Strindberg i Auckland: Se hur hon gråter! - Tidningen Kulturen




Debatt om scenkonst
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Ågust på Nya Zeelands Nord- och SydöPå Tidningen Kulturen har en nyuppsättning av Fröken Julie fått ampla lovord, nu visad på Dramaten, tidigare i Tyskland. Det förvånar inte, på tyskspråkiga teatrar finns en lång och livskraftig Strindbergs-tradition (man hade tidigt Scherings många översättningar att tillgå). Max Reinhardts iscensättningar blev snabbt tongivande och expressionisterna kände igen sig i kammarspelen, och så vidare. Jag minns inte om den flitige Fassbinder (från Österrike) under sin alltför korta levnad hann med Strindberg, i varje fall var han fenomenal på Ibsen. Hans Dockhemmet med en kallhamrat pengafixerad Nora glömmer man inte. 

Lika livskraftiga har Ågusts pjäser aldrig varit i engelsktalande länder, trots Eugene O´Neills intresse – det är lätt att följa linjen från Strindberg via honom till Lars Norén - och Stella Adler i New York. Däremot vimlar det av kunniga Strindbergkännare vid amerikanska och engelska universitet, bland många andra Michael Robinson vid University of East Anglia i Norwich. Sparsamt sätts Strindberg också upp i Antipodien. Ted Nye, pensionerad kardiolog vid University of Otago i Dunedin på Nya Zeelands Sydö och stor Sverigevän, har nyligen kommit med sin utmärkta nyöversättning av Fröken Julie, och i Auckland kunde man i mitten av september se A Dream Play.

Det gjorde vi, och det var en sällsam upplevelse. Musgrove Studio (så kallad efter en professor i engelska) vid The University of Auckland är en liten scen som passar utmärkt till experimentell teater, men med klara begränsningar när det gäller mera omfattande produktioner. Ett drömspel är ett teaterstycke som ställer stora krav på en avancerad scenteknik. Strindberg visste att han var före sin tid också på det området, och det var väl först med Gordon Craig som man på teaterhåll började hinna ifatt Strindbergs visioner. I Caryl Churchills version, som man använde sig av här nere, är originalet drastiskt förkortat och ändrat, och om man ska döma av denna uppsättning dessutom gravt förvanskat. 

När Ett drömspel sattes upp på Dramaten jubileumsåret 1949 fullföljde regissören Olof Molander tanken att de tre manliga huvudpersonerna är en spegling av samma medvetande och försåg därför officeren, advokaten och diktaren med Strindbergsmasker. Här i Auckland hade man i stället tredubblat gudadottern Indra och hennes jordiska inkarnation Agnes, det blev väl mycket spring i vita änglakläder. Att det var scenskolan vid universitetet som här prövade sina talanger framgick. Uppsjön av roller på scenen var fler än hos Strindberg, spelglädjen stor, men behärskningen av nyanserade uttryck fallerade på lite för många håll.

Auckland

Temat om gapet mellan rik och fattig, näst störst i hela västvärlden på Nya Zeeland (bara i USA är det ännu vidare), fuskade man bort. I pjäsen är det iscensatt som kontrasten mellan det vita sommarlivet i Fagervik, och tvärs över sundet de svarta kolbärarnas proletära slit i Skamsund. Av det blev bara ett par byggare med gula skyddshjälmar, det var synd. Den gröna fiskhåven fanns förstås med, liksom fyrväpplingen på den stängda dörren, men jag saknade trädet som både hinner grönska och fälla löv medan Officeren (också han tredubblad, så att hela klassen kunde få roller) troget väntar på sin Viktoria. Och den som inte läst sin Strindberg fattade nog aldrig varför en flicka med jämna mellanrum apade sig över scenen under obehärskade skrik av sorg och jämmer.

Hon var den stackars teaterelev som Portvakterskan iakttar utanför sceningången: ”Se där kommer en! Hon är icke bland de utvalda… Se hur hon gråter…” Kanske bäst att hon förblev anonym så att de förhoppningsfulla i Drama 204 vid Auckland universitet, denna stora skara teaterelever där många kände sig kallade men få blir utvalda, inte redan från början blev nedslagna i skorna. Trevligast var den yppiga blondin i rött – en hyfsad kopia av Marilyn Monroe – som en halv minut satte sig i mitt knä (jag råkade sitta strategiskt på första raden), för att sedan fladdra vidare. Fast vad hon hade för roll i själva pjäsen förstod jag lika lite som resten av publiken. Det gjorde nu inte så mycket, majoriteten i den var kompisar till de uppträdande. De var mycket (det vill säga alltför obehärskat) högljudda i sitt bifall både under och efter pjäsen, av styrkan i deras spontana skrän att döma lätt hörselskadade. Se det var ett riktigt spektakel!

Ivo Holmqvist

 

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts