Indisk mytologi och konsten att fastställa ett faderskap - Tidningen Kulturen

Kulturreportage
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Jag läser i det lilla häftet, utgivet av ett förlag i Bombay:
Acqaint your children with their cultural heritage
(Låt dina barn bekanta sig med sitt kulturella arv.)
Vidare finner jag, på pärmen, en lista bestående av 210 titlar, som alla berör indiska legender. Detta var 1980. Med mig i packningen från Indien till Sverige fick jag två av dessa titlar: Shakuntala och Surya. Den senare presenterade jag i TK i mars 2017.
De tunna häftena vägde lätt, tog ingen plats. Kostnaden blygsam: några svenska ören.




 

 

Denna legend – liksom de flesta, indiska eller inte, talar sitt eget språk och förtjänar att läsas på sina villkor.

Den påminner mig dock hur svårt det kan vara med vissa urskiljningar.

Kungen är ärlig, mäktig och god.

Kvinnan är ärlig, vacker och god.

Han upphöjer henne. Hon riskerar att förlora denna upphöjelse, men vinner den tack vare hans kärlek och erkännande.

Kvinnan i mannens spegel.

Detta är dessutom ett slags indisk ur-legend. Bharat är det hinduiska namnet på Indien i dag.

Annons:

Förlagets presentation

The story of Shakuntala originally appeared in the first book of the Mahabharata ….. It was later adapted with minor changes into a play by Kalidasha, the great sanskrit poet and dramatist.

Shakuntala

Den himmelska nymfen Menaka lämnade sin nyfödda baby vid eremiten Kanvas hydda. Fadern hette Vishwamitra, en helig man.

Kanvas böner stördes av ett antal högljudda fåglar. När han såg upp fann han att fåglarna kretsade kring ett nyfött barn.

När Kanva fann barnet bestämde han sig för att adoptera henne, och gav henne namnet Shakuntala, efter fåglarna som flög runt hyddan.

Under sin uppväxt lekte flickan med de djur, som levde i skogen

Hennes bästa väninnor var Priamvada och Anasuya, som försökte locka Shakuntala att leka mer än arbeta och sträva.

Den unga kungen Dushyant av Hatinapur, kom en dag i sin vagn till skogen för att jaga.

Körsvennen skyndade på hästarna i jakten efter ett kid. Han blev emellertid hejdad av två skogsinvånare, som upplyste om att kidet tillhörde en helig man, Kanva. Kungen beslöt att avbryta jakten för att söka Kanvas välsignelse. Han lämnade sina fina kläder och ornament till tjänarna, för att kunna möta den helige mannen i enkla kläder.

Nu hörde kungen röster, och gömde sig bakom ett träd. En ung kvinna bad sin väninna om att hjälpa henne att bli av med ett efterhängset bi, som surrade omkring henne.

Kungen, kikande bakom trädet, avundades det lyckliga biet, som kom så nära hennes vackra ansikte. Väninnan svarar lite retfullt, att eftersom det är kungens plikt att hjälpa sina undersåtar, borde hon be honom om hjälp.

Kungen passar på, stiger fram – nu enkelt klädd – och fångar biet i sina händer.

Det har förstås blivit kärlek vid första ögonkastet

Hur skall detta nu sluta? En kung, inkognito, ett bi och en enkel flicka i skogen.

Snart avslöjas vem han verkligen är. Skogsflickorna bjuder honom till en måltid, ursäktande sig att förtäringen är enklast möjliga. Kungen har mest ögon för Shakuntala, och hon för honom.

Några eremiter dyker upp och avbryter idyllen. De säger sig vara störda av demoner, och ber nu om kungens beskydd.

Kungen lugnar dem och lovar att han skall stanna här tills alla demoner är tillintetgjorda.

Nu blir Shakuntala lessen, och anförtror sig till väninnorna. Hon skulle gärna gifta sig med en så modig man, men hon är ju bara en enkel skogsflicka. Kungen tjyvlyssnar.

Uppmuntrad av väninnorna skriver Shakuntala ett brev på ett lotusblad och skickar till kungen. Snart gifter de sig i skogen, och växlar girlander ”på skogsfolks sätt.”

När kungen kallas hem för att lösa problem för sitt folk stannar Shakuntala i skogen. På sitt finger har hon nu ringen med kungens sigill. Han lovar att snart sända sina kurirer för att hämta henne.

Kanva lämnar hyddan för en pilgrimsfärd

Shakuntala stannar i Kanvas hydda. I sin längtan glömmer hon allt annat och försummar gästfrihetens lag. En besökande helig man, Durvasa, förargar sig över det dåliga mottagandet, och slungar ut en förbannelse över den stackars flickan.

Eftersom hon glömt gästfrihetens förpliktelser, kommer också hon att glömmas av den hon tänkt på. Han mildrar emellertid förbannelsen, tack vare väninnans vädjan och Shakuntalas rena hjärta. Besökaren lovar att hon skall bli igenkänd när kungen ser något som hon fått av honom.

När Kanva återvänder, får han, genom himmelska röster, veta att Shakuntala nu är gift och snart skall bli mor till en mäktig kejsare. Kanva förstår, att de måste sända iväg Shakuntala till kungens palats, hennes man. Omfattande förbedelser äger rum. Gudarna sänder juveler och dyrbara kläder, som de hänger överallt på träden i skogen. Alla gråter, människor, djur och växter, när Shakuntala lämnar dem. Hon lovar att ofta komma tillbaka för att besöka sina fattiga vänner.

Efter några dagars vandring når Shakuntalas sällskap floden Ganges, och beslutar att ta ett uppfriskande bad.

Ja, förstås, tappar hon ringen i floden och allt blir ett elände

Kungen blir på nytt betagen av den vackra Shakuntala, men kan omöjligt minnas var han tidigare sett henne. Allt ordnar sig givetvis i samband med att en fiskare upptäcker ringen i sin fångst. Kungen känner genast igen sin vackra hustru och den överraskade fiskaren, som förväntat sig att bli straffad, belönas rikligt.

Snart föds sonen Bharat – han spås en lysande framtid som Kejsare, och hans land kommer att benämnas efter honom – Bharat/Indien. (Den som älskar ljuset/kunskapen.)

Legenden och kulturen

Denna legend – liksom de flesta, indiska eller inte, talar sitt eget språk och förtjänar att läsas på sina villkor.

Den påminner mig dock hur svårt det kan vara med vissa urskiljningar.

Kungen är ärlig, mäktig och god.

Kvinnan är ärlig, vacker och god.

Han upphöjer henne. Hon riskerar att förlora denna upphöjelse, men vinner den tack vare hans kärlek och erkännande.

Kvinnan i mannens spegel.

Detta är dessutom ett slags indisk ur-legend. Bharat är det hinduiska namnet på Indien i dag.

Indiska skribenter försvarar sin kultur, och med all rätt

Kolonisatörerna hade den djupt osympatiska inställningen att de handlade för ”Indiens bästa.” Traditioner, cermonier, symbolik och ritualer kallades vidskepelse och okunnighet. Från sin blinda fläck saknade de förmågan och insikten att se sina egna vidskepelser och kunskapsbrister.

Jag finner en text på internet:

"The home has, verily, its foundation in the wife"

- The Rig Veda

During the Vedic age, more than 3,000 years ago, women were assigned a high place in society. They shared an equal standing with their men folk and enjoyed a kind of liberty that actually had societal sanctions. The ancient Hindu philosophical concept of 'shakti',the feminine principle of energy, was also a product of this age. This took the form of worship of the female idols or goddesses.

by Subhamoy Das     Updated December 15, 2014

 

Vem är hon då själv? I sig, utan denna spegling? Utan mannens godkännande, behov eller motsats?

Många menar, att verkligheten består av motsatser. Tes-antites. Man – kvinna. Yin-Yang, och inte kan uppfattas på något annat sätt. Olika men lika värdefulla, säger en del.

Kungen i berättelsen om Shakuntala har emellertid ett harem, där hans nya kärlek skulle inta sin plats. Tanken på en jämlik kärlek var inte uppfunnen i det vediska Indien.

Envis som en tjurskallig åsna propagerar jag för ”indisk kultur”

Jag retar mig på att Vipassana kallas ”mindfulness” och dragits loss från sina rötter vid trädet i Bodh Gaya, där munken Gotama blev Buddha.

Givetvis begriper jag att kvinnoförtryck som kulturell komponent inte skall ses som en bagatell.

Lika viktigt anser jag det vara att se hur västvärldens kultur och det lilla landet Sverige påverkar min vardag, mitt tänkande, mina allmänna förutsättningar. Jag har följt debatterna, reflekterat, tagit ställning. Det blir många varv runt dessa enebärsbuskar, runt vår jord.

Vi har inte alltid varit så fria som vår nationalsång vill låta påskina.

När jag första gången reste från Sverige till Indien var det med tvekan. Tidigare hade jag besökt Thailand och Sri Lanka. Det stora, fattiga, smutsiga land som kallades Indien flög jag över, mellanlandade, men stannade inte.

En dag befann jag mig där i alla fall.

Vi bodde på ett buddhistiskt tempel. Det låg på Mandir Marg (templets gata) intill det stora hinduiska templet, ”Birla Mandir” helgat åt gudinnan Laxmi.

Tillsammans med mitt sällskap sov jag på träbritsar under tunna bomullsfiltar. Vi blev förkylda. Vi for till Delhis centrum där vi skaffade täcken och madrasser, som vi sedan lämnade kvar. Andra gäster kunde använda dem, liksom si själva vid nästa besök.

Jag träffade och intervjuade Indira Gandhi, kontroversiell Premiärminister, men också älskad.

Riskabel kärlek

Jag tror inte att Shakuntala mötte Kungen i skogen och grundade Bharat i namn av sin son. Men jag tror, att Indien har rätt till sitt eget kulturarv och till legendernas inspiration.

Jag tror också, att om kolonialmakt/postkolonialism lägger sig i, är det en angelägenhet för en hel värld. Inte minst på grund av den förlust världen gör genom detta avvisande förakt.

Jag har bott och levt i ett Indien, där man sökte sin balans, sin kultur, sin identitet efter kolonisatörernas uttåg. De kallade detta land, denna kultur, för ”Bharat.”

Det finns en risk med oss, Indien-älskare från fjärran land

Vi kan bli försvars-benägna intill besatthet. Romantiska intill dårskap. Jag har läst absurda försvar för såväl kastsystemet som fattigdomen hos vissa svensk-indiska svärmare, även sådana som bott i Indien under längre tid. Ja, inte minst hos dem. Jag har läst ett slags himlastormande skildring av de kvinnor som tvingas bo på gatan och lagar mat till sina familjer där. Med recept! Ibland snubblar jag där själv, och försöker hålla mig undan den gränsen.

Visst får vi det knepigt. Ändå finns ett slags helig önskan inom mig, att indier, alla, av alla kast, från alla delstater och med alla sina språk, skall lyftas med och av legenderna, bort från kolonisationens förvrägningar in till det indiska hjärtats naturliga rytm.

Bharat Mataji zindabad! (Långt liv till Moder Indien!)

Och tack för alla de dagar och nätter jag tillbragt i dina berg, vid dina hav och stränder!

 

 

Annakarin Svedberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen