Kritik om tidskrifter - Tidningen Kulturen
×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Tidskrifter

Aktuellt om textil och fiberkonst

trådburetTrådburet, Konstperspektiv nr 4 2014

Årets fjärde och sista nummer av Konstperspektiv följer temat textil och fiberkonst.

För 30e året i rad anordnar Renate Maak (tidigare tillsammans med sin nu avlidne make) en fiberkonst/ textilkonstutställning i Graz. På de årligen återkommande symposierna (ITS), möts kända textilkonstnärer över hela världen. De Nordiska länderna har alltid varit sparsamt representerade, och uppmärksamheten runt ITS har kanske inte direkt tagit över svensk kulturmedia, så det är på tiden att Konstperspektiv tar upp det.

De tar i novembernumret även upp Fiber Futures, en internationellt vandrande utställning som premiärvisades i Japan 2011 och nu visas på Textilmuseeti Borås (fram till den 5 april). Det är Japanerna som är ledande inom fiberkonstens vidareutveckling idag, och de står för den största förnyelsen av mediets äldre traditioner. Det finns många vägar till utveckling, och i den här sortens konst är det just nu experimentlustan som styr, den och en kärlek till materialet.

Vidare tar konstvetaren, skribenten och föreläsaren Inger Gustafsson Seife upp mer djupgående aspekter av textilkonsten då hon ställer frågan: Vad är textil?

Läs mer...

Den läckande kroppen – inte bara en kvinnlig angelägenhet

Hjärnstorm 120-121Hjärnstorm nr 120-121, Mens
Gästredaktör Macarena Dusant

Uppvuxen i en kultur där allt (i stort sett) jag lärt mig kommer ur en manlig blick. Strindberg, Hesse, Rushdie, och Jocke Berg icke att förglömma, bevisen är många på att jag under uppbyggnaden av mitt kulturella, och i viss mån faktiskt själsliga, kapital skett via männens hjärnor och känsloliv, inte bara via kanon utan även- det måste erkännas- mina egna litterära preferenser.

Det är nästan lite kusligt att tänka på att jag upplevt fler skildringar, tusen gånger fler, av den olyckliga kärleken till kvinnan som begrepp (detta odödliga tema i den manliga litteraturen) än av just detta som Tina Carlsson förmedlar: kvinnans kropp upplevd inifrån.

Var tjugoåttonde dag. Svällande slemhinnor. Fyra dagars blödning. En dag uppehåll. Två dagars ytterligare blödning. Svarthet. Nej, hon sörjde inga ofödda barn. Barnen är redan födda. Hon sörjer att världen är så skitig. Hon sörjer och tvivlar på sin egen kompetens att vara människa. Avvaktar. ”

I somras år fick skribenten Macarena Dusant plötsligt nog, lyfte på luren och ringde upp Hjärnstorm. Varför gjorde de inte ett nummer om mens? Och jo det var ju en bra idé tyckte Hjärnstorm och Macarena blev gästredaktör för nummer 120-121, MENS. Man kan tycka att det är ett lite hypat ämne just nu, men då är det förmodligen det av en anledning. Och Macarena Dusant har i sitt val av skribenter skapat en bred bild av frågan, från den personliga upplevelsen till det större samhällsperspektivet, från en existentialistisk till en rent andlig aspekt. Komplexiteten är slående.

Läs mer...

Frisk energi och högerradikalism

tyr 4Buckley, Joshua & Moynihan, Michael (Red)
TYR Vol 4
Ultra Publishing

Ett grundläggande problem för intellektuella reaktionärer är att deras motstånd mot utvecklingen lätt reduceras till reaktivt gnäll. Besök på sidor som Avpixlat, Fria Tider och Flashback kan tjänstgöra som varnande exempel. Detta ligger förstås i begreppets natur: där radikalen vill framåt och agerar, vill reaktionären bakåt och tvingas reagera. Därmed hamnar reaktionären lätt i en position där denne hela tiden tvingas försvara det samhälle denne nyss var emot: liberala principer gentemot kulturradikal relativism, hädelsen gentemot kränkta muslimer, välfärdssamhället gentemot nyliberala privatiseringar och så vidare.

Detta gör att det reaktionära lätt blir en magsur hållning snarare än en sammanhållen ideologi med konsekventa mål att sträva efter, och innehållet blir därefter: visst kan den ständiga klagan på allt och alla vara upphov till en och annan syrlig lustighet, men intellektuellt blir det hela lätt sterilt – ett reaktivt gnäll, som sagt, med ”tillbaka” som ett inte särskilt upphetsande mål, som därtill sällan är genomförbart. Tidens pil leder som bekant framåt.

På ett område är dock den reaktionära hållningen, i sin allra vidaste bemärkelse, en oundgänglig tillgång för en kultur stadd i ständig utveckling: den historiska tillbakablicken. Förstå mig rätt: naturligtvis kan en god historiker gärna vara socialist eller liberal. Men någonstans bland sina dagspolitiska fördomar bör denne ändå bibehålla det i grund och botten reaktionära intresset och respekten för det förgångna.

Läs mer...

Det är ingen idé att hänga läpp

Gunnar Lundkvist, Hjärnstorm nr.119Själens Träskmarker #119, Kulturtidskriften Hjärnstorm
Medverkande: Maria Larsson, Bo Bjelvehammar, Margareta Klingberg, Monica Melin, Louise Hultén, Anna Qvist, Staffan Kling, Edvard Derkert, Björn Larsson, Gunnar Lundkvist, Åke Holmqvist, Kathrin Diestel, Ett rum med utsikt, Bengt Jahnsson-Wennberg

Hjärnstorm, kulturtidskriften där ord och bild faktiskt blandas, har i sitt senaste nummer #119, siktat in sig på temat Träskmarker. Själens sådana alltså, i ett par kortare inlägg och essäer grottar författare och konstnärer ned sig lite i mörker och misär. Det är riktigt upplyftande.

Det är en spretig blandning texter och bilder, och vissa tar sig an begreppet på ett sätt som känns nödvändigt. För någon eller några i alla fall, som ett riktigt konstverk: smalt men fokuserat på en viss, kanske lite extra skör, målgrupp.

Edvard Derkert citerar i sin essä Att övervintra i dy Michel Tournier: ”Varje människa behöver sina likar för att uppskatta yttervärlden i sin helhet”. Och ger oss en rad exempel på varför det är av värde att vältra sig i smuts. ”För att spela blues måste man ha smuts i själen, sa en full jazzviolinist till mig på väg till toaletten som han dessvärre spydde ner innan jag själv hann dit” säger Derkert, hur mycket igenkänning krävs det för att till fullo uppskatta en sådan mening? Galghumor är en slags passiv aggression, lite kantigt och repellerande sådär, och i Derkerts text cirkulerar snarare en värme. En öppenhet och kärlek inför människans fel och brister.

Dekadent är ensamt, tillslut, och som en varg som ylar mot månen vänder sig Derkerts text till de som förstår vad det innebär att bada i gyttja. Det händer att det är det enda som finns kvar att ty sig till.

Lika generöst blir det i Bo Bjelvehammars poetiska text Liv, jag förstår inte. Bjelvehammar levererar ord som håller stormarna i schack, ger oss något att hålla fast vid just genom att vara vackra. Är estetik det enda som tillslut kan hjälpa oss strandsatta? Med ord som

Läs mer...

Kaos råder #

Mytens ljus Tidskriften Subaltern, nr 3-4 2013, Mytens ljus
Medverkade skribenter: Mårten Björk, Carl Boutard, Rolf Jonsson, Karl Kerényi, Ann-Marie Ljungberg, Beatrice Marovich, Karl Johan Nilsson, Camille Paglia, Jayne Svenungsson, Johan Tralau, Erich Unger
h:ström, text och kultur

I Platons berättelse om världens skapelse, Timaios, figurerar Demiurgen som den som bringar ordning i oordningen. Det är typiskt för antiken och det västerländska tänkandet att rangordnade motsättningar såsom man-kvinna, kultur-natur och ordning-kaos bestämmer tillvaron. Här hemma – omkring 2500 år senare – är semestern slut och ur kaos ska ordning åter bringas. Polerna är alltjämt beroende av varandra. Att vår tid producerar sina egna myter har Subaltern nr 3-4 2013 alldeles rätt i. Liksom att vi också förhåller oss till de forna. ”Apollon och Dionysos må vara mytologiska gestalter – likväl är apolloniska och dionysiska principer tillämpbara inom såväl samlivet som samhällsbyggandet” skriver redaktionen i baksidestexten.

Numrets tema är Mytens ljus och det handlar om mytens mångfacetterade roll. Med vår tids mått på vad som är verklighet kan myten verka mycket avlägsen. Alltfler romanläsare gör en entydig distinktion mellan myt och verklighet, i alla fall om man ska tro författaren Olga Tokarzcuk. I sin senaste bok Björnens ögonblick beskriver hon hur tröttsamt det är att ständigt få frågan: hur mycket i din bok har hänt i verkligheten? I filosofen Erich Ungers essä ”Myt och verklighet” som är en av de första texterna i detta nummer av Subaltern synas spörsmålet under lupp. Här har Tokarzcuk någon att hålla i handen. Unger skriver:

Läs mer...

 Vi är intoleranta mot de intoleranta

Tidskriften Plir - en protest mot främlingsfientlighetTidskriften Plir/Terävä, salainen kaste, nr 1
Ansvariga utgivare/redaktörer: Malin Kivelä och Stella Parland
Layout: Ida-Maria Wikström

På kaféet där jag satt mig för att läsa är man vänlig att låna mig en kniv. Jag talar försiktigt om vad jag ska ha den till: första numret av Tidskriften Plir är osprättat. En särskild känsla infinner sig när man för en kniv mellan papperna i en skrift och sidorna faller isär. Man känner sig unik – jag är den första att tränga in här – och samtidigt vankelmodig inför det brutala i uppsprättandet. Jag vet inte om det ligger en idé till grund för detta, eller om sidorna sitter ihop av en anledning som bara är praktisk. Hur som helst försätts jag i en omedelbar medvetenhet om det dubbeltydiga i min handling. Att sprätta papperets veck är att spränga gränser, men också att dela upp sidorna i ensamheter. Och på något vis tycks mig det hela korrespondera med temat för den nystartade svenskfinska tidskriften: främlingsfientlighet.

Läs mer...

Ett dussin klassiker lästa med Argusögon

en finlandssvensk samhälls- och kulturtidskrift med anor från början av 1900-taletkulturtidskriften Nya Argus nr. 8 2014

Cervantes roman om Quijote, riddaren av den sorgliga skepnaden, är på nästan tusen sidor i Jens Nordenhöks försvenskning. I barnbiblioteket Saga där jag först läste den är den på hundrafemtio, och i serietidningen Illustrerade Klassiker som var en snabb genväg att på nolltid ta reda på vad världslitteraturens storverk handlar om var den visst på knappa femtio tecknade sidor. Men den kan kortas ännu mer, till 140 tecken inklusive mellanslag, så här:

”En knäppis drar ut på vift med sin bonnkompis; inga ligg; en massa stryk; de rumsterar rejält och då killen klarnar dör han… men lever än.”

Det är karikatyrtecknaren Forges kortversion av detta väldiga epos, i den spanska tidningen El Pais, med en rolig teckning på en glasögonförsedd Miguel de Cervantes twittrande vid datorn. Det senaste numret av den finlandssvenska kulturtidskriften Nya Argus (nr. 8) har den teckningen på framsidan, och annat spanskt på baksidan: Federico Garcia Lorcas Liten wienervals, i Agneta Aras tolkning. Däremellan ryms i detta innehållsrika tidskriftsnummer vars tema är Favoriter ur världslitteraturen essäer om ett drygt dussin klassiker, också om Don Quijote, nyläst av Macu de la Cruz, journalist och universitetslärare i Madrid. Man inleder med att citera Inge Jonssons tänkvärda definition på vad en klassiker är:

”Alla verk, oavsett genre, som äger sådan mognad och livskraft att de kunnat motstå glömskans och nyhetsbegärets samlade attacker och har utsikten att göra så även i framtiden.”

Läs mer...

Tankar om en  stratifierad tidskrift

 688 sidorRedaktörer Jonas (J) Magnusson och Cecilia Grönberg samt drygt 60 skribenter
OEI # 63-64 2014: Strata, geologisk tid, jordkonst/land art i Sverige
Förlag: Tidskriften OEI

 

Ludwig Wittgenstein hävdar att grammatiken säger vilket slags föremål någonting är. Jag är beredd att tro honom. Trängtande inför möjligheten till förståelse inför tillvaron betraktar jag gärna världen som mätbar. Mätinstrument som grammatik, siffror och Tid får till uppgift att maka föremålen och människorna närmre varandra.

Senaste numret av tidskriften OEI omprövar den uppfattningen. Numret har temana Strata, geologisk tid, jordkonst/land art i Sverige. Det hela, vad det nu ska kallas – utställning, pärmverk, skiktsamling? – upptar 688 sidor och omsluts av brun kartong på vilket ett diagram över de västgötska platåbergens lagerföljd är tryckt. I det lösa bladet som kommer med utgåvan skriver redaktörerna Jonas (J) Magnusson och Cecilia Grönberg att numretkan fungera som en övning i att ”läsa lager”. Den tanken tycker jag om. Tänker: om det att läsa lager är att vägra mätningar, då vill jag vara med. Vill pröva att läsa grävande eller bedjande mot skyarna och inte utsträckt eller utifrån förenklade motsatsförhållanden; dikotomier. Inslaget som behandlar jordkonstnären och koreografen Margaretha Åsberg är lätt att förstå så. Under sjuttiotalet undersökte hennes koreografier gränser på det sätt som dans kanske gör mest förtjänstfullt. Var går gränsen mellan rörelse och språk, kropp och medvetande? Eller som konstnären Gunilla Wihlborg frågade sig: är konst konst och natur natur?

Den sista frågan uppfattar jag som illustrativ för vad Land art, eller jordkonst som det heter på svenska, vill reflektera eller meddela. Land art är en 1960-talsföreteelse från USA som kanske – jag är lekman här – kan liknas vid en rörelse som gör upp med kommersialiserad gallerikonst och använder naturen. Jord, grönt, grus, grått, gräv, hål och fyllnader i offentligheter, utanför de etablerade rummen, men samtidigt innanför. Ett känt verk är Robert Smithsons ”Spiral Jetty”, en spiral gjord av sten och lera i Stora saltsjön i Utah.

Läs mer...

Bonnier är på jakt

Svenska Grantas lek med genregränser är dess styrka
Granta/Arena för ny litteratur Nummer 3 2014: Tema jakt
Bonniers

Tänk om det fanns fler som Sigrid Rausing. Stenrika människor med genuint intresse för kultur. Som vill göra skillnad med sina pengar. Ja, jag ska inte romantisera för mycket, men jag är ändå glad att Granta finns. Tidskriften är en oas i en annars slimmad och likriktad tidningsvärld. Tidskriften (mer lik en bok än en tidning) som grundades av studenter vid Cambridge i slutet av 1800-talet innehåller texter med genomgående bra kvalitet. Genremässigt blandas journalistiska texter och essäer med skönlitteratur, vilket ger fin dynamik och rytm. Det är roligt med spretighet och redaktörer som vågar ta ut svängarna.

Nummer 3 2014 har tema jakt, vilket fick en närstående att skeptiskt fråga varför jag läser om ett sådant ämne (jag är knappast typen som vill inreda mitt hem med avhuggna älghuvuden). Men sanningen är att den som vill ha jaktromantik i Jan Guillous och Zlatans anda bör leta någon annanstans. Den brittiska författaren Mark Haddon gestaltar i sin otroligt nerviga och starka novell Pistolen frågeställningar som jag förmodar att många jägare tränger undan. Novellen handlar om två pojkar som kommer över en storebrors pistol och vådaskjuter ett rådjur. Daniel, den mer känsliga av de två pojkarna, tittar på rådjuret och tycker att ”det ser ut som någon som har förvandlats till ett rådjur i en saga. Ropar på hjälp men inga ord kommer.

Man ser hur det försvagas, hur det dras ner i det kalla svarta vattnet som finns precis under alltings yta. Den desperata hungern efter mer tid, mer ljus. Varje gång Daniel i framtiden hör frasen kämpa för sitt liv är det den här bilden som kommer tillbaka till honom.”

Läs mer...

Spirous extraordinära äventyr

Bilder från den första sidan 

Émile Bravo
Spirou- Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man
Översättning: Per A.J. Andersson 
Cobolt

När serietecknaren Rob-Vel (1909-91) skapade Spirou för den belgiska serietidningen Le Journal de Spirou 1938, kunde han inte ana att det även år 2014 skulle ges ut nya album med seriefiguren.

Nu när Spirou i originalutgivning ligger på album nummer 52 (2013) i Sverige plus ett antal andra album, är han trots allt efter Tintin en av Belgiens mest kända seriefigurer.

Ett Spiroualbum i historisk miljö kan det vara något? Albumet utspelas strax före andra världskrigets utbrott då vi får knyta bekantskapen med en ung piccoloklädd Spirou som arbetar i hotellet Moustic. Förutom sina vanliga mer mundana problem med en elak kollega och en tonårsförälskelse med en exotiska flicka från Polen som arbetar på samma hotell, så har det världspolitiska läget gjort hotellet till en knutpunkt för hemliga förhandlingar mellan bland annat Tyskland och Polen.

Ländernas olika delegationer förhandlar med tysken von Glaubitz om det nya Europa, något som ger Spirou och hans mer eller mindre tama ekorre Spip en chans att påverka historiens gång.

Läs mer...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen