Scenkonst - Tidningen Kulturen




De senaste artiklarna om scenkonst

Gunilla Nordlund

Scenkonstens porträtt

Jag känner Gunilla Nordlund sedan minst 10 år tillbaka. Jag har alltid uppskattat hennes kraft som regissör och kulturarbetare att aldrig böja sig för makten utan ständigt fortsätta kämpa för att nå sina mål. Bland dessa mål finns ett som alla önskar nå men som få kämpar för: fred och samförstånd mellan människorna.

Produktionsgruppen Ramaj. fr.v. Markus Granqvist, Nils Poletti, Lena Lindgren

Scenkonstens porträtt

"Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" är en roman av Nikanor Teratologen som väckte och fortsätter väcka stor kalabalik bland förläggare och läsare. Det är kanske en av de mest radikala böcker som någonsin skrivits. Teratologen skonar ingen och ingenting i sin kritik av moderniteten. Nu har romanen blivit en föreställning. Pjäsen bär samma namn som romanen och spelas av Turteatern verksam i Kärrtorp utanför en Stockholm. Jag ställde några frågor till regissören Nils Poletti.

Ibsens blick brinner som en eld som bränner oss alla. Inte minst Ibsen. Wikipedia

Scenkonstens porträtt

Henrik Ibsen är en av det moderna dramats mästare och klassiker. Under knappt 15 år av sitt författarskap påverkades han tydligt av romantisk och klassicistisk form, ton och tematik, för att därefter bli en av förgrundsgestalterna inom den frambrytande modernistiska litteraturen i allmänhet och inom dess dramatik i synnerhet. Versdramerna Brand och Peer Gynt är enastående exponenter till detta. I denna artikel II om Ibsen, kommer vi in i slutet på Peer Gynt.

Att tala om Ibsens dramer och dikter är samtidigt att tala om Ibsen själv. Wikipedia

Scenkonstens porträtt

Henrik Ibsen (1828-1906) är en av det moderna dramats fäder och absoluta mästare. Hela hans täta produktion är tidlös och kan förstås som en närmast universell analys av mellanmänskliga relationer. Det är som med de klassiska antika dramerna, som med Shakespeare, som med Strindberg, som med all dramatik av världsklass. Men att tala om Ibsens dramer (och dikter) är samtidigt att tala om Ibsen själv. Om hans personliga liv.

Jaquline Ronneklew, artist, sjöhen och snart även pyttelite skådis. Pressfoto.

Scenkonstens porträtt

Musikern Jaquline Ronneklew, 28 (Birds Will Sing for You), beskriver sig själv som en ”artist, sjöhen och snart även pyttelite skådis”. Ursprungligen från Norrland, bor och verkar hon numera i Stockholm. Jaquline har tidigare släppt en EP och slog 2013 igenom med singeln "Wild At Heart". Nu är hon aktuell i allkonstverket "Välkommen till prekariatet" på Stockholms stadsteater.

Tom Fjordefalk är en svensk skådespelare och regissör. Han har arbetat med olika former av teater sedan han var barn – Odin Teatret, Indien med dansen Kathakali i spetsen och sedan Teater Schahrazad och Tyst Teater; han har också arbetet med Riksteatern och flera andra teatrar, institutioner och grupper både i Sverige och utomlands. Vi känner varandra sedan många år tillbaka, så jag tyckte det var dags att träffa honom och ställa honom några frågor.

”Teatern och sångdansen

är de rasande revolternas teater
född ur den eländiga människokroppen
ställd inför problem som den inte förmår genomtränga
eller vars passiva
viljelösa
käbblande
ogenomträngliga,
icke uppenbara karaktär
går den förbi

då dansar den
genom
KHA-KHA
block
oändligt mycket mer ofruktbara
men organiska:

får den bukt med
de inre vätskeflyttningarnas
svarta försvarsmurar:

I en industrilokal i Stockholm skapar Mosaikteatern ett nytt kulturcentrum för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Hit flyttade man i februari i år och även om större delen av de 1200 kvm ännu står tomma andas lokalerna av kreativa aktiviteter och förväntningar. 

Radu Mihaileanu vandrar mellan stad och land och upptäcker skillnader och likheterDet finns några filmer som har en enorm vikt på grund av deras sociala patos, ofta större än dess tekniska möjligheter. I Sverige fann man den allra första av denna typ av filmer i Victor Sjöströms ”Ingeborg Holm”. Till denna kategori av filmer kan man också räkna den nordafrikanska musikalen ”Source” av Radu Mihaileanu som hade nordisk premiär under Stockholms filmfestival.

Filmen och filmskaparen är värda att uppmärksamma, av två andledningar: Marocko är ett stort filmland med både inhemska och utländska produktioner och med oroligheter i Syrien och svår tid i de arabiska länderna ligger filmen i tiden. ”The Source” är, förutom den intressanta sociala tematiken, extremt välgjord och filmen har gjort mer för relationerna mellan islam och Väst än det som har gjorts i mängder av debatter och artiklar.

I centrum av historien finns en liten by som befinner sig på den Marockanska landsbygden nära Marrakech. Kvinnorna har under flera generationer varit tvungna att hämta vatten från en brunn, något som orsakat mycket lidande för dem.

I byns skola arbetar Sami (gestaltad av Saleh Bakri), en modern och mycket sympatisk kille som av kärlek gift sig med en flicka, Leila (Leila Bekhti) som kommer från en annan ort i dalen. Hon är en av de få kvinnor som kan läsa och bestämmer sig för att med hjälp av traditionella sånger skapa en strejk mot männen om de inte slutar att leva på turisternas pengar. Detta sker efter samtal med både maken och mest av allt med svärdfadern Hasna, spelad av Anal Atrach, som får en roll som påminner om en imams.

Leila märker att alla pengar som kommer från turisterna hamnar hos några äldre män som bara slår dank på ett café. Leila bestämmer sig för att göra som Lysistrate och får hjälp av en fantastisk äldre kvinna som kallas för Vieux Fusil (Old Rifle). Allt slutar gott, trots ankomsten av några fundamentalister och äldre män som använder sig av rövare.

Edward Albee

Essäer om scenkonst

Någon gång strax bortom mitten av sextiotalet hade Edward Albees pjäs ”Balansgång” premiär på Malmö Stadsteater. I Lund fanns på Helsingkrona Nation den driftige Klas Olofsson (senare chef för Svenska Filminstitutet och för Nordiska Ministerrådet) som organiserade teaterresor för en grupp studenter som fick ett lämpligt namn, Kvarsittarna.

Narrfesten av Pieter Van der Heyden, 1559, efter Brueghel. Arkiv Wikimedia

Essäer om scenkonst

De religiösa danserna inom kristenheten kan man gruppera i två stora grupper: sakralt kyrkliga och folkligt kyrkliga. Åtskilliga folkligt kyrkliga danser skedde i intimaste anslutning till rent kyrkliga handlingar, både gudstjänst i kyrkan och processioner, under ledning av kyrkliga dignitärer som dansade själva tillsammans eller för kyrkofolket.

Från Harmonia Mundis cd

Essäer om scenkonst

;William Christie tolkar Jean-Philipppe Rameau i Paris nyöppnade konsertsal

Dansscen från Kårspexet 2010 Shangri-la - eller när lösningen till problemet är källan. Foto Wiki

Essäer om scenkonst

Studentspexet - en förlegad konstart eller något för den moderna studenttiden? Kajsa Ljusegren diskuterar här Lundaskolans spextraditioner.

Foto: Anna Rasmussen

Essäer om scenkonst

På Nationalteatern i Prag framförs just nu "Trollkarlens lärling", en balettuppsättning vars berättelse springer ur det trettioåriga kriget. Medan man i Västeuropa och USA kanske bäst känner till berättelsen genom den ljusa Musse Pigg-iscensättningen i "Fantasia", är berättelsen fortfarande beskrivningen av ett mörkt kapitel i Centraleuropas historieuppfattning.

När Igor promenerade vid sin hustrus sida på stranden av Genevesjön under deras hälsovistelse i den schweiziska byn Clarens vaknade vårens krafter så sakteliga. Allt som bidat sin tid och vakat i naturens koder var under uppvaknande. Det var ett mångfacetterat skådespel som pågick i det disiga morgonljuset. Sjöns vattenformationer belystes av den uppgående solen och skapade en regnbågsliknande färglyster där en lätt vind gjorde att spännvidden i speglingarna och vågornas mönster blev till ett imponerande upptåg. De virvelskiftande småvågor som deltog i den ytliga vattenleken var hämtade från underströmmarna och omformades till dansande figurer som i det glittrande solskenet korsades med vindens krusningar och skapade ytterligt komplicerade strukturer på den ljusblåa vattenytan. Pånyttfödelsen tog också form av uppvaknandet i den kringliggande naturen som denna morgon gjorde outplånliga intryck på Igor. Som de purpurblå frukter som startat sin begynnande existens i fruktträden som små knoppar av svällande löften om kommande liv och trädens lövknoppningar som var apterade bomber av potentiellt uppvaknande som hängts ut i grenarna för en framtida explosion.

Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Reportage om scenkonst

Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn i år valt ut 18 föreställningar bland 328 nominerade som skulle illustrera det bästa och mest representativa för den inhemska scenkonsten just nu.

Tove Salmgren är danskonstnären som huvudsakligen uttrycker sig med kroppens rörelser. Hon har nyligen haft en föreställning på Moderna Dansteatern i Stockholm och kommer att ha ett residens i början av december. Detta residens ingår i en festival på Moderna Dansteatern.

Vill du berätta lite om dig själv och hur du bestämde dig för att bli dansare? Kan du utveckla lite om dina produktioner och uppsättningar. Det vore även intressant att få veta lite om din verksamhet som konstnär.

– Jag kommer från Umeå, där jag började dansa balett, jazzdans och modern dans i unga tonåren. Det är en stad med en stark danstradition, så dansträningen var strukturerad och följde en slags professionell modell. Lärarna förmedlade kunskapen om att dansen kunde vara en framtidsmöjlighet, alltså ett yrke, och det var något helt nytt för mig. Jag tror att jag vågade satsa på dans initialt för att diverse danslärare uppmuntrade mig att satsa på en professionell bana. Det är intressant hur tillfälligheter, som lite uppmuntran från någon kan generera en livsbana. Visst var jag väldigt intresserad av dans, men utan denna uppmuntran så är jag inte helt säker på att det hade blivit så. Sammanlagt utbildade jag mig under sex år på dansskolor; Balettakademien i Göteborg och Stockholm och sen också Danshögskolan där jag examinerades 2002.

Följande reportage skrevs som dokumentation av ett spännande scenkonstprojekt under våren 2014. Projektet skulle visa sig bli långlivat. Under sommaren spelades föreställningen All the time I was making this I was thinking of you i samband med Backafestivalen på Österlen och i Kärrtorp vid Unga Turs teaterfestival Paradiso 7. I Malmö och vid Internationella festen i Fisksätra. Sista helgen i september spelade ensemblen vid Umeå Pride och om ett par veckor är det dags igen, nu för barnvagnspublik på Teater Bristol i Sundbyberg. Det tidsmässiga språnget till trots står reportaget i presens: tiden är april 2014, rummet och handlingen fortgår.

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutsättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

 Den skulpturala installationen Jhax ingick i Janina Nilssons kandidatexamen i keramik och glas på Konstfack i Stockholm 2013. Här arten Surruz. Foto: Anders NilssonArtikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutsättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

I Odenplans tunnelbana i Stockholm har den vakna resenären kunnat skåda något uppseendeväckande. Under våren var konstmontern mitt på perrongen varit hemvist åt ett antal varelser i olika skepnader. Några av dem liknade muterade jätteinsekter, en påminde om ett mumintroll med lasersyn och i ett av monterns hörn fanns en futuristisk miniatyrstad som såg ut att ha använts som kuliss i någon fantasieggande sci fi-film. Den skulpturala installationen heter Jhax och ingick i Janina Nilssons kandidatexamen i keramik och glas på Konstfack i Stockholm 2013. Janina är en av få utvalda konsthögskolestudenter som fått chansen att ställa ut sina verk i Stockholms T-bana. ”Rumsligt passade den i montern. SL vill gärna ha tredimensionella verk och så gillade de mina fantasifigurer”, förklarar Janina när vi ses över en fika på Kafé Blåbär vid Odenplan.


Janinas akademiska bakgrund är gedigen och med en konstnärlig mamma föll det sig naturligt att följa i samma kreativa fotspår. Efter Nackagymnasiets bild- och formprogram lockade Birkagårdens konstkurs, följt av keramisk och tredimensionell form på Nyckelviksskolan, fördjupning i estetik på Södertörns högskola och slutligen kandidatexamen på Konstfack. På Konstfack föddes idén med fantasivärldar. Det som började med en glasvärld ledde till stop motion-filmer, större installationer och utställningar. Jhax, som var Janinas tredje glas och keramik-värld, kom ur tanken att bryta distansen mellan inramat konstverk och förbipasserande lokaltrafikresenärer. En ambition att låta åskådaren skapa sin egen bild av en pågående historia, snarare än att se verket som en statisk avbild. ”Fantasi och fantasivärldar är något som ofta förknippas med barn, medan orden har bytts ut för vuxna; “fantasi” mot science fiction, “saga” mot fantasy och “lek” mot aktivitet, säger Janina och menar att det finns ett spännande förhållande mellan vuxnas och barns respektive fantasiforum som förtjänar att utforskas.


Den skulpturala konstinstallation Den vidrige, en uppenbart fabulerad skapelse som med sina omänskligt mänskliga handöronvarelser annekterat Odenplans T-bana. Foto: Anders NilssonArtikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutsättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

Den uppseendeväckande konstinstallationen Den vidrige som i höstas visades i Odenplans T-bana i Stockholm, väckte mitt intresse så pass att jag hörde av mig till konstnären i fråga, John Jakobsson. John är från Gotland men bor numera i Stockholm, examinerad från Konstfack 2012 med Den vidrige som avslutande kandidatarbete.

Vårt samtal äger rum i Johns ateljé, en källarlokal belägen i centrala Stockholm. Den, stora före detta lagerlokalen utgör en kreativ smältdegel för likasinnade, ett gäng konstnärer som av både ekonomiska och sociala skäl valt att dela utrymme. På frågan vad som driver John och vilka referensramar som ligger till grund för hans skapande, berättar han att han i den gestaltande processen ofta utgår från en intuitiv känsla. Verkets sanna innebörd, dess mening, upptäcks efterhand, ”man vet aldrig hur man landar […] skulle aldrig palla veta alla svaren innan”. I sin konst låter han sig inspireras av pseudovetenskaper som bygger på hörsägen och folklore, till exempel kryptozoologi, ”vetenskapen om djur vars existens är omtvistad”. ”Det finns en stark tro på att [varelsen] existerar och därför kan man anse att den per definition är verklig, även om dess existens inte går att bevisa”, förklarar han och exemplifierar med Loch Ness-odjuret och Storsjöodjuret i Jämtland, populära men ej vetenskapligt accepterade (o)djur.

Noah Holtwiesche med verket Alibi, alias på Inkonst den 10 april. Foto: Liveart.dkDet sedan ett halvår torrlagda, och till följd av detta: mindre aktiva, kulturhuset Inkonst i Malmö är sig likt när jag kliver in genom dörrarna denna kyliga torsdagskväll i april. Lite ödsligare än vanligt och mindre folk än jag hade väntat mig, men kanske har jag en övertro på människors intresse för scenkonst, kanske i synnerhet att prata om den. Jag vet inte, men konstaterar att det i så fall är mycket trist. För inte är det väl enbart i konstutbildningens rum eller på parnassens arena som detta samtal skall och bör dryftas? Nåväl, initiativet Samtalekøkkenet förtjänar all respekt och vi som är där är intresserade. Gott så.

Arrangemanget drivs av det danska konstnärsparet Ellen och Henrik Vestergaard Friis och är helt enkelt en kväll där “performancekonsten tas upp till öppen diskussion i en ”hyggelig” atmosfär tillsammans med konstnärer, konstkritiker och konstintresserade.” I syfte att både utveckla konstnärens arbete och främja performancekonsten som sådan.

Anthea Lewis, Anna Bjelkerud, Nina Jeppsson, Caroline Söderström i Att begära tre systrar på Göterborgs stadsteater. Foto: Ola KjelbyeUnder hösten presenterades två föreställningar av två välkända dramatiker och likaledes män; Anton Tjechov och Samuel Beckett. Den förstnämnde har konstruerat ett samhälles miniatyr – innanför välfärdsmurarna. Mellan middag och melankoli rusar bekantskapskretsar i det förra sekelskiftets Ryssland. I bjärt kontrast står det drama av Beckett som på gränsen till en monolog påvisar allt utom gemenskap. Krasst; ett par som väntar ut livet. Eller en äldre kvinna som aldrig ger upp hoppet. Bredvid den dansant fortskridande Tjechov, flyter Becketts skeenden trögare än stearin – som håller på att torka.

Beckett namngav sin pjäs Tre systrar som just handlar om tre systrarsom söker liv; ett liv i staden.

Deras strävan är innerlig, fastän de har det bättre än så många andra i det tidiga nittonhundratalets Ryssland – utifrån sett. Inifrån deras eget perspektiv är de instängda och begränsade, ja, redan döda.

I författandet av Tre systrar lät Tjechov detta som vi idag skulle kalla ett i-landsproblem vara just det; en absurditet. I regi av Mellika Melouani Melani fick dramat en ytterligare botten, och en dubbelt så lång titel.

Atalantes uppsättning Sånglösa är en nyopera för barn. Foto AtalanteEn gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp av skådespelare, sångare eller musiker som vanligtvis inte arbetar med opera – utan med andra musikaliska och teatrala uttrycksformer. 

Sånglösa heter hon, flickan, som sjunger opera. Men, vänta nu, var det inte så att hon just inte kunde sjunga?

– Jo, hon sjunger när hon ska prata. Det är när hon just ska sjunga som det tar stopp, berättar Niklas Rydén, konstnärlig ledare på Atalante. Det är han som har skrivit både manus och musik till föreställningen. Att den behandlar svåra ämnen såsom ensamhet och död samtidigt som den riktar sig till just barn ser han inte som ett problem. Tvärtom.

Anything goes

Debatt om scenkonst

Svenska Akademien har vidgat litteraturbegreppet genom sitt val av årets Nobelpristagare. Mottagaren själv har initialt inte visat sig vara omedelbart entusiastisk. Det kan man förstå. Hans artistiska roll är ju musikerns. De ord han tillför musiken är i sig själva stumma. Evert Taubes storartade produktion kan man inte läsa sig till, den måste man lyssna sig till. Inte enda versrad håller jämna steg med musiken som är gjord av ett geni.

Kaurismäki Foto CC BY SA 3.0 Wikipedia

Debatt om scenkonst

”Att skaffa sig en personlig moral som respekterar naturen och människan och att sedan följa den.” Aki Kaurismäkis svar på frågan om meningen med livet.

En svensk reklammakare med sinne för allitteration knäckte en slogan för ett cigarettmärke som kanske inte längre existerar: ”Känt folk röker Kent”. Det gällde för kändisar att föregå med gott exempel den gången, och man fick en hel rad välbekanta ansikten som bolmade på. Idén kom som så mycket annat från USA där en cowboy med en cigarett i handen satt uppklättrad på ett staket intill boskapsfållan och reklamerade för Camel, år ut och år in (han dog av cancer, men det höll man tyst om).

"Den sårade ängeln" av Hugo Simberg.

Debatt om scenkonst

Vad innebär det för en dansare att bli skadad och inte längre kunna dansa utan att känna smärta? Personen i fråga kanske inte vill erkänna detta för chefer och kolleger då det kan leda till att hon inte får vissa dansroller, för att chefen blir oroliga att hon inte kommer att kunna dansa fullt ut när det väl gäller.

Lomjansguten 2015, Knutgubbar - Foto: Håkan Larsson 

Debatt om scenkonst

På vår kyrkogård vid Gräsmarks gamla 1700-talskyrka finns ett vackert kors av smidesjärn där det står: Lomjans Gutten - Per Jönsson Lumainen, Bygdens son, Spelmannen – Bygdens heder.

Barbro Westlings avhandling Lars Norén, dramatikern, utgiven på bokförlaget Arena 2014, fyller ett tomrum då den behandlar förutsättningarna för Lars Noréns dramatik, menar skribenten

Allt sedan premiären av Fursteslickaren på Dramaten 1973 har Lars Norén varit rubrikernas man. ”Lägg ner pjäsen så fort som möjligt!” skrev Aftonbladets Allan Fagerström, ”Årets sämsta pjäs” var rubriken på Per Olov Enquists recension i Expressen och de andra huvudstadstidningar föll in i kören. Ändå var denna första kritikerstorm en andeviskning mot den som skulle utbryta år 2000 kring pjäsen Sju Tre, där Tony Olsson, Carl Thunberg och Mats Nilsson fritt fick uttala rasistiska åsikter och lägga fram sitt nynazistiska credo. De brutala polismorden i Malexander skulle länge kasta en slagskugga över Lars Norén och producenten Isa Stenberg. ”Brottslig naivitet” skrev bland annat Gunder Andersson i Aftonbladet.

Däremellan fanns en tid av oavbrutna framgångar, Lars Norén betraktas tillsammans med Jon Fosse som Skandinaviens mest betydelsefulla dramatiker, skaparen av moderna klassiker som Natten är dagens mor, Höst och vinter och Personkrets 3:1 för att nämna några. Spaltmil har skrivits om Lars Norén, både som privatperson, författare och provokatör, själv förefaller han att trivas i rampljuset och har lyckats ta sig igenom samtliga mediadrev helskinnad.

Men mycket lite har skrivits om förutsättningarna för Lars Noréns dramatik. Här fyller Barbro Westlings avhandling Lars Norén, dramatikern (utgiven på bokförlaget Arena 2014) ett tomrum. Lars Norén hade en stark ställning som avantgardistisk poet när han 1978 beslöt sig för att enbart skriva dramatik. Fiaskot med Fursteslickaren medförde att Lars Norén under flera år slipade och finkalibrerade sina instrument, bland annat genom att skriva pjäser i olika genrer och för olika medier. Han fick ett genombrott 1980 när Björn Melander iscensatte Modet att döda för tv med skådespelarna Percy Brandt, Lars Green och Marika Lindström. Samma år inledde han ett fruktbart samarbete med Suzanne Osten och Unga Klara som skulle resultera i epokgörande föreställningar som En fruktansvärd lycka och Underjordens leende.

Det är fredag kväll den 9 maj. Från Röda Stens Konsthall i Göteborg hörs glada skratt och inbjudande musik. Därinne pågår nämligen Scenkonstguidens releasefest. På träverandan påpekar musikalartisten Anna Fallström att Oskar Hanska just har uppträtt med Spoken words. ”Det var riktigt häftigt”, säger hon. ”Det handlade om rap fast utan musik. Den har du missat!”

I entrén kryper märkliga gestalter i tunna röda lakan runt på golvet och vid ett uppfällt bord, längre in i lokalen, bedrivs merchandise. Det handlar inte bara tygpåsar med Scenkonstguidens logotype. Det finns också festligare handelsvaror som gnuggisar och ansiktsglitter.

Strax därefter berättar Matilda Johansson som är projektledare för Scenkonstguiden, att de kommer att lansera en hemsida i juni. Hon beskriver hur de strävar efter att samla all scenkonst i hela Västra Götaland. Projektet, som har vuxit fram ur Teater Nu, kommer även att presentera en App som tillsammans med hemsidan strävar efter att skapa mötesplatser i det verkliga livet.

Senare på kvällen beskriver hon hur Scenkonstguiden vill finna nya målgrupper och få dem som aldrig har gått på scenkonst att få en ny upplevelse. Scenkonst, eller performance, kan beskrivas som en konstform där konstnären själv låter sitt verk växa fram inför publiken. Det kan handla om allt från måleri och skulptur till musik och dans men också foto, film och poesi.

När jag skall hänga in kavajen i garderoben träffar jag en kille med keps i tjugoårsåldern. Det är Hip Hop-artisten Medhi Fontas som spelar upp sin senaste låt ”James Delcastillo” på sin Smart-phone och påpekar att den kommer att läggas ut på YouTube nästa vecka.

"Godai – How to be invisible" spränger både gränserna för vad en dansföreställning kan förväntas vara – och för var den kan äga rum. Under fyra kvällar föddes och – återföddes den på Hey; it’s Enrico Pallazzo!, i det gamla sockerbruket vid Röda Sten.

Nanlouguxiang Performing Arts Festival, uppkallad efter området där Teater Penghao finns, ett centrum för den nya kinesiska dramatiken.Teater Penghao har alltsedan grundandet varit en arena för ny kinesisk dramatik, experiment och inte minst anordnare av den viktiga (håll i hatten!) Nanlouguxiang Performing Arts Festival, uppkallad efter området där Teater Penghao finns. Många av de utländska gästspelen kommer från länder som Sverige och Frankrike, bland annat deltog Dramaten detta år med Hamid Khemiris C och Anna Pettersson med sin minst sagt egensinniga tolkning av Strindbergs Fröken Julie. Teaterns grundare och konstnärliga ledare Wang Xiang har under några dagar gästat Sverige och Dramaten tillsammans med Chen Xiaoling och Gui Lei. Dramaten & uppmärksammade detta genom att på Målarsalen hålla ett samtal under ledning av chefsdramaturg Magnus Florin. Kvällens mest spännande inslag var en reading av utdrag ur de båda dramatikernas texter: ”På spaning efter dramatikern” och ”Ont om tid”, framförda av Basia Frydman och Thomas Hanzon.

Teater Penghaos uppgift är att vara ett centrum för den nya kinesiska dramatiken, samtidigt som man håller dörrarna öppna mot omvärlden. Kina har en sträng teatercensur, men numera är det tillåtet att till exempel kritisera kulturrevolutionen. I andra avseenden gäller högspänningsledningar – varje sexuell anspelning, aldrig så oskyldig – brukar få censurmyndigheten att sätta ner foten. Samtidigt vill teatern vara ett centrum för samtal kring kultur och teater, en kraftkälla att hämta andlig näring ur och en replipunkt i det hastigt växande Beijing. Den ökande kommersialiseringen och materialismen har marginaliserat teatern, menar här Wang, därför han Teater Penghao en viktig uppgift att fylla.

Mycket har hänt sedan kulturrevolutionen och den reformerade Pekingoperan, då endast åtta mönsteroperor/baletter fick spelas: bland dem ”Erövra tigerberget med list” och ”Röda kvinnokompaniet” – alla med avsikten att föra ut partiets politik och att mana till kamp mot revisionister och andra revolutionens svurna fiender. Pekingoperan var ett allkonstverk där musik, akrobatik, koreografi och dialog utgjorde formen. Den nya dramatiken hämtar sitt stoff ur vardagen, handlar om vanliga människor och anknyter till den västerländska traditionen.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur.
1472 – Den dansk-norske kungen Kristian I pantsätter Orkney- och Shetlandsöarna utanför Skottlands kust till den skotske kungen Jakob III. Ögrupperna har tillhört Norge sedan 800-talet, men då Kristian har ont om pengar överlämnar han öarna som säkerhet för sin dotter Margaretas hemgift, sedan hon 1469 har gift sig med Jakob. Öarna ska förbli i skotsk ägo tills hemgiften är betald, men eftersom pengarna aldrig kommer att erläggas kommer öarna i och med detta att förbli skotska och därmed upphör de sista resterna av de vikingatida norska besittningarna på brittiska öarna.
1513 – Vid den dansk-norske kungen Hans död efterträds han som kung i båda länderna av sin son Kristian II. Sedan Hans blev avsatt som svensk kung 1501 har han försökt återta den svenska tronen och Kristian övertar anspråken på den. Först 1520 lyckas han dock göra sig till kung även av Sverige.
1636 – Den svenske rikskanslern Axel Oxenstierna utfärdar förordningarna Om Post-Bådhen, Beställning för Postmästaren Anders Wechell samt Beställning för Oluff Jönsson att resa omkring landet och förordna Posterne, vilka blir grunden till det svenska Postverket. Redan 1620 har en postlinje inrättats på sträckan Stockholm–Markaryd–Hamburg, men nu åläggs en del bönder (mot skattefrihet) att låta sina drängar befordra post mellan de större städerna i det svenska riket. Redan 1685 är den svenska postorganisationen utbyggd med postmästare och -ryttare, så att det finns postlinjer över hela Sverige, upp till Torneå i norr, Nyen (nuvarande S:t Petersburg) i öst, Stettin i Svenska Pommern i syd och Hamburg i väst.[2]
1928 – En telefonlinje mellan Sverige och USA öppnas officiellt. Det första samtalet mellan Stockholm och New York har dock utväxlats redan den 29 november året innan.
1935 – Dansk-norskan Caroline Mikkelsen blir den första kvinnan som landstiger i Antarktis. Detta sker över 100 år efter den första landstigningen på kontinenten (1821).
1990 – Knappt tre och en halv månad efter att Berlinmuren har öppnats (9 november året innan) är hela mursträckan mellan Berlins gamla riksdagshus och gränsövergången Checkpoint Charlie nerriven.
2002 – Under en kvartsfinal i ishockey under årets vinter-OS i amerikanska Salt Lake City mellan Sverige och Vitryssland skjuter vitryske spelaren Vladimir Kopatin ett skott från halva planen. Pucken studsar på svenske Tommy Salos axel och glider sedan in i mål. I och med detta blir ställningen 4–3 till Vitryssland och under matchens få återstående minuter ändras inte läget, varför Sverige förlorar gruppspelet och därmed är ute ur ishockeytävlingen.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur. 1923 – Den brittiske egyptologen Howard Carter öppnar den förseglade ingången till faraonen Tutankhamuns gravkammare, under stor bevakning från världspressen, lite mer än tre månader efter att själva graven har upptäckts (4 november året före).
1959 – Sedan den kubanske presidenten Fulgencio Batista har blivit avsatt och tvingad i landsflykt från Kuba av kommunistiska kubanska revolutionärer den 1 januari samma år kan revolutionsledaren Fidel Castro nu ta över som landets premiärminister. Han innehar denna post till 2 december 1976, då han istället blir landets president och förblir så till 2008, då han avgår av sjukdomsskäl och lämnar över makten till sin bror Raúl.
1962 – Det svenska 1600-talsörlogsfartyget Vasa, som bärgades den 24 april året innan efter nära 333 år på botten av Stockholms ström, visas för publik för första gången på Wasavarvet. Här kan besökare bese fartyget fram till slutet av 1980-talet, då man istället flyttar det till det nuvarande museet, som öppnas 1990.
1987 – En ny svensk 100-kronorssedel införs med bild på 1700-talsforskaren Carl von Linné. Den ersätter den tidigare 100-kronorssedeln med bild på 1600-talskungen Gustav II Adolf och blir den första svenska sedel, som inte har en kunglighet som motiv. Den följs under 1990-talet av en 20-kronorssedel med Selma Lagerlöf och en 50-kronorssedel med Jenny Lind och idag (2017) är 500- och 1000-kronorssedlarna de enda, som fortfarande har regenter som bild (Karl XI respektive Gustav Vasa). Från och med 2015 ska helt nya sedlar införas, som helt saknar kungliga motiv.
1990 – Kjell-Olof Feldt avgår från posten som Sveriges finansminister, dagen efter att statsminister Ingvar Carlsson har lämnat in regeringens avskedsansökan. När Carlsson den 27 februari bildar ny regering är samtliga ministrar från den gamla regeringen kvar, utom just Feldt, som tillfälligt denna dag efterträds av Odd Engström och i den nya regeringen av Allan Larsson, då han har blivit kraftigt kritiserad för sitt ekonomiska åtstramningspaket.
2005 – Den internationella överenskommelsen Kyotoprotokollet träder i kraft. De flesta länder i världen har skrivit under och ratificerat avtalet, som säger att de globala utsläppen av växthusgaser ska minska med 5,2 procent mellan 1990 och 2012. Medan några få länder, såsom Västsahara, Somalia och Afghanistan, inte har skrivit under avtalet är idag (2017) USA det enda av de underskrivande länderna, som har vägrat ratificera det.

Källa: Wikipedia
Läs mer...

Kultur. 399 f.Kr. – Den grekiske filosofen Sokrates döms av atenska myndigheter till döden, för gudlöshet och fördärvande av ungdomen. Han vägrar gå i exil och tvingas därför ända sitt liv genom att dricka odört.
1362 – Den norske kungen Håkan Magnusson väljs till kung av Sverige i opposition mot sin far Magnus Eriksson, vilket är första gången källorna omnämner att representanter från den östra rikshalvan (Finland) deltar i ett svenskt kungaval. Senare under året ingår de båda dock en förlikning och kommer överens om att gemensamt styra Sverige som samregenter.
1364 – Kung Magnus Erikssons svåger Albrekt av Mecklenburg, som hösten innan har inkallats av svenska stormän, för att avsätta Magnus, väljs till kung av Sverige vid Mora stenar, varvid både Magnus och hans son Håkan förklaras avsatta som svenska regenter. De vägrar dock erkänna avsättningen och trots att de lider ett avgörande nederlag mot Albrekts trupper året därpå kommer kriget mellan de båda partierna pågå i många år, innan Magnus och Håkan erkänner sig besegrade och drar sig tillbaka till Norge.
1891 – Den svenska Allmänna Idrottsklubben (AIK) grundas av några ungdomar på Biblioteksgatan 8 i Stockholm och ordförande blir initiativtagaren Isidor Behrens. Namnet antas, för att man har tänkt ägna sig åt alla möjliga olika sorters idrotter, till skillnad från de flesta andra idrottsklubbar, som bildas vid denna tid, som oftast är inriktade på en enda idrottsgren. 2017 är den Nordens största idrottsförening med över 16 000 medlemmar.
1899 – Den ryske tsaren Nikolaj II utfärdar det så kallade Februarimanifestet, vilket inleder en aktiv förryskningspolitik av det autonoma ryska storfurstendömet Finland. Manifestet anger, att rikslagarna (finländska rikslagar, som kan beröra hela Rysslands intressen) inte längre ska stiftas gemensamt av tsaren och den finländska lantdagen, utan att tsaren ensam ska ha beslutanderätt och lantdagen endast yttranderätt i dessa ärenden. Efter flera protester, bland annat den stora deputationen i mars samma år, utfärdar tsaren 1905 det så kallade Novembermanifestet, som upphäver Februarimanifestet och bekräftar rikslagarna.
1978 – Rhodesias premiärminister Ian Smith går med på att tillåta en övergång till färgat majoritetsstyre i landet. Han kvarstår som premiärminister till den 30 juni 1979, då han avgår och efterträds av den färgade nationalistledaren Abel Muzorewa.
1990 – Den svenska socialdemokratiska regeringen lämnar in sin avskedsansökan, efter att dess förslag om lönestopp har fallit i riksdagen. Då det inte finns underlag för någon borgerlig regeringsbildning kan statsminister Ingvar Carlsson bilda ny regering den 27 februari, där samtliga ministrar från den gamla regeringen återkommer, utom finansminister Kjell-Olof Feldt, som har blivit starkt kritiserad för sitt ekonomiska åtstramningspaket och därför tvingas avgå den 16 februari. Carlssons nya regering sitter sedan fram till hösten 1991, då de borgerliga vinner årets riksdagsval och Carl Bildt kan bilda den första borgerliga regeringen i Sverige sedan 1982.

Läs mer...

Annons

Den senaste kritiken

Ingela Olsson. Foto Markus Gårder.

Kritik om scenkonst

Fotograf Roger Stenberg

Kritik om scenkonst

Li Molnar Kronlid, Karin Bergstrand Foto Henrik Dahl

Kritik om scenkonst

Rakel Benér Gajdusek Foto Markus Gårder

Kritik om scenkonst

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen