Resereportage - Tidningen Kulturen
×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Resereportage

Schweinfurt. Namnet lär betyda vadställe för svinenJag befinner mig i Schweinfurt. Namnet lär betyda ”vadställe för svinen”. Här hade grisarna fordom för vana att korsa floden Main. Knappt tre mil österut ligger Hassfurt, hararnas vadställe. Och vid nuvarande metropolen Frankfurt, 15 mil västerut, vadade frankerna under tidig medeltid över Main för att utöka sitt territorium och bland annat erövra Franken, den natursköna trakt jag befinner mig i.

En gång i tiden var Franken ett av flera så kallade stamhertigdömen i det Tyska riket, men sedan början av 1800-talet ingår området politiskt och administrativt i den nuvarande delstaten Bayern. Som geografiskt och kulturellt begrepp lever Franken dock kvar i högsta grad. Det ligger i den nordvästra delen av Bayern, norr om Donau. Här bor fyra och en halv miljoner människor på en yta ungefär så stor som Småland. Största stad är Nürnberg, men jag rör mig längre norrut längs floden Main, från de vidsträckta vinfälten i väster till ölbryggerierna i öster, huvudsakligen mellan världsarvsstäderna och turistmagneterna Würzburg och Bamberg. Strategiskt placerad däremellan ligger den betydligt mer anonyma men alls inte ointressanta staden Schweinfurt med drygt 50 000 invånare.

Läs mer...

Fyren i RethymonDet är olidligt varmt på Kreta nu i augusti och badstranden är överfylld av människor. Jag simmar ut i den långgrunda bukten och ligger sedan och flyter runt i det ljumma vattnet. Runt omkring mig talas olika språk och jag känner mig hemma i alla europeiska kulturer; skandinaverna, österrikarna, tyskarna, holländarna, grekerna njuter av semestern tillsammans. Även ryska resebolag har upptäckt Kreta och grekerna har anpassat sin skyltning därefter.

Fast grekerna är förstås i minoritet här. Om de inte arbetar för att serva turisterna, får de finna sig i att krypa in med sina badhanddukar mellan hotellens parasoller, som upptar största delen av stranden. De inhemska är hänvisade till en smal remsa längst ned vid vattnet. Den som överskrider gränser får ju betala…

Rethymnon på Kretas nordkust med sina cirka 33. 000 invånare har under årens lopp utvecklats till en berömd och älskad turistort med långgrunda sandstränder, restauranger och erbjudanden för alla smaker. Chania är den gamla huvudstaden med 70. 000 invånare och Iraklion, där 138. 000 bor, räknas som öns politiska och ekonomiska centrum.

Läs mer...

SyracusaDet fantastiska med Italien är, inte minst, att lagren av historia ofta ligger i så öppen dager… Man kan vandra i bergsbyar där stenläggningen lagts av etruskerna, tusen år före Kristus. Eller besöka tempel, badhus, romerska villor – och med lite inlevelse lätt få känslan av att slungas tillbaka flera årtusenden.

Numera flyger flera svenska bolag charter till Sicilien. Jag väljer att åka med Airtours; Sveriges femte största researrangör och som vid sidan av långhelgsutbudet till europeiska metropoler specialiserat sig på resor till just Medelhavet. Airtours har ett brett utbud med destinationer och hotell på Sicilien – Medelhavets största ö, med omväxlande, ofta överdådig natur, fantastiska badstränder och mängder av sevärdheter.

Efter fem timmars resa från Arlanda har jag installerat mig på St Alphia garden: ett spahotell i Giardini Naxos; den första koloni grekerna anlade på Sicilien. 

Sicilien är Italiens största region och kanske också den mest mångfaldiga, med växlande landskap och många minnen av de kulturer som funnits på ön. De senaste 3 000 åren har många olika folk härskat på ön: greker och romare, bysantiner och araber, normander och spanjorer… Dagens Sicilien har uppstått ur en synnerligen multikulturell blandning.

Läs mer...

. Cañón del Sumidero, foto: Ann-Marie SvenssonI den mexikanska delstaten Chiapas rinner floden Grijalva fram mellan bergsväggarna i en djup kanjon, El Cañón del Sumidero. Det finns krokodiler i vattnet. Det är ogenomskinligt grönt. Guiden i båten vi åker med berättar att på 1500-talet tog många av ursprungsbefolkningen kollektivt självmord här genom att hoppa ut från klipporna, ner mot vattnet, allt för att undkomma de hotande nya människorna – spanjorerna. Kanske är det en hemsk skröna, kanske är det sanning. Jag ryser vid tanken och vänder blicken från stupen mot den stora dammen som skymtar framför oss. Båten tuffar på.

Hela Chiapas är fullt av historier. El Cañón del Sumidero är idag ett välbesökt turistmål. Båtarna går tätt på floden och tar med sig stora grupper av turister från alla håll i världen djupt in mellan bergen. Solen lyser för det mesta. Blommor och träd växer tjockt utmed flodbanken. Det är svårt att tänka sig att platsen har en så våldsam bakgrund. 

Chiapas som vi reser till i januari har som resten av Mexiko ett förflutet med många slag, invasioner av olika folkgrupper, sociala konflikter och bondeuppror. Och nutiden speglar tydligt historien. Här blandas kolonialt inspirerade byggnader i städerna med landsbygdens lågmälda hus och kyrkor, som är så väl inbakade i grönskan att de knappast syns. I djungeln kan man fortfarande hitta outforskade lämningar efter pyramider från långt tillbaka i tiden, kanske bara några mil bort från det center för ekoturism som etablerats mitt i byn. På platser som Palenque och Bonampak guidar unga mayakvinnor och -män besökarna mellan byggnader med hieroglyfer och målningar och trapporna utmed pyramidernas sidor verkar vilja nå upp mot himlen. ”Skrytbyggen”, kallas de av en av guiderna.

Läs mer...

Unga spelar ett gammalt bambuinstrument, angklung, med stor glädje och entusiasm i BandungVi var ett delvis nytt och ett delvis gammalt gäng med rötter ifrån möten på Sigtunastiftelsen, som flög via Singapore till Jakarta, huvudstaden på den stora ön Java i världens folkrikaste muslimska stat, Indonesien, under påsken 2014. Att resa så långt med många timmar sittande på flyget och med ett antal timmars tidsskillnad är alltid lite tufft och därmed blir minnena från de första dygnen lite luddiga och oklara. Besöket på det etnografiska museet redan dag ett gjorde trots detta ett starkt intryck. Beskrivningar av några av de fler än sjutton tusen olika öarnas befolkning, kultur och riter lämnade spår, inte minst de från västra Guinea med sin mörkhyade befolkning. Men där fanns också många exempel på olika typer av klädsel, vapen och rituella symboler från andra ökulturer, skuggspelsdockor, masker, kanoter i form av urholkade trädstammar och totempålar med grinande andar och mytiska väsen. Detta gav en första inblick i detta märkliga lands många ansikten och kulturella former, ett land som inte blev en sammanhållen nation förrän runt 1950 under Sukarnos hårda ledning. Ett stort gäng skolelever besökte museet samtidigt som vi. De flesta av flickorna och de kvinnliga lärarna bar en form av vit slöja och många, både flickor och pojkar, sökte kontakt och ville bli fotograferade tillsammans med oss främlingar från en annan kontinent.

Jakartas hamn med sina stora, slitna men vackra träskonare med höga stävar och män som slet hårt med att lasta av och på dessa fartyg gav intrycket av att detta kunde ha skett också för hundra år sedan. Brecht och Kurt Weills ”Surabaya Johnny” dök ständigt upp i huvudet. Pojkar i tioårsåldern och uppåt dök som fiskar i vattnet, lekte och stojade. Nära hamnen fanns rester av holländsk kolonialism i form av gamla bedagade byggnader med spår av forntida skönhet och rikedom.

Läs mer...

Al Dahariz North, Foto: Tarja Salmi-JacobsonI år är vi inne på den nionde säsongen där möjligheten finns att åka charterflyg från Sverige till Oman. Fast jag inte besökt landet tidigare, förstår jag att inte mycket har hänt för att öka landets turism, under denna tid. Men vill man ha sol, värme och behagligt glest med människor överallt, såväl i landets andra storstad Salaleh som på stränderna, ger Oman detta med råge. Och är det inte det man saknar ibland, att slippa konkurrerande intryck, att slippa trängsel både i ens fysiska- och mentala miljö inombords?

Det som slår mig på en gång är landets vackra och smäckra arkitektur och avsaknaden av pråliga dekorationer. Det är som om man stiger in i ett ljust andaktsrum. För den som vill skala bort allt oavbrutet brus här hemma, såsom negativa nyheter, duperande reklam, trafikstockningar, neonblink och mobilsignaler, och slippa tvingas höra andras samtalssekvenser överallt. För att inte tala om ens egna återkommande tankar på ogjorda saker eller liknande? Då är Oman en själens oas.

Till min stora förvåning får jag höra att den gammaltestamentliga patriarken Job har en grav i Beit Zarbij 3–4 mil uppåt mot Dhofars bergsområde nära Salalah. Nabi Ayyub, (arabiska) profeten Job, skulle ha tillbringat sin sista tid här i Oman och därför begravts här. Graven besöks dagligen av pilgrimer och visas för turister för dess attraktiva läge på 1000 meters höjd med utsikt över kuststaden Salalah.

Läs mer...

En halvmil norr om Funchal”This i a VERY nice room”, utbrast portieren när han ställde ner min resväska för att låsa upp dörren. Några sekunder senare var det bara att hålla med: generösa ytor, smakfull interiör – och utanför panoramafönstren en bred balkong varifrån man överblickade en rad lagunformade pooler, en palmbeskuggad trädgård (1,5 hektar i storlek!) och några hundra meter där bakom: det bländande blå havet.

I morse i ett snöslaskigt Stockholm – och nyss med transferbuss genom Madeiras huvudstad Funchal: en terrassformad amfiteater längs de branta, gröna sluttningarna – och luften tropiskt ljummen och doften av blommor så stark att jag nu blir sittande här på balkongen i ett försök att intala mig att detta är verkligt och faktiskt inte en dröm.

Jag har kommit hit med Solresor och ska tillbringa en vecka på fyrstjärniga Porto Mare; en oas präglad av avspänd lyx och behagligt lugn – en rofylldhet som för övrigt dominerar hela vistelsen här på ön; det är ungefär samma lite loja stämning som jag minns från norra Teneriffa i mitten av 70-talet, då massturismen ännu inte fått grepp om ön. Ungefär sådan är alltså känslan ännu på Madeira: småskalighet, turister som snarare söker naturupplevelser än playa-vistelser och dygnet-runt-festande.

Läs mer...

Konstnären Milena Dianafco diskuterar konst med konstkonsulten Teresa Thomas inne i baren på Atlantic Grill på Third Avenue. Foto: Lena Andersson.New York är mer än Broadway och Times Square. För att uppleva en lugnare och kulturellare del av staden är Upper East Side väl värt ett besök.

Redan kring sekelskiftet flyttade societeten hit, för att komma ifrån de nyanlända europeiska invandrarna och fattigdomen som började bre ut sig i söder. Fortfarande är det här flest berömda och framgångsrika profiler väljer att bo. Till exemplen bor Madonna bo på 81 Street. Här är reaktivt tyst och lugnt och inte lika många nyfikna turister eller fotografer.

Området bjuder på imponerade byggnadskonst med många historiskt vackra byggnader. Flera Beux-Arts-palats längs Fifth Avenue inhyser ambassader eller museum. Detta kan även den shoppingsugne njuta av medan den springer in och ut i designbutiker som Ralph Lauren, Donna Karen och Prada på Madison Avenue. Den som vill handla billigt bör söka sig någon annan stans eller köpa av gatuförsäljarna som står utplacerade lite här och var i hörnen. Det är alltid möjligt att fynda en väska eller scarf till billigt pris.

Läs mer...

Den XIV:e Dalai Lama vid invigningen av konferensenMer än två månader har gått sedan jag återvände från min resa till tiomiljonerstaden Bangalore i södra Indien och konferensen på Christ Church University. Det är märkligt hur fort minnen faller i en slags halvglömska och det är därför hög tid att fästa några av dem i skrift. Trots vissa betänkligheter inför resan - skulle jag orka efter en jobbig höst med inslag av depression och utarbetning – så åkte jag alltså iväg på denna min andra resa till en internationell konferens arrangerad av samma universitet i Bangalore. Mitt första besök sammanföll med 2011 års konferens ”Mysticism without Bounds” och nu, 2014, var temat för den fyra dagar långa konferensen ”Bounds of Ethics in a Globalized World”. 2011 hade jag lärt känna två Bangalorebor lite närmare, Fader Kurian Kachappilly som är organisatören bakom dessa konferenser, och Meera Chakravorty, professor i sanskrit och filosofi vid ett jainistiskt universitet i den myllrande storstaden. Det kändes som ett gyllene tillfälle att få träffa dem lite mer och lära känna livet där en aning bättre. En morot var förstås också vetskapen om att Dalai Lama skulle invigningstala på konferensen. Alltså satte jag mig på planet på Kastrup den 4 januari tillsammans med fem andra svenskar och det bar iväg.

Efter att ha blivit väl installerad i ett stort fint rum på campusområdet i byggnaden för enbart kvinnliga studenter tog min rumsgranne Karin och jag oss genom grinden med sin halvsovande vakt mot huvudbyggnaden ett par hundra meter bort och invigningsceremonin. En röd matta låg utrullad för den väntade hedersgästen och Fader Kurian vankande lite oroligt omkring där med en mobiltelefon vid örat. En grupp exiltibetaner i vackra kläder hade samlats strax intill. Vi tog oss genom metalldetektorn vid ingången till den festprydda aulan och av någon anledning hamnade vi långt fram på andra raden alldeles bakom en rad fina fåtöljer. Till höger om oss satt en grupp tibetanska munkar klädda i sina mörkröda mantlar och med rakade huvuden. På utsatt tid kom så Dalai Lama tillsammans med den gulklädde kardinal Cleemis, överhuvud för den syrisk-katolska kyrkan i Indien. De satte sig på stolarna alldeles framför oss och jag satt så nära den 14:e Dalai Lama, att jag frestades att sträcka ut min arm och röra vid honom (som väluppfostrad svensk avhöll jag mig förstås från sådana tilltag!).

Läs mer...

The War museum till vänster och BBC I Manchester regnar det alltid och vinden blåser oavbrutet, men britterna kallar det vänligt för “bris”. Det är en mörk och kaotisk stad, där det gamla olyckligt tränger sig med det nya.

Strukturer helt av glas och stål kväver de gamla viktorianska byggnaderna av vitstensblock, eländigt nedsvärtade av tiden och smogen. Att promenera på gatorna i Manchester är som att bege sig in i en orolig dröm, befolkad av människor och scenarier som är dissonanta, asymmetriska, obalanserade. Trots att det dystra och rökiga landskapet från den industriella revolutionen har fått ge vika för en glänsande High-tech miljö, är jag ändå nedsänkt i svart elfenben och benvitt, som målningar av Lowry, stadens stora konstnär.

Landskapet är hårt och disharmoniskt, i stil med Clockwork Orange boken av mancunian Antony Burgess, som kan räknas in bland de största moderna engelska författarna.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen