En höstpromenad för 50 år sedan. 1967 - Tidningen Kulturen

Utopiska geografier
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Träden står på kullarna i parken. Vita björkstammar med avlövade kronors mörka filigran mot himlen. Ett och annat gult löv hänger ännu kvar i de spensliga grenverken. Så långt har hösten kommit. Längre än så har inte vintern kommit. Jag går ut.




 

 

Jag kikar in. Gravstenarna är så åldriga, att inskriptionerna inte går att läsa. Regn har fallit, snö legat på dem i drivor, sol har lyst. De är tysta nu, blinda.

Annons:

Det är eftermiddag. Jag har inget mål, och vill inte ha något. Luften är kyligt klar. Jag går under träden. Kullarnas gräs täcks av brunskimrande eklövs tjocka lager, som virvlar till av mina stövlar och blottar lerig mark.

Det känns skönt.

 

Sofforna står tomma längs gångarna. Nej, där uppe på kullen under halvavlövade ekar sitter två män på var sin soffa. Den ena har en ICA-påse bredvid sig. Den andra ingenting. Han tittar på mig. Jag viker av från dem och går vidare genom parken.

 

Jag tycker om den klara luften, de vita björkstammarna med sina fina mörka grenverk, ekarna och löven på marken. Jag tycker om de löv, som ännu är kvar på träden och den leriga marken under mina steg. Alltså går jag över kullarna som det faller sig.

 

Lekplatserna är tomma, tysta. I plaskdammen finns inget vatten, vid gungor och rutchkana inga barn. Längre in i parken kommer jag till en lekplats, som jag nu ser för första gången. Den är liten och ligger högst uppe på en kulle där den lyfts mot himlen och skulle kunna lösgöra sig från parken för att sväva iväg.

 

Klätterställningen av trä är vacker och nött blank av barnens klängande.

Att klättra i en sådan, minns jag, var ett äventyr. Nu är jag för stor. Inte främst till åren, men till kroppen. Jag lutar mig mot den och ser in i luftkuberna, som avgränsas av träets ramar. Eller: Den är för liten för mig. Varför byggs inte klätterställningar för vuxna?

 

Vem skulle nu kunna uppmärksamma mig där, i denna höststilla park? Jo, den äldre damen där, kanske. Hon, som skjuter en banvagn framför sig och går så städat på gångarna.

 

Vid parkens slut ligger ett barndaghem. Byggnaden är en modern, rak och låg huskropp. Genom stora fönster ser jag barnsängar med vita spjälor, en liten flicka i treårsåldern på en ruchkana, babies som blir matade av en rödhårig sköterska och hennes mörkhåriga kollega.

 

Höstlukt kommer från nedfallna löv och naturens upplösning. Förruttnelsen skrämmer mig inte.

Det fanns en tid, när det inte var så. Jag läste en dikt av Ebba Lindquist och kände igen mig i känslan hon beskriver. Hon stod inte ut med att se liv gå under.

Det hjälper inte, skrev hon, att våren kommer tillbaka för: ”Jag vet att liv kommer aldrig tillbaka.” Hon menade att just det lövet, det grässtråt, återvänder inte. Nej. Individualitetens konturer upplöses av en process. Så är det, och är varken gott eller ont.

 

Denna höstdag lyfts jag från marken och passerar, frigjord, flygande, över stadens gatsten. Jag går vägar jag aldrig tidigare gått på, upptäcker framkomlighet i ett grannskap jag inte kände till i kvarter jag inte visste fanns.

 

Husens mörkröda tegel är rödare än vanligt. Mörkare, tyngre, klarare. Det avger sin färg till mina ögon, som tar emot i glädje, utan avsikt, förväntningar eller undran. Jag frågar inte: Vad finns bakom fasaden? Jag säger: Teglet är rött.

 

I dag öppnas dessa vägar för mig. Att hundratals eller tusentals människor gått här tidigare angår mig inte i ryggen. Tidigare var dessa vägar slutna. De öppnas nu för min skull. Portar slås upp för att jag lättare skall kunna vandra genom muren. Mina sinnen ler i det grå höstljuset som försvinner mot mörker dessa korta dagar.

 

Det är som i drömmen då sammanhangen sluter sig och vi står på platser som är oväntade men välbekanta.

 

Ett vatten flyter genom staden. På kajen går en dam klädd i pistagegrön kappa, lila skor och gul schalett. Bredvid henne går en annan dam, klädd i lila långbyxor och beigefärgad rock.

Jag passerar husfasader av tyst, borgerlig gedigenhet innan jag vänder tillbaka. Nära mitt hem upptäcker jag, i parkens ena hörn, en liten kyrkogård, inhägnad av ett svart järnstaket. Jag ser sneda gravstenar i det lövfyllda gräset.

 

Grinden är låst med hänglås och kedja. Jag ser mig om. Staketet är inte högre än jag kunnat klättra över. Men – vad skulle förbipasserande tänka om att se en dam klänga på ett staket vid en gammal kyrkogård?

 

Jag kikar in. Gravstenarna är så åldriga, att inskriptionerna inte går att läsa. Regn har fallit, snö legat på dem i drivor, sol har lyst. De är tysta nu, blinda.

 

Här finns ingen kyrka. På andra sidan gatan ser jag en fasad med kyrkliknande fönster. En gråröd, neddammad tegelfasad bredvid gulgrå rappning. Där finns ett runt fönster och spetsbågefönster. En gul skylt varnar: ”Obehöriga äga ej tillträde.”

 

Jag fortsätter genom den tysta parken.

Snart har jag den bakom mig, som en vakendröm, och innan jag når mitt hem ger jag mig in i den trafik, som sväljer oss alla med buller och avgaser.

Annakarin Svedberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts