Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén - Tidningen Kulturen

Nina Ahlzén

Utopiska geografier
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk Poet 2010. 
Hennes första roman,Träsk,  (Toth Förlag), gavs ut i maj 2015 och hon arbetar just nu på en ny roman som går under arbetsnamnet Rumänska hundar.

 


Jag har varit här så länge att att jag går efter hunden som en hund. Det finns ingen anledning att tro annat. Jag böjer mig ner om mornarna och dricker vatten ur skålen. Mitt ännu sömniga hår lägger sig i vattnet och klistrar mitt svullna ansikte sedan. Du ringer och är upprörd. Jag hör dina käkar mala. Den gamla sladdtelefonen räcker lång ut i hallen. Jag virar mig tills jag knappt kan andas. Du har fradga bubblande ur mungiporna, skriker ur den frånlagda luren på golvet.

Det är svart. Inte mörkt och avstånden växer så sakta och jag vet inte till eller från vad. Har för länge sedan passerat gränser. Vilka gränser. Åker till människotorg. Preparerar mig noggrant med avdomningstabletter. Nej. Jag tycker inte om alla barn. Jag betalar gärna lite extra för att slippa se och höra sådant. Mina föräldrar är båda döda utom en. Varför hänger jag mig inte. Tanken på steget från stolen och kroppens fasansfulla autonomi. Blundar i en övergiven kohage. Håller ut handflatan och drar längs taggtråden. Snart är tiden slut. Vilken tid. Jag tänker på den gamle mannen jag vårdade.

Han hade en kväll krupit in i badrummet och försökt slå sönder sitt huvud mot kaklet. Han hittades medvetslös morgonen därpå, nedbajsad och blodig. Det är det som väntar oss alla. Jag ser djurflockar röra sig oändligt långsamt över gatorna. Stora sjok av aska har börjat falla. Köttet jag äter lämnar smak av slakthus i munnen. En enögd schäferhund står bunden utanför Ica. Den har slutat skälla. Jag har tänkt ringa och höra om vi ska ses och tala om det som hände. Det händer att jag står naken i köket vissa nätter. Låter ficklampan signalera. Jag var ett oplanerat barn. Ett misstag.

Det är så det är. Någon dör på radion. Den dödes röst hörs starkare än någonsin, hans röst skjuts och bärs fram till oss som en gåva. Så skär hösten sönder sommarens armar, faller handlös med sina döda hundar i gruset. Jag öppnar fönstret du glömde stänga. Vad sa du aldrig. Var är jag nu. Kanske inte född, kanske är jag innanför mig själv. Hon står så långt ifrån mig. Jag vet att hon röker. Hallen är full av flyttkartonger. Jag försöker fråga om hon ska flytta, men hon kommer inte ihåg. Är det höst. Jag minns när hon föll. Förbipasserandes förfärade miner. Var det en kant på asfalten precis vid övergångsstället? Jag minns inte. Jag vet att hon skrek. Eller om det var jag. Mamma, skrek hon.

Vi hade varit på café. Hon hade blivit upprörd och hastigt lämnat bordet. Ibland känns det som jag aldrig riktigt har levt. Ett regn faller, sen är det över. En gammal kropp, liksom förkrympt, i en sjuksäng. På ett hospice står ett furubord med en halv mazarin. Ett brunt päron. Runt en vänsterarm hänger larm. Den stora porten nalkas. Livet är så likt döden, man förstår ingenting av det. Jag kanske knuffade henne? Hon går så långsamt nu för tiden.

Som om hon bromsar inför sin egen död. Jag tog taxi hem. Jag var ett blått barn, man tog hastigt bort mig ur rummet. Ett rum inuti ett rum, igenbommat eller aldrig öppnat. Jag går runt min axel. Det är vidrigt. Att få sitt barn lagt mot brösten. Fontanellens pulserande fjunhinna. Hon ringer aldrig och säger förlåt. Nu är sekunden snart gången. Vi finns inte. Jag sover för mycket. Vi ses snart. Du är rädd för narkosen. Blodet ur öronen. Det sövda rummet. Att vakna upp. Hon begraver mig i skam. Ingenting du säger är sant. Ska vi gå nu. Så lång denna tid är, hinner jag tänka. Du lossar på strypgreppet.

Är du min far nu? Det finns ingen tröst. Vi rör oss över gatan när du faller. Natten är som dagen, bara ljusare. Det är som att det snöar genom våra kroppar. En kvinna som vill tala med dig. Tyvärr. Död, avliden, passerad. Ja. Det gick mycket fort. Rentav lätt. Vi skrattar inte. Du var glad som barn. Alltid välvilligt inställd. Jag tyckte mycket om dig då. Lättsamhet och tystnad oavsett vad vi ställdes inför. Så tycker vi det alltid borde vara. Du skall skicka foton till mig säger du. Du har gått igenom och hittat ett flertal där jag ser glad ut. Det regnar så hårt att koppartaken resignerar, öppnar sina munnar för kulsprutorna.

Jag har varit här så länge att att jag går efter hunden som en hund. Det finns ingen anledning att tro annat. Jag böjer mig ner om mornarna och dricker vatten ur skålen. Mitt ännu sömniga hår lägger sig i vattnet och klistrar mitt svullna ansikte sedan. Du ringer och är upprörd. Jag hör dina käkar mala. Den gamla sladdtelefonen räcker lång ut i hallen. Jag virar mig tills jag knappt kan andas. Du har fradga bubblande ur mungiporna, skriker ur den frånlagda luren på golvet.

Det ligger döda flugor under mattan och jag drar sakta av vingarna på en liten svart kropp. Sladden sträcker sitt yttersta över min mage. Din röst är liten och hasar långsamt bort. Kanske är du också död. Det är det oväsentliga som måste avklaras först, det tröttsamma. Ibland står jag vid dörren och undrar om jag är på väg ut eller om jag nyss kom hem..  

Nina Ahlzén

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen