Nya dikter av Carsten Palmer Schale - Tidningen Kulturen

Utopiska geografier
Verktyg
Typografi

Restaurerade dikter av Carsten Palmer Schale

 


 

 

ODE TILL EN BALJA

Gjord av zink, grå som en gogolsk kappa, rund som ditt öga
omsluter den tryggt det dyrbaraste regnvatten utan åthävor.
Fylld med purpurröda körsbär, leende med glimtande glans,
lägger den sordin på hejdlösheten med sin stumma ton.
Som en kluven sfär öppnar den sig mot dagen och natten
beredd att skydda honungsmeloner, salt och pepparrot.
Är den tidvis tom törstar den efter att bli till brädden fylld
om det så bara skulle vara av morgondimma och skugga.

 

KLOCKAN FYRA PÅ NATTEN I BOHUSLÄNS SKÄRGÅRD

Allt är stilla och mörkt.
Drömmen släpper långsamt
taget om tanken.
Dygnet drar sitt djupaste andetag.
Inget flimmer, inget brus,
inga bilar, inga dörrar, inga apparater.
Klockan fyra på natten i Bohusläns skärgård.
Varken dag eller kväll, varken morgon
eller natt är det i denna tidens oas.
En paus, en station, ett semikolon, en fördröjning;
ett gupp i tiden. Det är vad det är.
Klocka fyra på natten i Bohusläns skärgård.
Händavärlden sover.
Inte en enda startnyckel har ännu vridits runt.

 

GÖTBORG

Jag föddes i hamnen i larmet från lyftkranarna. De tunga lyften fick gatorna att skälva och satte min vagga i gungning. Jag växte upp i hamnen i stressen vid lossningarna. Den sorgsna sången från lastbåtarnas visslor utmätte min tid och ekade mellan husen. Jag sprang ikapp med spårvagnarna och loken och fyllde fickorna med överblivna kaffebönor att ha som ord i breven till far. Jag lärde mig utförselns och införselns poesi.
I mitt blod har jag uppbrottets instinkt. I mitt blod är dragningen till den andra stranden och stranden där bortom.

 

 

DU ÅTERUPPSTOD KVART ÖVER ELVA

Du åkte tåg och frågade en medpassagerare vad klockan var. Medpassageraren svarade inte.
Sådant händer.
Hur kände du dig när medpassageraren inte svarade? Du kände dig förvirrad, ställd och bortgjord. Du visste inte vad du skulle ta dig till härnäst. Upprepa frågan? Avlägsna dig? bli
arg?
Det kortaste samtal man kan tänka sig består av en fråga och ett svar.
Uteblir svaret så är det som om något amputerades. Du känner dig dum. Stum. "Dumb".
När din medpassagerare inte svarade på din fråga förstummade han dig. Det var visserligen
medpassageraren som först demonstrerade stumhet, men detta förstummade i sin tur också dig.
Emellertid hände det sig denna dagen, att du blev löst ur din iråkade stumhet. Efter ett ögonblick hörde du nämligen snett bakifrån en röst som sa "Kvart över elva".
En annan medpassagerare svarade alltså i den första medpassagerarens ställe. Du vände
dig om, nickade, log och sa "tack". Det var som om du blivit återinstallerad som fullvärdig
medlem i kupéns samhälle. Eller var det som om du åter tillerkänts dina allra elementäraste
mänskliga rättigheter. Du återuppstod alltså kvart över elva. En kort stund var du död.
Ord är kött.

 

UTKAST TILL EN GRAVSTEN

Föddes skamlöst en vårdag.
Hade välvilliga föräldrar.
Hade några vänner.
Höll alltid ut ända till slutet.
Växlade blickar i förtroende.
Var lugn i naturen och ivrig i kulturen.
Fick del av det som andra upplevt och skapat.
Grubblade över vad som var det rätta.
Tyckte sig till sist få en viss klarhet.
Hävdade nog rätt väl sin egenart.
Strävade efter att dö skuldfri,
men hade alltjämt amorteringarna kvar.
Trolovad med hösten.

 

JAG BEKLAGAR

Jag beklagar att jag inte kan komma på lördag.
Jag måste passa katten.
Jag beklagar att Dina brev tycks mig så
opersonliga. Dom blir så svåra att svara på.
Jag beklagar att mina brev är så opersonliga.
Dom börjar likna mig.
Jag beklagar att jag inte skrivit mer. Jag har så
svårt att få fram ett ord.
Jag beklagar att jag i min iver yppade en
hemlighet. Men jag har fler
hemligheter som jag inte kommer att yppa.
Jag beklagar att jag inte kan ge Dig ett råd.
Jag har inga.
Jag beklagar att helheten föreföll Dig spretig
och opassande. Jag är spretig och opassande.
Jag är glad över att vi finns, eftersom jag är en av oss.
Jag beklagar
däremot att jag inte är jag.
Jag beklagar att jag inte kan komma på lördag. Jag måste passa mig.

 

JAG LOVAR!

Alldeles strax. Jag lovar. Jag skall bara kolla upp vad det var som Marx faktiskt skrev om Feuerbach och ta hand om mig själv och leva mitt liv och samla mina vänner och planera
min 70-årsdag och hålla ett föredrag i Överkalix och söka efter träffar på billiga resor till London och ansa mitt skägg och vara glad över andras framgångar och ta reda på vad jag
skall rösta på i nästa val och sova mindre och sova mer och vara tacksam och målinriktad och debutera som romanförfattare.

Jag skall bara hälsa på grannarna och klappa katten medhårs och hinna med niobussen och packa min väska och snyta mig och borsta tänderna och rädda alla barnen och spara pengar
och äta bättre och dricka mindre och börja motionera regelbundet och ringa till Leif och betala telefonräkningen och läsa ut Karl Vennbergs Halmfackla och diska efter mig och duscha och tvätta och byta kläder och köpa ekologisk mellanmjölk och panta burkarna och ta en sväng och kamma håret och glutta i fönstret och hämta posten och läsa rubrikerna.

Jag skall bara avsluta brevet till Per och ta en kopp kaffe och bena ut situationen i Sudan och Columbia och titta på sportspegeln och lyssna på Verdis rekviem och vattna
blommorna och sortera papper och gratulera Cecilia och lära mig fler grekiska glosor och spanska adverb och skicka mejl och be en bön och titta i inboxen och översätta en dikt från norska och inte tända en cigarett och memorera och erinra mig och titta och slumra en stund och putsa glasögonen.

Jag lovar!

Sen!

 

AUTOGRAF

Till P.N.

Jag är en man med aristokratisk näsböj, normalstora ögon i grått, glesnande hår på huvudet, växande mage, starka ben, rökflammig hy och kavajomsluten torso. Jag tror mig vara generös mot vänner, oklar i orden, ömsint i händerna, trög i gången, rostanfrätt i hjärtat, dragen till himlar och hav, beundrare av idrott, lyssnare i natten, fobisk i telefoner, pratsam i sällskap, förälskad i klippor, sökare på platsen, knuten till Göteborg, otrogen med Bohuslän, förstummad inför dumhet, påflugen i debatter, illa uppfostrad, djärv i grupp, förlägen på min kammare, ångerfull med rätta, ekonomisk analfabet, djurisk bland djuren, lycklig bland moln, begravd i böcker, periodvis drabbad av skräck, outtröttlig när jag vill, mycket slagfärdig efteråt, excentrisk till sättet, frossare av ohejdad vana, forskare bland forskare, sliten av livet, tolkare av miner, larvig, pedantisk, rak i nödfall, verksam in i det sista, intuitiv med kvinnor och nyfiken som en trut.

 

NÄTEN

De glimrande näten
som talade med varandra med färger
som pulserade i alla regnbågens nyanser
fast beslutna att tömma honom på de känslor
de själva inte hade

De avläste honom
men med någon slags smärta
eftersom de inte kunde bestämma hans
skratt

Ändå behärskade de universum
bortsett från den ironi som deras fånge
av och till spottade ur sig
i mätbara mängder saliv

De glimrande näten hade för länge sedan
rationaliserat bort de impulser
som man nu visste
fattades

Universums mäktigaste släkte
kunde inte le
än mindre skratta
i all sin kosmiska överlägsenhet

Det enda de hade var en urtida bok om det sublima
vars etymologi miljoner forskare sysslat med
i en miljard år
inkapslade i en oerhörd matematik

Det var den allra sista decimalen som fattades
den som utgjorde skillnaden

 

ÅLDRANDE

Hur gammal uppfattar sig jorden? Objektivt? Som uråldrig?
Som fyra och en halv miljard år gammal? Eller känner den
sig subjektivt i sin bästa ålder, då det skulle kunna dröja
miljarder år tills solen får den att brinna upp? Eller känner
den tiden blixtsnabbt, känner den sig som en otålig våldsam

kraft, kokar den ihop sig, spränger sönder kontinenter, pressar
bergen i höjden, skjuter lager ovanpå varandra, får hav att
svämma över land; är vår gång på säker mark i själva verket
steg på en gungande mark, som när som helst kan öppna sig och
sluka oss?

Och hur är det med mänsklighetens tid? Vi har så objektivt
som möjligt mätt och indelat den i forntid, medeltid, nutid och
den nyaste tiden, i väntan på en ännu nyare, ja det finns ännu
prydligare indelningar, som via ett östligt arv följer grekernas
tidsålder, som sedan Caesar och Kristus anslöt sig till,

följt av trons tidsålder, glatt ringer renässansen in
reformationens tidsålder, och sedan kommer den tidsålder
då förnuftet höjer sin röst och fortsätter med det, den höjer
rösten den dag som idag är, det bara breder ut sig.

Världshistorien förespeglar mänskligheten en oändlig tid, kanske är
den bara en kort episod objektivt sett, inte ens det, bara något som
sker på en jordsekund, som det knappast går att kosmiskt fixera och
som bara efterlämnar en svårtydbar rispa.

 

 

.SKITSAMMA!

Det fick vara nog. Jag skiter i alltihop, tänkte jag. Och flöt ut i en frisk och frejdig principlöshet. Tiden återerövrad. Skitsamma! Äntligen fri. Härliga dagar utan styrsel. Gjorde vad som föll mig in. Eller ingenting alls. Då såg jag problemet mitt i dess gulvita öga. Min principlöshet hade fångat mig helt; den hade blivit principiell. En principiell principlöshet är lika dogmatiskt styrande som alla andra principer. Jag var fångad i mitt naturlagsliknande lättsinne. Inkonsekvensen hade formats till järnhård konsekvens. Hållningslösheten till dygd. Lynnigheten till sten. Det var då jag beslöt att spela slumpen ett spratt. Under tre timmar varje dag gick jag systematiskt och metodiskt igenom alla artiklar i mina lexikon som handlade om kända, medeltida personer vars förnamn började på a eller o. Jag svävade på moln. Successivt tog jag makten över alt större delar av dygnet. Som en fakir övergick jag till att läsa om alla medeltida personer med förnamn. Till slut hade jag total kontroll över varje vaken minut. Varje ojämn timma gick jag de fjorton stegen till mitt vardagsrums bortersta fönster och tittade först upp och sedan ner, sedan åt vänster och sedan åt höger, varefter jag slutligen tittade stint på en mycket precis fläck på den rostiga skylten framför färjan. Innan jag tände mina cigaretter den femtonde minuten över varje jämn timma snurrade jag askfatet sju gånger medsols och sju gånger motsols. Då plötsligt kände jag liksom en bubbla i mitt inre. En såpbubbla som växte sig allt större. Jag hade fått nog, faktiskt. Skitsamma, tänkte jag. Skitsamma. Och vred reglaget på tvättmaskinen till "C" tre minuter innan ekot kvart i sex. Skitsamma.

 

FRÅGEFORMULÄR TILL HUGADE JOURNALISTSTUDENTER

Tror du på Kungen?

Hur mycket bör en hela Explorer kosta för att vi inte ska supa ihjäl oss på importerat lådvin utan på helsvensk vodka? Hur dyrt blir det med billig sprit?

Varför talas det så mycket om dalt numera? Hur hårda är hårda tag? Hur många hederliga svenskar finns det? Finns det verkligen svängdörrar på Tidaholm och Kumla? Varför är våra fängelser så fulla? Finns det någon orsak som vi inte får höra om i media?

Hur hög måste en mur vara för att stoppa en generaldirektör? Högre än för en vanlig direktör?

Hur kunde hen missa straffen? Hur hinner Peter Althin? Är Linda Skugge längre än Jan Guillou? Vem är Per Gessle? Är Knutby en kommun?

Varför är silikonbröst mer lockande än peruker? Hur många sudaneser går det på en svensk turist på Bali? Vad betyder "aldrig mer"?

Är inte mobilen en större plåga än tiggeriet i våra städer? Vad är farligast för folkhälsan, Aktuellt eller Bolibompa?

Varför är det de kloka och begåvade som räds att inte räcka till? Vad tycker Zlatan om växthuseffekten? Hur bra är 11 meter och 30 centimeter? Hur mänsklig är den mänskliga faktorn?

Blir sommaren längre om den privatiseras? Vad hade Voltaire som inte Gunde Svan har? Bor alla pikareskpoeter i Hallsberg? Stavas språk med bindestreck?

 

MAKULERAD BIOGRAFI

Född samma år som det var ovanligt många som inte fick Nobelpriset i
litteratur.
(Churchill)
Slutade tävla i kulstötning när jag mötte en landslagsman på Ullevi.
(6 meter efter)
Brände min vita mössa på en utegrill i en rikemansträdgård dränkt i
champagne.
(Skenradikalt)
Gäspade mig igenom grundkurserna på universitetet i Göteborg.
(Övermodig)
Gifte mig inför Gud tolv år innan jag gifte om mig inför samma Gud.
(Hycklande)
Levde länge med LO-bok efter en trött höst på Volvo Torslandas
personbilsfabrik.
("Proletärt")
Började dricka rikligt med Luberon och Parador på olika visfestivaler och
annorstädes.
(Blev alkoholforskare)
Reste runt i världen för andras pengar, och undrade varför inte andra gjorde
detsamma.
(Pengarna regnade ner i form av stipendier!)
Är urgöteborgare.
(Bor tio mil därifrån)
Älskar människor och deras relationer; särskilt de såriga.
(Lever på att skriva om dem)
Jag är den som inte söker mitt. Jag söker det som andra har.
(Din framtid kommer att bli min historia)
Jag heter Bengt efter min morbror, och Göran efter min gudfar. Jag heter
Carsten efter min pappa och Palmer efter Pia.
(Hur skall jag ha det?)
Annars är allt okej.
(Ren lögn)
Vem är det som skriver detta? Inte är det jag. Det är du som sitter där i
kvällsfönstret.

 

VILL NOG

Det kan hända att vårt liv är gott nog matskedsvis
fingervarmt och bara en aning sötat det kan hända att
vårt liv är vackert nog som ögonkast händelsevis och med
en gnutta koncentrerad tillit
Det kan hända att vårt liv vinner på bristande
storslagenhet och mindre tilltagna löften
Det kan rentav hända att vårt liv bäst kommer oss till
godo om vi istället satsar på tisdagskvällen

 

MOA MARTINSSONS KVINNOR

Ingenting är så frestande som det man borde låta bli.
Att dansa naken ute på gatan mitt i regnet eller
att bli obscen i kultiverade sällskap.
Ingenting är så frestande som det man inte får göra.
Att dyka i okänt vatten eller
att ägna sig åt obskyra äventyr.
Ingenting är så frestande som det man inte kan göra.
Att tolka orden annorlunda eller
att yttra sig på fel ställe.
Men ingenting undgår vi som vi inte kan låta bli.

 

 

RAPBEAT

Jag finner mig själv stirra
på min plats, på min bänk
som jag i så många år
trott mig sitta på
den bänk, den plats
som i detta ögonblick
försvann
men som någon gång ändå
måste finnas
stilla
en plats, en plats, en plats
i det fasta, flyende mörkret

Vid det svarta vattnet
nära den alggröna kajen
där bilder i bilder
och kön
och kroppar
från någonstans annars
lyfts fram
och åter

I smaken av grön tångskog
och, och, och
den rullande ångesten
som driver som vrakgods mot stranden

Det viskas mellan luft, och land och hav
Språket lyser
och skimrar över oss och dig
välsignelserna

Och ett fiskstim fångas in
i nätet
som ett fågelstreck fångas in
som tomtebloss som sprakar
innan döden

Språket, språket, språket
tystnar aldrig
Vilken är hemligheten bakom detta
Varför talar du alltid Gud
så att vi inte får förstå
Jag är ju ändå en kropp
som språket

Sju färger i en regnbåge
flyger över himlen som årets första rådjur
springer över marken och tvärs

Ett hus skall jag bygga
ett hus av snö och ord
när fåglarnas vingar sluter sig
färgerna
bakom, bakom, bakom tinningarna
målar änglar

Över himlen sätter livet segel
Jag är för dig, min älskade, vad du är för mig
Ett språk, drömmer jag om, som flyter samman
utan att ställa frågor om varifrån eller varthän

Vi skall bli och förbli ett hemligt språk
inspärrade i en möjlig kommunikation
virvlande
med stigman
och hål och blödande mening

All kärlek är nålvass, vass
nog att tränga igenom inte bara huden
utan även själen
Livet är ett undantagstillstånd
som allt återuppstår

 

 

MOTION TILL EN PARTKONGRESS

Vår frihet och neutralitet har försvunnit.
De steg på tåget som det var så bråttom med.
Tillsammans med demokratin och solidariteten.
Teatern var verklig; det verkliga var teater.
Jag anhåller om nya utredningar.
Hoppet har begravts.
Det begravdes i en författningstext.
Tillsammans med så mycket annat.
Tolkningsprivilegierna har återinfört ståndsriksdagen.
Jag anhåller om nya utredningar.
Rättvisan har fått tungan avskuren och blivit stum.
Rättvisan är för gammal.
Rättvisan är utan bostad.
Bostadslös får man inte tala.
Jag anhåller om nya utredningar.
Till och med frågorna har förbjudits.
Till och med människors viskningar.
Ropen har tagit över. Och aktiekurserna.
Utan aktier är man belagd med tystnadsplikt.
Jag anhåller om nya utredningar.
Ändå har vi samlats här. Som demokratins rekvisita och bjäfs.
Hundratals ombud för att leta efter papper och pennor att motionera med.

 

SMÅ TING

Små ting är ofta som styvbarn man vill adoptera.
Små ting lever i hörnen och ute på kanterna och
hukar förläget i sina skrymslen.
Många små ting är uppbyggda som tafatta ansatser.
Som det gamla saltkaret
som drömmer om Eiffeltornet i Paris
där det köptes som litet.

 

 

UNDER SÄNGEN RUVAR HIMLEN

Under sängen ligger en förlagd penna
och väntar på att bli hittad
hittar vi den kan vi skatta oss lyckliga
i den finns en hemlig skrift
Ute på gården skottar en försummad granne
och väntar på att bli tilltalad
talar vi till honom kan vi skatta oss lyckliga
i honom finns våra önskningar
En hund går förbi i snöröken
och väntar på att bli klappad
klappar vi den kan vi skatta oss lyckliga
ur hans nos strömmar Guds andedräkt
Varubilen stannar framför ICA
i den ryms ett helt liv
tar vi i det kan vi skatta oss lyckliga
chauffören är vår nästa

Carsten Palmer Schale

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen