DIKTER i AUGUSTI - Tidningen Kulturen

Utopiska geografier
Verktyg
Typografi

nya dikter av Carsten Palmer Schale




 

 

Ursprunget är en dialekt med nyanser.

Annons:

ANONYM

 

Du som står här bredvid mig i busskön
är väldig som en botanisk trädgård
fylld av tankar och ord som är blommor
som är frön som är morgondagen

 

DET HÄNDER

 

Det händer att vi har svårt att ta emot
det vi finner i vårt sökande.
Det händer att vi värjer oss för lugnet.
Det händer att vi välter spannen med vatten
mitt i vår törst.
Det händer att vi åter kommer till sans
och rätar på ryggen och pustar ut.
Det händer att vi står där då
med spiken slagen genom foten.

 

ALEXANDER OCH JAG

 

Verkligt allvarliga människor väcker ofta munterhet bland de mindre allvarliga. De mindre allvarliga döljer sin förlägenhet genom att skratta.

 

Det finns de som är så löjligt positiva att de bär skygglappar inför andras lidanden.

 

Yttrandefriheten i de väldiga medierna bottnar i självgodhetens syrabad.

Nu när varje egentlig kritiker tvingas skämmas för sina övertygelser. I gömslen bakom epitetens belägringar.

 

Jag frågade honom vad han menade därför att jag inte ville förstå vad han hade förstått. Själv förstår jag numera sällan något alls, men menar desto mer. Fråga mig helst inte varför.

 

 

MEDBORGARPLATSEN

 

Det var tunnelbanan som förde mig dit
och mitt nit att veta vad som är inne och inte
och ute och borta och hemma
munnar och hudar och ögon och vi
i stadens granit och rum och rum och tunga
och text.

 

Munhålans tänder , kroppens länder, händer, ruiner
blickar, tickar, ropar, skrålar i slow motion
ute och inne här i stadens tunga rum och text.

 

Havsvindens öar ögnar mellanrummens extaser, fraser
faser i alla våra liv som går och går och får andnöd uppför
varandras förskjutna ryggar inför domen i tystnadens
solo.

 

Nattens palimpsest fräter morgonens imma simmar djupt
ur brunn i mun och mun och in och ut ur örat ögat magen
slagen över kropparnas drifter. Frosten tilltar i varje hörn 
av rosten.

 

Det var tunnelbanan som förde mig hit och mitt slit att veta
leta efter mannen, kvinnan, kroppen, livet, texten
dikten, kroppen. Platsen för medborgarnas strävan.

 

UR KÄLLORNA

 

Solöar rundlar mitt parkettgolv

skyn är klar som ensamheten

 

Jag vill sork och mull och

björk och sten och

 

strykas ur källorna

ur det blå, ur elden, ur ditt öga

 

ANTECKNINGAR FRÅN EN GARDEROB

 

Jag är en långdistanslöpare

som saknar lokalsinne.

Detta har betydelse också för hur jag tänker

och skriver.

Jag trivs i labyrinter och på ytterbanor.

Men ibland stänger jag in mig i en garderob,

eftersom

mörkret tilltalar mig som utrymmet.

 

ULLA!

 

Se mig hör mig tala mig

sjung mig

ut ur mitt undermedvetna

och alla andras

 

DIALEKTER

 

Mina rötter finns i Göteborg.

Ibland färdas jag också dit

för att förbättra mig språk.

 

Ursprunget är en dialekt med nyanser.

 

Härute söker jag kontemplation och vishet

på den röda graniten.

Våt av utspillda samtal på mål.

 

 

ANONYM

 

Du som står här bredvid mig i busskön
är väldig som en botanisk trädgård
fylld av tankar och ord som är blommor
som är frön som är morgondagen

 

DET HÄNDER

 

Det händer att vi har svårt att ta emot
det vi finner i vårt sökande.
Det händer att vi värjer oss för lugnet.
Det händer att vi välter spannen med vatten
mitt i vår törst.
Det händer att vi åter kommer till sans
och rätar på ryggen och pustar ut.
Det händer att vi står där då
med spiken slagen genom foten.

 

ALEXANDER OCH JAG

 

Verkligt allvarliga människor väcker ofta munterhet bland de mindre allvarliga. De mindre allvarliga döljer sin förlägenhet genom att skratta.

 

Det finns de som är så löjligt positiva att de bär skygglappar inför andras lidanden.

 

Yttrandefriheten i de väldiga medierna bottnar i självgodhetens syrabad.

Nu när varje egentlig kritiker tvingas skämmas för sina övertygelser. I gömslen bakom epitetens belägringar.

 

Jag frågade honom vad han menade därför att jag inte ville förstå vad han hade förstått. Själv förstår jag numera sällan något alls, men menar desto mer. Fråga mig helst inte varför.

 

 

MEDBORGARPLATSEN

 

Det var tunnelbanan som förde mig dit
och mitt nit att veta vad som är inne och inte
och ute och borta och hemma
munnar och hudar och ögon och vi
i stadens granit och rum och rum och tunga
och text.

 

Munhålans tänder , kroppens länder, händer, ruiner
blickar, tickar, ropar, skrålar i slow motion
ute och inne här i stadens tunga rum och text.

 

Havsvindens öar ögnar mellanrummens extaser, fraser
faser i alla våra liv som går och går och får andnöd uppför
varandras förskjutna ryggar inför domen i tystnadens
solo.

 

Nattens palimpsest fräter morgonens imma simmar djupt
ur brunn i mun och mun och in och ut ur örat ögat magen
slagen över kropparnas drifter. Frosten tilltar i varje hörn 
av rosten.

 

Det var tunnelbanan som förde mig hit och mitt slit att veta
leta efter mannen, kvinnan, kroppen, livet, texten
dikten, kroppen. Platsen för medborgarnas strävan.

 

Strax efter sex

 

Mellan meningarna smyger
en annan mening fram.
Genom mörkret mumlar den,
i pausen mellan vila och vaka.
Gryningens skägg är grått.
Ditt ansikte vilar i ett

oväntat skimmer.

 

Rev

 

Ännu denna dag
långt ute i havet
gråter klipporna
djupt i mitt inre

 

Identitet

 

Stenen ligger i solen och värmer sig
inför mötet med ditt hjärta.
Omfamna stenen och försök öppna den.
Inuti stenen finns ord och namn
för allt som saknar form och begrepp.

 

Inledning till ett samtal

 

Kaffekoppens tyngd balanseras av min koncentration.
Halsen är svedd av för många cigaretter på en gång.
Ögonen stammar.
Vi gymnastiserar tårna i våra fuktiga skor.
Brödet jäser fort i munnen.
Hennes hosta bubblar upp som ur ett glas med mineralvatten.

 

 

RAPPORT FRÅN EN MORTEL

 

Fåordigheten kan förefalla disträ, men är ofta vass som ett rakblad.

Det har jag åtminstone lärt mig sedan jag flyttade från staden till landet.

Månen hämtar sitt vatten. Jag vill fyllas av vilja. Häromdagen tänkte jag

som hastigast på vad det skulle bli av allt. Solen spann i marmormorteln

på spishyllan.
Molnens mjuka interpunktioner dämpar den fåfänga himlen.

En fläck av en handflatas storlek skymmer solen.

Men under våra fötter gungar ändå den friska, lugnande,

runda oceanen.

 

BREV

Jag skriver ibland till Aten via Jerusalem. Det händer att svar kommer.

Själv har jag bara att försöka tyda chiffren; särskilt mitt eget.

En klarblå dag.

Åskans ikon över ön ute i havet. En paradoxal trygghet.

Bildstormar kan berika oss.

Morgonens ansikte lyser över stenen i ditt öga.

 

INGVAR

Viskningarna bryter fram ur luren.
Dagen klyvs i två.
Viskningarna bryter fram ur rösterna.
Tystnaden vore en barmhärtig gåva.
Entonigt viskar viskningarna.
Som vinden viskar.
Som vattnet viskar.
Som snön viskar.
Viskningarna är vassa som injektionssprutor.
Viskning! Vårt hjärta genomstunget
av vass visshet.
Att du skulle hänga dig borde jag redan tidigt ha förstått .

 

ÅTERKOMST

 

Han hade summit frenetiskt här i över 30 år

med nyckeln i en gummisnodd runt vristen

Nu hävde han sig äntligen upp över bassängkanten

och snöt sig i handen

Med en knix fick han fatt på nyckeln

och öppnade sig

Klockan var nästan fyra och gången gungade

under fötterna på väg mot duschen

Schampot slog ut som en gloria runt hans ansikte

och på golvet spolades de röda rännilarna bort

Han var redo

Det var ikväll han skulle ge sig till känna

 

GRÄNSER

 

Havet saknar gränser

vågen vila

rymden väderstreck

klippan kompromisser

Även den största tanke

är ett stavfel i i historien

 

UTAN TITEL

 

En gång när min brorsdotter och jag

gick runt vår lilla sjö här bredvid

mötte vi min blinda granne

som stannade till när

hon hörde oss komma

Jag försökte förklara

för min brorsdotter vad det innebär att vara blind

men det var lika omöjligt som

att förklara det för grannen

 

FLÖJTENS ENSLIGA a

 

Flöjtens ensliga a. Ensamheten i det flöde som visar sitt

försvinnande, samtidigt som vi ständigt återfinner

dess signatur. Stämgaffelns ensliga a får mig att tänka

på heliga violiner. Musiken tar ton. Vattnets silverklanger

ackompanjerar. Kroppens lågor dansar.

 

BLOMMOR

 

Du som står här bredvid mig i busskön
är väldig som en botanisk trädgård
fylld av tankar och ord som är blommor
som är frön som är morgondagen

 

DET HÄNDER

 

Det händer att vi har svårt att ta emot
det vi finner i vårt sökande.
Det händer att vi värjer oss för lugnet.
Det händer att vi välter spannen med vatten
mitt i vår törst.
Det händer att vi åter kommer till sans
och rätar på ryggen och pustar ut.
Det händer att vi står där då
med spiken slagen genom foten.

 

REV

 

Ännu denna dag
långt ute i havet
gråter klipporna
djupt i mitt inre

 

IDENTITET

 

Stenen ligger i solen och värmer sig
inför mötet med ditt hjärta.
Omfamna stenen och försök öppna den.
Inuti stenen finns ord och namn
för allt som saknar form och begrepp.

 

BITSKT

 

Varför flackar en oro i dina ögon
just när du skrattar -
är det en rädsla för lättsinne
eller är vankelmodet så bitskt?

 

 

SAGT NÅGOT

 

Jag har aldrig sagt något;
aldrig sovit eller älskat.
Ingenting finns i mitt liv
som jag inte varit med om.

Jag önskar det fanns glädje och sorg och förnuft
som inneslutit mig bortom mig.
Jag skulle vilja resa till en plats dit jag inte når.

 

LARVFOT

I den absoluta sången hörs det som vi

hämtar ur evigheten. Trädet åldras i trädet.

Den åtrådda sfinxen ruvar på partituret.

Vårt liv är vitt i mörkret. Det vita är finstämt,

speciellt här på gränsen. Fågelflockens larvfot

hoppar dröjande över åkrarna.

Under våra fötter gungar den friska,

lugnande, runda oceanen. Under den ligger nyckeln.

MORMOR


Nåldynorna är tygspjutens viloläger.

Finns det längre nåldynor? Finns det

fortfarande viloläger?

Jag minns mormors nåldyna.

Mormor var min barndoms bädd.

 

KROPPENS PARTITUR

 

Musiken tar ton. Vattnets silverklanger ackompanjerar. Kroppens lågor dansar. Munnen talar. Ändå verkar du ofta bara studera läpparnas rörelser. Vackert så. Men det händer att den som säger något säger något. Naken som kroppen skrittar mina idéer ut på grönbete. Till tonerna av en Bach-madrigal.

 

ALEXANDER

 

Verkligt allvarliga människor väcker ofta munterhet bland de mindre allvarliga. De mindre allvarliga döljer sin förlägenhet genom att skratta.

 

Det finns de som är så löjligt positiva att de bär skygglappar inför andras lidanden.

 

Yttrandefriheten i de väldiga medierna bottnar i självgodhetens syrabad.

Nu när varje egentlig kritiker tvingas skämmas för sina övertygelser. I gömslen bakom epitetens belägringar.

 

VISSHET

 

Kunskapen är en strålkastare som

exploderar i ökennatten; ju starkare

sken över sanden ju större växer sig

gråzonerna. Sanningen är en eld som

brinner i dimman utan att skingra den.

 

KANSKE ATT JAG ÄR EN AV DEM

 

Sex seklers möda. Efter det svepte vi in oss i en tankepläd. Det finns ett språk bortom språket. En värld vi aldrig kommer att förstå, även om det är just i den vi lever. Mayafolket snuddade vid känslan. Kanske även Franciscus.

 

Han var urmakare utan ur. Fredman. Det finns många poeter utan poesi. Kanske jag är en av dem. Det finns många som tänker i fel sekel – eller rentav millennium. Eller dimension.

 

Månens äpple och den sövande ugglan smakar iskallt vatten och barndom. Men numera ser jag lite suddigt och har tappat en del av smaken. Södergrans klomärken väcker.

 

För övrigt står jag just nu ensam på scenen utan instrument. I en stunds tystnad medan vinden tänker efter.

 

EN GÅNG VAR JAG EN UNG MAN

 

Kroppen har ett språk och ett fäste som är rörelse och vila i ett. Låt oss gå in i våra svårigheter på det att vi må komma ut som välsignade oceaner. Var och en av oss är både komma och punkt.

 

Den osynliga horisonten är både eggande och skrämmande. Vet bara inte riktigt i vilken riktning jag bör stappla iväg efteråt.

 

Börja inte från himlavalvet som välver sig över dig. Börja på den mark som är sträv och tung. Börja där tiden och livet samlat sig till din utmaning. Det är ditt liv och vår mark.

 

Att ta den andre på allvar är detsamma som att vara villig att ta upp hennes meningar till eftertanke. Venetianska fönster slår upp och slår igen. En gång var jag en ung man.

 

Efter många år slår jag mig nu till ro för att slippa grubbla. Nyfikenheten har drabbats av afasi. Samtidigt ser jag långa soliga somrar växla med år är av regn och kyla. Min ro oroar mig.

 

Fredag. Så ledigt döden andas. Ändå är vi. Några av oss just nu i mindre grad; andra i högre. Tänk: en lång promenad. En blixt. En metamorfos. Tänk det – du som jag tänker på.

 

Min hjärna går varm när man jagar de kvarblivna och eftersatta. Det finns en grund för förakt och en gräns för hur mycket vi tål. Eller gör det inte det? Fast vi slagit följe halva livet händer det att vi går skilda vägar.

 

Svala, kyska gestalter viskar sina hemligheter. Jag fryser med mitt visitkort i handen.

 

Kanske fann jag en sång idag. Utrest från orten, på väg mot staden. Tätt tryckt mot ansikten klädda i frusna tankar.

 

AVSIKTER

 

Allt som ter sig orörligt har en distinkt avsikt.

Kartan på väggen till exempel.

Vars strandlinje jag följer med ett ömt finger.

Mina händer är frågor. Andningen glimrar

i mörkret. Vallmofrön, koltrastar och g

grammatik. I morse, på toaletten, skrev

jag en skit-nödig dikt.

 

VÄGVISARNA

 

Tryggvila här vid lugnets hav.

Förvissad om soldansen och

de avhuggna kedjorna.

Jag saknar alltså inte ord att

formulera en längtan, men jag

saknar ibland ett lugn, ett hav,

en dans, ett fritt vansinne.

Klockan har sina vägar.

Visarna pekar ut oss – var och en.

Någonstans kommer vi att återsamlas.

Detta kommer att hända när vi knyter

våra nävar och höjer våra röster.

 

VIADUKTERINRAN

 

Hon vaggar sig till sömns

på en bädd av bylten

rädd att återvända

till flaskan och stenen

Barskrapad in på bara minnet

drömmer hon sig ner till stranden

med badbollar och strutglass

drömmer hon sig djupare

Lyckligast är hon när hon drömt

sig hela vägen tvärs det röda

tillbaka till den punkt

där hon ännu bara var tänkt

Idag nådde hon ända fram

 

 ANONYM

 

Du som står här bredvid mig i busskön
är väldig som en botanisk trädgård
fylld av tankar och ord som är blommor
som är frön som är morgondagen

 

DET HÄNDER

 

Det händer att vi har svårt att ta emot
det vi finner i vårt sökande.
Det händer att vi värjer oss för lugnet.
Det händer att vi välter spannen med vatten
mitt i vår törst.
Det händer att vi åter kommer till sans
och rätar på ryggen och pustar ut.
Det händer att vi står där då
med spiken slagen genom foten.

 

STRAX EFTER SEX

 

Mellan meningarna smyger
en annan mening fram.
Genom mörkret mumlar den,
i pausen mellan vila och vaka.
Gryningens skägg är grått.

Ditt ansikte vilar i ett

oväntat skimmer.

 

REV

 

Ännu denna dag
långt ute i havet
gråter klipporna
djupt i mitt inre

 

IDENTITET

 

Stenen ligger i solen och värmer sig
inför mötet med ditt hjärta.
Omfamna stenen och försök öppna den.
Inuti stenen finns ord och namn
för allt som saknar form och begrepp.

 

INLEDNING TILL ETT SAMTAL

 

Kaffekoppens tyngd balanseras av min koncentration.
Halsen är svedd av för många cigaretter på en gång.
Ögonen stammar.
Vi gymnastiserar tårna i våra fuktiga skor.
Brödet jäser fort i munnen.
Hennes hosta bubblar upp som ur ett glas med mineralvatten.

 

ÄPPLET

 

Vad glad jag är att jag är grå
som strömmen, stenen, katten
Vad jag är glad att jag är här
hitom stadens larv och hån
som sädesärlan, bryggan, leken
Det enda jag egentligen längtar efter
är ett saftigt äpple

 

BITSKT

 

Varför flackar en oro i dina ögon
just när du skrattar -
är det en rädsla för lättsinne
eller är vankelmodet så bitskt?

 

JAG HAR ALDRIG SAGT NÅGOT

 

Jag har aldrig sagt något;
aldrig sovit eller älskat.
Ingenting finns i mitt liv
som jag inte varit med om.

Jag önskar det fanns glädje och sorg och förnuft
som inneslutit mig bortom mig.
Jag skulle vilja resa till en plats dit jag inte når.

 

XXV

 

Vart jag än förs fortsätter jag till floden. Min rygg bryter man inte så lätt. Men det är svårt att dyka genom isen.

 

Glasögonen framför ögonbindeln förstärker känslan av djup. Längtar efter Göteborgs kranar. Men de gömmer sig i sina hågkomster.

 

Det är en massiv tystnad som råder. Molnen skockas. Du är dock en ängel som står där och rör på axlarna. Vingarna slår ut som blåklint. Drömmer jag.

 

Tiden tunnas ut. Kristallerna är döende. Onsdagen närmar sig med ljusa kliv.

 

Tillsammans skulle de alla en gång gräva fram Graal. Spikmattan satte stopp. En matta med sylvassa reservationer.

 

XXVI

 

Dikten begynner i sin sista rad. Det är där och då tangenterna klapprar i spiltan.

 

Man kan alltid påstå, att man väljer att vara ensam. Väljer att ta ett stickspår. När loket skriker.

 

Ser ett snöblandat regn som vägrar falla till marken. Värmer mig i gräsmattorna.

 

Vintertrötta grenar drömmer sina doftande underjordar. Stränderna höjer sina vita händer och applåderar.

 

Marskvällen blinkade alldeles nyss. I den gråblå himlen seglar en dikt med grönröda ögon.

 

SYNVÄNDOR

 

Mitt rum är ibland en båthytt. Jag är innesluten. Har ingen hamn. Ringer till dig. Ingen täckning.

Den slutna vyn och de flydda epokerna. Allt är ett mörker. I dess innersta nynnar vi en sång; en sång om någonting annat som.

Endast bilder kan nå ditt innersta. Endast den abstrakta expressionismen har ett direkt tilltal. Endast det glömda språket är verkligt.

1400-talets centralperspektiv låste fast oss i den vidare drömmens skrymslen. Därifrån har sedan mänskligheten och civilisationen utvecklats.

 Den tryckta texten förtrycker oss. Om vi inte bryter upp dess vägar och asfalt. Ingenting är mer befriande än en vit yta.

Krokin upptäcker oss och mig och dig som vi är, och inte som vi borde vara.

 

GRUPPBILDER

 

Tillsammans med min katt tassar jag förbi dödens rike. Jag tänker att vi aldrig kommer att dö, om vi inte drunknar i våra tårar. Tanken lever dessutom fortfarande. Vi passerade gränsen i samma ögonblick som vårt språk gick upp i rök. Staden vi reser till är staden vi är otrogen med. På himlen antecknas tecken. Skammen sitter i munnen. Nerverna gömmer oss i en framtid. Varje självporträtt är ett sorts självmord. Dina verkliga dimensioner ryms inte på ett museum. Dimensionerna är bokstäver i en oändlig matematik. Han satte sig bredvid honom på en bänk. Tanken att man kunde resa sig upp, tillsammans, föresvävade dem aldrig.

 

DÖD RÄKNING

 

Det är när man vacklar som man verkligen står fast. Men de flesta sover i liggande ställning, eftersom det annars är lätt att falla. Som om fallet vore ödesdigert. Det kan ju lika gärna vara ingången till det väsentliga.

 

Ingen enighet är definitiv. Ingen gräns gräns nog. Det finns ögon som bränner bort allt. Samtidigt kan man bandagera sina tvivel och tillkortakommanden. Särskilt när genomblödningarna antar så intressanta former.

 

Vinterns skepp ligger ännu i hamn. Men kaptenerna har fått syn på flyktande fåglar. Låt oss då minnas tranornas skeva plog. Doften av jord. Nattens speglar. Tankens överlägsna fart. Känslans brunnar. Vinterns skepp kommer att ansättas av mask och övermod.

 

Isberget lyfter sitt korta periskop knappt över horisonten. Nästan allt hos människan är lika stort som isens underkropp.

 

Strax invid en ek hejdade en pilgrim sina steg. Eken framstod plötsligt som den katedral han påstod sig vara på väg till. Ekens löv föll som varma filtar över existensen.

 

LYSANDE FRUKT

 

Om inte människor orkar fördra varandra får de väl titta på TV. Denna förfärande kväll när en förförisk kvinna ändå försöker ta sig in i min kvarn.

Vind vindar hår. Hårda anletsdrag mildras. Denna dag när vi rymmer varandras tystnad.

Walt Whitman sjöng ständigt. I vassen, i stadens gränder, i sina hus. Han såg också Jesus födas långt innan undret på klippan utanför Zonen.

Du såg mig länge inte i min rätta form. Nu när du gör det rynkar vi ihop och skrattar tandlöst gott.

Under natten lyser alla som frukter. Vingar fladdrar i tankarna runtomkring. Tankarna lyfter mot himlens skare.

ELD OCH SORG

 

Aspenström bor i Hälleviksstrand.

Tanten i sängen suger på sina tänder

som vore de ett munspel.

Här finns både eld och sorg.

 

PROGNOS

 

Så länge vi dansar och älskar

åskvädret vandrar nordvästvart

och verkligheten ruvar vidare.

 

Kan hela bilden skifta karaktär.

 

Men ingenting har ännu överlevt.

Ändå är det så, att allt som nu finns

alltid kommer att finnas ett exemplar.

 

VIVALDI

 

Musslor och tång är språk som sträcker sig över både tid och rum. Det finns kompositörer som drabbats av detta. Vivaldi.

 

Monotonin efter den tysta middagen. Solen befläckar redan gräsets grönska. Den besatte Piazolla var besatt av Vivaldi.

 

Sikta mot horisonten! säger hon. Den skiftande hösten pyr i sommarens baktankar.

 

Som en en blixt kan något födas i ögonblick. Morgonen befinner sig bakom bergen. Hitom oss gör sig natten ingen brådska. Inom oss erövrar vi världen. Vivaldi.

 

Helga Hussels spelar Paganini. Vivaldi. Piazzolla libertango! Vivaldi.

 

STALA KYRKA

 

Fladdermöss är på många sätt fantastiska!

En timme klingar i min öronklocka.

I den mån kyrkans koppartak finns kvar svirvlar svalorna;

jag vänder mig in mot mitt innersta rum beredd på det värsta.

Stala kyrka är en samlingsplats för experter på fladdermöss.

SEDAN MOSTER DOG

 

Sedan moster dog sitter min bror
varje morgon vid fönstret medan
spindeln spinner sina nät i grått.
När nätet är färdigt försjunker grått
i gråt. 
När nätet är färdigt sticker
min bror sina händer tvärs genom
tomrummen och bär ut dem på
altanen för att minnas.

 

 

VÄNNÄS

 

Ur månens sköte föddes hoppet om en möjlig framtid.
Det är svårt att leva ett sant liv, men det går. Månen flirtar
inte med sin sol.
Snart är tiden inne för oss alla att inse detta faktum. Det 
vi-lösa
Jaget omöjlighet. Den nya kvinnans seger. Från Kabul till
Vännäs.

 

RYMD

 

Flugornas ljudstråk mäter upp köket. Potatiskoket drar mig mot jorden. Det finns värden i detta.

Livets kamp och fridens lugn möts strax innan månen stiger upp. Mellan värmen, som kan vara het, och svalkan, som kan vara allt.

Musiken tar ton. Vattnets silverklanger ackompanjerar. Kroppens lågor dansar.

Munnen talar. Ändå verkar du ofta bara studera läpparnas rörelser. Vackert så. Men det händer att den som säger något säger något.

NAKENSKRITT I VARANDRA

 

Nakna som kroppar utan kläder skrittar mina idéer ut på grönbete.

I evighetens perspektiv är vi alla lika.

Evigheten strömmar alltid vidare. Den strömmar nu.

Landskapet vet allt om oss. Vi är en del av landskapet.

Allt är ett.

Min trosbekännelse går möjligen att humma. Men inte bland människor,

eftersom jag och andra ingår i varandra.

 

Alexander och jag

 

Verkligt allvarliga människor väcker ofta munterhet bland de mindre allvarliga. De mindre allvarliga döljer sin förlägenhet genom att skratta.

 

Det finns de som är så löjligt positiva att de bär skygglappar inför andras lidanden.

 

Yttrandefriheten i de väldiga medierna bottnar i självgodhetens syrabad.

Nu när varje egentlig kritiker tvingas skämmas för sina övertygelser. I gömslen bakom epitetens belägringar.

 

Jag frågade honom vad han menade därför att jag inte ville förstå vad han hade förstått. Själv förstår jag numera sällan något alls, men menar desto mer. Fråga mig helst inte varför.

 

NOSTALGISK repetition

 

GÖTBORG

 

Jag föddes i hamnen i larmet från lyftkranarna. De tunga lyften fick gatorna att skälva och satte min vagga i gungning. Jag växte upp i hamnen i stressen vid lossningarna. Den sorgsna sången från lastbåtarnas visslor utmätte min tid och ekade mellan husen. Jag sprang ikapp med spårvagnarna och loken och fyllde fickorna med överblivna kaffebönor att ha som ord i breven till far. Jag lärde mig utförselns och införselns poesi.

I mitt blod har jag uppbrottets instinkt. I mitt blod är dragningen till den andra stranden och stranden där bortom.

 

INTE KUNDE ANNAT

 

Vårt runda dygn med sina

tjugofyra klyftor var sött som

en mogen apelsin. Tankarna

trasslade ihop sig till ett runt

nystan; till en rullande kropp.

Ur en gejservarm källa kom

barnet springande mot oss,

som om det inte kunde annat.

 

 Anonym

 

Du som står här bredvid mig i busskön
är väldig som en botanisk trädgård
fylld av tankar och ord som är blommor
som är frön som är morgondagen

 

Det händer

 

Det händer att vi har svårt att ta emot
det vi finner i vårt sökande.
Det händer att vi värjer oss för lugnet.
Det händer att vi välter spannen med vatten
mitt i vår törst.
Det händer att vi åter kommer till sans
och rätar på ryggen och pustar ut.
Det händer att vi står där då
med spiken slagen genom foten.

 

 

Strax efter sex

 

Mellan meningarna smyger
en annan mening fram.
Genom mörkret mumlar den,
i pausen mellan vila och vaka.
Gryningens skägg är grått.
Ditt ansikte vilar i ett

oväntat skimmer.

 

Rev

 

Ännu denna dag
långt ute i havet
gråter klipporna
djupt i mitt inre

 

Identitet

 

Stenen ligger i solen och värmer sig
inför mötet med ditt hjärta.
Omfamna stenen och försök öppna den.
Inuti stenen finns ord och namn
för allt som saknar form och begrepp.

 

Inledning till ett samtal

 

Kaffekoppens tyngd balanseras av min koncentration.
Halsen är svedd av för många cigaretter på en gång.
Ögonen stammar.
Vi gymnastiserar tårna i våra fuktiga skor.
Brödet jäser fort i munnen.
Hennes hosta bubblar upp som ur ett glas med mineralvatten.

 

Äpplet

 

Vad glad jag är att jag är grå
som strömmen, stenen, katten
Vad jag är glad att jag är här
hitom stadens larv och hån
som sädesärlan, bryggan, leken
Det enda jag egentligen längtar efter
är ett saftigt äpple

 

Bitskt

 

Varför flackar en oro i dina ögon
just när du skrattar -
är det en rädsla för lättsinne
eller är vankelmodet så bitskt?

 

 

Jag har aldrig sagt något

 

Jag har aldrig sagt något;
aldrig sovit eller älskat.
Ingenting finns i mitt liv
som jag inte varit med om.

Jag önskar det fanns glädje och sorg och förnuft
som inneslutit mig bortom mig.
Jag skulle vilja resa till en plats dit jag inte når.

 

 

VIVALDI

 

 

Honungens tankar smakar som okryddade musslor. Min kontakt med Björling består numera mest av tångruskor, som vajar oss emellan. Tång och musslor utgör delar av ett språk som sträcker sig över både tid och rum.

 

Sommarkvällarnas monotoni efter den tysta middagen. Dimman och allt det andra i spåren efter våra fördrivna fötter. Men rymden är evig och tiden är evig.

 

Gräset börjar redan få fläckar av solen. Vintern viskar om hörnet. Någon på andra sidan av väggen ristar in sin signatur.

 

Stjärnljuset fyller himlens krukor. Sikta mot horisonten! säger hon. Den skiftande hösten pyr i sommarens baktankar.

 

Arcana

 

Den ensamma vinden

är fylld av frön,

som gror i det fördolda.

 

Jag lever i en motsägelse

utanför vars fönster

ingenting kan skådas.

 

Kanske

 

Ett djupt andetag fixerade

mitt liv.

Fri och ren grät jag.

Samtidigt levde döden i

mitt öga.

På den smala vägen

fann jag min bestämning.

Ja, kanske något bredvid.

 

BARNDOMSETSNING

 

Delfiner väver drömmar framför båtens bog när vi passerar Gibraltar. En storm på Biscaya samlar sig och det är dimma i Engelska kanalen. Livet är en våt kofta. Pappa går armgång nedför lejdaren och skrattar! I kaptenshytten ligger vi som spruckna tomater. Kollisionen kommer att ske i höjd med Antwerpen.

 

WEISS OCH GREIDER

 

Den som är ointresserad av politik är ointresserad av livet. Den som inte på TV ständigt vill se och höra om orättvisorna vill inte se och höra om sin egen delaktighet och skuld.

 

Det händer att jag träffar människor för att behålla min övertygelse om att jag inte är ensam.

 

Överhetens överlägsna paternalism orsakas av att den inte behöver konfronteras med det den inte känner till.

 

TVÅ DIKTER

 

PYRENÉERNA

 

Det var tätt i det griftskumma skoglandet

 

Thomas den lågröstade var där

 

och djurens sönderskavda, sårfotade,

gensträviga lunk

 

 

FRAGMENT AV EN HELT LÄGLIG DAG

 

Går på mina mentala benpipor

in på Clas Ohlsons för att

hitta ett nytt duschhandtag.

 

Går tvärs över och köper en flaska vin,

som kan lagras till midsommar.

 

Man har höjt priset på resorna.

 

Snart är jag framme.

 

Skriv på tvären eller upp och ned. Kollegerna vill ha kvar sina revir, och redaktörerna är deras äkta hälfter. Åtminstone på något sätt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Carsten Palmer Schale

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts