Ralph Waldo Emerson Dagar - Tidningen Kulturen

Kulturreportage
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Ralph Waldo EmersonEmersons dikt Days är inte helt lätt att förstå. Men i hans dagbok finns några rader som kan göra det lättare:

 Dagarna kommer och går som beslöjade gestalter, sända från en avlägsen, vänlig grupp, men de säger ingenting, och om vi inte använder de gåvor de för med sig, bär de tyst bort dem.

 Det som sägs i den första strofen i hans dikt Days är då kanske, uttryckt på prosa, något som:

 "När vi vaknar på morgonen, vet vi inte vad som kommer att hända under dagen. Vi kanske tror att något bra eller något dåligt ska hända. Men det kan vara fel. Vad som händer är, att varje dag ger oss chansen att finna just det vi helst önskar oss."

 Det är en välmenande och rätt allmänt omfattad tankegång. Men den andra och sista strofen tycks säga något annat. Författaren konstaterar att han inte har lyckats leva efter denna lära, har bara hunnit ta "några grönsaker och äpplen". På det hela taget har han missat de chanser som livet erbjöd honom, och han ser sig hånad av Dagen (i originalversionen skriver Emerson "Days" och "Day", med stort D). Det sägs att hon bär ett "högtidligt pannband", vilket kanske markerar ett erkännande av hennes höghet och auktoritet. Hennes hån får honom att inse sitt misstag, och dikten tycks utmynna i en viss bitterhet.

 Erik Carlquist, översättare

 

 

 

Ralph Waldo Emerson Dagar

 

 

 

 

 

 

Tidens döttrar, de hycklande dagarna,

svepta i dok och stumma, liksom barfotadervischer,

marscherande en och en i ändlös rad,

bär diadem och risknippen i sina händer.

De erbjuder var och en de gåvor som passar:

bröd, riken, stjärnor, himmel som omsluter allt.

 

Från min igenväxta trädgård såg jag paraden,

glömde mina morgonönskningar, tog snabbt

några grönsaker och äpplen. Dagen vände

och gav sig tyst iväg. För sent såg jag

hånet under hennes högtidliga pannband.