Om Strindberg röst, och andra ljudligheter - Tidningen Kulturen

Kulturreportage
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Den läsvärde kåsören Olle Hammarlund skrev en gång en skröna om Strindberg som kunde ha varit sann men säkert bara var ett påhitt: en grupp äldre herrar roar sig med att lyssna på gamla fonografrullar som en av dem är inbiten samlare av. Han har lyckats komma över en verklig sensation, en inspelning av den åldrade August Strindberg som gjorts kort tid före dennes död. Man samlas andäktigt kring fonografen och spelar upp vaxcylindern. Det hörs harklingar och kraxanden och så ett vansinnigt skratt, det är allt. Församlingen är förstummad efter att ha lyssnat på titanen.


 

 

Ungefär så är historien om jag minns rätt, det är många år sedan jag läste den i ett nummer av Böckerna Värld där Hammarlund medverkade, kanske trycktes den först på sista sidan av tidskriften Industria som vars hans forum i många år.

Annons:

För att försäkra sig om att man verkligen hört rätt vill man spela upp rullen på nytt. Men si, samlaren är dålig på att ställa in apparaten. När rullen spelats upp har samtidigt cylindern hyvlats ren för en ny inspelning. Kvar ligger en ringlande orm av vax, världshistoriens enda inspelning av Strindberg. Stoiskt samlar han upp den i en brun papperspåse, förseglar den och skriver utanpå: STRINDBERGS RÖST. Ungefär så är historien om jag minns rätt, det är många år sedan jag läste den i ett nummer av Böckerna Värld där Hammarlund medverkade, kanske trycktes den först på sista sidan av tidskriften Industria som vars hans forum i många år.

Det där kom jag att tänka på nu när jag slog in julklappar i ett vackert omslagspapper med annonser tagna ur en tidning från 1889. Där reklameras för Nedsatt biljettpris Till Amerika! (”med Bremerliniens utmärkta snabbgående postångare”), och för Kalmar Rapé (”denna mycket omtyckta snussort försäljes, såväl i parti som minut, till lägsta pris från våra nederlag”), för Bayerskt Öl och Pilsener-Bier (”godt och väl lagradt, rekommenderas”), för cigarrer och cigaretter, och för ”Glasögon och Pincenez, största och vackraste utval. Jemte öfriga Optiska artiklar, Kikare, Barometrar, Thermometrar m. m. dithörande” – kort sagt, livets nödtorft.

Den annons som har störst och fetast rubrik gäller Edisons Phonograph på Witts Hotell, tre timmar på förmiddagen, tre på tidig kvällstid. Man kunde köpa sig biljetter både i stadens boklådor och på hotellet, med viss mängdrabatt, fast även med den var det ett dyrbart nöje. ”Ingen bör försumma sig!” Så bänkade man sig, kan jag tänka mig, och lyssnade på vaxrullar liksom i Hammarlunds kåseri. Det var en amerikansk sensation som inte var alldeles ny. Redan nästa år började den säljas till privatpersoner. Den driftige entreprenör som skötte ruljansen på Witts Hotell var ute i sista minuten.

Min morfar som var tio år den gången lyssnade kanske på en Edison-fonograf med öronen på helspänn. På ett foto från tidigt tjugotal när han var knappt medelålders ser man honom och familjen samlad kring en kristallmottagare, alla med hörlurar. Sedan ångade det på med expressfart. De första reguljära radiosändningarna började 1925, med anropet ”Stockholm-Motala”, och ljud spelades in på allt mera sofistikerat vis. Tjocka shellackskivor avlöstes av de tunnare stenkakorna som snurrade snabbt (78 varv i minuten) på grammofonen. En sida räckte till Chopins Minutvals. Den lyssnade vi flitigt på tills min bror råkade trampa den i bitar, så var den minuten över.

Vinylskivorna var hållbarare antingen de snurrade 45 eller 33 varv i minuten. Ett slag trodde man att de skulle försvinna helt när de mycket mera behändiga CD-skivorna kom, men i> 
När jag senare kom till USA gick jag inom The Record Hunter på Manhattan, ett trångt utrymme med skivor längs alla väggar så högt upp stegarna räckte, och med folk som visste vad de letade efter, en guldgruva för alla inbitna samlare. Några år därpå frågade jag i en skivaffär i Ängelholm som hade en åldrig innehavare om han råkade ha några 78-varvsskivor kvar? Jodå, jag släpptes in i ett uthus på gården, alldeles överfullt med stenkakor, inte minst klassisk svensk musik i sällsynta inspelningar. Jag hittade ett album med en pianokonsert av Adolf Wiklund. Kruxet var att musikhandlaren tog lika mycket för dem som för LP-skivor, så det blev inte mer.
 
Hans lager försvann säkert kort därefter på soptippen, om det inte redan förstörts. I uthusets prång hade många skivor börjat multna och mögla, och ljudspåren blev lika omöjliga att spela upp på nytt som vaxrullen med Strindbergs röst. Likadant har utvecklingen att privat spela in ljud gått med rasande fart. Inte många minns magnetofonen, med tråden som lätt trasslade sig, fler kommer ihåg Tandbergs bandspelare som var pålitlig och robust och som fanns i alla klassrum. Och sedan kassetterna, nu ett alldeles utdött släkte, de kommer inte att uppleva en renässans, och så de blanka CD-skivorna för kopiering.
 
Om sådana alls finns kvar slumpas de bort, omkullsprungna av en ljudteknik som utvecklas i allt snabbare takt och där jag som gammal stöt möjligen förstår mig på MP3 men annars inte riktigt hänger med längre. Under lång tid hade jag genom ett universitetsbibliotek utomlands fri tillgång på min dator till Naxos arkiv med klassisk musik, det var behändigt, där finns allt. Att jag inte längre har det kan nästan kvitta, cd-samlingen kommer att ta år att lyssna sig fram genom liksom de få hyllmeter LP-skivor jag räddat undan. En av dem har jag nu lagt på grammofonen, Poulencs säregna sonat för klarinett och piano. Den är, märker jag nu, intakt i mitt musikminne alltifrån första gången jag lyssnade på den, färsk från tullhuset i Lund för femtio år sedan.

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen