Scenkonst: Bernardas hus - Tidningen Kulturen




Bernardas hus Foto Sören Vilks

Kritik om scenkonst
Verktyg
Typografi
”Bernardas hus” skulle bli Federico García Lorca sista pjäs, han avslutade den 1936, två månader innan han mördades. Pjäsen har blivit en av hans mest spelade vid sidan av Blodsbröllop.

Kvinnokollektivet befinner sig i en oavlåtlig kamp, den undertryckta sexualiteten och frustrationen visar sig i åtrån den eftertraktade ungkarlen Pepe el Romano. Han skymtar förbi bortlovad som fästman till den äldsta systern och sätter allt i gungning.
Bernardas hus Foto Sören Vilks

Bernardas hus Foto Sören Vilks

Bernardas hus Foto Sören Vilks

Bernardas hus Foto Sören Vilks

Bernardas hus
Regi: Anna Pettersson
Medverkande: Medverkande: Tove Edfeldt, Siri Hamari, Eva Rexed, Angelika Prick mfl

Federico García Lorca på Klarascenen

Anna Pettersson har sin vana trogen läst pjäsen efter sitt eget huvud och bearbetat den på ett överraskande sätt. Hon blottlägger och hittar nya perspektiv på Lorcas klassiska pjäs. Texten framförs i fragment, hon är på sitt sätt trogen mot texten, här finns klaustrofobin, den sociala kontrollen som nu utövas  inom det hårt styrda kvinnokollektivet, som internaliserat det latenta våldet och lever ut det i brutala attacker, alla sammanbundna tills den yngsta och mest blodfulla systerna Adele bryter sig loss, iklädd sin gröna klänning. Straffet är döden.

Redan i foajén börjar föreställningen, här bärs en svartmålad kista in följd av ensemblen och publiken. Dvs. en person fattas – i kistan ligger inte som i originalet  den förtryckande fadern utan en annan skräckgestalt, Bernarda Alba själv.

Kvinnokollektivet befinner sig i en oavlåtlig kamp, den undertryckta sexualiteten och frustrationen visar sig i åtrån den eftertraktade ungkarlen Pepe el Romano. Han skymtar förbi bortlovad som fästman till den äldsta systern och sätter allt i gungning.                

I Anna Petersson tappning är det visuella, musikaliska och koreografiska det nya, de sju kvinnorna är alla klädda i fotsida svarta klänningar och långa flätor som ibland används som tortyrredskap, dessa undertryckta kvinnor vibrerar av undertryckt kraft och vrålar ibland ut sin vrede och ångest. Anna Petersson har tagit ännu ett steg mot scenisk förnyelse, en undersökning som tidigare resulterat i föreställningar som Fröken Julie och Hedda Gabler. Via ett sinnrikt projektionssystem kan man se allt ovanifrån, samtidigt som man följer det intensiva skeendet på scengolvet, de koreografiska rörelserna där kvinnorna oftast agerar som en totalitet. Max Mitles ljus är också det rytmiskt och används till skuggeffekter som förstärker scenerierna på den tomma scenen i grönfärgat glas. Enda synlig rekvisita är sju identiska stolar i svart samt sju metronomer, som antyder att var och en har en utmätt tid.            

Det kan ju låta som mera form än dramatiskt innehåll, men ensemblen har hela tiden föreställningen i sin hand med ett kraftfullt utspel. Här finns den primitiva kraften hos kvinnor som berövats kvinnlighet, orosungar hotar kollektivet, ibland inträffar rejäla slagsmål. Till saken hör att Anna Pettersson har upphävt de induviduella rollerna och låter de svartklädda kvinnorna bli till systrar, tjänarinnor, dement mormor allt eftersom det faller sig. Kollektivet är intakt, vilket till en början kan vara lite förvirrande, men som understryker deras situation som fångna i ett fascistiskt förtryck, med patriarkala undertoner. Undantaget är alltså Adele som iklädd en iögonenfallande grön festblåsa, som gräll kontrast vägrar att underkasta sig och syndens lön är som bekant döden.         

I programhäftet läser jag om att en av Anna Petterssons drivkrafter varit att ladda föreställningen med ”duende”, ett estetiskt begrepp Federico García Lorca lanserade vid en föreläsning i Buenos Aires 1933: ”Allt som har svarta toner i sig har duende. Det finns ingen djupare sanning än denna. Dessa svarta toner är mysteriet, rötterna som sätter sig fast i dyn, som vi alla känner till, som vi alla är okunniga om, men som från vilken allt som är substantiellt i konsten.”

Anna Pettersson har åstadkommit en svindlande vacker föreställning där hela ensemblen visar vad duende kan vara. Det är stor teater som flyttar fram gränsen för vad teater kan vara, med andra ord en genial nytolkning av den ibland sönderspelade klassikern ”Bernardas hus”

Det ska bli ett spännande att följa mötet mellan August Strindberg och en teaterkvinna som inte har mindre eld i sitt temperament än teatergiganten när Anna Pettersson 1 april tar över chefsskapet för Strindbergs Intima teater..

 

Lena S. Karlsson

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts