Ruiner. Av Guido Zeccola - Tidningen Kulturen

foto Hebriana Alainentalo

Utopiska geografier
Verktyg
Typografi

En prosadikt av vår redaktör Guido Zeccola




foto Hebriana Alainentalo

foto Hebriana Alainentalo

 

 

RUINER

 

Nu känner jag att jag börjar gå sönder... bit för bit.

 

Mitt begär? Det är fortfarande utan gränser...

Men, frågar jag mig:

Kunde jag vara Alltet och därför vara världen?

Jag har kunnat vara det - på ett skrattretande sätt... men så tog jag ett språng, ett galet språng.

 

Allt upplöstes, allt föll i... blodet.

Allt i mig upplöstes. Och djävlarna tog över.

Men jag fortsätter skratta.

 

Kan jag sluta skratta en enda liten stund? (Bli en människa som, likt alla andra, bekymrar sig över de plikter som världen ger henne: till exempel att hålla ut, vänta, att inte lida utan dansa med längtan såsom i en dervischisk spiral... plikter som tillhör människan eftersom hon gillar den stora massans enfald. Skrattet blir aldrig en blixt inuti henne själv, det uppstår bara hos de andra).

 

Medan de älskande klär av sig och nakna befriar sig i skogens djup med skratt och poesi.

Utanför skogen, liksom utanför rummet, fullföljs den nyttiga verksamhet som den praktiska människan är del av.

 

Jag är inte en praktisk människa, jag har hunnit bli en gubbe innan jag hann bli vuxen.

Jag är galen och mitt skrivande tillhör eros, dikten, mordet... jag är inte länge en människa.

 

Där borta, i sina rum, drar människorna sig undan... varje människa som dör drar sig undan...

 

Mitt vansinne i skogen härskar oinskränkt...

Vem skulle kunna undanröja döden om inte dikten?

 

Jag sätter skogen i brand, skrattets flammor språkar.

 

Lidelsen att tala bebor mig, och exakthetens lidelse! (The horror...the horror...the horror...).

 

Jag borde ha tigit, och jag talar.

Jag skrattar åt rädslan för ondskan: Den håller mig vaken!

Jag kämpar mot den (mot rädslan och mot ondskan).

 

Jag skriver, jag vill inte dö. För mig är orden: "jag kommer att vara död" olidliga.

 

Min frånvaro är vinden därute.

 

Frånvaron är inte länge Guds, frånvaron är min och den har alltid varit min...

 

Jag finner skydd i min frånvaro.

 

Men graven?

Redan så nära, tanken på den innesluter mig från huvud till fot.

Min hållnings gränslösa motsägelse!

Kan ingen annan uppleva denna dödsenkelhet på samma glada sätt som jag?

 

Ordet (bläcket i min dataskrivare) förvandlar frånvaron till mening. Den är komisk: Smärtan är komisk.

Skulle vinden därute kunna skriva denna dikt?

Att skriva är att formulera meningar... säger människan.

Nej: att skriva är att underhålla döden, säger jag.

 

Jag har önskat mig en dikt vars huvud gränsade till himlen och vars fötter rörde sig vid de dödas rike.

 

Jag väntar att en kraftig vindstöt rycker upp rötterna...så att jag i ett ögonblick når allt det möjliga och har tillträde till det omöjliga på samma gång.

 

Jag får den makt som Varat har att uppnå Varats motsats.

Min död och jag glider in i vinden där jag öppnar mig till frånvaron av mig.

 

Satan kan finna råd i sina infernaliska ideal, i omoralen som uppfostrar och i envisheten som ger honom näring.

 

Jag har inga råd, ingen näring, inte ens i verkligheten, ty verkligheten är nu ett skitigt multikulti för mig.

 

Jag känner mig liksom fångad under en glasklocka. Tystnaden är världens.

 

På detta sätt upplever jag "öknen" i sin psykiska betydelse.

Jag befinner mig i öknen. Fast att det är en annan öken än världens .

 

Ångesten är för de flesta en synonym för rädsla, rädsla inför framtiden.

 

För de andra är den en ledsnad, en saknad av ett förflutet som inte hann bli fullbordat.

 

Min ångest är en produkt av rädsla och saknad, men detta sker i nuet.

 

Jag saknar "nuet" och jag är rädd för det.

 

Jag njuter av denna rädsla liksom man njuter (ibland) av en olycklig kärlek.

 

De som jag älskar har lämnat mig.

De är rädda för mig.

Jag trodde jag hade älskat dem med alla mina krafter och på alla möjliga sätt... men nu sviker de mig, jag har blivit en skandal för de jag älskar.

Men kanske, kanske var jag så kär i mitt eget sätt att älska att jag inte insåg att min kärlek för och till dem inte var något annat än mitt eget behov av att bli älskad.

 

Jag skulle vilja flytta därifrån. Fast jag vet inte riktigt vart.

Ingenstans känner jag mig hemma.

 

Jag darrar.

Och det är i denna darrning som jag lever och dör. 

Guido Zeccola

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts