Uppvigling, Irans nya taktik mot landets bahá’i-minoritet - Tidningen Kulturen

Ayatollor

Kulturreportage
Verktyg
Typografi

År 1863 tillkännagav Baha’u’llah offentligt  att han var Babs och alla profeters utlovade  återkomst och att Gud hade en plan för  mänsklighetens framtid. De som accepterade  hans ställning började kallas för bahá’ier. Samma år beslöt den ottomanska kalifen efter  påtryckningar av den iranske ambassadören att förflytta Baha’u’llah och hans familj från Bagdad till Konstantinopel, så långt som möjligt från Iran.




Bahá’ier har förföljts ända sen dess början under 1800-talets mitt. Först med religiösa motiv som vände sig mot bahá’i som en religion, men senare under efterföljande decennium ändrades motivets karaktär till att stämpla bahá’i som en politisk rörelse – understruket att bahá’i ”inte är en religion”. I båda fallen utgör bahá’i ett hot mot det rådande styrelseskicket. Bahá’ier beskylls idag för att vara agenter och spioner för utländska krafter eller supportrar till shahen, vilket aldrig har kunnat beläggas. Därför måste den riktiga orsaken till prästerskapets förföljelsehets ligga någon annanstans.
Teheran juli 1969.

Teheran juli 1969.

Annons:

Jag hade teven på och hörde någon tala, eller rättare sagt fråga utrikesministern Margot Wallström vad hon tänker göra från regeringens sida för att påtala bahá’iers situation i Iran där de förföljs och till och med överfalls eller dödas utan rättsliga påföljder. Det fick mig att sätta mig ner och följa debatten. Det var Anders Österberg (S) som frågade utrikesministern: ”I den dialog som förs med iranska regimen, kommer utrikesministern att också lyfta fram bahá’iernas situation i landet?”

Det var en direktsändning från Riksdagens interpellationsdebatt om ”Sveriges strukturerade politiska dialog med Iran”. Riksdagsledamot Österberg redogjorde en lång lista över hur Iran bryter mot de mänskliga rättigheterna och diskriminerar olika minoritetsgrupper och särskilt bahá’ier som utsätts för systematisk ”ekonomisk apartheid” sedan presidenten Hassan Rouhani tillträdde sin post 2013. Innan hans tillträde var förföljelserna huvudsakligen fysiska övergrepp. Österbergs långa inlägg innehöll grymheter helt okända för Sveriges allmänhet. Utrikesministern lovade att återkomma.

Jag var särskild intresserad av inslaget eftersom jag känner många bahá’ier och jag hade alldeles nyligen gjort en rundresa i Iran. Dessutom hade jag besökt landet under shahtiden i slutet av 1960-talet. Bahá’i-religionen uppstod i Iran och är kanske just därför särskilt kontroversiell, men på shahens tid hade bahá’ier en relativ frihet att leva i sitt land.

Av en vän fick jag strax efteråt en inbjudan till Riksdagens seminarium den 15 februari ordnat av Riksdagen och Svenska Bahá’i-samfundet med rubriken: ”Riksdagen uppmärksammar bahá’iernas situation i Iran”. Riksdagsledamoten Carin Jämtin välkomnade deltagarna och ursäktade förseningen som hade orsakats av lokalbyte då fler än väntat hade kommit. Bahá’i-sakkunnig i internationella frågor, Paul Öjermark, gav en översikt av bahá’iernas situation i Iran och när en bild på nio bahá’i-rådsmedlemmar från Teheran visades, som hade förts bort från ett privat hem 1980 och aldrig mer återfunnits, fick jag en chock för att jag kände igen fyra av dem! Jag, min man och en vän, hade flera gånger varit deras gäster i Teheran 1969.

Den 21augusti 1980arresterades alla Irans Nationella andliga rådets nio medlemmar. De hämtades från ett möte i ett privat hem i Teheran och har inte setts efter det. Trots internationella samfundets upprepade begäran om information om dem, har deras öde förblivit outrett.

 

När jag i höstas innan min resa till Iran tog kontakt med mina bahá’i-vänner i Sverige frågade jag om jag kunde kontakta några gamla vänner eller deras släktingar i Iran. Jag fick då veta att ingen längre bor kvar där, men att jag också ska vara försiktig med att nämna bahá’i i något sammanhang – det kunde vara farligt för mig och för den grupp jag reste tillsammans med. Inga bahá’i-minnesplatser finns kvar att besöka eftersom all bahá’i-egendom har konfiskerats och/eller mejats ned, till och med kyrkogårdar.

Jag förstod att jag inte skulle kunna fråga efter någon adress överhuvudtaget. Men att så här fort efter resan möta bilden på dessa bahá’ier som jag hade haft i tankarna och nu se dem på en stor overheadduk framför mig och att bara föreställa sig hur deras sista dagar sett ut innan de mördades, samtidigt som seminariet flöt på, gjorde att jag har svårt att släppa tanken på dem ännu idag.

Vad är det som pågår i Iran?

 

Kort bakgrundshistorik

 

Bahai-rörelsen föddes i Shiraz 1844 när en ung man vid namn Siyyid Ali Muhammad proklamerade att han var ”Den utlovade” som messianska shia-muslimer länge väntat på. Under 1800-talet fanns i världen flera religioners anhängare som väntade på en messiansk återkomst av deras profeter, flera av dem var nystartade kristna väckelserörelser som räknat ut 1800-talet för Jesu återkomst. Shiamuslimer väntar på en tolfte imams återkomst, Qa’im (Mehdi). Babs titel ”Siyyid” anger Ali Muhammads härstamning från profeten Muhammeds släktled. Han antog namnet Bab som betyder port. Enligt förutsägelser skulle 18 lärjungar oberoende av varandra erkänna hans ställning som Guds sändebud. När lärjungarna var fulltaliga spred de sig i Persien för att förkunna sin nya lära som var radikal för dåtiden eftersom den förutsade att en världsomvälvande tidsålder, vars ankomst alla världens religioner väntat på, var nära. Han förklarade att alla religioner emanerar ur samma källa, Gud – Skaparen, som kontinuerligt talar till människan genom sitt sändebud, så som Zoroaster, Moses, Jesus och Muhammed (införstått Buddha, Krisna m.fl.). Babi-rörelsen förespråkade rättvis fördelning av samhällets resurser, jämställdhet mellan man och kvinna samt liberalare lagar än de medeltida sharialagarna.

Rörelsen spred sig snabbt och som väntas kan väckte den hot och hat hos prästerskapet som snart började tillfångata babier, och Bab själv arkebuserades på en kaserngård i Tabriz 1850, 30 år gammal. En klappjakt hade startats och över 20 000 babier dödades, ofta på offentliga platser med föregående tortyr.

 

Tabriz. Till höger citadellet (Ark) från 1300-talet som inhyst moské, militär- och stadsadministration och fängelse.

 

Under sin livstid förberedde Bab sina lärjungar att efter honom erkänna profeten som snart skulle tillkännage sig att vara ”den Gud ska uppenbara” och antydde att han redan lever och finns i Teheran. Han skulle föra världen samman till en universell tro. Bab påminner här om kristendomens Johannes Döpare.

När en babi Mirza Husayn Ali Nuri, senare kallad Baha’u’llah (=Guds härlighet) nåddes av nyheten om Babs död bad han anhängarna att skyndsamt ta hand om Babs sållade kropp, som hade kastats utanför stadsmuren, och föra den till Teheran där den skulle gömmas för en framtida begravning. Som uppvuxen i en rik adelsfamilj hade Baha’u’llah kontakter som kunde hjälpa honom.

Två unga babier hade i sin förtvivlan försökt hämnas Babs död genom att skjuta mot shahen vilket utlöste än värre förföljelsevåg mot babier. Till följd av attacken kastades Baha’u’llah i Teherans fruktade fängelsehåla anklagad för delaktighet. Fängelset var fönsterlöst där fångar kedjades fast i väggen. Efter fyra månader blev han friad från alla anklagelserna mot honom, men han landsförvisades till Bagdad i det ottomanska riket i hopp om att rörelsen då skulle få sitt slut. I fängelset hade Baha’u’llah fått en uppenbarelse att han var den utlovade som Bab hade talat om.

I Bagdad växte ryktet om Baha’u’llah vilket samlade människor kring honom och samfundet växte. Bagdads religiösa ledare ville inget hellre än att bli av med honom och 1863 skickades han vidare med sin familj till Konstantinopel och därefter till staden Adrianopel (idag Edirne) på den europeiska sidan av Turkiet. 1868 blev han för tredje gången förvisad, den här gången till fängelsestaden Akka, en straffkoloni i Palestina. Efter nio år innanför Akkas murar förbättrades Baha’u’llahs livsförhållanden så att han kunde flytta ut till en egendom utanför, i Bahji, där han också dog 1892.

Under 40 års tid levde Baha’u’llah fängslad och landsförvisad och skrev ett stort antal epistlar och verk som omfattar bahá’i-religionens kanon samt medel hur världen ska enas och uppnå världsfred.

År 1863 tillkännagav Baha’u’llah offentligt att han var Babs och alla profeters utlovade återkomst och att Gud hade en plan för mänsklighetens framtid. De som accepterade hans ställning började kallas för bahá’ier. Samma år beslöt den ottomanska kalifen efter påtryckningar av den iranske ambassadören att förflytta Baha’u’llah och hans familj från Bagdad till Konstantinopel, så långt som möjligt från Iran.

 

 

Förföljelser

När Irans högste andlige ledare ayatolla Rohullah Khomeini återvände 1979 från sin exil efter en massiv revolution som fick shahen att lämna landet, införde han genast en ny, islamisk konstitution. Med hjälp av hastigt inrättade revolutionsdomstolar gjorde han sig av med all politiskt motstånd och beordrade förföljelse av oliktänkande och ledare inom religiösa minoriteter. Snabba avrättningar av kända personligheter avlöste varandra, men när världssamfundet började reagera, utfärdade han en fatwa som gav zoroastrer, kristna och judar religionsfrihet. Bahá’i-religionen var däremot inte en religion, fastslog Khomeini, vilket också hans efterträdare Khamenei 2010 upprepade, utan ”en politisk rörelse och doktrin som inte kan tolereras”. Khameneis slutliga svar till omvärldens upprepade reaktioner löd: ”Bahá’ismen är en missriktad sekt… den har sin hemvist i världssionismen.”

Samma år som Khomeini kom till makten konfiskerades bahá’i-egendomar runt om i Iran. I Teheran hade bahá’i-centrets dom redan 1955 rivits ned och nu var det de heliga platsernas tur att demoleras, begravningsplatser skändades, och bahá’ier arresterades och torterades. Eftersom bahá’ier i praktiken var rättslösa förekom godtyckliga gripanden, trakasserier och anlagda bränder utan att någon förklarats skyldig till något brott. Bahá’ier är ”Guds fiender” som måste bekämpas.

I det här rummet på 16kvadratmeter tillkännagav Bab sitt profetskap för sin första lärjunge Mulla Husayn den 22maj 1844. Historien berättar: ”Bab satt i rummets nordvästra hörn invid den rad av fem fönster som vetter mot väster. Längs denna fönstervägg sträcker sig ett altantak som delvis omgärdar pation. Här sjunger den vitkindade näktergalen och doften av jasmin hör majnatten till i Shirazs gamla stadsgränder.” Själv besökte jag Babs hus 1969. Golvet var helt täckt av en stor persisk matta och en lampa stod där Bab suttit när han förklarade sin mission. Rummet hade inga möbler, fönstren var av färgade glas och på innegården stod ett mandarinträd som Bab en gång hade planterat nära en brunn med vindspel för rep och ämbar. Foto: Iran Human Rights Documentation Center.

 

Islamiska rättsskolor godkänner dödsstraff i två avseenden: för ”mord” och för ”spridning av skada mot samhället”. Den sistnämnda brottsrubriceringen kan innefatta nästan vad som helst, vilket gör att det islamiska rättssamhället står på en godtycklig grund. Det som en civilrättslig lag friar kan den religiösa lagen (hodud) döma till döden.

Sedan revolutionen 1979 har över 200 bahá’i-ledare dödats och ett 10 000-tal har fått avgå från sina statliga tjänster och från universiteten. Unga bahá’ier är avstängda från högre studier och därför startade bahá’ierna 1987 en egen högskola (Bahá’i Institute for Higher Education, BIHE) som drevs hemligt i hemmen och per korrespondens. 1998 och 2011 plundrade myndigheterna hundratals bostäder, som hade BIHE-klassrum, från deras böcker och datorer. Tretton bahá’ier sitter i fängelse för att de undervisat i ämnen som är särskilt förbjudna för bahá’ier: algebra, psykologi och poesi.

Landets högsta ledare Khamenei slår fast att bahá’ier är perverterade och orena (najis) och därför ska de inte tillåtas arbeta som lärare. Ayatolla Noori Hamadan menar att bahá’ier är mer orena än hundar, att propagera för deras sekt är ”haram” (=förbjudet), de är otrogna och missleder människor till att bli avfällingar.

Bahá’ier är förbjudna att utöva en lång rad yrken, bland annat att hantera livsmedel varför de inte kan inneha affärer som säljer livsmedelsprodukter. Detta för tanken till det paranoiddrivna förtrycket på judar under 1700- och 1800-talen då de också var förbjudna att gå ut när det regnade. Då kunde en regndroppe studsa från en oren jude över till en muslim.

Bahá’iers situation har inte förändrats sedan den reformvänligare presidenten Hassan Rouhani kom till makten 2013 och lovade sätta stopp för religiös diskriminering (som hitintills förnekats skulle existera). Men eftersom bahá’i inte räknas som en religion har över 200 bahá’ier arresterats efter hans tillträde och tusentals unga är blockerade från högre utbildning. Minst 590 incidenter av ekonomiskt förtryck har registrerats. Förra året tvingades 124 bahá’i-ägda affärer att avregistreras i fyra provinser med en förevändning att affärerna hållits stängda på Babs och Baha’ullahs födelsedagar. Under samma tid spreds mer än 20 000 anti-bahá'i-propagandistiska texter i iranska medierna vilket är en markant ökning. Antalet enskilda mord har på sistone börjat öka, de senaste i Yazd september 2016 och i Semnan januari i år, kanske som en följd av myndigheternas uppvigling mot bahá’ier.

Bahá’ierna utgör landets största religiösa minoritet med uppskattningsvis 300 000 anhängare som i huvudsak måste göra sig så osedda som möjligt för att undvika förföljelser.

Efter att Khomeini 1983 upplöste alla bahá’i-samfundets administrativa råd, inrättade medlemmarna en informell ledargrupp, Yaran, av sju personer för att ordna samfundets angelägenheter och hålla kontakt med troende. Myndigheterna hade inga invändningar mot Yarans bildande, men helt plötsligt och oväntat efter tjugo års verksamhet arresterades alla sju ledarna och hölls fängslade ett och ett halv år innan en summarisk rättegång 2010 fällde dem till 20 års fängelse för ”spionage, hädelse mot islam och propagering mot den islamska republiken samt spridning av korruption på jorden”.

Återigen reagerade världssamfundet och krävde att Iran skulle uppfylla sina internationella åtaganden som garanterar religions- och yttrandefrihet och att Iran omedelbart skulle släppa de sju och alla andra samvetsfångar ur de iranska fängelserna. Straffet sänktes till 10 år.

2013 utfärdade Khamenei en fatwa där han uppmanar Irans muslimer att undvika all kontakt med bahá’ier för att de tillhör en falsk sekt som vilseleder människor. Ett tiotal fatwor har skickats ut från olika ayatollor hur man ska diskriminera bahá’ier och strypa deras utbildnings- och försörjningsmöjligheter.

En anti-apartheidhjälte, ärkebiskopen Desmond Tutu varnar Iran för strukturell diskriminering: ”Den skadar både Iran och det iranska folket. Vår bittra erfarenhet av alla slags apartheid visar att det skadar oss alla. Irans regering avstänger sitt eget folk från vissa yrken – bahá’ierna, som är ingenjörer, läkare, och konstnärer som skulle kunna hjälpa Iran, iranier och världen.” Uttalandet ingår i en världsomfattande kampanj ”Utbildning är inte ett brott!” för att stödja bahá’ier i Iran.

 

Pure Islam is the Islam of
tolerance and spirituality,
The Islam of piety and democracy,
The Islam of being:
"forceful against the unbelievers,
merciful towards the believers".

(Ayatolla Khamenei, 2014)

 

Iranska ayatollors hat mot bahá’ier får extra bränsle av att bahái’-världscentret ligger i Haifa, i Israel som är Irans största hatobjekt vid sidan av USA. Bahá’ier har ingenting att göra med Israels politik. Att Baha’u’llah var förd som fånge till Palestina, där han dog och begravdes, har med persiska mullors animositet mot babi- och bahá’i-rörelsen att göra och som därför deporterade Baha’u’llah till det ottomanska Irak varefter han vidaredeporterades till Palestina. Babs kvarlevor som bevarades i Teheran fördes 1909 till Haifa för en sista vila.

Irans högsta andlige ledare idag, ayatolla Khamenei, har hotat Israel att förinta Haifa och Tel Aviv om Israel angriper Iran. Likaså avvisar han palestiniernas försök att bli medlemmar i FN därför att det skulle medföra ett accepterande av Israel som stat och efterlämna en ”cancertumör” som för alltid skulle hota säkerheten i Mellanöstern. (Efter Khomeinis maktövertagande hade Iran avbrutit alla diplomatiska och kommersiella förbindelserna med Israel. Den israeliska ambassadbyggnaden i Teheran överlämnades till den palestinska befrielseorganisationen PLO.)

Av ödets ironi har Israel blivit försvarare av bahá’iers kvarvarande heliga platser! Helgedomarna upptogs till UNESCO:s världsarvslista 2008 med motiveringen: ”… of outstanding universal value [and]...inscribed for the testimony they provide to the Bahá’i’s strong tradition of pilgrimage and for their profound meaning for the faith.”

 

Babs mausoleum och Bahá’i-centrum i Haifa, Israel. (Foto: Michael Paul Gollmer)

 

Vad finns det inom bahá’i-religionen som väcker så mycket hat?

Oavsett olika trosinriktningar inom islam, är alla arabisk-islamiska teologer överens om att Muhammed var Guds sista och slutgiltiga sändebud (rasul) och profet (nabi) för människans vägledning. Efter honom skulle ingen ny profet komma förrän på Domens dag (”världens ände”) då Muhammed skulle komma tillbaka tillsammans med Jesus enligt sunnigrenen; enligt shiamuslimer ska han vara den tolfte imamen, Mehdi (=han som är vägledd), som kommer med ljus och rättvisa till världen för att inrätta ett tusenårigt rike. Doktrinen vilar på Koranens vers om Muhammed som ”profetlängdens Sigill”. Gud har slutat att tala efter profeten Muhammed, ”the book is closed” till världens ände, förklarar muslimer när man tar saken på tal.

Islam erkänner nära trettio profeter räknad från Adam till Muhammed. Koranen ger mänskligheten all den kunskap som människan behöver inhämta och därmed gör islams prästerskap och uttolkare anspråk på ensamrätt till Gud.

Bab såväl som Baha’u’llah skrev i bokform förklaringen till det nämnda korancitatet, att det hänsyftar till den abrahamitiska profetkedjans slut och inte att Gud skulle upphöra att tala till människan. De tidigare religionerna hade lokala anknytningar och lagar anpassade till den tid som rådde. Men den profet som alla religioner (även icke judiskt-kristna) väntade på skulle omfatta hela världen och mänskligheten, bibliskt uttryckt den ”yttersta dagen” och ”uppståndelsedagen”. En ny världsordning skulle ersätta det gamla och provinsiella som inte längre kunde tjäna framtidens ändrade behov. Med ”sigill” menades avslut på en fas i mänsklighetens andliga utveckling.

Bab skrev: ”From the beginning that hath no beginning all men had bowed in adoration before Him Whom God shall make manifest and will continue to do so until the end that hath no end.” Religionen är en och densamma, den är progressiv och skiljer sig bara i tillämpning beroende på tidens krav på högre andligt medvetande – en högre civilisation. Med andra ord är den religiösa sanningen inte absolut, utan relativ - relativ till mognaden och tidsåldern i vilken den är uppenbarad. Med återkomst menas Ordets förnyelse och inte personernas återkomst.

Den sprängkraft som babi- och bahá’i-religionerna satt i rörelse under 1800-talets Iran väckte bestörtning hos prästerskapet och bemöttes genast med öppet och strukturellt våld – den nya rörelsen förklarades för kätteri och hädelse mot islam. Något som ännu idag fortsätter med full kraft.

Bahá’i-religionen förklarar att män och kvinnor är jämlika. En av Babs lärjungar var kvinna som fick namnet Tahirih (=den rena). Hon var poet och av samtiden känd för sin intelligens. Hon uppskattades så mycket att hon sittande bakom ett skynke fick hålla föreläsningar för män. Hon var en drivande kraft inom rörelsen och lyckades på en stor konferens i Badasht 1848 övertyga ett åttiotal ledande babier att bryta upp med det förgångna. På konferensen, som var anordnad av Baha’ullah, blev hon den första kvinnan att offentligt kasta sin slöja och därmed markera slutet på kvinnans underkuvade ställning. Bab hade fängslats året innan och satt i fängelse fram till dess han arkebuserades, och två år efter dödades också Tahirih i Teheran 1852, 36 år gammal. Innan avrättningen hade hon utropat: ”Ni kan döda mig så snart ni önskar, men ni kan inte stoppa kvinnornas frigörelse.”

Att idag resa i ayatollornas Iran och känna till Tahirihs mod och handlingskraft och se hur alla kvinnor i landet tvingas bära en obligatorisk slöja, känns nästan overkligt, särskilt när landets lag tvingar även mig att göra det. (Se länk om hijabtvång i slutet.)

 

1800-talets kvinnoklädsel och i dagens Iranur film regisserad av Shirin Neshat, 2000

 

En av bahá’i-religionens principer är att självständigt söka efter sanningen. Det duger inte längre i ett modernt världssamfund att åberopa gamla seder och traditioner som håller fast vid bakåtsträvande värderingar. Man föds inte heller till bahá’i, utan först vid 15-årsåldern kan en ungdom ansöka om medlemskap efter egen begrundan. Här skulle man kunna tänka sig att muslimska präster får en förevändning att betrakta bahá’ier som ”konvertiter/avfällingar” när de gör självständiga beslut om sin tro.

Bahá’i förordar en obligatorisk skola för alla världens barn och ett internationellt gemensamt språk ska läras ut jämsides med modersmålet. Barn uppfostras till att känna sig som världsmedborgare och dela samhörighet med alla jordens folk. Dessa tankar går inte ihop med islams präststyre i något land, särskilt i länder dit Iran också hör där konvertering är förbjudet och ateism (apostasi) kan beläggas med dödstraff. Och särskilt inte där människor delas in i ”icke-troende”, ”förnekarna” eller ”Guds fiender”. En ung människa som lärt sig tänka självständigt kan inte manipuleras av en extrem ledare som lovar plats i Paradiset med uppmaningen: ”Och om Allah ger er en fiende vars hals ni ska skära av så ska ni göra denna uppoffring […]. Protestera inte, lyssna och lyd. Om ni skär halsen av någon ska ni plundra honom på hans ägodelar, ty det är sedvanan enligt den utvalde [Profeten]…” – Skulle det alltså finnas två dörrar till Paradiset: den ena för en from muslim med andligt leverne och den andra för en mördare?

Redan dessa få ovannämnda lärosatser visar vilket motstånd bahá’i-religionen per automatik möter i det präststyrda Iran som konserverar medeltidstänkande och cementerar värderingar en framtida modern värld måste ta avstånd ifrån. Iran med andra muslimska länder hade en gång en blomstrande civilisation med berömda filosofer och innovativa vetenskapsmän från Samarkand till Andalusien, men var är de nu och vilka är de som belönas med Nobelpriser för att de bidragit till mänsklighetens framåtskridande idag? Muhammed uppmanade sina anhängare att inhämta kunskaper även om det krävde att åka ända till Kina – idag hörs allt oftare hur islams prästerskap åberopar mera sharialagar. Sedan Khomeini kom till makten har Irans intelligentia flytt landet, idag bor åtta miljoner iranier utomlands. När ayatolla Khomeini blev intervjuad av landets dagstidning Ettela’at angående det höga antalet högskoleutbildade som flydde, kommenterade han: ” Now that they (the Islamic Republic) are filtering, you are sitting worried why they are executing [people]? … Why are you questioning Islam? Are they fleeing? To hell with them. … They were not scientific brains. [Iran] is not a place for them to live any more.”

Bahá’i har inget prästerskap eller enmansledarskap. Beslutsfattande görs i samråd inom lokala och nationella råd, och i ett högsta internationellt råd som övervakar en rättvis fördelning av världens resurser för att avskaffa extrem rikedom och fattigdom, bara att nämna ett av bahá’i-målen. Alla råd har nio medlemmar vilket underlättar snabbare rådplägning och rådens medlemmar väljs i slutna val utan föregående valkampanjer.

Världen är ett och inget land är en isolerad ö. Det finns ingen återvändo till isolationistiskt tänkande. Världen måste avskaffa militärmakten för den behövs inte mot fiender som inte längre finns. Fiendskap är ingen naturlag, den upphör genom avtal och förändrade attityder.

Så viktig är också kvinnornas delaktighet i samhällsbygget att bahá’i-religionens högsta organ Universella rättvisans hus skriver: ”Endast när kvinnor välkomnas i full kamratskap inom alla områden av mänsklig strävan, kommer ett moraliskt och psykologiskt klimat att skapas ur vilket internationell fred kan uppstå.”

Bahá’ier har förföljts ända sen dess början under 1800-talets mitt. Först med religiösa motiv som vände sig mot bahá’i som en religion, men senare under efterföljande decennium ändrades motivets karaktär till att stämpla bahá’i som en politisk rörelse – understruket att bahá’i ”inte är en religion”. I båda fallen utgör bahá’i ett hot mot det rådande styrelseskicket. Bahá’ier beskylls idag för att vara agenter och spioner för utländska krafter eller supportrar till shahen, vilket aldrig har kunnat beläggas. Därför måste den riktiga orsaken till prästerskapets förföljelsehets ligga någon annanstans.

Ett stort antal bahá’ier har flytt utomlands och fått asyl som religiösa flyktingar. Trots intensiva internationella fördömanden från FN, de mänskliga rättigheternas organ och av vissa nationella parlament, såsom idag också av Sveriges regering, har den iranska regeringen vägrat att ändra sin inställning i ”Bahá’i-frågan”. Frågan är bara ändå hur länge till?

 

 

 

Källor:

The Bahá’í Question Revisited: Persecution and Resilience in Iran, 2016

https://www.bic.org/sites/default/files/pdf/thebahaiquestionrevisited_final_160930e.pdf

https://www.bic.org/sites/default/files/pdf/the_economic_oppression_of_irans_bahais_151030.pdf

Selections from the Writings of the Báb, 1976

Kitáb-i-Ìqán, Visshetens bok, 2002

Sverre Holmsen: De upplysta horisonterna, 1969

Tariq Ali: Fundamentalisternas kamp, 2005

Gilles Kepel: Kampen om islam, 2006

Löftet om världsfred, 1985: http://skrifter.bahai.se/texter/universella-rattvisans-hus-skrifter/loftet-om-varldsfred.html

 

Om hijab-tvånget i Iran: http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-5/ovrigt-kat-10/22866-iranska-kvinnors-dolda-frihet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tarja Salmi-Jacobson Text och bilder

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen