Cyniskt eller aningslöst? Om ett reportage från Berlinolympiaden 1936 - Tidningen Kulturen

Barbro Alving-Bang

Kulturreportage
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times


I Svenska dagbladet den 18 augusti 1936, ett tidningsnummer som jag råkat få i min hand, ägnas sporten en helsida och två halva, men så pågår också Berlinolympiaden. Intressantast (särskilt när man drygt åttio år efteråt sitter med facit i hand) är en artikel med rubriken ”Olympisk publik” som inleds med en bild från Hitlers loge, med prominensernas alla titlar angivna i detalj: ”riksministern dr Frick, kung Boris av Bulgarien, Hitler, generalfältmarskalk von Mackensen, riksministern dr Göbbels och ministerpresidenten generalöverste Göring”. De är alla uppställda i rad, med uppåtsträckta armar. 


Leni Riefenstahl

Leni Riefenstahl

I ett brev från den 21 augusti 1937 till sin goda vän Cilla Frankenhauser som tre år senare gifte sig med Eyvind Johnson skrev Bang, sedan hennes Berlin-reportage mötts med applåder, lätt övermodigt och med en väl inte alldeles rättvis snärt åt sin kollega i den mera konservativa draken: ”Så nu är man Sveriges styvaste journalist (…) Jag har ju också haft en himla tur. Dels låg hela reportaget fantastiskt bra till för mig, dels var Sten Selander tråkig (…) Hur det var i Berlin får vi tala om när vi ses.”
Sten Selander

Sten Selander

Annons:

Artikeln är skriven av Sten Selander som samman med Karl Asplund och Gunnar Mascoll Silfverstolpe var en av tjugotalets vardagsintimister, som essäist och kritiker särskilt inriktad på det engelska och amerikanska. Senare blev han en betydande botaniker, som ses av hans magnifika ”Det levande landskapet i Sverige” som kom 1955, två år före hans död. Under Berlin-olympiaden var han fyrtiofem år gammal och nog måttligt intresserad av själva sportprestationerna, för dem fanns journalister med större sakkunskap. Men han tycks ha haft skarp blick för själva spektaklet.

 

Den tyska publiken har ett outtömligt tålamod och är otroligt väluppfostrad och åskådarna ser mest ut som söndagsklädda småborgare, skriver han. ”I lyxbilarna med tyska nummer åker bara uniformerade SS.- och S.A.-officerare.” När han blickar ut över publiken på stadions läktare konstaterar han att det verkar som om den tyska överklassen vore utplånad, och han försöker sig på en förklaring som alldeles oavsiktligt är lite märklig, och mycket obehaglig att läsa i efterhand:

 

Delvis beror detta säkert på att just Berlins överklass till så stor del bestod av judar. Och judarna är försvunna; på två veckor har jag inte sett ett enda judiskt ansikte. Och ändå finns judarna kvar jag vet inte i hur många tiotusental. Men de har blivit osynliga, de har spårlöst uppslukats i den underliga tystnad, som även under dessa olympiska dagar ligger över Berlin och bara avbrytes av tågens dunder, de oräkneliga högtalarnas jätteröster och den unisona sången från marscherande trupper i militär eller civil uniform. Hur olikt det forna halvjudiska Berlin, det vitsiga, skeptiska, torrhjärtade Spree-Aten är inte våra dagars heltyska stad! Spree-Aten har blivit Spree-Sparta.”

 

Han hade kunnat ställa många frågor redan då men undviker dem – Nürnberg-raslagarna och Anschluss låg ännu ett par år i framtiden – och den virulenta antisemitismen hade dämpats något just då: ”Berlinolympiaden 1936 blev en viktig propagandainsats för regimen. Det ledde bland annat till att förföljelserna mot judar och andra motståndare till regimen tonades ner”, skriver Klas Åmark i ”Att bo granne med ondskan – Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen”. 
I stället försöker Selander sig på att karakterisera de olika nationernas särdrag, också sportsligt: ”De tyska åskådarna har inte kommit främst för att se god sport, de har kommit för att se Tyskland segra. (…) Däremot har bestämt nordisk och anglosachsisk idrottspublik lättare att uppskatta och jubla åt en stor prestation, även när den inte utföres av en landsman.” Han nämner inte Jesse Owens men väl ”Amerikas fantastiska rekord på 4 x 100 meter.”

 

Den konkurrerande Dagens Nyheter hade också en journalist på plats i Berlin som lika lite som Selander var specialinriktad på sport: den tjugosjuåriga Barbro Alving-Bang som med sina rapporter detta år, dels från olympiaden och dels från spanska inbördeskriget, i ett slag blev mycket känd och läst. Även hon var återhållsam i sina artiklar från de olympiska spelen. ”Men hon avstod inte helt från att ifrågasätta” skriver Beata Arnborg i sin biografi om henne, ”Krig, kvinnor och gud”, och citerar: ”Efter bara en första rundtur har jag fått ett hakkors på ena näthinnan och de olympiska fem ringarna på den andra men tack och lov ingen tid över att försöka få de två symbolerna att gå ihop.”

 

I ett brev från den 21 augusti 1937 till sin goda vän Cilla Frankenhauser som tre år senare gifte sig med Eyvind Johnson skrev Bang, sedan hennes Berlin-reportage mötts med applåder, lätt övermodigt och med en väl inte alldeles rättvis snärt åt sin kollega i den mera konservativa draken: ”Så nu är man Sveriges styvaste journalist (…) Jag har ju också haft en himla tur. Dels låg hela reportaget fantastiskt bra till för mig, dels var Sten Selander tråkig (…) Hur det var i Berlin får vi tala om när vi ses.”

 

 

Ivo Holmqvist

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts