Debatt om scenkonst - Tidningen Kulturen




Debatt om scenkonst

Cisco Aznar foto Andreas PfiffnerDet finns naturligtvis ingen överenskommen konstnärlig inriktning mellan operascenerna, vare sig på nationell eller internationell nivå. Man går sina egna vägar, gör sina egna konstnärliga val. Att det underhand etablerar sig något som kan likna detta - ett slags profileringar - har förmodligen mer med tillfälligheter än med några konstnärliga femårsplaner att göra. Likväl så finns tydliga skiljelinjer. Jag tänker närmast på Berlin, vars operascener jag har hyfsad koll på.

Staatsoper och Deutsche Oper håller sig för det mesta på mattan. Man tar visserligen ibland ut svängarna ordentligt men bibehåller decorum. Några direkta skamgrepp handlar det aldrig om. Det är däremot fallet med den tredje operascenen, Komisches Oper, som är något av den fula ankungen i gänget, där skamgreppen, om vi ska använda det uttrycket, inte precis tillhör ovanligheterna. Jag tänker särskilt på den senaste uppsättningen av Mozarts "Enleveringen ur Seraljen" som utspelas på en porrklubb av det mer avancerade slaget. Det blir för mycket, det funkar inte. Samtidigt som Mozarts musik tassar lite försynt i bakgrunden utan att egentligen förstå vad som händer på scenen. Men det är inte det jag vill säga utan att det på sätt och vis är tilltalande med en scen som är lite "busigare" än de andra, vågar lite mer. Även om man till och från hugger i sten.

Här kommer Folkoperans senaste uppsättning, "Julius Caesar", in i bilden. Den avviker rejält från hur man normalt tar sig an en barockopera, är riktigt "busig", men med ett trots allt väl fungerande och anslående koncept, och kanske är den, som jag hoppas, inledningen på en ny väg för Folkoperan i en mer experimentell inriktning, gärna också med en mer samtida repertoar, något som Stockholmsoperan inte direkt gjort sig känd för. Platsen är med andra ord vakant. Valet av den nye konstnärlige ledaren, Mellika Melouani Melani, som kommer från teatern, pekar med hela handen åt det hållet. Hon verkar kunna ta ut svängarna ordentligt. I en intervju som jag gjorde för ett antal år sedan med den dåvarande norske operachefen på Komisches Oper minns jag hur han betonade det teatrala lika mycket som det musikaliska. Det ska hända uppseendeväckande saker på scenen, underströk han.

Cisco Aznar, ansvarig för regi, koreografi, scenografi och kostym i "Julius Caesar", verkar ha samma inställning, men allt är för den skull inte guld som glimmar. Långt därifrån. Någon försynt tassande Händel märks dock inte. Han är med på noterna, även om det klingande slutresultatet är lite svajigt på sina ställen, delvis beroende på den lite motiga akustiken. Det goda humöret går det däremot inte att ta miste på. Nu ser vi fram emot Mellika Melouani Melanis uppsättning av Verdis "Maskeradbalen" i september.

Läs mer...

Framtiden är osäker för den fria scenkonsten

Problemen med fördelningspolitiken för bidrag till fri svensk teater är inte blockpolitiska, dom är fundamentala. Sedan Madeleine Sjöstedt blev Kulturborgarråd har plötsligt Claes Wahlin blivit en grävande och granskande kulturjournalist. Men bidragspolitiken måste alltid granskas, inte bara när alliansen har makten. Den 8 november skriver Wahlin i SvD om marknaden kontra konsten. Innehållet är välformulerade självklarheter för de flesta som intresserar sig för skapandet, den kreativa processen. Men vilken praktisk fördelningspolitik förespråkar Wahlin? När Wahlin använder sin position och sina möjligheter att påverka, så vill jag inte bara ta del av skepcism inför alla former av utveckling och förändring. Vilka kriterier skall råda, när pengarna fördelas? Och hur skall vi sökande veta att ansökningarna bedöms korrekt i en utsatt konkurrenssituation? Bidragspengarna är ytterst begränsade, och vi är många som vill ha del av kakan.

Kulturförvaltningen har i år tagit ett drastiskt beslut, ett revolutionerande beslut, att sänka bidragen till Fria Teatern i Högdalen. Argumentet var att Fria Teatern konstnärligt inte kunde försvara sina stora bidrag. Detta har upprört många. Så gör man bara inte, enligt kritikerna. Madeleine Sjöstedt har utpekats som boven i dramat (trots att makten har tre nivåer – den politiska, handläggaren och referensgruppen). Tidigare i år har Claes Wahlin, tillsammans med en rad andra recensenter (Lars Ring, Margareta Sörenson & Ingegärd Waaranperä), offentligt försvarat Fria teaterns höga bidrag. Sett till bidragens storlek, så har Fria Teatern under 30-40 år värderats som vore den svensk teaterelit. Ska vi utgå ifrån att det även är Wahlins åsikt? Argumenten som recensenterna framförde var lika tydliga som höstens dis.

Läs mer...

altParkteaterpremiär i Vitabersparken. Sommaren är här, man packar sin korg med mat och vin och tränger ihop sig med 600 andra förväntansfulla. Premiär med Brechts Bröllopet i fredags.
Vilken kväll! Det måste varit 25 grader, man sitter som i en gigantisk gryta i denna arenateater. Värmen håller i sig under hela föreställningen. Det är fullsatt och det skymmer långsamt i ett makalöst släpljus som tränger ner genom grenverken.

Så börjar det. Man tror knappt sina sinnen och tänker i sitt stilla: kunde inte detta gamla lik fått vila i frid. Stycket lär handla om att den då 21-årige Brecht retade sig på att borgerligheten vill ha det fint omkring sig. Och det som ska  vara roligt är att de egenhändigt tillverkade möblerna kraschar, den ena efter den andra. Och deras superborgerliga bröllop kraschar naturligtvis också. Aktuellt? (Stolarna är limmade för hand med "eget illalutande lim" -är du med på den metaforen? Unga män i 20-årsåldern är det).

Läs mer...


altThe ecclesial uproar connected to the conflict between traditionalists and progressives shows no sign of calming down, and even appears accentuated, given that the papal positions defy - and it could not be otherwise - this kind of contrast. If the progressives do not like the motu proprio "Summorum Pontificum," the traditionalists remain perplexed by the Assisi initiative, and so on.

It is unfortunate to have to take note that the question of the hermeneutic of continuity remains the subject of considerable misunderstanding, in spite of the fact that this is a magisterial guideline that is authoritative and binding for Catholics, in addition to its being founded on the evident presupposition of the continuity in time of the life of the ecclesial body, with the connected assistance of the Holy Spirit for the pastors.

Läs mer...

 

sicken teaterFörfattaren och etikforskaren Ann Heberlein känner inte igen sig som före detta patient inom psykiatrin i Teater Giljotins uppsättning Bli en dåre! Det är inte på riktigt, det är lögn, skriver hon.  "Kanske mina egna erfarenheter står i vägen" . (DN 7 mars).

Jag drar mig till minnes min besvikelse när jag såg Lars Noréns pjäs Kliniken. Det var som en dag på jobbet, som om jag var tillbaka på avdelningen på S:t Lars, på Malmö Östra, på Umedalen, och hör de hasande stegen och de krasande ljuden av skorpan till eftermiddagsfikat. Jag upplevde det som på riktigt, tystnaden, monotonin. Det var kanske mina erfarenheter som stod i vägen. Men jag saknade i långa stycken den konstnärliga förhöjning som är så stark i Noréns Personkrets 3:1 om några utslagna och hemlösa några senare.

Ann Heberlein skriver att hon inte vet om hon ska skratta eller gråta åt att jag inte ser att det inte är "på riktigt" på Teater Giljotin. (Min recension i Tidningen Kulturen den 1 februari). Hon skriver om sina erfarenheter av "monotonin på en vårdavdelning". Jag tror inte att hon menar att det är monotoni människor ska ta sig till teatern för att se.

Läs mer...

Fler artiklar...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts