Mänskligheten av Annakarin Svedberg - Tidningen Kulturen

Annakarin Svedberg

Utopiska geografier
Verktyg
Typografi

Vi skapade oss själva ur dimmor och skuggor och förtätades av önskningar att ge liv till materien, den döda, den tröga.
Vi skimrade som regnbågar och lyste som stjärnor.
Vi var skratt och tårar, glädje och djup förtröstan.
Våra liv var rörelse och förvandling. Tid fanns inte, vi hörde inte, såg inte. Vi hade inga ord och levde utan språk.




Människor och djur sprang i kapp och åt av varandra. De skrattade och åt. Än så länge var de ganska genomskinliga och såg i varandra hur det hände. På så vis förvandlades de, omskapades, formades som än det ena, än det andra.

I o-tidens rum förvandlades våra kroppar. De hade varit icke-liv, högre än livet. Materien låg stilla, tyst.

Hjärtat uppstod. Dess väsen var: rytm. Dess väsen var: ett frö, medvetet liv, känsla. Hjärtat skapade sin omloppsbana, och nu uppstod tiden. Rörelse blev rytm. Hjärtat fann sin egen bana.

Nu uppstod ljudet. Först ett dån, sedan återkommande. Omloppsbanan markerade tiden.

”Så lång tid har gått, så många år.”

Men detta dröjde, än så länge, utanför tiden. Åren fanns inte.

Skapade vi solar och solsystem? Var det vi som gjorde allt detta, men menar att detta kommit ur gudarnas händer, ur kosmos, ur Skaparen? Var vi skaparen?

Hjärtat skapade lemmar, fingrar, tår. Synen uppstod och ville dra linjer, räta eller krokiga. Synen villa skapa vägar, skogar, hav och berg. Känseln uppstod. Vi kunde förnimma. Strävt från lent, mjukt från hårt, vått från torrt.

Djuren kom på vår begäran. De kom genom tankar och sinnen.

Växterna kom. De gav djuren mat. Floderna kom. De gav djuren vatten. Ögon lyste i skogarna. De såg allting. De var blommor, de var sjöar, de var brunnar.

Ljuset skrattade i träden. Det var solen.

Allt som fanns var skogen.

Människor och djur sprang i kapp och åt av varandra. De skrattade och åt. Än så länge var de ganska genomskinliga och såg i varandra hur det hände. På så vis förvandlades de, omskapades, formades som än det ena, än det andra.

Så försvann det som nu var tid och tid kom tillbaka. Ingen hade räknat tiden, för sådana tankar fanns inte.

När tiden återvände, gick det levande in i nya spår, fann nya gestalter för sitt varande. Det var roligt. Varelserna kunde nu dela på sig och blev alltfler. Älvor satt i träden, trollen kröp i mossan. Svampar växte och blev mat. Alla åt fortfarande av alla. Det var inget konstigt, och de levande visste inte av något annat.

Dagar kom, och nätter. Tiden började räknas och fortsatte att räknas. Ängslan kröp in i människan, i allt levande.

De tänkte:

”Våra dagar äro räknade.”

Och så började de räkna.

De blev sårbara och slet bitar ur varandra. Det glada ätandet var glömt och borta. Många tuggade tills de kräktes. Varje liten bit räknades. Det kallades vinst och det kallades förlust.

Nu kom lagar och förordningar. Man fick bara tugga i sig si eller så mycket. Man fick inte äta på varann. Det blev förstås ett helsickes liv. Varför skulle man inte få äta på varann? Som man gjort sedan urminnes tider? Hur skulle de överleva? Den mänskliga rasen skulle dö ut, och med dem djuren, jorden, ja, livet.

Så gick återigen långa tider. Det kom nya uppfinningar. Nu uppfanns födelse och död. Befruktning och havandeskap uppfanns. Det ansågs revolutionerande. Genialt! Livet hade vunnit.

Framtiden var säkrad. Små varelser skulle växa inuti stora varelser, efter att ha blivit sådda där av frö-bärande andra stora varelser.

Små nya varelser tuggade lite på de stora varelser där de vuxit. Fröbärande varelser sprang i skogen på jakt efter andra varelser att tugga i sig.

Familjer bildades.

De tuggade på skinka och ägg. De drack mjölk. Från marken samlade de upp frön som de la i vatten och kallade gröt. På träden växte frukter som de plockade. De gjorde fruktsallad och apelsinsaft. De försörjde sig.

Efter ytterligare långa tider uppstod nya problem, förståndet krympte och det vackra ursprunget var glömt. Kanske det vore bäst att förstöra alltsammans .

Hjärtat, med dess rytm och omloppsbana var för länge sedan förbrukat och glömt. I stället hade det vuxit fram ett huvud. Det satt mellan axlar.

Inuti huvudet fanns en stor klump med irrgångar och labyrinter. Där la de sina tänkta tankar. På grund av alla irrgångar och labyrinter, förstod de knappast hur de själva tänkte.

De irrade och grälade. Slog varandra i huvudet med ord och påståenden. De var djupt olyckliga.

Fortsättning följer kanske. Kanske inte.

 

 

 

 

 

Annakarin Svedberg

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts