Hösten håller på att vissna och vintern väntar runt hörnet. Regnet piskar gatstenarna i Gamla Stan och vinden viner vass och hård i de trånga gränderna. En storm bortifrån Ryssland är på väg in över Stockholm.

Det har varit föredrag. Ämnet var Nobelpristagaren Carl von Ossietzky som gav ut den radikala och samhällskritiska veckotidskriften Die Weltbühne tillsammans med bland andra Kurt Tucholsky. Det var hans dotter, Rosalinda von Ossietzky-Palm, som denna kväll talat om faderns hårda och tragiska öde. Hans liv ändades 1939 i Berlin efter sviterna av tortyr och misshandel under flera år i koncentrationsläger, tre år efter det han tilldelats Nobels fredspris. Han förvägrades rätten att resa ut ur landet för att ta emot utmärkelsen i Oslo. Han blev blott fyrtioåtta år.

När man i Sverige talar om politisk teori avses för det mesta den huvudsakligen anglosaxiska tradition som fick en renässans i och med "A Theory of Justice", John Rawls epokgörande verk från 1972 som undersöker de abstrakta rättviseprinciper som han anser borde ligga till grund för politikens utformning. I samma normativa och universalistiska tradition ingår också Jürgen Habermas, även om han starkare än Rawls betonar att grunden för politikens legitimitet står att finna i en öppen, rationell diskussion. Det stora genomslag som Rawls och Habermas fått för sina idéer illustreras väl av det faktum att politisk teori vid svenska statsvetenskapliga institutioner inte sällan rätt och slätt betyder studiet av just deras och andra närbesläktade teorier, i bästa fall kompletterat med viss kritik som förts fram gentemot dem.

Det finns emellertid också en helt annan politisk-teoretisk tradition som inte haft lika stort inflytande inom svensk statsvetenskap men som internationellt sett är utomordentligt livaktig. Denna kontinentalfilosofiskt snarare än samhällsvetenskapligt orienterade tradition hade under 1900-talet en av sina främsta uttolkare i Hannah Arendt och förknippas med nutida tänkare som Chantal Mouffe, Giorgio Agamben och Jacques Rancière. Även i Sverige har intresset för dessa teoretiker ökat påtagligt under de senaste åren, mycket tack vare tidskrifter som Fronesis och Glänta och mindre förlag som Site Editions och Tankekraft vilka alla bidragit till att göra deras texter tillgängliga på svenska. Det är i många fall fråga om förhållandevis svårtillgängliga men ändå högst läsvärda texter som utmanar traditionella sätt att tänka på samtidigt som de ställer akuta frågor om det politiska livet och det samhälle i vilket vi lever.

Chico Mendés

Först trodde jag att jag kämpade
för att rädda gummiträd,
därefter trodde jag att jag kämpade
för att rädda Amazonas regnskog.
Nu inser jag att jag kämpar
för mänskligheten."
- Chico Mendes

På kvällen den 22 december 1988 sköts den facklige ledaren och Miljöaktivisten Chico Mendes ihjäl utanför sitt hem i den Amazoniska delstaten Acre, Brasilien. Han hade just fyllt 44 år. Till dags dato har mordet ännu inte klarats upp, och bland de illegala skogsbolag, storgodsägare och plantageägare som haft intresse av Chico Mendes död har inte mer än misstänkts för delaktighet.

Lilian O. Montmar sökte källmaterial för en dokumentation av Sveriges inhemska kolonisation år 1922 och stötte då på följande artikel i Eskilstunakuriren daterad den 16 mars 1922. En parallell till dagens situation, månne?

Kraftåtgärder påkallas för att lösa den ekonomiska krisen. Stor debatt i andrakammaren.

Vid andra kammarens sammanträde på onsdagen den 15 mars 1922 framställde herr Månsson i Hagaström (vs) till statsministern följande interpellation: "Är regeringen villig att, innan landets tillgångar och möjligheter att bringa offer till understöd till de arbetslösa blir alltför mycket medtagna och de sysslolösas arbetsförmåga och arbetshåg blivit undergrävd, vidtaga skyndsamma åtgärder i syfte att till jordbruket återföra de yngre övertaliga industriarbetarna till jordbruket? Om så är, vilka åtgärder i detta syfte är då att förvänta på regeringens initiativ?"

Montage: Guido Zeccola

Inom framför allt Helgelseförbundet, Örebromissionen och senare Pingströrelsen finns en lång tradition av kvinnliga ledare. Sedan 1800-talet hade kvinnor sänts ut - ofta två och två - som förkunnare och församlingsledare. De kallades evangelister. Även om kvinnor inte blev evangelister kunde de tack vare frikyrkornas organisation som demokratiska folkrörelser få betydande inflytande. Ulla Bardh talar om den kritiska lojalitet som fortfarande präglar många av dessa frikyrklighetens sammanhållande länkar.

Ulla Bardh bor i Uppsala och är en välkänd profil i staden. Hennes doktorsavhandling heter Församlingen som sakrament. På omslaget är en underbar bild från Alnö gamla kyrka i Härnösands stift. Det är en leende Kristus vars kropp är sammanflätad med omgivningen. Kristusbilden är huggen i trä på den dopfunt där människor döpts i snart tusen år.

TEMA ÖST-VÄST

Maria Zambrano (1904–1991). Foto: Multiforo

Den spanska filosofen María Zambrano – skriver Karolina Enquist Källgren – erbjuder ett alternativt tänkande, som strävar efter att lösa upp motsättningarna mellan Orient och Occident. Sedan Edward Said publicerade sin bok Orientalism 1978 har diskussionen om Europas eller Västerlandets förhållande till Orienten blivit akademiskt allmängods. I första hand har man tagit fasta på slutsatsen att föreställningen om Orienten inte är något annat än en föreställning som inte motsvaras av något i verkligheten existerande. Samtidigt har man understrukit att denna föreställning, som till sitt innehåll är exotiserande och oftast negativ, har bidragit till att skapa det positiva innehåll som föreställningen om Europa har. Vi har så att säga skapat orienten som den fiende eller barbar mot vilken vi kan se oss själva som befriare och civiliserande. Saids egen genomgång av europeiska resenärers och författares litterära produktion understryker gång på gång européernas negativa identifikation mot Orienten.

En del av den efterföljande kritik som riktar sig mot Said härrör ur glidningen mellan Orienten som å ena sidan representation utan verklig motsvarighet och å andra sidan föreställning som producerar kunskap och sanning. Är Orienten enbart en falsk bild som vi använder för en förenklad förståelse eller ett raster genom vilket vi förstår och därmed konstruerar vår omvärld och våra relationer till den? Saids understrykande av européernas stereotypa föreställningar tycks leda honom till slutsatsen att föreställningen om Orienten i grunden är en falsk representation som omöjligt kan motsvaras av något verkligt. Frågan uppstår då om det därmed räcker med att avslöja de falska föreställningarna och visa på de verkliga förhållandena (och därmed anta att det skulle finnas några verkliga förhållanden) för att förändra en kolonial förtrycksrelation?

TEMA VÄSTERBOTTEN

”Om inga åtgärder vidtas kommer Sveriges befolkning snart att bestå av barn, kvinnor och åldringar samt av svaga och oföretagsamma personer och i värsta fall av främlingar.” – År 1900 hade var femte svensk utvandrat. Oroliga prognos­makare tolkade samhällsutvecklingen i Sverige utifrån rena rashygieniska aspekter.Vi är bjudna på kaffe och kakor hemma hos svärmor Lisa Olofsson i servicelägenheten i Vilhelmina. Medan hon med oseende ögon riktar blicken mot brodern, Nils Andersson, och med darrande hand famlar efter kaffekoppen, konstaterar hon:
–Förutom vårt föräldrahem återstår i Mötingselberg bara fyra byggnader. De utdikade myrarna har försumpats. Där växer bara torv och enstaka björkar nu. Alla odlingar på fast mark är i det närmaste igenväxta. Ingen kan ana att 70 personer levde här för en generation sedan. Vår boplats finns kvar tack vare vår driftige pappa, Per Albin Andersson, som lyckades med konststycket att friköpa kolonatet med både jord och skog, medan andra kolonister blev svikna av myndigheterna.

Foto: Andreas Sarri.

Samisk fotograf fokuserar på Ryssland

Intresset för ryska samer förde Andreas Sarri till Kola­halvön. Efter fyra resor, en utställning och en fotobok tar den samiske fotografen paus från kameran. 

Det startade med att Andreas Sarri läste om skoltsamerna som lever i Norge, Finland och Ryssland. Han hade avslutat en ettårig fotokurs, haft sin första egna utställning och drömde om ett större fotoprojekt. Skoltsamerna gjorde honom nyfiken. I ansökan till Sametinget ”tog han i lite grann” och när han fick alla pengarna han sökt om var det bara att sätta igång. 

”Jag är för handel och mot kapitalism, för kommunitet och mot kommunism”, säger Bengt Pohjanen. Foto: Ulla Montan

Dissidenten från Tornedalen

Samtal med Bengt Pohjanen

På Växjö flygplats en torsdagsmorgon slår Tidningen Kulturens Mikael Löwegren sig ner tillsammans med Bengt Pohjanen, som är på väg hem till Haparanda och Tornedalen efter en författarafton. De pratar om politik, religion, poesi. Och om Tornedalen.

Han ser ut som en 1968 års man där han sitter med kaffekoppen framför sig: manchesterkavaj, skäggig och med långt hår i svans. Men mer fel kan man knappast ha.

– Nej, jag är en evigt svuren fiende till dem och deras politiska korrekthet. Det var inte frihet kommunisterna i Sverige demonstrerade för, utan för en diktatur − som vi alla som vuxit upp i de röda byarna visste skulle följa. Det var några få som hade makt över tankarna hos många.

Foto:  Carl Abrahamsson

Malin Vulcano – Ingens tussilago

Malin Vulcano gör musik, tavlor och är skådespelerska i grunden. Hon har också gjort en film, Tänk!, och skrivit och framfört tre performance-monologer. Hennes uttrycksbehov tar sig många former i en dynamisk bukett av starka känslor. Men, som hon själv uttrycker det, hon är ”ingens tussilago”.

I december släpper Malin Vulcano skivan Whiplash ’n scars. Med avstamp i mollstämd electronica bjuder hon på låtar som reflekterar hennes liv på ett avskalat sätt.

– Finns det skivor längre egentligen? frågar Malin Vulcano retoriskt då vi ses i ett höstruggigt Stockholm.