Björn Gustavsson reser till Tallin - Tidningen Kulturen

Utsikt ner över Gamla stan och med havet i bakgrunden

Resereportage
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Vill du uppleva ett närbeläget men ändå annorlunda och rätt oexploaterat resmål – och samtidigt få gott om tid för avkoppling? Res med färjan Stockholm—Tallin; antingen i form av en kryssning med två nätter ombord och en heldag i den estniska huvudstaden – eller kosta på dig åtminstone EN övernattning och ge dig själv chansen att än mer lära känna denna estniska pärla till stad (prisnivån ligger för övrigt cirka 30 % under den svenska).




Flicka i Tallin

Flicka i Tallin

 

Tallin, som på 1600-talet hette Reval och var en del av det svenska stormaktsrederiet, har på senare år blivit en allt mer uppskattad destination, inte minst bland svenskar. Staden, med drygt 400 000 invånare, har mängder av sevärdheter. Missa inte 1400-talsrådhuset (”gamla stans hjärta”), ringmuren (från 1200-talet, med tjugo torn och många portar) och Ockupationsmuseet (estniskt 1900-tal i blixtbelysning). Här finns också flera ortodoxa kyrkor, såsom Sankt Nikolaikyrkan från 1820-talet, byggd i nyklassicistisk stil från 1820-talet. Här dinglar prästerna med sina rökelsekar, och man tycker sig lika gärna kunna vara i Ryssland.
Typisk stadsbild, med hus i sovjetisk stil

Typisk stadsbild, med hus i sovjetisk stil

Annons:

En resa med Silja Line (Tallink) ger resan en behaglig inramning. Man startar från Värtahamnen sent om eftermiddagen, får en helkväll med gott om tid både för det överdådiga smörgåsbordet och för konserter, shower etcetera, och efter en natt till havs och en gedigen bufféfrukost är det så dags att gå i land i Tallin – sedan 1991 huvudstad i ett åter självständigt Estland.

Den medeltida, numera världsarvsklassade stadskärnan centrerad på en välvd kulle ger Tallin en alldeles speciell, faktiskt nästan lite sagoaktig karaktär.

Åtskilligt minner ännu om sovjettiden, såsom brunmurriga huslängder i 50-talets stalinistisk arkitektur och hamnområdets nerklottrade, sovjetiska monumentalbygge, Linnahall, som förr inneslöt en konserthall. Ett måste för ruinromantiker!

Inte minst arkitektoniskt är Tallin väl värt ett besök. Gamla stan domineras helt av välbevarad bebyggelse från medeltiden och framåt. Här och var är gränderna kullerstensbelagda. De flesta hus har rustats och fått färg efter förfallet under kommunisttiden, men här och var ser man ännu hela kvarter där man slungas långväga tillbaka i tiden.

Tallin, som på 1600-talet hette Reval och var en del av det svenska stormaktsrederiet, har på senare år blivit en allt mer uppskattad destination, inte minst bland svenskar. Staden, med drygt 400 000 invånare, har mängder av sevärdheter. Missa inte 1400-talsrådhuset (”gamla stans hjärta”), ringmuren (från 1200-talet, med tjugo torn och många portar) och Ockupationsmuseet (estniskt 1900-tal i blixtbelysning). Här finns också flera ortodoxa kyrkor, såsom Sankt Nikolaikyrkan från 1820-talet, byggd i nyklassicistisk stil från 1820-talet. Här dinglar prästerna med sina rökelsekar, och man tycker sig lika gärna kunna vara i Ryssland.

Missa inte den vackra Kadriorgparken med Peter den stores lustslott och Kumu konstmuseum – som i sig utgör ett stycke konst! Museet, invigt 2008, rymmer fantastiska samlingar av modern konst och därtill spännande inblickar i hur den sovjetiska ockupationen påverkade konstlivet under 1900-talets andra hälft.

Tallin har ett rikt utbud av konserter. Kolla vad som ges inte minst på operan och i konserthuset: två sammanbyggda byggnader i monumentalstil och med ambitiösa programserier. Själv hörde jag stans symfoniorkester i en konsert som genast klargjorde att ensemblen tillhör de europeiska orkestrarnas division 1.

För den som vill få en närmare uppfattning om tallinskt vardagsliv rekommenderar jag att åka spårvagn till förorter i olika riktningar. På några få timmar får man en överblick över sånt man sällan får se under guidade turer. Det är fascinerande att se i vilken grad Tallin nu ömsar skinn: hus i s.k. stalinistisk stil rivs i långa rader, liksom gamla hus överhuvudtaget. Det påminner om hur det såg ut i många svenska städer under 60- och 70-talen: grävskopor som river, lyftkranar vid nybyggen. Överlag ser man i ytterområdena affärer och annat som väcker ”öststatsminnen”, och människor överlag verkar inte alls lika upptagna av mode och mobiler som exempelvis stockholmare. En smula ålderdomligt här och var, alltså.

Ålderdomligt i verkligt fascinerande mening är det i det fantastiska badhuset ”Kalma”, byggt 1928 med en touch av art déco och där man alltjämt kan få uppleva en traditionell vedeldad bastu. Stället frekventeras till stor del av den rysktalande minoriteten. I mansbastun satt nästan alla med lustiga små mössor och slog sig ivrigt med björkruskor – något som i sig gav en underbar doftupplevelse.

Något av ett måste är ett besök på det underbart ålderdomliga konditoriet Maiasmokk. Att kliva in här är som att kliva in i sedan länge flydda tider. För den som vill uppleva mer moderna kaféer finns det mängder av fynd att göra inte minst i gamla stan. För kulinarisk njutning på högsta nivå rekommenderas ett besök på den prisvärda restaurangen Ribe (sedan sedan 2015 inkluderad i ”White guide”): sobert men avspänt. Själv avnjöt jag en femrätters lunch där maten var lika utsökt som själva uppläggningen och serveringen – och där helhetsbetyget måste bli en klar femma.

Slutligen: Var ska man bo? Det finns förstås massor av boendealternativ – men jag tror att få hotell kan mäta sig med Solo Sokos hotell Estoria: ett designhotell med bästa tänkbara läge några hundra meter norr om gamla stan och med operan, konserthuset och stora shoppingcenter som nära grannar, liksom även färjeterminalen. Den höga byggnaden står som ett strategiskt placerat utropstecken i det omgivande stadslandskapet – och från rummet hade jag en sagolik utsikt mot den sagoaktiga gamla stan.

 

Mera info: www.visittallin.ee/eng

 

 

 

 

Björn Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen