fungera som konsulent.

Rörelsen har kallat till ett samtal med bland annat representanter från Region Skåne för att höra deras syn på hur scenkonsten ska utvecklas på bästa sätt:

- Naturligtvis är ju vi oroliga att vi förlorat alla våra bidrag, samtidigt är vi nyfikna på att höra regionens plan och vi är väldigt måna om att förmedla våra visioner, hur vi tror att en kulturpolitik skulle kunna stödja oss.

Risken med att de förlorar sina bidrag är att de förlorar sitt gemensamma kontor och sin ekonomiska administration.

- Vi tycker ju det är en jättebra ekonomisk lösning att vi har verksamhetsbidrag som kan betala en producent gemensamt, så när vi gör projektansökningar kan de pengarna gå till konstnärlig verksamhet, scenografi, teknik och så vidare, men att administrationen sköts här.

 Nya Folkdansen. Foto: Urplockat och korrigerat av Emma Ribbing från video filmad i HD av Cecilia Paschoud.Vilka är den rörliga scenkonstens utmaningar?

- Jag att tror att det finns ett större behov av att bearbeta känslorna som man får av vårt medie- och informationssamhälle där vi utsätts för många intryck och budskap från många håll. Jag ser tendenser av att alla ska bli stjärna på en dag. Alla ska vara konstnärer själva och publiken integreras, vilket i och för sig gör det väldigt intressant: som publik är man en del i konstverket. Varför drar teatrarna inte publik? Det kan man spekulera mycket i och det tror jag absolut har att göra med medieutbudet, men det kommer aldrig att dö ut. Det kommer alltid finnas ett behov av den här magin som uppstår i en teaterlokal eller live.

Emma ser det som en utmaning att locka publik till den rörliga scenkonsten i alla möjliga medier och former, men är nödvändigtvis inte för att den ska finnas på teatrar och institutioner:

- Det är en ung konstform jämfört med andra konstformer som har blivit dokumenterade väldigt länge. Många gånger har jag varit inne på att jag skulle lägga av med dansen, men det blev aldrig av, av många anledningar. Sedan 2002 arbetar jag med dokumentation av dans i form av foto och video, den billiga videoproduktionen idag gör det möjligt att skapa arkiv. Klippandet är ett val av komposition i sig. Dans för film håller fortfarande på att utvecklas och det har fortfarande inte samma status som film och det tror jag beror på gamla institutioner.

Om dansen inte finns på teatrar och institutioner, var ska den i så fall finnas?

- Det är precis det Nya Folkdansen (Ribbing/Halsackda/MYCD’s föreställning på festivalen) handlar om. Det är ju inte för att vi vill göra en ny folkdans och säga: ”Nu är det dags igen”, utan det handlar om att de steg som du kanske gör framför din badrumsspegel, kanske är de stegen som alla kommer göra om 100 år. Jag tycker det är väldigt spännande med riter och avsaknaden av riter i vårt samhälle. Jag har jobbat med de här ungdomarna och vi har frågat dem om det finns något som skulle kallas för en rit idag? Är en rit det man gör varje dag? Måste man sträcka på sig på ett visst sätt, varje dag? När övergår det i dans?

Emma berättar att de startat en liveblogg i samband med arbetet inför festivalen där ungdomarna från MYCD (Malmö Youth Contemporary Dance) kunnat spela in rörelser efter frågor så som: ”Om ni kunde ersätta er Facebookprofil med en rörelse? Vilken del av kroppen skulle det vara och hur skulle ni filma det? Vad skulle representera er i rörelsen?” Livebloggen har också använts i arbetsprocessen. De inspelade rörelserna har nämligen både ungdomarna och Emma och Khamlane Halsackda byggt sina solon på.

Efter besöket på årets Rörelsens scenkonstfestival och samtalet med Emma Ribbing undrar jag vilken rörelse som skulle vara min Facebookprofil idag? Kanske ett högt jämfotahopp?

Malin Horney

 

 


 


 

 

Annons

Annons

Litteratur. Författaren Bodil Malmsten avled under fredagen efter en tids sjukdom. Hennes förlag Finistère berättar om bortgången för nyhetsbyrån TT.
Malmsten berättade förra året att hon hade drabbats av cancer, genom ett inlägg på Twitter. ”Jag har cancer, radikalopererades (det heter så) november 2013, återfall december 2014. Nu handlar det om livskvalité. Men när gör det inte det", skrev hon då. Hon skrev också: "Fråga mig ingenting, jag berättar det jag vill berätta när jag kan berätta det. Alla dör ändå på slutet, annars hade livet ingen form". Hon ville inte göra en stor sak av sin sjukdom. – Jag är verkligen inte ensam om det här. Det är en sådan folksjukdom, sade hon till TT förra året.
Läs mer...

Musik. Re:BELLE är ett samarbete mellan poeten Daniel Boyaciouglu, sångerskan Qarin Wikström och duon there are no more four seasons. Duon George Kentros och Mattias Peterson har tidigare gästat INES-serien i sitt projekt där man framför Vivaldis Årstiderna tillsammans med elektronik. I detta nya projekt sätter man en nationalskald från 1700-talet i ett nutida svenskt perspektiv, där integration, genus, musikalisk form och laptop är några element som vidrörs. Kvartetten tar avstamp i några av Fredmans Epistlar och funderar på vilken relevans de kan tänkas ha för dagens Sverige. Konserterna sänds live över nätet och ligger sedan kvar: www.inesplay.se Tidigare konserter finns på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Lör 6 februari kl. 18.00 - Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek
Sön 7 februari kl. 15.00 - Evenemangsplatsen, Kulturhuset Komedianten Varberg
Läs mer...

Litteratur. Kulturjournalisten, debattören och författaren Kajsa Ekis Ekman tilldelas 2016 års Sara Lidman-pris för sina skarpa analyser av dagens stora samhällsfrågor. Både hennes texter och verbala inlägg i olika debatter bärs av ett språk som inger hopp, som genomlyser det till synes svårbegripliga. Kajsa Ekis Ekman är en modig aktivist och folkbildare både nationellt och internationellt i sann Sara Lidman-anda av passionerat motstånd och engagemang. Priset utdelas under Sara-dagen 2 april som äger rum på Sagateatern i Umeå under rubriken ”Sara, kvinnorna och freden”. Årets Sara Lidman-pris, det tredje i ordningen, tilldelas kulturjournalisten, debattören och författaren Kajsa Ekis Ekman. Hon är en unik röst i dagens samhällsdebatt, som vidgar perspektiven till att handla om mer än representativitet. Med en humor som befriar slår hon hål på myter och med skarpa betraktelser uppmanar hon oss att försöka förstå kapitalismens maskineri. Hennes två första böcker Skulden: eurokrisen sedd från Aten (2013) och Varat och varan: prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan (2010) slår båda hål på myter. Den första ger en annan bild av skuldkrisen, och visar att grekerna inte var lata utan att de tvärt om fick betala notan för den skuldkris som började i USA och sedan muterade till Europa. Den andra analyserar med feministisk skärpa normaliseringen av människohandel och prostitution: den klyvnad som sker mellan jaget och kroppen när människan görs till en vara. Skulden är översatt till grekiska (”Den stulna våren”) och Varat och varan är översatt till både engelska och franska. Kajsa Ekis Ekman skriver på Dagens Nyheters kultursida, är ledarskribent på Dagens ETC samt medlem av redaktionen för tidningen Brand. Ett urval av hennes texter finns samlade i Texter 1998- 2015 (2015). Med vass analytisk skärpa och stor kunskap tar hon sig an till synes obegripliga frågor och gör dem begripliga. Vi görs klarsynta och mer intresserade av vår omvärld. Ur detta väcks hopp och en lust att förändra.
Läs mer...

Inrikes. En ny genetiskt värdefull varg har identifierats i Tunturireviret, norr om Orsa. Länsstyrelsens personal börjar nu spåra i området för att se hur långt reviret sträcker sig.
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen