Kritik om scenkonst - Tidningen Kulturen




×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Kritik om scenkonst

Den moderna människans rop på hjälp
(att sortera data)

1vadgorjagharTitel: Vad gör jag här
Manus: Lukas Moodysson
Bearbetning: Mats Kjelbye, Rasmus Lindgren
Regi: Rasmus Lindgren, Wiveka Warenfalk
Skådespelare: Rasmus Lindgren
Nypremiär 22 nov. 2006, Studion i Göteborg

Lukas Moodyssons Vad gör jag här har haft nypremiär i Göteborg på Backa Teater i regi av Rasmus Lindgren och Wiveka Warenfalk. Föreställningen börjar redan när publiken är på ingång i den upplysta salongen. Skådespelaren Rasmus Lindgren tittar undrande och utforskande mot publiken. Scenen är naken, nästan helt utan rekvisita. Svarta ytor för tankarna till en scen flera dagar innan själva föreställningen, innan scenen hunnit byggas upp. Rasmus startar från ingenting men har desto mer med sig i bagaget - en väska full med veckotidningar och leksaker, en bandspelare.  Likt en vetenskapsman utforskar han, vänder och vrider han på allt och apropå kungafamiljen tar han fram Barbiedockorna. "Nu ska vi organisera oss, säger Carl Philip." Med ett underifrånperspektiv iklär poeten sig olika roller - den cancersjuke, den åldrade modellens, den uttråkade hemmafrun, politikerns, regissörens, invandrarens. Ironierna blir aldrig tröttsamma eftersom han alltid har ett lekfullt, opretentiöst tilltal samtidigt som han avslöjar sina personliga åsikter.

Läs mer...

Och krigen fortsätter att döda

 mord
Janne Gustavsson, Alexandra Pallfy och Björn
Johansson. Foto: David Nachmann.
Titel: Mord
Manus: Hanoch Levin
Översättning, bearbetning och regi av Peter Böök.
Scenografi: Sven "Pling" Johansson.
Kostym : Kajsa Norlander. 
Ljus och ljuddesign: David Nachmann
Medverkande: Monica Bergheim, Joanna Dahlgren, Janne Gustavsson, Björn Johansson, Tomas Lundin, Camilla Monsén, Nina Nilsson, Kajsa Norlander, Alexandra Pallfy, Kristoffer Pallfy, Ida Persson, Tove Rosenlind, Anders Tullberg, Lucas Wase, Per Westerlund och Maria Wistrand.
Speldatum: 8, 9, 14, 15, 16 dec. kl. 19.30. 10, 17 dec. kl. 16.00
På Spegelteatern i Stockholm.

Mord heter pjäsen. Mord, våld och krigiska utspel är den fylld av, obarmhärtig i sin blottläggning av människans onda sidor. Den skulle vara svårartat tung om inte då och då en ängel, kallad budbäraren, här i en kvinnlig gestalt, träder in och läser dikter, som sörjer, som förklarar och tar sig an en övergripande syn av händelseförloppen. Pjäsen är således ganska ovanlig i sin blandning av realism och poesi. Realismen är skärande obehaglig och rå  i sitt franka språk men rymmer även filosofiska mellanspel och funderingar.

Hanoch Levin är namnet på den israeliske dramatiker som skrivit pjäsen,  en både uppskattad, mycket spelad och omdiskuterad författare (död 1999). I hans många pjäser berörs konflikterna inom Israel och mellan israeler och palestinier, Redan 1968 i pjäsen Du, jag och nästa krig var han förutseende nog att förebåda att ockupationen av Västbanken och Gaza skulle få ödesdigra konsekvenser.

Läs mer...

jenny2Allt ljus på Mörck

Titel: Jenny Mörck har inga naturliga fiender
Text: Tova Gerge, AnnaLina Hertzberg, Martin Odh, Klara Olander, Iris Smeds, Gustav Tegby och Dag Thelander
På scen: Bengt Einarsson, Louise Löwenberg, Jacob Mohlin, Martin Odh, Lisa Rudenhed och Camilla van der Meer Söderberg
Regi: AnnaLina Hertzberg
DJ: Anna-Karin Linder
Scenografi: Anna Sigurdsdotter
Plats: Galleri Dramalabbet Östgötagatan 2 Stockholm
Föreställningen spelas kl 16 och kl 20 den 2-3-9-10 december

Jag måste säga att jag var skeptisk till presentationen: retrospektiv konstutställning/teaterföreställning med det rätt så krystade namnet Jenny Mörck har inga naturliga fiender. När jag kliver in i Dramalabbets fyrkantiga vitmålade konsthall minglar kulturbohemiska typer runt. Det ser ut att vara vernissage. Jag krånglar mig runt ön av kontorsstolar mitt i rummet. Det finns bag in box-vin till självkostnadspris. Kikar in i några hål i väggen. Jag drar mitt strå till stacken och låtsas att det är Jenny Mörcks konst jag ser där inne. Tio över åtta börjar jag undra när spektaklet ska dra igång, eller om det här är allt. Ett tag vet jag inte om det bara är jag som inte är införstådd med att vi alla ingår i en installation. Men, nu då? Där borta står en artysnubbe som skrytpratar konst på amerikanska onormalt högljutt. Jodå! Med buller och bång intar Odd (Lisa Rudenhed) scenen. Eller rättare sagt ett av podierna. Småstressad och glättig berättar hon att hon håller på med en dokumentär om den försvunna konstnären Jenny Mörck, vars retrospektiva utställning vi är här för. Dokumentärfilmaren behöver fakta om Jenny. Var har Jenny tagit vägen? Vem var hon?

Läs mer...

minnen_av_vatten_1 
Teresa (Lisbeth Johansson) slänger till Micke (Ulf Michal)
en plastkasse. Den avlidna moderns kläder ska samlas in.
Foto: Peter Lloyd

Angelägen teater med både skratt och gråt

Titel: Minnen av vatten
Manus: Shelagh Stephenson
Regi: Maria Hörnelius
Producent: Ida Ivarsson
Scenografi: Ulf Ökvist
Medverkande: Bo Lyckman, Cilla Jelf, Ulf Michal, Lisbeth Johansson, Maria Hörnelius, Rebecca Hayman.

 

Just nu reser Bohusläns Teater runt i Västsverige med den mycket sevärda pjäsen Minnen av vatten.  Det är en föreställning som innehåller såväl skratt som gråt.

- Minnen av vatten är en oerhört rik pjäs. En drastisk, rolig och i långa stycken fullkomligt vanvettig historia, som balanserar över ett bråddjup av svärta, skriver regissören Maria Hörnelius i programbladet.

Läs mer...

 marilyn_monroe_3
Marilyn Monroe (Mia Ringblom Hjertner) på
spralligt humör. Notera dock alla pillerbrukarna
på bordet. Bakom den lättjefulla ytan finns ett
bråddjupt mörker. Foto: Harald Jonsson

Marilyn Monroe
lever fortfarande

Titel: Marilyn Monroe - människa och myt
Regi: Leo Cullberg
Medverkande: Mia Ringblom Hjertner och Per Larsson
Scenografi och kostym: Lars Peder Lindström
Musikalisk instudering: Per Larsson
Översättning av sångtext: Sven Hugo Persson
Koreografi: Monica Milocco
Ljus: Stefan Larsson

 

Göteborgsoperan spelar just nu en spännande teaterpjäs om skådespelarikonen Marilyn Monroe. Rollen som Marilyn görs av Mia Ringblom Hjertner och tillsammans med Per Larsson (han spelar en FBI-agent vid namn Joe Smith) bjuder hon åskådarna på en föreställning fylld av charm och skönhet - och avgrundsdjup svärta och sorg.

Läs mer...

blom1 
Blomsterplockarna.
Inga Landgré, Kristina
Adolphson, Ingvar Kjellson,
Lottie Ejebrant.
Foto: Mikaela Westerholm.

Titel: Blomsterplockarna
Manus: Erland Josephson
Regi: Lars Amble
Scenografi: Sören Brunes
Kostym: Inger Elvira Pehrsson
Medverkande: Kristina Adolphson, Lottie Ejebrant, Nils Eklund, Ingvar Kjellsson, Inga Landgré, Jan-Olof Strandberg

Erland Josephson påminner oss
om att livet är obönhörligt

Sex ålderstigna skådespelare med sina karriärer bakom sig har kallats till en audition där uppgiften är att improvisera en pantomim som blomsterplockare vid vägkanten. De brottas med en känsla av förnedring att ännu en gång bli utsatt för en egenmäktig regissör som ska tvinga en till fåniga improvisationer. Men samtidigt har de fortfarande ett behov av att skapa, en lust att berätta och kommunicera.  I Sören Brunes scenrum fyllt med små scenografimodeller väntar de sedan länge pensionerade aktörerna utanför repsal 1 på att bli inkallade till regissören för granskning.

Läs mer...

Artist: Gisèle Vienne: "I apologize" (Dansens hus)
Artist: Richard Maxwell & NYC Players: "End of reality" (Kulturhuset/Hörsalen)
Seminarium: Dålig teater (Kulturhuset/Studio 3)

Performance som lämnar en likgiltig och otillfredsställd

Tidningen Kulturens Marja Beckman har besökt Perfect Performance-festivalen 2006 i Stockholm. Hon har sett ett par pjäser och deltagit i ett seminarium om dålig teater.

Vad är dålig teater? Vilken är den sämsta teaterföreställning du har sett? De frågorna ställde tidskriften Viskningar & Rop till en rad personer förra året. Det var ett ämne som engagerade - tidskriften har aldrig förr sålt så bra.

Under scenkonstfestivalen Perfect Performance upprepar man frågan till folk på gatan, den här gången med en videokamera på axeln. Seminariet "Dålig teater" öppnar med några filmade enkäter från Sergels torg.

Läs mer...

solarplexuspress1Pjäs: Solar Plexus
På scen: Phax Ahamada och Ramadan Khater
Manus, regi, scenograf och ljus: Charlie Åström
Musik: Björn Knutsson
Mask: Gunnar Lundgren
Kostym, rekvisita och produktion Studio Oscuro: Christine Åström
Regiassistent och tolk: Saad Samir
Produktion: Teater Trixter, Inga-Bodil Hermansson
Foto och grafisk design: Mattias Dellmo

Boxningen, blodet och döden

Solar Plexus är en föreställning om en boxare (Phax Ahmada) och den värld som omger honom. Den disiga ringen med trasigt golv är upplyst av ett varmt ljus, musklerna spelar under den tunna silkeskappan. Han står med ryggen mot oss, medan en hostande liten man (Ramadan Khater) talar i mikrofonen som hissas ner från taket som på riktiga matcher.

Läs mer...

socker05Pjäs: Sockersyndromet
Regi: Sanna Hultman   
Scenografi & kostym: Lisa Hjertén
Medverkande: Tjelvar Eriksson, Henrik Danielsson, Elisabeth Göransson och Rakel Wärmländer.

En ordpjäs som talar om hemska saker

Sockersyndromet är en ordpjäs, men den har hittat rätt ord. Det känns inte obehagligt att lyssna. Folkteaterns lilla scen känns verkligen liten. Jag ryggar tillbaka inför det lilla scenrummet med en slarvigt bäddad säng. Men inte på grund av utrymmet utan den inledande scenen när den tonåriga flickan Dani (Rakel Wärmländer) nervöst rusar in hos sin internetdejt Lewis (Henrik Danielsson). Hon ålar sig i sängen hos honom och han är rädd för henne. Sedan attackerar hon honom våldsamt och stressat och suger av honom. Publiken vrider sig, men det är snart över igen och vi kan andas ut.

Läs mer...

Fler artiklar...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts