Mitt bibliotek och den långa vägen dit - Tidningen Kulturen

Foto Matti Paavonen

Kulturreportage
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

När jag ännu inte kunde läsa fick jag höra uppläst den bibliska berättelsen om Josef i årskurs 1. Han såldes av sina avundsjuka bröder till arabiska köpmän och av ödet blev han den egyptiske faraos högra hand och i slutändan räddade han sin fars familj och sina elva bröder från en svår hungersnöd som hade kunnat bli döden för det judiska släktet. Jag blev genast fången av Josefberättelsen. Den fanns i min läsebok på lågstadiet då jag gick i folkskolan i Kallios (Berghäll) stadsdel i Helsingfors.




 

 

Biblioteket var också min mammas tillflyktsort när min pappa drack. Hon hade inte nerver, som hon sa, att sitta hemma och vänta på min pappa när han kom hem från krogen och yvdes. Biblioteket låg ju bara en stenkast från vår bostad och då kunde hon förskingra sina tankar med böckerna. Konst och arkeologi och andra bildböcker blev hennes favoriter.

Annons:

På den tiden genomsyrades all undervisning av den bibliska etiken. Så gott som alla barn kom från arbetarfamiljer; senare blev det uteslutande arbetarklassens barn som blev kvar i folkskolan när de ”andra” gick över till realskolan.

Josefberättelsen hade gått rakt in i mitt hjärta. Jag ville kunna läsa den själv men jag blev helt villrådig när jag inte kunde. Läraren skulle förstås inte läsa om den, även om jag skulle ha vågat be henne göra det. Hemma fanns det inga sagoböcker så mina föräldrar slapp läsa sagor för mig. Jag hade som alla hem den groteska bilderboken Pelle Snusk som ett varnande exempel på ett olydigt barn och vad som kan hända ett sånt missfoster om han inte låter klippa sina naglar. Fingertopparna kapades av helt enkelt, blodet rann, men så behövde man heller inte sköta dem längre. Efter första genomgången bläddrade jag aldrig mer i den. Men nu ville jag höra om Josefs öde igen och jag vädjade till min mamma att läsa den ur Bibeln. Jag kan ännu idag med ett leende sinne föreställa mig vad som försiggick i mammas huvud. Hennes barn ber henne läsa i Bibeln, det vore helt ogudaktigt att vägra! Så, motvilligt letade hon fram berättelsen och läste den för mig vid läggdags. Jag var hänförd. Nästa kväll bad jag mamma att läsa berättelsen igen. Nu kände hon inför vår Herre att hon gjort sin plikt och sa bestämt nej. Då var den saken klar.

Hur skulle jag nu få den uppläst för mig? På vår gård bodde 68familjer och ungefär lika många barn. Paula skulle kunna läsa för mig! Hon var äldre och kunde läsa. Jag tog hem läseboken från skolan och gick in i hennes trappuppgång och satte mig på trappsteget och väntade tills Paula skulle dyka upp efter sin skoldag. Paula kom och jag frågade henne. Vilken lycka, hon gjorde det utan invändningar. Dessutom gjorde hon det så ofta jag ville. Jag visste inget om hennes skolschema, men det var värt att sitta i trappan och vänta.

En dag gav min mammas arbetsgivare, en skrädderiägare, en bok till mig. Då kunde jag läsa men jag hade inget intresse för böcker och därför fick boken ligga länge innan jag tog itu med den. Det blev sedan en överraskande positiv upplevelse, jag läste om den genast. Mina kamrater hade börjat gå i biblioteket i närheten, Kallios bibliotek, och en dag följde jag med. Jag lånade Gösta Knutssons Pelle Svanslös. Efter den första boken läste jag de följande tio till. Och jag läste dem om och om igen. Och alltid kände jag att den elake Måns aldrig blev nog straffad för sin elakhet mot Pelle Svanslös. Och när det gick bra för Pelle sög jag i mig texten.

Kallios bibliotek blev min bildningsskola. Den vackra interiören blev som ett helgedom och jag bara älskade mitt bibliotek. Alla dessa hyllor från barnavdelningen till de vuxnas avdelningar blev en svindlande resa från asfalterade bakgårdar till den stora världen. Biblioteket sprängde alla gränser och begränsningar som jag hade känt av, men inte kunnat sätta fingret på.

Biblioteket var också min mammas tillflyktsort när min pappa drack. Hon hade inte nerver, som hon sa, att sitta hemma och vänta på min pappa när han kom hem från krogen och yvdes. Biblioteket låg ju bara en stenkast från vår bostad och då kunde hon förskingra sina tankar med böckerna. Konst och arkeologi och andra bildböcker blev hennes favoriter.

Mina kamrater har i vuxen ålder berättat att i biblioteket gavs en sagotimme i veckan. Där satt småttingar knäpptysta i halvring hos sagotanten och sjönk in i sagornas förtrollande världar. På den tiden fanns inte socialrealistiska sagor. Själv kände jag inte till sagostunderna, däremot satt jag som klistrad vid radion när alla barns egen Markus-setä (farbror) ledde Barnens timme (1926–1956) som han alltid avslutade med en uppmaning: ”Kom ihåg barnen att äta upp er morgongröt!”. En barndomsvän till mig minns att bibliotekets sagoböcker hade omslag av bakplåtspapper för att skydda boken mot små lortiga fingrar. En annan minns tystnaden och den sakrala stämningen som pelarna och takkupolen ingav. Alla mina vänner blir lyriska när vi tänker på vår gamla ”bibla”.

I växande ålder började jag sitta på bibliotekets klätterpallar och läsa vid hyllorna som stod på balkongavsatsen till stora kupolsalen. Där fanns facklitteratur, religion, humaniora och filosofi. Det är där jag blev humanist efter avslutad 8-årig folkskola. Idag ser jag att man ställt fram små bord och stolar där uppe. Romanerna stod både på entréplanet och en trappa upp och bland dem minns jag starkast Jack London, Joseph Conrad och Antoine De Saint-Exupéry. Sedermera flyttade jag till Stockholm men jag har fortfarande ett lånekort till Kallios bibliotek för att kunna använda internet då jag i Helsingfors.

Kallios bibliotek som representerar senare jugendstil med detaljer från klassicismen byggdes 1912. Det är Finlands första biblioteksbyggnad som byggdes med kommunala medel.

Biblioteket grundades egentligen redan 1889som Sörnäs folkbibliotek och var inhyst i Sörnäs Folkhem vars syfte var att ge bildning till boenden på arbetarstadsdelen och ge dess invånare uppbyggliga fritidssysslor. Byggnaden låg då på Tavastvägen, ett stort trähus på vars plats idag pryder en park.

Vid en större renovering av biblioteket 1991sanerade man vinden som idag är avdelningen för barnlitteratur. Där finns också ett trivsamt lekhörn, och inte att glömma en skötplats för spädbarn och ett avgränsat utrymme för krypande barn. Ibland ordnas arrangerade happenings för att roa barnen i sin egen miljö av böcker och musikskivor. Nytt för mig är att det i biblan även visas något som heter ”BabyKino” (=babycinema), bio för föräldrar med bebisar. Till biljetten hör en ledig sits bredvid där man kan placera babykorg och andra tillbehör. Bion är helt anpassad för föräldrars och barnens behov där ingen behöver känna att störa andra. Filmerna är avsedda för föräldrar men är alltid barntillåtna och självklart kan barn i alla åldrar vara med.

 

 

Text och foto:Tarja Salmi-Jacobson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen