Scenkonst: Försökskaninerna av Marie-Louise Ekman - Tidningen Kulturen




Ellen Jelinek, Marie Göranzon och Julia Dufvenius Foto Sören Vilks

Kritik om scenkonst
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Så intar hon scenen igen, lika magnifikt som alltid, trots att hon gör entré i en rullstol. Det handlar naturligtvis om Dramatens Grande Dame, Marie Göranzon. I sin sista och avslutande del av trilogin ”Försökskaninerna” som inleddes av ”Gäckanden”, fortsattes av ”Dödspatrullen” har Marie-Louise Ekman hamnat i livets absoluta utmarker i ”Försökskaninerna”. Mamman är av sina döttrar placerade på den allra sista adressen under livsresan, demensboendet.

Föreställningen är som oftast Marie Göranzon, som till slut lägger ner stridsyxan mot tillvaron och glädjer sig åt att få en bulle till kaffet. Till syvende och sist blir det en djupt gripande föreställning, modern som vevat sin klagovisa över ett olyckligt äktenskap försonas med den döde mannen i en avskedskyss. Döttrarna sluter sig omkring denna numera detroniserade tyrann, som inte längre kan skilja mörker från ljus, än mindre de människor som omger henne, den mor som obönhörligt glider in i sina dimmor.
Illustration Marie-Louise Ekman

Illustration Marie-Louise Ekman

Ellen Jelinek, Marie Göranzon och Julia Dufvenius Foto Sören Vilks

Ellen Jelinek, Marie Göranzon och Julia Dufvenius Foto Sören Vilks

Försökskaninerna
Regi: Marie-Louise Ekman
Medverkande: Marie Göranzon, Örjan Ramberg, Kristina Törnqvist, Rolf Skoglund, Ellen Jelinek och Julia Dufvenius.

Memento Mori på Dramaten

Här präglas tillvaron av förvirring samt minnen från ett långt liv och en kropp som inte längre lyder.

”Försökskaninerna” är ett slags drömspel där tillvaron på demensboendet interfolieras av scener från ett tidigare liv, av minnen som ibland poppar upp som illaluktande bubblor i sumpmark, ibland är det lyckligare tider som lämnat spår i moderns förmörkade sinne. Runt den ännu så bitska modern samlas döttrarna och visionen av den tidigare, en gång så älskade mannen, notoriskt otrogen och alkoholiserad, tillsammans med ständigt leende vårdare och empatiska läkare. Modern spelar ut de båda döttrarna mot varandra, lika intrigant som fordom och anklagar dem för att vara ute efter hennes pengar, verkliga eller inte är frågan.

Scenografin och kostymerna är omisskännligt signerade Marie-Louise Ekman, Stora scenens svartgulds proscenium har tagits bort genom att placera svarta skärmar där, allt utspelas i detta svarta låda. Här finns en ytmässig estetik, som erinrar om serierutor vilket understryker det rapsodiska i föreställningen. Marie-Louise Ekman har den sympatiska vanan att år efter år arbeta med samma skådespelare. Det handlar framför allt om de äldre, Marie Göranzon, Örjan Ramberg och Rolf Skoglund, som alla är lyhörda instrument i hennes hand. Flickorna, dvs. Ellen Jelinek och Julia Dufvenius spelar ut barndomens syskonstrid i snusbruna hängselkjolar à la femtiotal.

Den som kan Marie-Louise Ekmans produktion finner beröringspunkter med scener i filmerna ”Hello baby”, ”Nu är pappa trött igen” och ”Puder”. Inte minst i de milt surrealistiska scenerna med den grandiost fylledillande fadern på restaurangen, uppvaktad av en smygsupande och gråtmild hovmästare och en magnifikt yppig servitris i klassisk kostymering, som oväntat brister ut i sång, gestaltade med fingertoppskänsla av Rolf Skoglund och Kristina Törnqvist.

I minnesscener från den dysfunktionella familjens påvra tillvaro kivas de två döttrarna, som i det evigt pågående könskriget mellan den i sina egna ögon ständigt förfördelade hustrun, en magnifikt gestaltad klimakteriehäxa, och den charmfulle suputen, väljer de att ta en av föräldrarnas parti. Ellen Jellinek i morotsröd peruk och med svart kajal runt ögonen för tankarna till en ung Marie-Louise Ekman.

Ännu i sitt ömtöcknade tillstånd inser modern att hon på gamla dar blivit en lukrativ inkomstkälla för en allt effektivare vårdindustri och att de intagna ofta blir en försöksarena för medicintillverkarna, därav titeln "Försökskaninerna".

Föreställningen är som oftast Marie Göranzon, som till slut lägger ner stridsyxan mot tillvaron och glädjer sig åt att få en bulle till kaffet. Till syvende och sist blir det en djupt gripande föreställning, modern som vevat sin klagovisa över ett olyckligt äktenskap försonas med den döde mannen i en avskedskyss. Döttrarna sluter sig omkring denna numera detroniserade tyrann, som inte längre kan skilja mörker från ljus, än mindre de människor som omger henne, den mor som obönhörligt glider in i sina dimmor.

Ett memento mori så gott som något och en djupt tänkvärd föreställning genomsyrad all den underfundiga espri Marie-Louise Ekman är mäktig.

 

 

Lena S. Karlsson

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts