Det förlorade paradiset - Tidningen Kulturen

Swede Hollow 1910 Photo courtesy Minnesota Historical Society Swede Hollow kids

Kulturreportage
Verktyg
Typografi

Att utvandra till Amerika i mitten av 1800-talet var förenat med möda och umbäranden.
Det vet vi från Vilhelm Mobergs välkända ut- och invandrarepos i fyra långa berättelser.
Det som låg bakom beslutet att utvandra var kända faktorer som fattigdom, religiöst förtryck och ett påtagligt utanförskap i det svenska samhället.



Den svenska dalen: Swede Hollow. St.Paul Minnesota


 

 

Det svenska gettot i St. Paul eldades upp 1956. Hälsovårdnämnden i staden dömde ut platsen på grund av dess avsaknad av sanitära inrättningar. Här fanns ändå 13 hem kvar i Swede Hollow.
Swede Hollow in 1910 which was during the later years of Swedish immigration

Swede Hollow in 1910 which was during the later years of Swedish immigration

Annons:

Missväxtåren skapade hunger och otrygghet. En föråldrad samhällsindelning började att knaka i fogarna. Överheten tog till allt fler hårda metoder för att kunna hålla kvar inflytande och makt.

De centrala liberala idéerna från den franska revolutionen tilltalade allt fler människor, som ville ha åsiktsfrihet och religionsfrihet. Kyrkan och religionen hade alltmer konserverats och cementerats in i en omänsklig, luthersk syndaordning, som inte längre attraherade. I upplysningens anda ville nu även människor av folket ifrågasätta både samhället och de gudomliga institutioner, som härskade med konkret maktutövning. Den gamla över- hetskyrkan, främst uppbyggd under senare delen av 1600-talets, saknade visioner, handlingskraft och utmaningar.

Sverige stod inför den folkförflyttning, som förde mer än miljonen människor över till Nordamerika mellan 1860 – 1920. En gigantisk omfördelning av människor på det norra halvklotet förändrade livet för många i positiv mening, men skapade också utarmning, vilsenhet och armod för andra.

När Moberg väljer Kristina och Karl Oskar som huvudrepresentanter för att personifiera och konkretisera människors villkor under ett utvandringsskede, så valde han trots allt den grupp människor som hade tillgång till pengar både för sjöresa och anslutande båt- och tågresor. Dessutom fanns några hundra kronor kvar för markköp vid framkomsten.

Det svenska gettot i St. Paul

Att Danjel Andreasson inte tilläts att utdela Herrens Heliga Nattvard vid sitt eget köksbord kan inte ha varit en anledning att ge sig av. Konventikelplakatet var under lång till ifrågasatt och upphävdes redan 1858.

Snarare var det två människor som ville dela livet tillsammans och därmed drömma om en egen fruktbar mark dvs. att äga sin mark och sina ägodelar. Det var att bli oberoende. Utvandrarna från Ljuder var, om inte välbeställda, så fanns ett ekonomiskt underlag som gjorde tillvaron i det nya landet relativt möjlig, utan egentlig misär.

De människor som kom till Stillwater och sökte sig upp mot Taylor Falls kunde köpte en jordlott och därmed började ett expansivt jord- och åkerbruk. De som inte hade några kontanter fick söka sig till städerna. Så blev det för dem som kom utfattiga, utarmade och fråntagna alla möjligheter. De utsatta och sårbara kunde inte köpa vare sig mark eller boskap. Vad de ägde var kläderna på kroppen och ett ofta missmodigt sinne. De hamnade i slummens kvarter, där de levde på existensminimum under ovärdiga förhållanden.

Det är väl så att ingen vill skriva om dem som misslyckas. Överraskande nog nämner inte Moberg någonting om det svenska proletariat som samlades i utkanterna av St, Paul – den plats om kom att gå under namnet Den svenska dalen – Swede Hollow.

Det svenska gettot i St. Paul eldades upp 1956. Hälsovårdnämnden i staden dömde ut platsen på grund av dess avsaknad av sanitära inrättningar. Här fanns ändå 13 hem kvar i Swede Hollow.

Under mer än hundra år skulle dock denna plats bli en tillflyktsort för europeiska invandrare.

Först för svenskar och irländare, sedan italienare och i slutskedet flyktingar från Mexico.

Redan 1839 sökte sig en man vid namn Edward Phelan hit. Han byggde ett litet enkelt primitivt hus i denna dalgång, som ansågs vara alltför avskuren från den övriga delen av staden. Kanske ville han här dra dig undan sociala kontakter, då det också sades att han hade spekulerat och bedragit människor, samt att han var anklagad för mord. Men bevisningen var svag och Edward Phelan fick ge namn åt Phalen Creek, området vars vattenflöde rann in under bron Sixth Street.

På ravinens kant fanns också en järnväg, vars lok och vagnar drog förbi i sakta mak. Ravinen skar av och spärrade för vanliga vägar och gångstigar. Ett stort bryggeri låg strax intill. I dalen fanns en källa med rent vatten.

De svenskar som kom hit i slutet av 1850-talet hade av sannolika skäl också kommit på kant med invandrarsamhället. Det här av en plats vid sidan om, en plats för de som misslyckats; kanske också en plats för dem som inte kunde anpassa sig i en ny miljö. Det sägs också att det här var den första ort i St. Paul dit svenskar kom – de som saknade bostad och en nödvändig ekonomi.

Svenskdalen blev ett permanent invandrargetto – en plats för dem som under mindre bemedlade förhållanden ville klara sig själva, men också en plats i Twin Cities, som ingen ville kännas vid.

Här flöt vattenströmmen fram från Lake Phalen till den stora floden Mississippi. Omkring dalgångens bäck samlades kvinnorna för att tvätta och barnen för att leka i det ofta smutsiga vattnet. Man levde på självhushåll, byteshandel och tillfälliga arbeten.

Omkring 1880 ökade invandringen och allt fler människor kom till trakterna omkring St. Paul. Vid sekelskiftet var Den svenska dalen hem för tusentals svenskar, som ville förverkliga drömmen om rik framtid. En del svenskar lyckades ta sig uppför ”ravinen” och ingå i det normala arbetslivet.

1905 fanns 126.000 invånare i området Twin Cities, 1913 – 280.000. Omkring 1930 var svenskarna den största invandrargruppen.

De svenskar som alltså följde efter Mr. Phelan till denna undanskymda platsen byggde sina primitiva boningsskjul utefter Phalen Creek – den vattenomflutna halvön Nybyggarna drack vattnet från källan, inrättade sina primitiva bostäder, små hus med tillbyggnad för trädgårdsredskap och förvaring av odlade grönsaker. De byggde små broar, gångspann över vattnet, och platser lämpliga för toalettbesök. Avföringen fördes vidare av vattenströmmar, under dessa utedass.

Ravinen, som ofta dalen fick kallas efter de branta stupen, var en skyddad plats under vintern och sval under sommaren. På de vildvuxna ytorna kunde man då och då se rådjur, rapphöns, ekorrar, kaniner, ankor och gäss; även fisk kunde fångas i minde omfattning i bäcken.

I Swede Hollow kunde man få bo om man betalade en liten skatt till staden. Det stiftades en lag som tillät vistelse på orten. För rätten att leva här betalades ca 20 dollar om året. De som bodde här en längre tid var också de människor som ville dra sig undan stadens liv och sociala samhörighet.

Mitt i gettotillvaron fanns en vilja att leva efter egna förutsättningar; de svenska sederna och vanorna slog kraftigt igenom i deras livsmönster. De som var välbärgade och assimilerade kunde utan tveka säga: ”Dumb Swedes”.

De dumma svenskarna tog plats i den primitiva dalgången. För dem var det viktigt med en egen plats, där svenska seder och bruk fick leva vidare. Ofta kom nya invandrare från Sverige om tog över gamla, övergivna hus.

Skjulen byggdes till då och då beroende på familjens storlek. För vissa blev vistelsen här en kort tid, eftersom bättre bostäder fanns uppe i staden. Det sägs att det viktigaste huset var uthuset, avträdet. Några byggregler eller ordningsföreskrifter för hälsa och liv fanns inte för svenskarna i dalen.

Svenskarna blir fler och fler under senare delen av1800-tal. Ibland anges ett 40-tal familjer, men det finns också uppgift om att det vid invandringens höjdpunkt kunde finnas ett hundratal hem. De levde här på samma sätt som i hemlandet Sverige.

De gladde sig över sitt snus, potatisen, den saltade sillen, det hårda, tunna brödet och kaffet. Intill den västra banken i ravinen fanns järnvägen.

När tåget långsamt passerade sprang svenskarna intill lok och vagnar för att sälja kaffe. ”Företeelsen” gick under namnet ”Skalle Line”, därför att de svenska kvinnorna frågade: ”Skalle ha litte kaffe?” Det är med andra ord den första tåglinjen i Nordamerika, där kaffet kan serveras utifrån. Det var naturligtvis ett sätt på vilket man kunde tjäna en och annan krona.

Kulturkrockar och etniska kollisioner bland invånarna i Dalen finns omtalade. Svenskar och irländare var dominerande inslag före italienarnas ankomst omkring det förra sekelskiftet. Det svenska namnet levde kvar även om det efter 1900 kom en majoritet av invandrare från Italien.

Dalen kom under 20- och 30-talen att förvandlas till en italiensk koloni, där sydeuropeiska seder och bruk upprättas. Därefter kom mexicanare. 1940 inrättas ett litet katolskt kapell, katolska präster tog sig an bosättarna och ett mer ordnat social liv kom till stånd. Namnet, Swede Hollow, levde vidare under andra nationaliteter och andra människor.

Den ”Svenska Dalen” framstår dock som en unik plats, som kom till under en tid då Amerika befolkades av invånare från den Gamla världen. Det var en tillflyktsort och en plats för överlevnad. De levnadsöden, som här lyfts fram ur det historiska ljuset, berättar om svåra tider och levnadsförhållanden. Det blir en ”motbild” till den expansiva nybyggarstaden, där framgång och personliga karriärer bildar mönster för utveckling.

Att komma till Minnesota var inte lätt. Det var heller inte så säkert att lyckan infann sig. De svenska utvandrarna, som hamnade i Den svenska dalen i östra delen av St.Paul, fastnade i det Nya landets ”återvändsgränd”. I en avsides dal levde fattiga människor strax intill de stora industrikomplex som etablerades tex. Theodor Hamms Ölfabrik.

Klassklyftorna blev allt större och avståndet mellan fattig och rik tycktes oöverstiglig. De som kom hit till ”svenskhålet”, som det nedsättande benämndes, hade det svårt. De levde utanför gemenskapen, utanför styrande lagar eller regler. Samtidigt levde de på hoppet om en framtid där ovanför ravinens kant.

”Snusgatan”, lever vidare, som ett namn från denna tid då svenskarna i Dalen levde sitt traditionella liv.

När allt detta efter hand dör ut eller avklingar har människor förändrats och försvunnit. Enkla och sammansatta livsöden finns inte längre kvar. Endast svartvita foton skvallrar om dåligt isolerade ”cabins”, annorlunda livsöden och personer, vars liv bokstavligen levdes på ruinens brant.

Några återvändare kan inte räknas från denna plats. De som kom hit kom för att stanna och se sin dröm flyta bort över Phalen Creeks´ vatten för att senare försvinna i Mississippis svarta, sugande djup. Ingen vill minnas, eller ens registrera, de som förlorat den nordamerikanska drömmen och framgångsmyten.

Stilla flyter nu vattnet framför mina fötter i den grönskande dalen. Det är vår och ljuset tränger ner mot marken. Den plats som jag står på är att likna vid en avlägsen park – en plats för vila, återhämtning. Den Svenska Dalen, har nu femtio år efter sin ”avlivning”, blivit en fridens boning. Fåglarna sjunger. Deras sång stiger upp utefter ravinens brant. Deras vingar är fria som löv i vinden. De primitiva huskropparna är borta. Människorna finns på andra platser.

Drömmarna och tankarna flyger fritt.

Nu finns minnena kvar, samt den årliga festivalen. Minnets svartvita bilder hängs upp på en vägg och tiden bevaras i en nostalgisk mapp.

Vilka var det som bodde här? Vilka kom här ifrån? Vem och vilka överlevde?

Det var som om St. Pauls dåliga samvete förkolnade den där aprildagen, då de anlagda lågorna slukade de grånande, snustorra husfasaderna. ”Det förlorade paradisets träd” får ny energi i vårvärmen. Det är nu en annan tid. Och vi, som med främlingens betraktande öga lätt kan gå vidare, har kanske inte förstått något alls; eller inte ens lärt, att den inre drömmen kan vara verkligare än något annat.

Drömmen som bara blev en dröm. Verkligheten som tog över med kall hand och den jordnära verkligheten, som obarmhärtigt slog ner sina bopålar i marken: hit men inte längre.

Hembygdens karta är lagd åt sidan. Platserna i fjärran hembyggd har suddats ut och kvar lever en dag som får nya generationer att minnas. Kanske kan den sanna bilden någon gång slå rot under våra fötter?

 

Hans-Evert Renérius

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen