Debatt om scenkonst - Tidningen Kulturen




Debatt om scenkonst

altEn gång i tiden, det vill säga. under antiken, var kroppsliga övningar en akt för att kunna hylla och fullborda gudarnas önskningar. Människan var insatt i ett system av dyrkan, motprestation och självklar hierarki. Kroppens prestation och fysiska utövning blev ett naturligt uttryck för uppskattning, harmoni: en sorts tillbedjan.

Redan tidigt hade de försokratiska filosoferna riktat uppmärksamhet och vördnad inför det konkreta dvs. kroppen och dess form och innehåll. Man övergav den introverta österländska mystiken, för att i konkret verklighet se kroppens möjligheter, dess skönhet och fulländning. Det andliga blev också en självklar del i den fysiska verklighet, som själva livet gav det närvarande dramat, dess rening och inre möjlighet till förståelse av ett mänskligt öde.

Läs mer...

altFör att tillväxten av nya modiga fria teatergrupper ska tryggas, krävs ett komplement till nuvarande bidragssystem!

Petra Hjortensjö heter jag och är sedan många år frilansande inom teater tillika konstnärlig ledare för Teater Absoluta, som gjorde sin femte produktion på Kulturstudion tidigare i höst.

Det kulturella bidragssystemet. Ja. Kort och mycket generaliserat kan sägas att för att få bidrag som fri teatergrupp i Stockholm idag krävs antingen att frigruppen redan är väletablerad i bransch och bidragssystem, gärna med egen scen, alternativt består av namnkunniga och/eller utexaminerade från landets sceniska högskolor.

Är du ung idag och saknar Teaterhögskolans trademark på papper, verkar det inte spela vidare roll hur många produktioner din grupp skapat eller hur populär den är vare sig bland publik eller press.

Läs mer...

Debattens snirkliga vägÅr 2008 påpekade Svenska Dagbladet att Stockholm, räknat i antal teatergrupper per invånare, är en av de teatertätaste huvudstäderna i Europa med en bladning av statliga institutionsteatrar, större och mindre privatteatrar, liksom större och mindre fira teatrar och frigrupper - ett spektrum giltigt för Sverige som helhet.

Med sina respektive utgångspunkter har och tar sig de olika typerna av teatrar något olika uttryck och intentioner. Institutionsteatrarna ser som sitt huvudsyfte att, oavsett uppsättning, vända sig till en bred publik vill den uppfattas som ett "folkets teater" i betydelsen "stor mängd besökare". Därmed antar de ofta en mer nedtonad klang vad gäller visioner och intentioner än de fria teatrarna och frigrupperna. Helsingborgs Stadsteater skriver till exempel att: "Kultur ska vara tillgänglig för alla människor och kulturlivet ska spegla mångfalden."

Läs mer...

alt

" Max Lundqvist och Teater KAOS har under det senaste året blivit inbjudna till Kulturrådet två gånger för att diskutera deras ansökan direkt. Inbjudan kvarstår naturligtvis". Så talar Kulturrådets generaldirektör Kennet Johansson och handläggare Jochum Landin i det offentliga rummet, t.ex. på nättidningen Nummer.se. Bakom denna fasad av engagemang ser det annorlunda ut.

Den 12 juni-09 träffar jag Jochum Landin och Mika Romanus på Kulturrådet för att diskutera detaljerna kring teater KAOS ansökningar. Vad var bra, vad var dåligt och varför blev det avslag? Men... trots inbjudan, och tre veckors förberedelsetid, så tänker Landin inte presentera några motiv bakom besluten den här gången heller. Varken ansökningarna eller teaterns framgångsrika historia kommenteras av den tystlåtne handläggaren, som bara sitter av tiden. Det är uppenbart att byråkraternas syfte med mötet är något annat än kommunikation.

Landin påstår på mötet att han glömt bort motiven till avslagen (alltid denna flykt in i glömskan). Det är naturligtvis inte sant, men vad skall han säga? Det pinsamma påståendet att han glömt bort motiven låter åtminstone påskina att det skulle ha funnits några. Ett långt möte mynnar ut i ingenting. I 20 år har mina angelägna frågor mött detta vakuum på Kulturrådet. Det är en kulturpolitisk katastrof att denna nonchalanta och ihåliga hållning får fortsätta på Svenska statens stora bidragsinstans för kultur. Varför behöver inte den administrativa makten anstränga sig för att kommunicera med dom som gör jobbet - konstnärerna? Det är inte ens deras pengar, utan våra.

Läs mer...

ImagePer Sundgren, tidigare kulturborgarråd (v) i Stockholm, skriver i DN (9/3) att kulturen är till för medborgarna, som om någon hävdat något annat, och att det därför är dags att bryta med det rådande konstnärsperspektivet och ersätta det med ett medborgarperspektiv.

"I 1974 års kulturpolitik fanns en ambition att bredda kulturbegreppet och involvera medborgarna. Men när reformen sedan genomfördes reducerades kulturpolitiken till konstpolitik. I praktiken var det kulturyttringarna, kulturprodukterna och konstnärerna som blev utgångspunkten för kulturpolitiken, inte människorna. I den mån folket eller medborgarna kommit att spela en roll för kulturpolitiken är det nog främst som den publik till vilken kulturprodukterna skulle distribueras".

Bortsett från det faktum att konstnärer också är människor, vad menas? Kanske att det är medborgarna som ska stödjas i den statliga kulturpolitiken och inte konstnärerna? Men har vi inte en massa andra politikområden för det? Och hur skulle det i såfall gå till? Genom att dela ut "kulturpåsar" till var och en att användas vid behov? Eller genom dela ut pengar till medborgarkommittéer, som om medborgarna går att klumpa ihop i något konformt och unisont? Ve och fasa! Man måste, som jag ser det, börja i konstnärerna. Där börjar - i konstnärliga sammanhang i vart fall - kommunikationen. Den ordningen är det nog viktigt att värna om, även om Per Sundgren lite föraktfullt talar om distribution. Den omvända leder till kommittéer som leder till ... eller är det något annat som han menar med medborgarperspektiv? Förmodligen. Men vad?
Kanske är det så att geografin har förändrats radikalt, att kultursamhället idag ser helt annorlunda ut om man jämför med hur det såg ut för bara tio eller tjugo år sedan, att "kommunikationen" följaktligen också ser annorlunda ut och att hastigheten i densamma är något nytt, att "evigheten", som konstmärerna tidigare sägs ha skapat för, har kortats av betydligt, till några timmar kanske, om ens det; att allt finns på nätet som ett gigantiskt, virtuellt pussel att läggas av vem som helst, när som helst och hur som helst? "Konstnären", den unika, finns inte i någon ände, det är du som bestämmer, du är "konstnären", den interaktive pusslaren. Tillsammans med miljontals andra pusslare. Den traditionella kommunikationen och rollfördelningen gäller inte längre. Är det detta som Per Sundgren menar med medborgarperspektiv? Jag vet inte. Hur som helst så är vi inte riktigt där ännu, då var och en blivit sin egen kulturella lyckas smed, i ett slags uppkopplade självhushåll.

Läs mer...

Fler artiklar...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts