Resereportage - Tidningen Kulturen
×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Resereportage

BergspassDen som gör en resa har något att berätta, heter det ju. Jag ska i tre resereportage försöka dela med mig av de intryck och kunskaper jag inhämtat under en rundresa i södra Turkiet. Bussresans utgångspunkt är Antalya som ligger invid det turkosa Medelhavets strandremsa, som i norr gränsar mot Taurosbergen. Vår resa upp till Kappadokien för oss över den massiva bergskedjan och passerar Alacabelpasset på 1825 meters höjd.

Nu i december är bergstopparna täckta av snö. Vildgetter och gems utgör måhända åtrådda måltider för brunbjörn och varg. I skogarna gömmer sig vildsvin och räv bland pinjeträd, granar och lärkträd. Enstaka libanoncedrar kantar den nybyggda ovanligt raka vägsträckan genom bergsmassivet. De moderna och mycket bekväma turistbussarna ligger som pärlband efter vägen i båda riktningarna.

Solen gassar och bländar. Färden fortsätter genom Konyas oändliga slättland. Denna del av Turkiet ingår i det som kallas den bördiga halvmånen, ett uttryck som myntades 1906 av en författare, jag minns inte vem. Vi befinner oss i Turkiets kornkammare. Turkiet är självförsörjande på jordbruksprodukter och exporterar sitt överflöd till nordligare länder. Här odlas det som erbjuds oss i alla våra europeiska och svenska matvaruaffärer; spannmål, grönsaker och frukt i konkurrens med grekiska, italienska och spanska varor.

Läs mer...

Leipzigopera Foto Björn Gustavsson20 mil söder om Berlin – 1,5 timme med snabbtåg – ligger ett veritabelt Mecka för den kulturintresserade: halvmiljonstaden Leipzig.

Jag minns hösten 1989: varje vecka gick hundratusentals leipzigbor ut på gatorna och demonstrerade för frihet. Partitidningen ”Neues Deutschland” kommenterade knappt saken – men i väst skrevs desto mer. Strax innan muren föll var det ytterst nära att polisen öppnade eld mot demonstranterna; kringliggande sjukhus hade förberett sig på inkommande offer…

Nikolaikyrkans pastor, Christian Führer, hade redan 1982 hade börjat sina oppositionella predikningar: det var så medborgarrättsrörelsen föddes.

Man kan ännu ana att Leipzig var en DDR-stad, men reminiscenserna bleknar. Kulturlivet är ytterst spännande. Det gäller inte minst musiklivet – men också konstscenen. 

Jag besöker villan där Felix Mendelssohn bodde sina sista år. Varje vecka bjöd kompositören in sina vänner till konserter i hemmet – i just det rum där vi nu får höra hans pianotrios med en väl samspelt ensemble. I rummen runtom visas fantastiska akvareller av Mendelssohn (faktiskt lite i stil med Hugo Alfvéns).

Läs mer...

Utsikt över gamla stan i Kraków Foto YarosDet första som fångar din uppmärksamhet när du landar i Krakow, historiens och festens stad, en europeisk stad, (hrmm), är att det inte finns en enda skylt på engelska. ”pcac” står det på toalettdörren och alla de andra dörrar jag möttes av. Hur säger man utgång på polska? Jag har ingen aning jag heller, men när jag väl hittade utgången och tog steget ut i staden slog den mot mig i sin prakt, i en nostalgi med öststatkänsla. Gata efter gata av vackra byggnader, historia och ruiner.

Med alla väskor i behåll begav vi oss, jag, min son och min chilenska väninna mot hotellet med taxi, som är hyfsat billigt i Krakow. Plötsligt befann jag mig i ”Fawlty Towers” reception, dock var receptionisten något lugnare och trevligare. De gamla post och nyckelfacken i trä, fångade min uppmärksamhet och jag log. Runt om hörnet låg ett fik och det fanns ingen utsikt att tala om, vart man än befann sig på hotellet. Utanför fönstret i vårt rum dundrade spårvagnarna på, och stadens puls kröp in genom fönstret som stod halvöppet. ”Det är hundra meter till torget” sa damen i receptionen, vi lade av våra tillhörigheter och promenerade upp längst gatan som ledde till torget. Som alltid när man befinner sig i en ny stad, där man aldrig varit förut, fångar allt ens uppmärksamhet. Vad är det för fik? Kan man äta frukost där? Stora smoothies som fångade min sons uppmärksamhet och min oro över nödvändigheten i att äta stadiga frukostar inför de resor vi planerat de dagar vi skall utforska staden. 20 zloty, 100 zloty, 45 zloty stod det på prislapparna i ärmen på mycket intressanta klädesplagg och jag började räkna, 100 zloty är? Ja, ja tänkte jag det kan jag räkna ut imorgon. Vi sneddade hörnan som vek av mot torget och vi möttes av ett torg som var så vackert att det faktiskt fick mig att le inombords, mina ögon spärrades upp några millimeter av beundran. En stor ståtlig byggnad mitt på torget omgivet av ännu fler gigantiskt vackra byggnader och några kyrkor. Torget är ett av Europas största torg och det märks. Det som fick mig att bli lycklig som ett barn var den uppradade kön av smyckade hästar med gamla fina vagnar, några av dem såg ut som om de skulle hämta askungen till bal. En kvinna, klädd i en typisk kusk utstyrsel bad oss kliva på för en tur. Min son drog den röda filten över knäna, vi hade lämnat ett Malmö i 17 grader för ett Krakow på 2 grader. Kvällen lade sig ner med ett mörker över torget, och lyktorna från vagnen förde oss in i ett drömlikt Krakow. Jag insåg mot slutet av färden att jag inte haft semester på 3 år, så kan livet vara med studier och timarbete, men nu är det inte så längre. Hästen skumpade på och vagnen förde mig djupare in i staden och in i tankar om att det kanske var bättre förr.

Läs mer...

Via NotarbartoloDet finns byråer som säljer äventyrsresor. Du går in i djungeln eller i öknen, under de högsta vattenfallen i världen eller i de djupaste grottorna. Du gör forsränning i oframkomliga floder och riskerar ditt liv, bara så där, för att känna dig levande. Jag cyklar runt i Palermo istället, det är mer än nog. Jag riskerar också mitt liv men åtminstone utan att göda någon resebyrås bankkonto och, bäst av allt, när jag är trött på äventyret, kan jag, eftersom jag inte befinner mig på en ociviliserad plats långt borta från denna värld, gå in på första bästa kafé och dricka en härlig cappuccino och smaska i mig en läcker cannolo alla crema eller en mjuk babà fylld med rom.

Så fort jag anländer till Palermo lånar jag cykeln av min kusin. Det är en grön mountainbike av varumärket Pininfarina. Den är opretentiös, men bekväm och snabb. Kusinen fick den genom att samla poäng varje gång han tankade hos bensinstället Total.

Jag reser från Via Tramontana, nära stationen Notarbartolo, och siktar på Feltrinellis bokhandel, där jag brukar spendera timmar, letande efter böcker jag aldrig hittar.

Läs mer...

UmeåEtt välkänt, och väl praktiserat, faktum är att få saker hjälper till att få din kreativitet att flöda likt ett riktigt ordentligt miljöombyte. De flesta vars hjärta slår för skapande och kreativitet har någon önskat sig boka en enkelbiljett till London, Paris eller Rom, för att sedan kunna spendera sina dagar promenerandes ned för slingrande kullerstensgator eller sittandes på ett genuint café med ett skrivblock framför sig. Synd bara att priserna för en resa till dessa platser har en tendens att skjuta i höjden, och att du dessutom trots detta sällan är ensam om att planera in en resa dit. Visst, London må ha uppfostrat Charles Dickens och mellan sina stunder av skapande så var det nedför Champs Elysées som Victor Hugo promenerade, men detta betyder absolut inte att det inte finns oerhört inspirerande platser på lite närmare håll, som ett alternativ för den nytänkande.

Umeå är en stad som de senaste åren vuxit enormt i fråga om kulturutbud och kreativitet, kanske främst på grund av det nuvarande hoppet och målet att 2014 bli utnämnda till Europas kulturhuvudstad http://umea2014.se/sv/. Insatsen är stor hos både kommunstyrelse och invånare, och därav är det lätt att en vanlig veckokväll hitta inspirerande evenemang som exempelvis poesikvällar eller bokcirklar i lokaler öppna för alla, oftast utan eller endast med en liten avgift. Den kyligt krispiga luften, det mäktiga älvvatten som delar staden itu och det lugnande inflytande som den norrländska dialekten och atmosfären har på dig är alla faktorer som bidrar till ett bättre skrivande. Ta med dig datorn eller skrivblocket till bibliotekscaféet och njut av en kaffe eller en av de många fantastiska smörgåsarna, medan du betraktar gymnasieungdomar, pensionärer och andra lyckliga lediga kommer låter timmarna lugnt att passera, och du har all möjlighet att bara fokusera på ditt eget skrivande.

Läs mer...

Wien HeldenplatzWienarna hämtar andan på söndagarna. Efter en veckas hård stress är det en utmärkt idé. På Heldenplatz möts lokalbefolkningen och turisterna som med kameror på magen eller mobiltelefoner i händerna flockas kring de vackra byggnaderna.

På denna historietyngda plats spelar ungdomar jojo-tennis mitt på den bilfria gatan. Här samsas de med Fiaker, de hästdroskor som forslar nyfinka turister runt Ringstrasse och in i de centrala delarna av Wien. Hästarnas ögon omgärdas av skydd, så att de inte besväras för mycket av den mobila omgivningen. Några grabbar i 20-årsåldern blåser upp gigantiska luftbubblor som de låter sväva fritt och sedan försvinna upp i skyn, där de så småningom upplöses i intet. Såväl barnens som de vuxnas ögon iakttar skeendet med spänning. Med nackarna sträckta upp mot skyn njuter de av skådespelet.

På gräsmattan spelar några ungdomar en fotbollsmatch. Åskådarna sitter bredvid på sina medhavda filtar och hejar på. På kaféet invid porten till Michaelerportalen serveras kaffe av alla de olika sorterna som Wien är så berömt för, ”kleine und grosse Schwarze oder Braune, Capuccino, Espresso”, därtill allehanda bakverk som Apfelstrudel, Topfenstrudel, Milchrahmstrudel, Sachertorte.

Läs mer...

En av Londons få kvarvarande dubbeldäckare av äldre modell. I bakgrundenJag inleder min sommarvecka i London med att åka dubbeldäckare… Inte den klassiska Routemastermodellen – EU-regler stoppade de där charmiga gamla modellerna där man via en öppen bakre perrong kunde hoppa av och på lite var som helst. Nu är det en modernare variant.

Går av vid Nottingham Hill, fortsätter till fots mot alltid lika spännande Portobello Road, med alla sina grönsaksmarknader, ekobutiker, caféer, antikvitetshandlare... Här, längs denna vindlande, kilometerlånga gata, möter det alternativa, intellektuella och chica London, i förförisk blandning. Från ett öppet fönster i ett av de låga husen hör jag Dire Straits rockiga gamla ”Portobello belle.”

Vid Trafalgar Square skummar fontänerna mot en knallblå himmel. Men jag fortsätter trapporna upp till tempelliknande mastodontbyggnaden National Gallery – Storbritanniens mest betydande konstmuseum, invigt redan 1824. Få konstmuseer i Europa kan mäta sig med detta, där inte minst samlingarna med italiensk renässans och holländsk medeltid imponerar (Botticelli, Francesca, da Vinci, Rafael, Rubens, Rembrandt…). Här finns också underbara verk av exempelvis Vermeer, Turner, Monet.

Hörlurar rekommenderas: National Gallery erbjuder en ovanligt välgjord ”audioguide” med kommentarer till flertalet målningar.

Läs mer...

Pilgrim på vandringDet är kväll i byn Grañón. Prästen har dödat GUD. Han har brutit sönder Kristi lekamen och han har gjort det precis vid mikrofonen så att det ekar i hela stenkyrkan. Luften är sval och tyst och det luktar döda flugor och potatis. Människor släpar med skorna i stengolvet, stannar och böjer sina huvuden. Stilla, regelbundet och rytmiskt ljuder orden: Kristi kropp. Kristi blod.

Mässan är slut. Ute på torget är luften upphettad och svalorna har fullt upp. Skuggorna är långa och utdragna och jag har fått en madrass på vandrarhemmet och en stämpel i pilgrimspasset. Värdparet har lagat linssoppa till alla gäster och vi äter tillsammans. Ett trettiotal nationaliteter finns representerade kring matbordet, var och en av oss är på väg till Santiago de Compostela. Pilgrimsleden har anor från tidig medeltid, och legenden säger att Sankte Jakobs – Santiagos – reliker finns bevarade i katedralen i Santiago.

”God linssoppa!” säger killen som sitter bredvid mig. Han är lång och smal, mörkhårig och talar franska. Pierre heter han, och berättar att han gick från St-Jean-Pied-de-Port i Frankrike i början av juni. De första två veckorna hade han sällskap av sin pappa och lillasyster och nu fortsätter han ensam. ”Jag hoppas vara framme i mitten av juli, men jag har inte bråttom så vi får se”. Sträckan mäter totalt 800 kilometer och beräknas ta ungefär fem-sex veckor att gå. ”Vill du ha mer soppa, Pierre?” undrar mannen mittemot. Pierre lyfter handen och vinkar nekande. ”När jag kommer till Santiago vill jag gå vidare till havet, till Finisterre” fortsätter han. ”Till världens ände!” säger han och ler. Det kom att kallas så, för längre västerut än så kunde inte de romerska marktrupperna avancera; kusten tvingade dem att göra halt. ”När jag kommer till havet ska jag plocka mig en snäcka!” säger Pierre. Snäckskalet har blivit en symbol för helgonet Jakob och för pilgrimsvandringen. ”Om det finns några snäckor kvar …” tillägger han efter en stund.

Läs mer...

 I Sverige kan det vara långt mellan människor men nära till naturenAnpassning och återanpassning
Öst är öst och väst är väst och aldrig möts de två . . . .

Ett uttalande som jag kan finna orättvist mot mänskligheten. Skulle vi inte kunna finna inspiration, lärdom, kunskap och erfarenhet hos varandra?

Många gånger har jag kommit tillbaka från Indien. Senast i april 2013, efter en fem veckor lång vistelse i New Delhi och Uttarkhand vid Himalayas fot. Många gånger har jag återvänt till Indien, och kanske är det ännu inte riktigt över. Jag lyckades, helt oplanerat, skaffa mig en stående inbjudan till Pondycherry i syd-Indien och Aurobindo Ashram där.

Varje gång jag passerar gränsen inträder en procedur. Anpassning/återanpassning. Det handlar inte enbart om jet-lag och tidsskillnader. Det är en djupare process än så.

Vid min resa under våren 2013 kom jag att beröras av Sri Aurobindos filosofi och hans tro på det gudomliga. Eller, enligt min uppfattning, det mänskliga.

Eftersom jag vistades på Aurobindo Ashram under fem veckor, gavs rika tillfällen att studera hans filosofi. Detta har jag skildrat i två tidigare artiklar.

http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/reportage-mainmenu-37/resereportage-mainmenu-137/14717-ett-ashram-i-indien
och
http://tidningenkulturen.se/artiklar/reportage-mainmenu-37/resereportage-mainmenu-137/15164-indien--praktiskt-och-filosofiskt-om-sri-aurobindo-och-the-mother

Aurobindo Gosh, som är hans fullständig födelsenamn, ses, av sina hängivna, som en Avatar, alltså en manifestation av det gudomliga. För dem kan det synas som en hädelse att kalla honom Aurobindo utan prefixet Sri.

Läs mer...

Nämnda slitt2013 års tyska turistmässa – den 39:e i ordningen – gav en spännande bild av Tyskland som turistnation, och de lokala medarrangörerna i årets värdstad, Stuttgart, hade bullat upp med ett mångfacetterat tredagarsprogram för de nästan tusen journalister och researrangörer som bjudits in från hela världen.

Petra Hedorfer, styrelseordförande i arrangerande Deutsche Zentrale für Tourismus, konstaterade på en presskonferens att Tyskland håller ställningen som näst populäraste turistland i Europa och att förbundsrepubliken dessutom attraherar allt fler; inte minst människor som söker kultur- och naturupplevelser. Samtidigt som turisttillströmningen i många andra europeiska länder stagnerar eller faktiskt minskar, kan Tyskland uppvisa en allt större popularitet.

Flest besökare lockar (enligt tysk statistik) slottet Neuschwanstein, nöjesfältet Europa-park, katedralen i Köln, Brandenburger Tor samt Berlinmuren (de korta sträckor som bevarats).

Turistmässan GTM (Germany Travel Mart), dominerades av en tvådagars workshop i Stuttgarts spatiösa kongresshall. Drygt 350 tyska utställare informerade om landets sevärdheter och attraktioner. 2013 års mässa belyste särskilt UNESCO:s världsarv, ”Tyska sagovägen” och hälsa&wellness – inte minst på sistnämnda område intar Tyskland en internationell topplats. Årets GTM arrangerades under mottot ”Green Event” – helt i linje med det faktum att Tyskland på många sätt visat sig vara Europaledande när det gäller medvetenhet miljö- och klimatfrågor.

Läs mer...

ScopelloVi anländer till den legendariska Scopello en vårmorgon. Det är en sagolik plats: fyra hus inneslutna i en innergård från sextonhundratalet, ett litet torg med en fontän av sten, två barer, ett postkontor och ett bageri. Torget är öde, lyckligtvis är turisterna fortfarande långt borta. De kommer att anlända i horder senare, i takten men den febrila stigande temperaturen.

Mina kusiner vill att jag ska smaka platsens specialitet: ”Il pane cunzato” .

Bageriet är fortfarande gammaldags, med försäljningsdisken i trä, en röd järnvåg med vikter, kakel på väggarna. Bagaren är en sicilianare runt sextio (en ”sessantino” för att uttrycka det à la Camilleri) och han berättar ivrigt historien om hans bröd. Det är ett bröd bakat i en vedeldad ugn, kryddat med riklig olivolja och oregano, späckad med färska tomater, ost och ansjovis. Det extraordinära är att nästan alla ingredienser som han använder, odlar han själv. Han producerar durumvete, som senare blir mald i kvarnen och för oljan har han sin egen olivlund, där han plockar oliverna själv. Inte nog med det, han har också en stor trädgård där han odlar tomater och oregano. Resten av ingredienserna köps från lokala producenter. I dessa globala tider, är detta den ultimata lokala, ekologiska produktionen.

Läs mer...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen