Scenkonst: DESPERADO - Tidningen Kulturen




foto Patriez van der Wens

Kritik om scenkonst
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
I det informationsblad vi tilldelas i den mycket sparsamt dekorerade teaterfoajén beskrivs DESPERADO som ”ett allomslutande performanceverk om övertygelse, oro och sårade känslor.” Redan vid den beskrivningen står det klart att det förstås är svårt att recensera verket.

Det kan låta skrämmande att släppa all kontroll och gå in i den roll som performanceverket ger. Detta är dock en väldigt snäll föreställning. Det ställs inga krav på mig som jag inte kan delta i och de prövningar jag ställs inför är befriande fria från förnedring och grupptryck. Tvärtom upplever jag den här fredagskvällen som en av de mest upplyftande och lättsamma på länge! Tiden går snabbt, stämningen är god och kvällen bjuder på många spontana skratt
foto  Patriez van der Wens

foto Patriez van der Wens

foto  Patriez van der Wens

foto Patriez van der Wens

Desperado

Medverkande: Koncept och regi: POSTE RESTANTE Linn Hilda Lamberg med Josefina Björk och Eric Sjögren

En föreställning som jag kommer att bära med mig länge

Inte bara är jag som åskådare en del av föreställningen och min upplevelse avhängig min egen och resterande publiks insats och engagemang, dessutom bygger mycket i föreställningen på av överraskningsmomenten får vara just överraskningar och därmed inte kan avslöjas i en recension.

Föreställningen börjar redan i foajén. Scenografin är i det närmaste obefintlig. Jag tilldelas en kontaktperson för kvällen och får en liten föreläsning om min egen roll för kvällen och mina möjligheter och rättigheter att närsomhelst avbryta mitt deltagande. Därefter lämnas jag att invänta de andra åskådarna. Just denna föreställningsstart – varje kväll har tre separata insläpp – är vi sex stycken och vid inringning samlas vi i salongen. Våra möjligheter att avbryta kvällen upprepas och förtydligas för oss.

Föreställningen tar formen av ett skyddsprogram och kräver hela tiden vårt aktiva deltagande. Symboliskt kommer vi, även om möjligheten att stå utanför finns, att lämna våra verkliga identiteter utanför och gå in i de roller som DESPERADO förberett för oss. Det innebär, utan att avslöja för mycket, bland annat en transport till ett skyddat rum samt anonyma och individuella instruktioner via mobiltelefon. Kvällen börjar i osäkerhet, lite skrämmande, men jag ser mig själv bli mer och mer involverad och engagerad ju längre föreställningen pågår, till dess att jag faktiskt är en aktivt agerande del i verket. Hela tiden upprepas, som ett mantra, vår möjlighet att närsomhelst avbryta vårt deltagande, men ingen väljer att göra det. Tvärtom verkar det som, utan att jag vet något alls om vilka de andra deltagarna är, att vi alla går in i våra roller och slutar vara passiva.

I DESPERADOs manifest står att läsa: Kanske behöver vi en övertygelse. Ideal, Integritet. Ömhet för något. Känslan av att varje handling för detta något är meningsfull i sig, oavsett hur det går sedan.

Det kan låta skrämmande att släppa all kontroll och gå in i den roll som performanceverket ger. Detta är dock en väldigt snäll föreställning. Det ställs inga krav på mig som jag inte kan delta i och de prövningar jag ställs inför är befriande fria från förnedring och grupptryck. Tvärtom upplever jag den här fredagskvällen som en av de mest upplyftande och lättsamma på länge! Tiden går snabbt, stämningen är god och kvällen bjuder på många spontana skratt

Trots den uppsluppna stämningen lämnar mig DESPERADO långt ifrån opåverkad. Tvärtom. Jag har under kvällen ställts inför ett flertal situationer där jag tvingats välja mellan handling och passivitet, mellan aktivitet och vila, utanför- och innanförskap, mellan mina och andras ”ja” och ”nej”. Jag har tvingats släppa min egen kontroll och vara lyhörd för mina egna och andras känslor när jag fattat beslut. I dessa tider av #metoo och samtyckesdebatt kan jag nästan inte se någon upplevelse som har större aktualitet. Därför är DESPERADO en föreställning som jag kommer att bära med mig länge, länge.

Anna Bergqvist

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen