Ruiner. Av Guido Zeccola - Tidningen Kulturen

foto Hebriana Alainentalo

Utopiska geografier
Verktyg
Typografi

En prosadikt av vår redaktör Guido Zeccola




foto Hebriana Alainentalo

foto Hebriana Alainentalo

 

 

RUINER

 

Nu känner jag att jag börjar gå sönder... bit för bit.

 

Mitt begär? Det är fortfarande utan gränser...

Men, frågar jag mig:

Kunde jag vara Alltet och därför vara världen?

Jag har kunnat vara det - på ett skrattretande sätt... men så tog jag ett språng, ett galet språng.

 

Allt upplöstes, allt föll i... blodet.

Allt i mig upplöstes. Och djävlarna tog över.

Men jag fortsätter skratta.

 

Kan jag sluta skratta en enda liten stund? (Bli en människa som, likt alla andra, bekymrar sig över de plikter som världen ger henne: till exempel att hålla ut, vänta, att inte lida utan dansa med längtan såsom i en dervischisk spiral... plikter som tillhör människan eftersom hon gillar den stora massans enfald. Skrattet blir aldrig en blixt inuti henne själv, det uppstår bara hos de andra).

 

Medan de älskande klär av sig och nakna befriar sig i skogens djup med skratt och poesi.

Utanför skogen, liksom utanför rummet, fullföljs den nyttiga verksamhet som den praktiska människan är del av.

 

Jag är inte en praktisk människa, jag har hunnit bli en gubbe innan jag hann bli vuxen.

Jag är galen och mitt skrivande tillhör eros, dikten, mordet... jag är inte länge en människa.

 

Där borta, i sina rum, drar människorna sig undan... varje människa som dör drar sig undan...

 

Mitt vansinne i skogen härskar oinskränkt...

Vem skulle kunna undanröja döden om inte dikten?

 

Jag sätter skogen i brand, skrattets flammor språkar.

 

Lidelsen att tala bebor mig, och exakthetens lidelse! (The horror...the horror...the horror...).

 

Jag borde ha tigit, och jag talar.

Jag skrattar åt rädslan för ondskan: Den håller mig vaken!

Jag kämpar mot den (mot rädslan och mot ondskan).

 

Jag skriver, jag vill inte dö. För mig är orden: "jag kommer att vara död" olidliga.

 

Min frånvaro är vinden därute.

 

Frånvaron är inte länge Guds, frånvaron är min och den har alltid varit min...

 

Jag finner skydd i min frånvaro.

 

Men graven?

Redan så nära, tanken på den innesluter mig från huvud till fot.

Min hållnings gränslösa motsägelse!

Kan ingen annan uppleva denna dödsenkelhet på samma glada sätt som jag?

 

Ordet (bläcket i min dataskrivare) förvandlar frånvaron till mening. Den är komisk: Smärtan är komisk.

Skulle vinden därute kunna skriva denna dikt?

Att skriva är att formulera meningar... säger människan.

Nej: att skriva är att underhålla döden, säger jag.

 

Jag har önskat mig en dikt vars huvud gränsade till himlen och vars fötter rörde sig vid de dödas rike.

 

Jag väntar att en kraftig vindstöt rycker upp rötterna...så att jag i ett ögonblick når allt det möjliga och har tillträde till det omöjliga på samma gång.

 

Jag får den makt som Varat har att uppnå Varats motsats.

Min död och jag glider in i vinden där jag öppnar mig till frånvaron av mig.

 

Satan kan finna råd i sina infernaliska ideal, i omoralen som uppfostrar och i envisheten som ger honom näring.

 

Jag har inga råd, ingen näring, inte ens i verkligheten, ty verkligheten är nu ett skitigt multikulti för mig.

 

Jag känner mig liksom fångad under en glasklocka. Tystnaden är världens.

 

På detta sätt upplever jag "öknen" i sin psykiska betydelse.

Jag befinner mig i öknen. Fast att det är en annan öken än världens .

 

Ångesten är för de flesta en synonym för rädsla, rädsla inför framtiden.

 

För de andra är den en ledsnad, en saknad av ett förflutet som inte hann bli fullbordat.

 

Min ångest är en produkt av rädsla och saknad, men detta sker i nuet.

 

Jag saknar "nuet" och jag är rädd för det.

 

Jag njuter av denna rädsla liksom man njuter (ibland) av en olycklig kärlek.

 

De som jag älskar har lämnat mig.

De är rädda för mig.

Jag trodde jag hade älskat dem med alla mina krafter och på alla möjliga sätt... men nu sviker de mig, jag har blivit en skandal för de jag älskar.

Men kanske, kanske var jag så kär i mitt eget sätt att älska att jag inte insåg att min kärlek för och till dem inte var något annat än mitt eget behov av att bli älskad.

 

Jag skulle vilja flytta därifrån. Fast jag vet inte riktigt vart.

Ingenstans känner jag mig hemma.

 

Jag darrar.

Och det är i denna darrning som jag lever och dör. 

Guido Zeccola

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts