En novell av Jeremiah Karlsson - Tidningen Kulturen

Jeremiah Karlsson

Utopiska geografier
Verktyg
Typografi

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a. studerat litteraturvetenskap och filosofi och har arbetat inom socialtjänsten samt ideellt som skrivledare inom Ordkonst i Lund, där han fortfarande är aktiv som deltagare. Förutom skrivandet spelar han i bandet Wirdarne




”Bara Gud kan läsa min handstil”, sa jag.

Biktblocket

 

Jag hade en gång ett nöje. Det var att skriva.

      Jag satt i skuggan av prästgården och skrev av mig saker. Stora oftare än små. Angela, vår dotter, sov i barnkammaren. Sofi, min hustru, kom gående förbi mig med en korg äpplen som hon hade plockat bland de knotiga träden vid stenmuren. Hon stannade till när hon såg mig.

      ”Är det där blocket verkligen nyttigt för dig?”, undrade hon, och det var inte utan allvar i rösten.

      Jag blev som förstummad. Antydde hon möjligen att det var det här blocket, som den där gången för mer än två år sedan, lockade mig till den grova synden mot vårt äktenskap? Hur hängde det ihop?

      Sofi måste ha sett mina frågor i ansiktet på mig.

      ”Det är ju trots allt en plats som jag inte får komma åt”, sa hon. ”Du kan skriva vad som helst där som du vill dölja för omvärlden, och för mig.”

      Jag instämde försiktigt i det hon sagt.

      ”Är det förenligt med äktenskapets idé?”, undrade hon.

      Jag kände genast hur upprörd jag blev. Hennes egensinniga moralföreskrifter kan ibland vara ettriga små blåsor som man vill sticka hål på. Men det blir oftast bara värre.

      ”Du och dina idéer …”, mumlade jag.

      ”Ja”, sa hon, nästan stolt. ”Idéer ska förena människor.”

      Den där stoltheten över idéer, verklighetsfrämmande plågande ideal som hör hemma hos nykonverterade är obeskrivligt förnedrande för utomstående!

      Jag kände hur mitt inre gjorde revolt, hur hon petade på en böld inom mig som om hon avsåg att spräcka den. Bara för att hon, hon, hade råd med det.

      Jag sänkte skrivblocket och höjde rösten: ”Jag vet att jag är en syndare mot idéer och ideal, men vad kan jag göra? Ska jag bara sitta här? Ska jag lägga undan blocket tycker du? Vad ska hända med mina tankar då? Blir jag en bättre person då menar du?”

      ”För min skull”, sa hon.

      ”Vill du att jag ska vara perfekt?”, undrade jag.

      Det svarade hon inte på. Naturligtvis vill hon att jag är perfekt. Hon är en sådan slags människa. Man ska så gott man kan följa sanningen så som den är uppenbarad i hennes kyrka och dess katekes, och filtrerat genom hennes personliga själ som är en besviken före detta protestant, trött på den likgiltiga moraliska relativismen. Hon vill ha vårt äktenskap till att gestalta något slags renhet, och vem kan i helighetens namn vara emot en sådan sak?

      ”Vad är det för tankar som du vill dölja för mig?”, undrade hon.

      Den frågan gjorde mig inte bara irriterad, utan rädd. Det var något med hennes röst som lät som om hon verkligen undrade vad jag skrev om, och som kanske skulle få för sig att ta reda på det …

      ”Vad står det på pärmen?”, undrade hon och pekade på skrivblocket bredvid mig.

      Jag läste för henne: ”Biktblock.”

      ”Är det dina innersta tankar?”, frågade hon.

      ”Spelar det någon roll?”, undrade jag.

      ”Är det det?”, undrade hon.

      ”Jag vet inte”, svarade jag.

      ”Varför är då blocket viktigt för dig?”, undrade hon.

      Sofi har udd. Jag blev tyst.

      ”Får jag följa med in i ditt biktbås?”, undrade jag med viss skärpa i rösten.

      Hon svarade: ”En biktfader kan anordna botgöring, så du behöver inte oroa dig.”

      Med de orden menade hon att om, Gud förbjude, hon skulle vara otrogen mot mig och sedan bikta detta hos en biktfader, skulle det ingå i botgöringen att upplysa mig om synden och be om min förlåtelse.

      ”Med ett skrivblock är det annorlunda”, sa hon sedan.

      Det kunde jag ju inte gärna säga något emot. Genom mitt skrivblock var jag avskuren från en förpliktande gemenskap. Genom mitt skrivblock ville jag hålla mig utanför vårt gemensamma liv. Jag ville leva ensam och isolerad med mina skymningstankar.

      ”Bara Gud kan läsa min handstil”, sa jag.

      Jag trodde för en sekund att jag med de orden hade avslutat konversationen och vunnit tillbaka mitt biktblock.

      ”Han läser ditt hjärta bättre än du själv”, sa Sofi. ”Varför behöver du skrivblocket?”

      Plötsligt höjde jag rösten: ”Ser du inte att jag behöver det!”

      Det var ett rop i förtvivlan, eller i affekt. Alltså hade hon talat precis tillräckligt.

      Då hon hade gått in i prästgården fick jag svårt att fatta pennan för att skriva ner det jag hade varit med om.

      ”Sofi visade mig alldeles nyss sin sämsta sida”, skrev jag. ”Den där insinuanta sidan. Den där renhetens perversion som ödelägger våra liv tillsammans, fast hon naturligtvis ser det på motsatt sätt, att jag i allt för hög grad vill leva ett 'eget liv' vid sidan om henne, trots att vi är förenade med äkta band. Jag anser dock styvnackat att det ligger på henne att lita på mig, men det är svårt att arbeta upp ett nytt förtroendekapital, det inser jag.”

      Sedan stängde jag blocket.

      Den här händelsen i trädgården ledde hur som helst till att jag inte har skrivit i det här blocket på länge.

      Min hustru avlöste mig. Men gav mig också botgöring.

         Sedan den dagen är skrivandet i det här blocket en synd.

Jeremiah Karlsson

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts