Kulturreportage - Tidningen Kulturen
×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Kulturreportage

Död 1342Det är alltid lika roligt att komma tillbaka till ön år efter år och se vad som har förändrats och vad som är sig likt.

Efter att ha besökt Gotland, med anor från medeltiden, ett antal gånger tidigare börjar jag inse hur hemtamt mycket trots allt är. Medeltidskulturen i Visby finns verkligen runt knuten, är det inte en ruin så är det hela hus vars ursprung är medeltida.

En av de stora anledningarna till varför så mycket av den medeltida stadsarkitekturen finns kvar i staden är den ekonomiska nedgången som drabbade Gotland under 1300-talet. Från att ha varit en av de viktigare hansanstäderna kom staden under ett par generationer att mista sin starka ställning, både digerdöden och Waldemar Atterdags härjningar år 1361 kan ha spelat en viktig roll i denna utveckling. Det som kom att utvecklas till en otursförföljd handelsstad när ekonomin och handeln gick ner, är för oss sentida en lyckoträff: Staden bevarades till eftervärlden i stort sett intakt.

En personlig favoritplats i Visby är domkyrkan S:ta Maria. Kyrkan uppfördes ca 1190, då besökande tyskar utestängdes från de bofasta tyskarnas församlingskyrka S:t Pers kyrka. Arbetet gick relativt snabbt fram till 1225 då kyrkan invigdes. Under följande århundraden byggdes kyrkan ut bl.a. med det stora kapellet på södra sidan. Ett antal bränder under historien har även härjat byggnaden.

Sin nuvarande form fick den under 1700-talet. Under 1830-talet utfördes ett antal renoveringsarbeten inuti kyrkobyggnaden, men även under 1900-talet har ett antal renoveringsarbeten både utvändigt och invändigt utförts. Är det en medeltida kyrka som vi beträder när vi går i kyrkan?

Läs mer...

Anna Laetitia BarbauldAnna Laetitia Barbauld (1743-1825) skrev dikter, som sägs ha påverkat poeter som Blake, Coleridge och Wordsworth. Hennes essäer jämfördes med dr Johnsons, vilket på den tiden var ett högt beröm, och hon skrev läroböcker som länge användes i skolorna.

 Men få känner till henne.

 Ett skäl är att kvinnliga författare var ovälkomna konkurrenter till de manliga. Ett annat skäl är Barbaulds frisinnade åsikter. Hon uppskattade den franska revolutionens grundidéer, och kritiserade senare det engelska deltagandet i kriget mot Napoleon. Poeter som blivit konservativa, t.ex. Coleridge och Wordsworth, vände sig då mot henne, och missnöjet mot henne blev så starkt att hon inte publicerade några fler texter.

 Barbauld anses inte så radikal i kvinnofrågan att hon kan räknas som feminist i modern mening. Man kan diskutera hur feministisk den följande dikten är.

 Erik Carlquist, översättare

 

 

 

Läs mer...

Batavia  Mer än sjuttonhundra böcker har skrivits om myteriet på Bounty, skrev Nalle Valtiala i en intressant understreckare i Svenska Dagbladet häromveckan i samband med att ännu en lagts till den långa raden dokument, analyser och berättelser om vad som hände när besättningmän ledda av Fletcher Christiian gjorde uppror mot den kitslige kaptenen William Bligh. Det är en historia som är välkänd också på film där bland andra Charles Laughton och Trevor Howard spelat kaptenen Bligh (fast bäst av alla som neurotisk kapten är Humphrey Bogart i Myteriet på Cain från 1954, filmen som bygger på Herman Wouks roman om en episod under andra världskriget – hans hysteriska hanterande av stålkulor glömmer man inte).

De upproriska på Bounty satte sig i säkerhet på Pitcairn, världens kanske mest isolerade ö, tillika en av de mest sparsamt befolkade. Ytan är 47 kvadratkilometer, drygt en per innebyggare. Deras antal är nere på fyrtiofem nu, många av dem efterkommande till Fletcher Christian (Marlon Brando spelade honom i filmen). Ättlingar till honom och hans medsammansvurna snidar vackra träföremål – en hand som håller en bägare, en flygfisk, en sköldpadda, souvenirer som sålts till förbipasserande kryssningsfartyg och som sedan ibland hamnar i antikaffärer på Nya Zeeland. Vi har ett par av dem och påminns därmed dagligen om vad som hände ombord på Bounty den 29 april revolutionsåret 1789.

Läs mer...

Joseph Roth  1918Natt efter natt går jag samma väg. Natt efter natt ser jag samma bilder. Utanför fattighuset kör likvagnen fram, obevekligt, nyktert, affärsmässigt, för att sänka i jorden dem som var kränkta på jorden. Man vet inte vilket som är värst. Det kan också röra sig om ett infamt tryckfel…

Ett par hus längre bort, framför anatomiska institutet, står döden där igen. Den här gången i modernare skrud. En spårvagn som har ett starkt lysande kors på bakfönstret. Dörrarna till anatomiska institutet står vidöppna. I klumpiga, släthyvlade trälårar, som har en vag likhet med kistor, ligger de dissekerade, undersökta, färdigobducerade liken.

Lår på lår skjuts in i spårvagnen. Fullproppad med lik som har kommit upp sig efter döden genom att underkastas vetenskapliga experiment beger sig spårvagnen med det starkt lysande korset till slut därifrån. Det är den enda spårvagn i Wien vars resenärer i sin stumma älskvärdhet inte trampar på sina redan uppskurna liktornar…

Men vad är det som sker på Votivplatsen? Är det döden igen? Är det gravar som skottas? Män hemlighetsfullt draperade runt en fladdrande stormlykta. De hackar med spadar och krampor mitt i gatan, mellan spårvägsrälsen, och river upp hela stenläggningen. Som skattgrävare? Då skulle de vara symboler, en representation av tyskösterrikarna, ett folk så pungslaget och så hjärtlidande, som gräver efter skatter och gläder sig när det hittar daggmaskar till föda…

Men det är varken död- eller skattgrävare utan arbetare från stadens elektricitetsverks reparationsverkstäder, och deras färglösa nattliga aktiviteter syftar till att upprätthålla spårvägstrafiken. De skottar så att säga upp trafiken i Wien ur dess grav för att möjliggöra dess återuppståndelse…

På gården står sedan en tid tillbaka en man med en sodavattenkärra. Varje dag vid den timme då natten obönhörligen måste inträda, i enlighet med besluten om att hushålla med åtgången på ljus, intar mannen sin position. Han är en kombination av salami- och varmkorvgubbe, ett slags nybildning, anpassad till de förändrade omständigheterna. Han säljer fläsk, sodavatten och bakverk och är den enda företeelsen i Wiens nattliv som med sin fladdrande gasolinlampa pekar in i en lycklig framtid.

Läs mer...

Färjan som kör mellan fastland och HönöEn halvsolig dag i början på augusti följde jag med min pappa ut till Hönö. Pappa skulle ställa ut sina tavlor på Hönö Fiskemuseum, och jag tänkte passa på att bada, strosa runt och ha en skön dag i Göteborgs skärgård. Den stora gula färjan tog oss snabbt över från fastlandet till Hönö, och efter en kort biltur var vi framme i hamnen. I den lilla pittoreska hamnen, längt ut, nära den nyss tillsatta fyren, ligger museet. Insprängt mellan det gamla tullhuset som nu blivit restaurang och flertalet andra pittoreska fiskerestauranger, affärer, och det mäktiga havet som rullade utanför.

Vinden tilltog i styrka just denna morgon, i takt med måsarnas skrik och sorlet av människor som strosandes runt på kajen. I hamnen, precis framför museet guppade en jättevacker gammal fiskebåt. Det vilade ett lugn över hamnen, där allting liksom föll i sin egen takt. Människor stannade till framför museet, och stoppade in sina huvuden i två målade fiskare, som stod utanför museet. Människor fotograferar, skrattar, barnen springer runt och vid det gamla tullhuset står fiskelådorna uppradade. Slamret från tallrikarna hörs inifrån köket, och matoset blandas med dofter av salt, glass och en tidigare regnskur.

Pappa installerar sig i sitt rum på museet, där han håller sin vernissage och jag strosar omkring och småpratar med den trevliga kvinnan Agneta, som jobbar på museet. Hon berättar för mig att hon bor på Björkö och pendlar till Hönö för att jobba. Museet är riktigt mysigt, sådär mörkt och murrigt, och det känns som att man kliver rakt in i en gammal fiskeskuta. Fiskeredskap från gamla fiskebåtar och gamla klenoder från fiskets historia, blandas med vackra svartvita fotografier, där stolta fiskare står på rad och roliga Hönö profiler som ”Lönnström, lögnaren” hänger på väggets museum. Mitt på museets golv finns en karta målad över Öckerö kommun och alla dess öar. Och snett till höger om kartan finns en enorm snäcksamling som barnen från öarna samlat in i skolan och sen skänkt till museet. Uppstoppade måsar, ejdrar och minkar bland andra dyker upp på en annan avdelning, de är jättesöta och kommer ifrån Naturhistoriska museet. Längre in museet finns svensk ubåtshistoria som bland annat berättar om ubåten Ulvens tragiska öde, en del som är skapad av verksamhetens ordförande, en gammal ubåtskapten.

Läs mer...

Publik med stilMusik och mode har i alla tider hört samman, varje musikstil har tillsynes också en oundviklig klädkod och 2010- talet är inget undantag för denna förening. Snarare tvärtom. Men kan olika typer av identifikationsmarkörer, olika stilar och intressen, också mötas? Stadsfestivalen Way Out West handlar inte bara om musik utan är också en skådeplats för moderniteten.

Årets Way Out West festival förvandlar Göteborg till en tillfällig syn av världsordning. Bland invasionen av tygkassar, byxdresser, tighta jeans med hög midja och bara magar blir jag emellanåt osäker på om jag hamnat i en lortfri och oinspirerande återuppsättning av Woodstock eller Dirty Dancing. Kanske har Marc Jacobs startat en outlet butik med rea. Runtomkring är det sponsorerna, annonsörerna och försäljarnas yta. Way Out West, arrangerat av Stockholmbaserade företaget Luger, har nu valt en säker linje att gå på med bara ett fåtal stora akter och en större spridning av mindre aktiviteter som film och konstvisning. Det här är ett mycket klokt beslut; de senaste åren har vi fått se många festivaler dukat under ekonomiskt eller tvingats att dra ner i skala. Men det är ändå lite trist, det är det, men samtidigt får vi ytterligare ett bevis på att i Sverige är debatten om kultur och finansiering tämligen undertryckt. Regeringens så kallade kulturpolitiska mål är mycket diffusa om hur mångfalden ska stärkas, och framförallt hur man beslutar om vilka verksamheter som ska prioriteras. Trots ett enormt intresse hos besökare och goda relationer med artister från i stort sett hela världen är musikfestivaler alltid förbisedda i frågan, det är som att verka inom en gammaldags ram av hög och lågkultur. Och det får sina tydliga effekter. Biljettpriser är en frustrerande utgångspunkt för vem som har tillgänglighet och inte, årets tredagars festivalpass kostar inte mindre än 1895 kronor för en vuxen och 1595 kronor för ungdom, serviceavgift tillkommer naturligtvis. Och väl inne på området är inget förutom musiken gratis, köp av öronproppar tillkommer lika naturligtvis.

Läs mer...

Panamakanal 100 år Den 15 augusti blir det på dagen hundra år efter att Panamakanalen officiellt invigdes krigsåret 1914. Även kanalbygget skördade sina människooffer: kring 27 500. De flesta dog av sjukdomar, mestadels av gula febern och malaria, och eftersom dessa sjukor med tiden förlorade sitt styre över detta område, kan man i dag lugnt konstatera att byggets enorma betydelse inte bara blev för sjöfart och handel.

Sedan år 1994 finns Panamakanalen på listan över moderna världens sju underverk, sammanställd av American Society of Civil Engineers. Vi svenskar kan också tillskriva oss en del av äran, eftersom dåvarande Trollhättans Mekaniska Verkstad bidrog med bland annat smått, även med 236 stycken 8 meter långa och 910 kg tunga skruvar till slussarna.

Under min vistelse i Panama ville jag besöka någon fabrik där man tillverkar de mytomspunna panamahattarna samt inspelningsplatser för Raoul Walshs filmatisering av Norman Mailers roman ”The Naked and the Dead” / ”De nakna och de döda” samt John Boormans filmatisering av John Le Carrés roman ”The Tailor of Panama” / ”Skräddaren i Panama”, som är Le Carrés versionering av Graham Greenes skälm- och agentromanen ”Our Man in Havana” / ”Vår man i Havanna”.

Läs mer...

Nämforsen, festivalens centrala nervJag står mitt i folkhavet vid stora scenen på Urkultsfestivalen. Vi lyssnar på det Irländska bandet Kíla. Det duggar lite och folk står nära varandra, vissa med hela regnställ på och andra mer avklädda. De sistnämnda verkar ha slutat att kämpa mot regnet och vätan, de ger sig istället helhjärtat in i dansen och de snabba rytmerna som bandet bjuder på. Musikerna som står på scen bjuder in publiken till en spännande värld där melodierna leker. Bandet utgår från irländsk folkmusik med influenser från hela världen och musiken ackompanjeras av den traditionella irländska trumman Bodhrán som med dess varierande rytmer får inte bara hela publiken med sig utan lyfter musiken till en ny energinivå.
Mitt under konserten drar de plötsligt ner på hastigheten, ställer ifrån sig sina huvudinstrument, kliver fram på scenen och sjunger en visa acapella.

Un plaisir, så säger den tillsynes ödmjuke unge man som kallas för Bombino till den skrikande publiken. Bandet som har influenser i ökenbluesen och tuaregernas musiktradition, har det där särskilda svängiga gunget som man bara får när man spelar i sex åttondelstakt -det där gunget som är oemotståndligt att inte röra sig till! Står man stilla bland publiken kan man känna hur hela dansbanan rör sig upp och ner och jag undrar om den verkligen kommer att hålla alla hundratals människors euforiska hopp. Jag påminner mig snabbt om att denna festival har varit igång i 20 år och dansgolvet verkar ha hållit än så länge såvitt jag vet. Förutom den medryckande musiken verkar musikerna på scen uppriktigt njuta av spelningen och framför allt så känner jag som publik av deras genuina spelglädje.

Läs mer...

Sony Boy Gustavsson och Miss Li Foto Niklas WestinLinda Bönström har besökt årets Storsjöyran

 

 

 

Miss Li 

Miss Li ger allt trots att det mesta går emot henne. Speltiden är en halvtimme efter att festivalområdet öppnat, det har hällregnat i timmar, hon har problem med rösten, teknik och rekvisita envisas med att krångla. Men här får vi se varför Miss Li är en av Sveriges främsta artister; hon har förmågan att göra snabba val. Plötsligt hoppar hon till allas förvåning ner ifrån den höga scenen för att engagera sin publik. Och till viss del fungerar det. Men Sonny Boy Gustavsson, låtskrivare och gitarrist, är ovanligt disträ medan My Wall på fiol utmärker sig med sin entusiasm. När Miss Li löst problemet med att ta sig tillbaka upp på scenen visar hon en enorm beslutsamhet och sjunger med sin karaktäristiska röst tills den nästan försvinner helt under ”My Heart Goes Boom”. Låtlistan är inte optimal men populära covers, - nu med två år på nacken -, från teveprogrammet ”Så mycket bättre”, som tolkningen av Magnus Ugglas ”1: a gången” och Olle Ljungströms ”Nåt för dom som väntar” är fortfarande en tillgång åt repertoaren. De framgångsrika singlarna ”Oh Boy” (2006) och ”Dancing the Whole Way Home” (2009) möter nysläppta ”I Finally Found It” (2014) men ändå räcker inte dessa säkra kort hela vägen för Miss Li idag. På sin hemsida skriver hon; ”I won't let stupid people bring us down”. Och det gör hon alldeles rätt i.

Under augusti uppträder Miss Li även i Fagerstranden och Bollnäs.

Läs mer...

Qui sera le prochain Grand Pâtissier?Ett av fransk TV:s mest betittade program häromkvällen var ”Qui sera le prochain Grand Pâtissier?” som sändes i kanalen France 2 på bästa sändningstid. 2,4 miljoner bänkade sig framför TV:n för att studera tre unga mäns frenetiska ansträngningar att erövra titeln ”Stor Bakelsebagare.” De hade samtliga varit yrkesverksamma i flera år : att erövra titeln var det yppersta beviset på deras mästerskap – att klassas ut kunde medföra vissa problem i den framtida yrkesutövningen. Tävlingen var nämligen en s k Concours éliminatoire, vilket innebär att ett antal kandidater med naturnödvändighet måste sållas bort. I detta fall skulle två av de tre elimineras. Medan bakelsetillverkningen förefaller vara utdöende i Sverige, tas den på blodigt allvar i Frankrike. Den är inte bara en kulinarisk angelägenhet utan ska också vittna om upphovsmannens artisteri, en viktig ingrediens i bakelsens attraktionskraft. För att komma över den optimala bakelsen kan en del läckergommar vallfärda över hela Paris till ”sitt” pâtisserie, speciellt söndagar.

Efter att att följt programmet en halvtimma började jag undra om det verkligen bara var läckergommar som också följde det. Det rymde nämligen inslag som var förbluffande grymma. De tre kandidaterna, som utkristalliserats bland tjugo medkandidater under likaledes grymma former, fick inledningsvis i intervjuer vittna om de stora förhoppningar som finalen väckt hos dem och den rädsla de kände för att bli de som skulle elimineras. Därefter kunde tävlingen börja.

Läs mer...

Barnet är en förebild, anser Anneli Sandberg, pastor i TingvallakyrkanAnneli Sandberg är pastor och församlingsföreståndare i Tingvallakyrkan, en frikyrka belägen mitt i Karlstad. Barnets roll i den världsvida kyrkan, barnvälsignelsen och dopet är frågor som engagerar henne.

Anneli jobbar till vardags med den mångfald frågor som en pastor sysselsätter sig med. Bland annat förbereder hon och genomför gudstjänster, och har ett finger med i det mesta som rör församlingen. Allt med ett hjärta som klappar för de yngsta.

Vi möts vid hennes arbetsplats Tingvallakyrkan. Väl inne i deras lilla andaktsrum, slås man av en bild av Jesus som vuxen man. Men denna skildring är knappast ensam, vid juletid varje år möter vi modern Maria och hennes son Jesus, där han framställs som ung, liten och utelämnad till de vuxnas nåder.

– Barnet är en förebild. Den tid Jesus lyfte fram barnen, för 2000 år sedan i mellanöstern, var denna tanke helt ny. Jesus säger "låt barnen komma till mig", och sätter ett barn framför de som lyssnade till honom som en förebild. Gud blir till ett barn, föds in i världen som en skör människa, likt våra egna barn.

Själv döper hon och utför barnvälsignelser i Tingvallakyrkan i Karlstads centrum, samt i Acksjöns kapell, som är en ekumenisk kyrka belägen i Mariebergsskogen. Där samarbetar hennes församling med företrädare för andra kristna samfund. Vilka familjer är det då som väljer att kontakta Tingvallakyrkan för dop, eller barnvälsignelse?

– Det kan vara alla möjliga människor, från ”vem som helst” till de som har haft en mor eller farförälder i församlingen. När jag träffar föräldrar brukar jag ofta fråga varför? Inte för att kritisera deras val, utan för att försiktigt borra i den frågan. Ibland vet man kanske inte vad man vill, så jag får berätta om skillnaderna mellan dop och barnvälsignelse, säger Anneli.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen