Samtalsrummets död? - Tidningen Kulturen




Debatt om scenkonst
Verktyg
Typografi

Ordet kultur härstammar från latinets cultura, och betyder bearbetning, odling eller bildning. Med andra ord någonting som – liksom sjuttonhundratalets upplysning – är ämnat alla; skriver artikelförfattaren Frida SandströmJag ringer mina bröder i försöket att berätta vad som händer. Jag ringer mina systrar för att kanske själv kunna förstå. Vi byter skinn, tillsammans. Ingenstans än här kan vi byta, sinsemellan. Vi försöker att byta rum, men det går inte. Dörrarna måste öppnas.

Jag går på en större dansföreställning i staden. Skärpan i videoprojektionerna korresponderar väl med den yta på vilken föreställningen äger rum – en av stadens större, med möjligheter till en scenografi som kan ta flera arbetsdagar att konstruera. Strax därefter går jag på en mindre föreställning i samma stad. Denna på en liten, fri scen. Det är en så kallad performativ föreläsning, men som lika väl skulle kunna ses som både dans och som teater. Två aktörer rör sig mellan besökarnas stolar, ibland sätter de sig själva däribland dem. Med hjälp av rep tunna rep förflyttar de en lampa som hänger i taket, och belyser person efter person i rummet. Besökarna blir en del av verket, liksom aktörernas egna roller tonas ut. I stället för en scenkantens skiljelinje bjuds alla att delta i samma rum.

På samma sätt för föreställningen ”Jag ringer mina bröder” in en fråga i ett rum där aktör och betraktare möts. Detta genom att Khemiri sätter ord på den berättelse som han själv upplevde i samband med att han ansågs likna den man som sprängde sig själv den där Stockholmsdagen 2010. Likväl som denne nu framlidne mans skinn åter träds i genom föreställningen, föreslår Khemiri strax därefter Sveriges justitieminister att byta sitt skinn med honom själv; en person vars ansikte likställdes med ett som redan hade sålts till blickar och rubriker. Det är just dessa blickar som bjuds in till föreställningen ”Jag ringer mina bröder”. Ett rum där ansikte och hud kan förflyttas från människa till människa, men där historian ändå förblir skriven genom konsten.


– Det är ingen verklighet, men det är en spegling av den, säger en av skådespelarna, Angelica Radovi. I föreställningens eftersamtal nämner Nathan Hamelberg journalisten Björn Wimans formulering i DN, när han tycktes ha upptäckt allvaret i att samtalet kring vårt rasificerande samhälle som gick in på sitt andra, tredje, ja, femte varv. "Den tidigare tystnaden har tolkats som ett samtycke", skrev han.

Efter föreställningen säger Johannes Anyuru att han numera kan jag röra sig i alla rum, och syftar då på den klassresa som han har gjort till den etablerade författares kropp som han nu besitter. Men alla människor får inte möjligheten att påverka den yttre blicken på detta sätt. Däremot kan en gemensam kropp, i ett rum där alla blir belysta, lyfta en fråga som annars bara skulle nå ut till en viss gräns. Och det pappersark som ett brev, ett ord, kan förflyttas med, är ett skinn som vi alla kan iklädas. Ord som förs vidare från människa till människa, och som framkallar både svar och motsvar – eller tystnad. Det är den hud som vi alla kan transplantera till vår egen.

Men, problematiken kvarstår om orden inte läses. För, när det samhällskritiska samtal, som ofta ikläds epititetet kulturdebatt, förpassas till de två till fyra första sidorna i tidningens andra eller tredje del, eller syns långt under de kostymklädda männen i webtidningens scrollstapel, så begränsas det. Eftersom ordet kultur attraherar lika många som det kan vara frånstötande för andra, når det som står under dess rubrik endast ett fåtal. Detta fastän orden gestaltar en stor del av vårt samhälle. På så sätt är teatern livsfarlig, och på samma sätt är kulturdelen det värsta som kan finnas i media. För, sett till de tusentals ansikten som iklätt sig Khemiris ord, och som har fört dem vidare i de digitala mediernas i stort sett öppna rum, bör frågan spridas med alla sorters tryckta tecken – under alla möjliga platser. Men, att Jag ringer mina bröder spelas i Göteborg behandlas som en kulturnyhet, och även dessa ord läses på kultursidorna.

– Det finns ingen gräns, säger Johannes Anyuru och förklarar sin tro på separationernas försvinnande.

– Du är gränsen, den går i dig, svarar Nathan Hammelberg och syftar på samhällets kategoriserande linjedragningar. Vi talar om de ansikten som behöver byta plats, och om de kroppar som skulle behöva varandras erfarenheter. Men så länge som orden förses med epitetet kultur, så begränsas deras spridning. Liksom journalisten och författaren Patrik Lundberg ihärdigt försökte förklara hur det inte var godisförpackningarna som han ville förändra, om hur det inte var den tecknade bilden av ansikten på en plastpåse, utan ett system som han ville belysa. (Må det så vara en tårta eller ett seriealbum.) Just så förökas segregationen, när samhälleliga brandfrågor förskjuts till fysiska, relativt lättillgängliga objekt. Och det är just detta som orsakar den överraskning som Björn Wiman uttryckte när han plötsligt anade ett allvar under rubrikerna.

Ordet kultur härstammar från latinets cultura, och betyder bearbetning, odling eller bildning. Med andra ord någonting som – liksom sjuttonhundratalets upplysning – är ämnat alla. Reva-debatten har fått en välförtjänt stor resonans, den har hörts och tagits på allvar. Samtidigt har den avbildats i trappor och på trottoarer – inte i varuhusens produkter eller genom sceniska gestaltningar (ännu). Men bara för det bör inte de frågor som med lyrikens och bildens språk formuleras, förses med en kategorisering som separerar dem från andra. De kulturella rummen är fristäder, men de måste inkludera – och inkluderas. De ämnen som de behandlar måste tillåtas nå utanför dess dörrar. Låt därför oss öppna dörrarna och hädan efter föra samtalet mellan rummen.

Frida Sandström

 

 

Annons

Annons

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen