Kulturreportage - Tidningen Kulturen

Kulturreportage

Dramatisk och subgestiv scen ur Parsifal. Foto: Ruth Walz

Man skiftar fokus men bibehåller upplägget. Konserter och opera. Jag talar om Festtage Berlin, som jag nyligen besökte för åttonde gången under dess nittonåriga historia. Det är en mans verk, Daniel Barenboims, konstnärlig ledare för Berliner Staatsoper och Staatskapelle Berlin och ett musikaliskt universalgeni. Han är arrangör, pianist och dirigent. I alla egenskaperna lika framgångsrik.
Läs mer...

Skådespelarporträtt av Shakaru, Foto: Världens karikatyrer, Natur och Kultur Stockholm, Del 1

Karikatyrer och satirer har haft en stor betydelse Japan, och de största konstnärerna har dyrkat dessa och utvecklat figurerna till en hög och mänsklig, artistisk fullkomlighet.
Läs mer...

P.L jag och fruganMed tanke på att den sista filmen i Hobbittrilogin just haft premiär, passar en återblick till sommarens Medeltidsvecka och då speciellt föredraget med Peter Lyon bra.

Peter Lyon är numera en känd vapensmed som till vardags arbetar på Weta Workshop, ett Nya Zeeländskt företag som inriktat sig på filmiska specialeffekter, både tillverkade och programmerade. Att han kom att bli tillfrågad inför The Lords of the Ring-filmerna berodde på hans då nittonåriga erfarenheter av tornerspel. I Nya Zeeland betyder det uteslutande att man splittrar lansen när man rider mot varandra, till skillnad från här i Sverige. De utför även andra tävlingsmoment med svärd och det var som svärdssmed Peter blev känd i dessa kretsar.

Under en dryg timme föreläste Peter Lyon om hur arbetsprocessen inför flera olika filmer, och då i synnerhet designat av de olika raserna i Peter Jacksons filmatisering av J. R. R. Tolkiens verk, oftast ser ut. I fallet med de tre filmerna som utspelas i Midgård var huvudsyftet att rustningarna och vapnen skulle vara funktionella och se så realistiska ut som möjligt. Peters erfarenhet av att sitta i sadeln och hantera vapen från hästryggen fick flera gånger ligga till grund för de olika rustningsdetaljer som John Howe utvecklade tillsammans med Peter.

Peter berättade även hur han själv hade fått agera grundmodell till de kentaurer som var med i ”Häxan och Lejonet”. Det foto som han visade i serien av flera ser man honom stående med en fälld lans på vilken designteamet sedan modellerade fram en kentaurkropp. Även där var det många rustningsdelar och vapen som Peter var den drivande kunskapskällan bakom.

Läs mer...

Jenny NyströmJenny Nyström var besatt av att få nya illustratörsuppdrag. Hon öste krav på ”svar idag” över Albert Bonnier, hon gjorde tre tusen julkort, hon tog med staffliet på varenda fritidsresa.

Så finns det också en speciell familjehistoria: hon föddes 1854 och växte upp i Kalmar som yngst av fem syskon i en genomkonstnärlig lärar- och kantorsfamilj. Två i skaran emigrerade till USA och syster Augusta dog ung i tuberkulos.

Jenny gifte sig 1887 med Daniel Stoopendahl som gick halv läkarutbildning och fick några vikariat men drabbades så svårt av tuberkulos att han aldrig återkom till arbetslivet. Det var alltså Jenny försörjningen hängde på och Jenny ville småningom ha en representativ våning och ateljé på Tegnergatan i Stockholm.

Jenny Nyström tvangs arbeta för två. Hon hade tur i början av sitt konstnärsliv: hamnade i Göteborg på den Museets rit- och målarskola som kom att bli Valands, kom sedan direkt in på Konstakademin och fick genom en lycklig slump kontakt med Viktor Rydberg. Han var i färd med Lille Viggs äventyr på julafton och dikten Tomten som redan från början publicerades i dagspressen och krävde sina illustrationer.

Läs mer...

A Childs Christmas in WalesDet snöar ymnigt i litteraturen. Snön faller redan i Heidenstams ”Sverige” som borde varit vår nationalsång om Stenhammars melodi inte varit så svår att sjunga: ”Fall julesnö och susa djupa mo…” Och hos Söderberg är det snöigt,  både i ”Den allvarsamma leken” som fått släppa till rubriken här ovan, och i den resignerade ”Doktor Glas”: ”Och snart kommer den, snön. Man känner den i luften. Den skall vara välkommen. Låt den komma. Låt den falla.”

I Söderbergs maupassantska novell ”Pälsen” skulle historien fått ett annat förlopp om inte doktor Henck råkat halka framför en drosksläde och få sin rock uppfläkt: ”En poliskonstapel hjälpte honom på benen, en ung flicka borstade av honom snön, en gammal fru gestikulerade kring hans trasiga rock på ett sätt som antydde att hon skulle ha velat laga den på stället om hon kunnat, en prins av det kungliga huset som händelsevis gick förbi, tog upp hans mössa och satte den på huvudet på honom, och så var allting bra igen, utom rocken.” Han får låna sin gode vän häradshövding Richardts päls och får tack vare den – kläderna gör mannen - uppleva några sista sekunder av lycka, som det sägs på slutet med en lite bitter underton. Det snöar så mycket i Söderbergs författarskap att man med lätthet skulle kunna skriva en essä om saken – det gjorde Clemens Poellinger i en understreckare i Svenska Dagbladet för några år sedan.

Läs mer...

Louise BoganEngelskans ”lyric” har betydligt snävare innebörd än det svenska ordet och motsvarar snarast vad vi kallar centrallyrik, men med starkare associationer till sång och sångbarhet. I den meningen framhålls numera ofta Louise Bogan (1898-1970) som en av USA:s finaste lyriker under 1900-talet. Som så många andra moderna poeter som höll fast vid bunden form och rim har hon tidvis riskerat att avfärdas som något av en bakåtsträvare. Den extrema kompression och den illusionslöst livskänsla livskänsla som framgår vid en närmare läsning av hennes dikter gör henne dock till en otvetydig modernist.

För att komma bort från den problematiska hemmiljön i ett konservativt New England valde Louise Bogan att gifta sig tidigt, men hon valde därmed också bort en akademisk karriärväg. Bristen på universitetsutbildning skulle hon uppleva som hämmande under resten av sitt liv och detta kan delvis förklara varför hennes produktion blev så sparsmakad: samlingsvolymen The Blue Estuaries (först utgiven 1968 och flera gånger omtryckt) omfattar endast ett hundratal, mestadels korta dikter, vilka tematiskt kan sägas kretsa kring skuld, svek och erotiskt färgad passion (och i förlängningen också om själva diktkonsten).

Läs mer...

Ralph Waldo EmersonEmersons dikt Days är inte helt lätt att förstå. Men i hans dagbok finns några rader som kan göra det lättare:

 Dagarna kommer och går som beslöjade gestalter, sända från en avlägsen, vänlig grupp, men de säger ingenting, och om vi inte använder de gåvor de för med sig, bär de tyst bort dem.

 Det som sägs i den första strofen i hans dikt Days är då kanske, uttryckt på prosa, något som:

 "När vi vaknar på morgonen, vet vi inte vad som kommer att hända under dagen. Vi kanske tror att något bra eller något dåligt ska hända. Men det kan vara fel. Vad som händer är, att varje dag ger oss chansen att finna just det vi helst önskar oss."

 Det är en välmenande och rätt allmänt omfattad tankegång. Men den andra och sista strofen tycks säga något annat. Författaren konstaterar att han inte har lyckats leva efter denna lära, har bara hunnit ta "några grönsaker och äpplen". På det hela taget har han missat de chanser som livet erbjöd honom, och han ser sig hånad av Dagen (i originalversionen skriver Emerson "Days" och "Day", med stort D). Det sägs att hon bär ett "högtidligt pannband", vilket kanske markerar ett erkännande av hennes höghet och auktoritet. Hennes hån får honom att inse sitt misstag, och dikten tycks utmynna i en viss bitterhet.

 Erik Carlquist, översättare
Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen