Allmänna reportage - Tidningen Kulturen

Allmänna reportage

Ekan och solenJag hade ont överallt. Ont i kroppen av min utbrändhet. Det gjorde ondare än förut, det brände sår, i min hud. Jag kände en enorm hopplöshet, kunde inte fokusera på någonting annat än smärtan, som exploderade inom mig. Jag försökte meditera mig bort från min verklighet, bort från mitt helvete, genom att bara tänka mig någon annstans,

Då såg jag det framför mig. Det var en stark solnedgång. En oändlig sandstrand, jag lyssnade på vågorna, och plötsligt, låg jag där. Jag låg med benet uppdraget på ena sidan, och iklädd en vit heldräkt. Jag lät vågorna rulla emot mig, det var en söt hundvalp bredvid mig. Han lekte i sanden. Jag lyssnade på vågorna, det rullade mot stranden, och en mycket stark sol, tornade upp sig i bakgrunden. Plötsligt, framför den oändliga solen, i det glittrande vattnet, kom en äldre asiatisk man roende, han stod upp, i en gammal sliten träeka, och han rodde med bara en enda åra, långsamt framåt, mot solen. Han vände sig emot mig, och vinkade långsamt. Och jag tänkte; farfar.

Läs mer...

Utställningen Vidkärrs barnhem. Foto PH Bartoldsson Jag går runt på utställningarna ”Hitta hem” och ”Vidkärrs barnhem” på Göteborgs stadsmuseum, när det futtiga i utställningarna övermannar mig. ”Vad är det för människor? Vad är det för människor som tror att det här räcker?” I samma stund som jag ställer mig frågan, kommer svaret för mig. ”Samma som det alltid har varit.”

Det var så vi hamnade här. Man lät det helt otillräckliga vara gott nog. Ständigt denna liknöjda otillräcklighet. I alla skeden; otillräcklighetsfundamentalism. Utställningen ”Hitta hem” hade utan vidare rymts i mitt kök. Utan vidare. Utställningen ”Vidkärrs barnhem” i mitt vardagsrum. Utan vidare. Så ser en nationell upprättelse ut. Det bidde en tumme.

Läs mer...

 I utställningslokalerna har man byggt upp en växthusinspirerad miljö fylld med musik och akvareller målade av textildesignern Gudrun Sjödén. Foto: Linnéa JohanssonÅr 1976 öppnade Gudrun Sjödén sin första butik i Stockholm. År 2016 firar företaget 40 år. Kulturföreningen Kulturen i Lund har påbörjat firandet med utställningen Gudrun Sjödén – 40 år av inspiration.

Gudrun Sjödéns textilier andas personlighet och liv. Ordet medioker tycks inte finnas i företagets vokabulär, för kläderna är konsekvent färgstarka och stormönstrade. Affärsidén bygger helt enkelt på att plaggen och textilierna ska vara funktionella, uttrycksfulla samt passa alla – oavsett kroppsform och ålder. Sjödén menar att hon skapar kläder som hon själv trivs i – ett ledord som ju faktiskt aldrig kan slå fel.

För att ta sig från entrén till Kulturens utställningslokaler kan du gå genom en liten trädgård. Mjukt gräs, några rader med odlingar och solstolar klädda med Gudrun Sjödéns tyger pryder trädgården. När Tidningen Kulturens utsända besöker utställningen är det högsommar och solen står högt på himlen. Utanför dörren till utställningen hänger Sjödéns egna tyger uppsträckta. Själva utställningen är uppdelad i två delar – ett rum för Inspiration och ett för Produktion. Den ljusa Inspirationslokalen har inretts med ett växthus och trädgårdsmöbler. På möblerna ligger akvareller målade av textildesignern själv, och papperslappar som omber besökarna att inte röra vid målningarna. Det får de små akvarellerna att kännas dyrbara, trots att de ser ut att vara spontana kladdpapper.

Läs mer...

Gastronomisk kalender 2014Winston Churchill är bland annat känd som den premiärminister som ledde Storbritannien till seger i andra världskriget. Han är också känd som författare, som Nobelpristagare i litteratur, som konstnär, som stor katt- och hundvän (att vara katt eller hund på Churchills Chartwell innebar att leva livets glada dagar!) och som förespråkare för god champagne och god mat. God mat var vad Churchill mest av allt saknade när han bodde på 10 Downing Street. Här skulle vinnas ett krig, med blod, svett och tårar, och Churchill försmäktade utan sin älskade, lantliga mat! Visst fanns det redan en stab på 10 Downing Street. Men den lagade snobbig mat, stadsmat, överdrivna, konstlade mixade smaker … Ni känner igen en del av dagens kocktrender här: ingenting är så komplicerat att det inte går att komplicera ytterligare. Men man kan inte leda ett land till seger på tom mage. (Eller på knorrande mage som inte gillar den konstiga maten). Churchill gjorde slag i saken och skickade efter en dam från landet som han visste lagade god, rustik, lantlig mat. Kokerskan kom, lagade mat, vann Churchills hjärta (och mage) och blev hatad av hela staben på 10 Downing Street. Hon var ju Churchills favorit! Gissa om de, med sin snobbiga stadsmat, var avundsjuka!

Churchill räddade livet på sina anställda

En kväll under andra världskriget fick Churchill en ingivelse! Han ville inte vänta på efterrätten, han beordrade alla ner i skyddsrummet. Inklusive kokerskan, som inte gärna lämnade sin efterrätt. Två minuter efter Churchill beordrat alla i säkerhet träffades 10 Downing Street av en tysk bomb. Efterrätten var borta och mycket av 10 Downing Street med den. Churchill hade med sin ingivelse räddat hela personalens liv! Inklusive den lantliga kokerskan. Som inte var det minsta tacksam, hennes enda kommentar var: “Min sufflé!” En sann kokkonstnär vet att rangordna katastrofer så att det viktiga kommer först. Och den största katastrof som finns är en matkatastrof.

Läs mer...

den samiska flagganBättre det magra i handen, än det feta i skogen.”/ Gammalt samiskt ordspråk

Samerna, som är ett folk utan land, lever i de fyra länderna Norge, Sverige, Finland och Ryssland.

Sameland omfattar ca.160 000 km² och sträcker sig från landskapet Dalarna i Sverige och mellersta Norge över norra Sodankylä kommun i Finland till Kolahalvön i Ryssland.

Sameland och Lappland är inte samma sak vilket är en vanlig missuppfattning!

Sameland har cirka 80.000 invånare av vilka ungefär 50.000-65.000 bor i Norge, 20.000 i Sverige, 8.000 i Finland och 2.000 i Ryssland.

Samerna lever under mycket olika förhållanden i de fyra länderna. I Sverige är Sameland indelat i samebyar och endast samer tillåts hålla och äga renar. I Norge är samernas liv organiserat på liknande sätt. I Finland kan vem som helst få sköta renar. Rysslands samer tillhör ett av 44 urfolk och lever i en mycket svår social situation. Numera är inte alla samer renskötare utan de utövar de olika yrken som förkommer i ett modernt samhälle.

Samernas ursprung

Den första bok som gavs ut av en samisk författare var Johan Turis En bok om samernas liv (Muitalus sámiid birra). Boken är en berättelse om de renskötande samernas liv i början på 1900-talet. Den är illustrerad med teckningar som Turi själv har gjort. Turis kommentar till den tidens ständiga fråga om samernas härkomst var enkel men glasklar:

Man har inte hört att lapparna skulle ha kommit hit någonstädes ifrån. Lappen har varit en urgammal invånare överallt här i Lappland. Då lappen fordom bodde här vid havskusten fanns det inte en enda annan inbyggare vid havskusten: Då var det lapparna gott att vara. Lapparna visste inte av att det fanns andra människor än de själva.

Läs mer...

En iögonfallande paradox är att den moderna turismen, som är tänkt att erbjuda spirituell flykt och själslig klimatförändring, snarare bidrar till att den moderna människan hänger sig åt rekreation på miljöns bekostnad, påpekar artikelförfattaren. Foto Philippe Noret - AirTeamimagesDet förefaller som en iögonfallande paradox att den moderna turismen, som i grund och botten är tänkt att erbjuda en både spirituell flykt och själslig klimatförändring, i allt högre grad bidrar till att förändra jordens klimat till ett varmare, mer instabilt sådant, och därigenom frambringar en kontext inom vilken den moderna människan hänger sig åt rekreation på miljöns bekostnad. Men fundamentalt är turismens popularitet och utbredning ytterst förståelig och logisk; nyfikenheten och viljan att begripa, uppleva och erfara världen i en omfattning som inte är reducerad till hemstadens eller hembyns monotona vardagligheter existerar i varje människa, och är att betrakta som åtminstone delvis evolutionär.

Bevisen pekar på att turism existerade, tidigast dokumenterat, redan i det antika Egypten så långt tillbaka i tiden som 1500 före Kristus. Det var förstås i och med människans tämjning av naturen och övergången från primitiv jägar-samlarsamhälle till civiliserat (i alla fall delvis) jordbrukssamhälle som turism möjliggjordes; jordbruket erbjöd en större matproduktion som i kontrast till de föregångna erorna, där letandet efter föda upptog majoriteten av människors tid, gav människor chansen att i och med säkerställandet av sitt matbehov istället lägga ned mer tid på att utveckla kultur och kunskap. I antikens Egypten var det till exempel pyramiderna som lockade besökare som kom från mer avlägsna delar av landet eller rentav från omkringliggande riken. Under Romarriket cementerades turismens position som en konsekvens av romarnas utbygge av omfattande, fungerande vägnätverk.

Läs mer...

I anslutning till Östra kyrkogården finns ett område med muslimska gravplatserInnan jag sätter mig på stadsbussen till Rosengård läser jag i dagens Sydsvenskan en krönika om hemlösa och hur vi ser på dem medan de fortfarande är i livet. Texten är skriven med tanke på Asim – eller Marko som han brukade kallas. Han begravs idag. Och det är dit jag ska åka. Till Malmös moské.

Samtidigt som jag tittar ut genom de immiga bussfönstren samlar jag minnena kring Marko. Varje dag, på väg hem från jobbet, såg jag honom. Alltid någonstans vid Folkets Park, kring utgången till den stora Coop-butiken. Där stod han ofta och sjöng. Det var alltid sånger från Jugoslavien – hemlandet som inte längre finns. Marko hade en gudabenådad röst.

Jag tog mig inte tid att lära känna honom särskilt väl. Jag lyssnade mest till hans sång. Stannade till på väg in i butiken och insöp de lite sorgliga, sirliga slingorna från hans bortskrapade hemland. Det var inte var förrän han försvann ur mitt liv – inte förrän jag fick veta att Marko blivit brutalt mördad, som jag insåg att utan honom skulle min vardag inte bli sig riktigt lik.

-Tycker du om Bijelo Dugme, frågade jag en dag när jag passerade.

Läs mer...

Thomas QuickDet är svårt att klara ut vad som är mest skrämmande i de åtta mordutredningar som lett till lika många fällande domar i Thomas Quicks avancemang till att bli vårt lands värsta massmördare genom tiderna. Hur polis, åklagare, psykiatrisk expertis och journalister och därtill en minnesexpert och en försvarsadvokat kunnat samköra i ett så utstuderat justitiemord är en gåta som inte bara bekräftar de mest olycksbådande farhågor kring rättssamhällets tillstånd utan överträffar dem med råge. Att professionella storheter inom juridiken som före detta justitiekanslern Göran Lambertz, överåklagaren Christer van der Kwast, förhörsledaren Seppo Penttinen, Quicks advokat Claes Borgström men också journalister som Gubb Jan Stigson fortsätter att hävda den numera frikände Quicks skuld trots att han i sju av de åtta mordfallen fått resning och gått fri är också en skrämmande läsning. Man hade trott att det kunde vara nog nu. Att egna yrkesmotiv, karriärprojekt och exponeringar av den egna storheten hos de inblandande kunde hållas tillbaka med hänsyn till denna människa Quick som nu farit runt som en juridisk slagpåse i rättssystemet, en mental boxboll i psykiatrin och en galen rättshaverist i massmedia. Att det hela äntligen kunde få vila och ro. Men så är inte fallet. Saken går om sig själv i en svindlande rättskarusell vars like vi inte sett prov på sedan Palme- och da Costautredningarnas mest intensiva dagar.

Läs mer...

Robert BurnsWriters´ Museum, en av Edinburghs sevärdheter, är tillägnat de skotska nationalförfattarna Robert Burns, Walter Scott och R.L.Stevenson.

Där visas, förutom originalmanuskript och porträtt, sådant som Scotts schackbord och en ring med inskriften "Tusitala", "Historieberättaren", som Stevenson fick av en hövding på Samoa.

Scott och Stevenson var båda födda och till större delen uppvuxna i Edinburgh, medan Burns var från byn Alloway i Ayrshire i sydvästra Skottland. Om man ska placera dem politiskt, vilket man inte behöver göra, hamnar Scott i det konservativa lägret, Stevenson i en kanske opolitisk mellanregion och Burns till vänster.

Burns´ dikt A man´s a man for a´ that (alternativa titlar For a´ that and a´ that, och Is there for honest poverty) skrevs 1795 i varm jämlikhetsanda. Sedan den tonsatts har den blivit något av en skotsk nationalsång. När det nybildade skotska parlamentet sammanträdde för första gången den 1 juli 1999, sjöngs den av sångerskan Shenna Wellington. Efterhand började de närvarande - kanske med undantag av drottning Elizabeth II och prins Philip, som också befann sig i salen - sjunga med. Man kan se det på YouTube.

Den svenska versionen har tonsatts av musikern och författaren Håkan Wikell.

 Erik Carlquist

 

Läs mer...

Snöklockorna ringer in våren“Ibland när mina vildaste stunder belägrar min trädgårdsfantasi ser jag min trädgård omgjord till en lund, och då menar jag verkligen hela trädgården. Jag ser skyar av rosa och vitblommande körsbärsträd tillsammans med magnolior och skenkamelior. Jag tänker att tulpanträden står vuxna med breda kronor och svullna knoppar, samtidigt som näsduksträdens foderblad lyser vita högt uppe i trädkronorna. På marken myllrar vivor, hundtandsliljor och förgätmigej…. I min lund finns det inga ogräs eller växter som beter sig, allt är som i en saga och ur den plockar jag blommor varje dag. Ja, om det vore så skulle världen rämna eller inte, men en sak är säker, jag skulle aldrig vilja lämna min lund när den blommade.”

Färgfrossa och vårkänslor!

Hannu Sarenström, Sveriges populäraste trädgårdsförfattare, skriver både kärleksfullt och poetiskt om trädgårdar i allmänhet och lunden i synnerhet. Lunden som man kopplar samman med våren, för då kommer alla de där underbara blommorna, både i träden och under dem. Hannu beskriver det som att efter en vinter av svartvitt får man äntligen frossa i färg!

Så träffsäkert! Våren firas ordenligt i Sverige, sjungs in både på Valborg och på första maj, med traditionella vårsånger, och när det är vår vill vårälskaren ha blommande magnolieträd, körsbärsträd, snödroppar, blåsippor och vitsippor och mycket mer.

Vårfirandet och vårkänslorna har av många beskrivits som typiskt svenskt (?) eftersom Sverige har en så lång och hård vinter. Men i alla länder som ligger tillräckligt långt norrut frodas vårkulten. Överallt finns människor som älskar körsbärsträd och snödroppar.

Hannu åker på trädgårdsresor för inspiration till sin lund, och flera av hans positiva exempel är från England. Föga förvånande för England är ett stort trädgårdsland och här finns mängder av människor som älskar våren och vårblommor efter en slaskig regnig vinter, här finns maniska fantaster som samlar på snödroppar och som vill ha varenda sort som finns.

Läs mer...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen