Kulturreportage - Tidningen Kulturen

Kulturreportage

År 2009, dags för ett nytt deckarår men innan Bengt Eriksson börjar läsa och skriva om årets nya deckare - föreslår han några anteckningar om året som gick.

Bästa svenska deckare (1): Svenska Deckarakademin  tyckte bäst om "Nattfåk" (W&W). Inget fel på det valet.  Johan Theorin har skrivit en personlig och annorlunda deckare, på samma gång realistisk och övernaturlig. Men ändå - min svenska favorit var en annan (se nedan)... 

Läs mer...

ImagePå Mariakorets östvägg i Helga Trefalighets kyrka finns en märklig bild. Två kvinnor står under bar himmel och känner på varandras magar. Albertus Pictor har målat dem som två nära väninnor i 1400-talets Sverige. Den ena har håret täckt med den gifta kvinnans slöja. Den andra är helt ung och har sitt rågblonda hår utslaget. Sällan kommer man medeltiden så nära som framför jungfru Maria och Elisabet i Helga Trefaldighet.

Enligt första kapitlet i Lukasevangeliet var Elisabet ofruktsam och till åren. Det var när hennes man, prästen Sakarias, gick för att tända rökelseoffret i templet som en ängel förkunnade att Elisabet skulle föda sonen Johannes. Det där fick Maria från Nasaret veta.  Hon hade själv fått oväntade erfarenheter.

Några dagar tidigare hade hon upplevt bebådelsen och nu skyndade hon iväg till den stad i Juda bergsbygd där Elisabet bodde. Texten i Lukasevangeliet väcker följdfrågor: Varför skulle en fjortonårig, gravid flicka ge sig ut ensam i fyra dagar till en släkting i bergen?  Var det så att hon inte litade på att bli mottagen av sina närmaste hemma i Nasaret?

När Maria kom fram tog Elisabet verkligen emot henne. Vid deras möte sparkade barnet till i Elisabets mage. Hon fylldes av helig ande berättar evangelisten Lukas.

Läs mer...

ImageNytt för i år är bokförlaget Bakhålls satsning på (nästan) enbart litterära röster i sin utgivning av "förevigade ögonblick" på cd. Tidigare har utgåvorna innehållit historiska röster i allmänhet, alltifrån Snoddas debut hos Lennart Hyland med Flottarkärlek till Larmcentralens referensband i samband med mordet på Olof Palme.

Denna gång är det alltså fråga om ett mer begränsat urval, men inte desto mindre intressant. Bland andra återfinns Harriet Bosse, som i en intervju från 1942 berättar om giftermålet med August Strindberg på ett sätt som gör att författaren nära nog framträder själv. Beklagligt nog finns hans egen röst inte inspelad i något sammanhang.

Däremot återfinns en av Strindbergs samtida, Leo Tolstoj, i en inspelning gjord en eller ett par år innan han 1910 i förvirring och depression flydde hemmet, för att sedan hittas döende på järnvägsstationen i Astapovo. Att det ens är möjligt att kunna höra den store berättarens röst från det gamla Ryssland, känns kittlande overkligt.

Likadant är det med ett spår från 1912, där Guillaume Apollinaire kan höras läsa en av sina mest kända dikter, den om de förälskade på Mirabeaubron i Paris, som i svensk översättning fått namnet Är vi så långt från Monmartre.

Läs mer...

Image Den femte oktober avslutades den åttonde internationella litteraturfestivalen i Berlin. Under ungefär två veckor pågick festivalen och samlade en mängd författare, översättare, skådespelare, poeter från hela världen. Årets tema var afrikansk litteratur. Tidningen Kulturens Daniel Pedersen skriver om några av festivalens programpunkter.

Innan Nancy Houston fick inta scenen för att leverera sitt öppningsanförande talade Berliner Festspieles intendent Joachim Sartorius om den pågående finanskrisen och litteraturen. Han ställde frågorna om litteraturens och pengarnas realitet. Samtidigt som litteraturen i stora delar av världen lever en undanskymd tillvaro så är det inte sällan genom den som vi får ett språk att förstå vad som händer. Den språkliga abstraktionen skulle behöva slå igenom på finansmarknaden där man talar om värden som om de existerade, bara för att se dem strax därefter försvinna.

Hur vi använder vårt språk kan förklara ekonomiska katastrofer. Pengarna sökte i en mening verkligheten, det verkliga reella värdet, och försvann. Det är bara genom att verkligen använda språket som vi kan avslöja lögnerna. När världen mer och mer besätts av narrativ som gör anspråk på att vara verkliga, och agerar därefter, kan det vara en författares uppgift att ge världen dess historier tillbaka, de historier som inte bygger på att vi måste tro deras värden, utan historierna skall frambringa det som redan är mänskliga värden, men som av olika anledningar har glömts bort.

Läs mer...

17-20 juliImage
Halmstad Hamn
Varje år, i fyra dagar, förvandlas delar av hamnen i Halmstad till en stor folkfest. Under några fina sommardagar finns det allt och lite till. Konserter med både stora artister och lokala fenomen, utställningar, tivoli och framför allt båtar, båtar och åter båtar!

Det inget mindre än Halmstad Marinfestival 2008 vi har hamnat på. Förra året besökte drygt 100 000 personer festivalen, som slog upp portarna första gången 2004. Och i år slog dom det rekordet med hästlängder. Med stora artister som Charlotte Perrelli, Nordman, Sanna Nielsen och Ola under Rix Fm Festival, som ägde rum under festivalens första dag och Håkan Hellström dagen efter, kan man ju inte räkna med annat än succé.

Läs mer...

TEMA KONST
Image
HV Ateljé i Stockholm kan ses som en del av kulturarvet. Det som en gång i tiden startade som Handarbetets Vänner, är i dag ett företag som både bidrar till att föra ut samtidskonsten i offentliga och kyrkliga miljöer – och till att bevara textiler och textiltraditionen. Men man kämpar med små resurser.

Örat i Vara säger mycket om arbetet i HV Ateljé. Det tog fem månader för Elisabeth Isaksson och Anna Eríksson att väva det mer än människohöga örat som krävde 43 nyanser av grått. Nu är det realistiskt gestaltade, svartvita örat blickfång i Anders Widoffs gula och vita ridå i konserthuset i Vara. 

– Jag önskar att fler ville ta till sig det långsamma arbetets värde, säger Marie-Louise Sjöblom, konstnärlig ledare för HV Ateljé, som finns mitt emot Skansen på Djurgården i Stockholm.

Läs mer...

TEMA KONST

Image
Att spotta i någons soppa
Människor har mardrömmar om att göra konstiga och udda saker. Ibland känner man sig inställsam, som om man kysser chefen, fast man egentligen vill bita honom. Och man avstår från att säga sin mening för att det inte passar sig. Kanske fantiserar du om att spotta i någons soppa?

Erwin Wurm
Malmö konstmuseum: till den 30 mars 2008    
Marabouparken, Sundbyberg: 1/5-31/8 2008

Den österrikiske konstnären Erwin Wurm undersöker det obekväma och opassande genom att låta kropp och handlingar, kläder, fobier och konventioner belysa de obekväma skal som sitter likt avlagringar kring människor. Han kallar sig skulptör men hans verk är handlingar, sociala skulpturer. Hans mest kända verk är fotografiet Att spotta i någons soppa, som visar en ung kvinna som lutar sig över bordsgrannens soppskål och spottar. Samtidigt ser hon i prövande samförstånd mot kameran, som ville hon säga ”den där satt fint, visst?”

Som konstnär är Erwin Wurm beroende av konstvärldens chefer och curatorer och i en serie foton tar han sig an dem. En kånkar han på, en annan kysser han intensivt (men beräknande) på munnen och en tredje matar han med en packe chokladkakor. Är det så du behandlar din chef? Är hans enkla fråga.

Läs mer...

TEMA VÄSTERBOTTEN

På Arlanda tittar jag efter en kvinna i grön linnedräkt och igelkottsfrisyr. Det var så hon beskrev sig själv, Eivor Jonsson från Adak. Med en kopp starkt svart lappkaffe framför sig börjar hon på mjuk norrländska att berätta.

Image
Den gamla Sagabiografen. Foto:Marit Åsén
Hon berättar om Östen, Adak, Jonas Gardell och Sagabiografen. Hur det kommer sig att ett samhälle med knappt 200 invånare en julivecka varje år har flera tusen besökare från när och fjärran. Och varför har Jonas Gardell varit i Adak inte mindre än tre gånger?

Allt beror på Sagabiografen.

Hade det inte varit för Östen så hade det aldrig funnits någon biograf. När Östen Dahlberg på 1930-talet fick höra talas om att det skulle börja brytas malm i Adak tog han med sig sin fru Edit och barnen och lämnade Vilhelmina.

– Östen hade en dröm. Nu såg han sitt tillfälle att förverkliga den.

Östens dröm var att starta en biograf. Och det var i Adak det skulle ske.

– När Östen kom till Adak fanns det ingen el i byn. 1943, när elektriciteten kom, började han och Edit att bygga.

Läs mer...

Image TEMA VÄSTERBOTTEN

Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på sin kompetens. Projektet heter ARCIV, är unikt i Sverige, och har hittills varit ganska framgångsrikt. Projektledare är Anders Persson, och Tidningen Kulturen har träffat honom för ett samtal om kulturliv, näringsliv, arbetsliv, arbetsmarknad, och andra praktiska och livsavgörande frågor. ARCIV står för Artistresurscentrum i Västerbotten, och har enligt Anders Persson en ironisk underklang, då arkiv ofta associeras till något gammalt och dammigt, medan här vill man vara raka motsatsen. Det började med ett projekt kallat ”Spider” anordnat av Arbetsförmedlingen Kultur i Västerbotten 1999–2000. Man samlade 15-16 kulturarbetare som var i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ställde frågan: Vad kan de göra med sin kompetens för att kunna försörja sig?

”Spider” blev till ett mål 1-projekt med pengar från EU, nu med landstinget som huvudman. Under resans gång har projektet förändrats och reviderats flera gånger. Målgruppen utgörs av cirka 250 professionella kulturutövare, och minst 80 procent, och kanske så mycket som 90 procent av dem är från Umeå. Man har därför strävat efter att samla resurserna på bästa sätt, och tyngdpunkten har tydligt förskjutits mot just Umeå. Man har dock fortfarande kontaktpersoner i alla västerbottniska kommuner.

Läs mer...

TEMA VÄSTERBOTTEN Image

Årets upplaga av Littfest i Umeå samlar ett 30-tal författare – mer eller mindre kända. Vilka är de, hur  många festivaler och mässor brukar de besöka, varför gör de det och vad tycker de om Littfest? Tidningen Kulturen träffade en av de medverkande.

Vilka är det som uppträder på litteraturfestivaler? Frågar man Marcus Birro svarar han att det alltid är samma gäng som åker runt. Själv blir han aldrig inbjuden. Han tycker att det är synd, men tar det med jämnmod. ”Det är mest deras förlust”, säger han.

Läs mer...

Skriv något om Tornedalen, sa han, Gregor Flakierski. Nästa nummer av Tidningen Kulturen ska handla om Norrbotten och vi vill att du skriver något om Tornedalen. Jag lovar att skriva och åker någon dag senare till Haparanda för att hälsa på en god vän. I bakhuvudet finns de 8 000 tecknen. Hur ska jag bäst förvalta dem? 8 000 tecken om Tornedalen, denna del av landet som jag är så djupt förankrad i och som min släkt har bott i under hundratals år.

starmeal.jpg
 illustration: Joakim Ceder

Min vän bjuder mig på lunch på Cape East, restaurangen som ligger på Sveriges östligaste fastlandspunkt. Vi äter renstek och dricker tranbärsjuice och tittar ut mot Finland och grannstaden Torneå. Varje gång jag besöker de här trakterna tänker jag att jag borde besöka Torneå oftare, lära mig mer om staden som ju en gång, innan gränsen drogs 1809 också var centralort för svenska Tornedalen. Jag minns ett besök som min Haparandavän och jag gjorde en gång på den gamla kyrkogården i Torneå. Hon visade mig de många gravstenarna med ryska namn, tydliga spår av den ryska tiden när Finland hörde till Ryssland och vi i svenska Tornedalen således hade Ryssland som närmsta granne.

När jag lämnar Haparanda åker jag förbi IKEA som blivit en symbol för den nya tiden i Tornedalen. Nu tror vi inte längre att strömmen av utflyttare ska fortsätta, nu finns det förhoppningar om det motsatta, att Tornedalen ska blomstra och utvecklas. Jag minns första besöket på IKEA, hur glad jag blev över personalens namnskyltar där det också fanns små flaggor som visade vilka språk de talade; svenska, finska, ryska och samiska. Hur det kändes som om någon förstått att ta tillvara det som är Tornedalens rikedom, det mångkulturella.  Här möts olika språk och folkgrupper, blir till en mustig gryta som ger god näring till människosjälen.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen