Större än någonsin intar konstmässan Supermarket denna helg Kulturhuset i Stockholm. De konstnärsdrivna galleriernas mässa presenterar utställare från 20 länder och är därmed, som en av initiativtagarna Pontus Raud påpekar, störst i Sverige. Man har i år även tvingats tacka nej till gallerier. Kanske har detta påverkat mässans innehåll som vid första anblicken framstår som ambitiöst och rentav proffsigt utan att för den skull vara välkammat. En viktig fråga ställer arrangörerna själva i presentationen, nämligen huruvida konst som inte går att sälja är bättre konst. Hela spektrat av säljbarhet finns hur som helst representerat med små teckningar och målningar, fotografi som är tillgängligt i print on demand, men även projektkonst, aktivism och ett tungt performanceprogram där affischnamnet är Bill Drummond.

Programmets diskussion om dokumentation av exempelvis projekt och performance är aktuell inte minst med tanke på utställarnas olika sätt att presentera de mer immateriella verken. Tyska gruppen FIT, Freie Internationale Tankstelle, sysslar med mer eller mindre sanktionerade övertagningar av bensinstationer i konstnärligt syfte, för att där ha utställning och fest. Detta berättar en av gruppens medlemmar medan jag, något förvirrad, ser ett bås fyllt av målningar med trafikmotiv. Svenska Kultivator arbetar på bondgården med samma namn och lyser äktenskap mellan konst och jordbruk. Det framstår som ett karismatiskt projekt, ett intryck som förstärks av den kufiska spättekaka gruppen visar. En annan stark presentation står Christian Sievers och Kilen Art Group för, polisbilen med sönderslagen bakruta är en effektiv symbol likaväl som en ingång till projektet om övervakning och säkerhet. Här är ett verk som garanterat inte skulle visats på någon av Stockholms andra konstmässor. Mycket intressant finns också bland de bildbaserade verken, som ryska Debby Huysmans både hyperrealistiska och absurda fotografier, Jonna Johanssons målningar och flera av verken visade hos serbiska Biro Beograd.

Ett par hundra meter därifrån, i Konstakademins hus på Fredsgatan, kan man precis som på Supermarket hitta Helena Blomqvists fotografier, men här i ett prydligare sammanhang där man inte ironiserar över sin titel. De etablerade galleriernas mässa Market är inne på sitt femte år under uppsikt av årets "mässgeneral" Niclas Östlind och Susanna Slöör som är nytillträdd i tjänsten som ständig sekreterare för Konstakademien. I år är alla nordiska länder representerade, inklusive Island, även om gräddan av Stockholmsgallerierna utgör ungefär hälften av de 32 utställarna. Nytt för i år är avdelningen Market-at-large med konstverk som av en eller annan anledning inte får plats i galleriernas montrar. Några av verken är specialgjorda för Market, och hos vissa finns en kontextrelaterad tanke, som i Åsa Jungnelius obelisk In Memory of. Tillverkad i blankt svart plexiglas står den på en glittrande sockel, vilket markerar det obeständiga likaväl som traditionellt kvinnliga estetiska egenskaper. Associationen går till en monstruös nagelacksflaska. Dessutom gör den skäl för namnet på utställningsgruppen genom att vara just för stor, och nästan hota att punktera taket i salen där den står.

Och visst är det  uppfriskande med anspråksfulla och visuellt krävande verk på en kommersiell mässa där de flesta gallerierna av förklarliga skäl visar lite av varje, med godbitar från årets verksamhet men även från kommissionssortimentet. På samma sätt utgör det en välkommen skillnad när Galleri Magnus Karlsson och Helsingforsbaserade Galleria Heino presenterar ett starkt konstnärskap vardera. Sara Vide Ericssons målningar skulle troligtvis ändå konkurrera ut alla båskamrater, precis som Kim Simonssons utomjordiska barnskulpturer.

Katia Miroff