Agora - filosofiska essäer - Tidningen Kulturen
×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Agora - filosofiska essäer

Innledning

Banksy ShopHva menes med ‘sosialt liv’? ‘Sosialt liv’ betyr ikke ‘opphopning av et stort antall mennesker på et vel avgrensede område’ eller ‘at på en varm sommerdag kan det være så mange mennesker på badestrendene at en knapt nok finner seg en plass der en slå seg ned’. At det er menneskelig liv det en ser, er det ingen tvil om, for vi merker oss at i sjøen bader både barn, ungdom, voksne og eldre mennesker. Spørsmålet er om livet som folder seg ut også er et sosialt liv. La meg forklare. Mennesker utfører handlinger. Det finnes mange handlingstyper. I dagligtalen er det gjerne slik ‘at å handle’ står for ‘å shoppe’, det vil si at betydningen er at en gjør butikk innkjøp. Imidlertid, med ‘handle’ eller ‘handling’, mener jeg at det er med referanse til slike akter som defineres gjennom at de har et mål, som er poenget med det en gjør. For den som skriver, er det om å få ferdigskrevet artikkelen, essayet, boken, den filosofiske avhandlingen eller den vitenskapelig rapporten, for eksempel. Således mener vi at for handlinger gjelder det at de har mål, og at det bare er mennesker som er i stand til å utføre handlinger, for vi har bevissthet og selvbevissthet, vi har språk og vi rår over begrep. Hovedregelen er at vi mennesker vet hva vi vil med det vi gjør: I skarp motsetning til oppfattelsen mellom ‘helhet og del’, som kommer til uttrykk i denne artikkelen, så mener jeg ‘at helheten er mer og annet enn summen av de deler denne helhet måtte bestå av’.

Läs mer...

Innledning

Bansky. Bioliv i NeapelFor en tid tilbake fikk jeg utgitt disse to artiklene i Tidningen Kulturen: Biografisk liv, respektivt, Å leve i historien. Begge artiklene handler om å ha et historisk – biografisk liv å leve. På den annen side, det betyr ikke at det ikke er mer å ta fatt på med henblikk på å forstå hva som menes med ‘historisk – biografisk liv’. Begrepet avhenger av følgende forhold. 1. Inngangsporten til singulære menneskeliv går via fortelling. 2. Å lære ett menneske å kjenne, er å lære dets historie å kjenne. 3. Å ha et liv å føre, er å ha en historie å fortelle. 4. I alminnelighet er det slik at vi mennesker identifiserer oss med historiene vi forteller og gjenforteller om oss selv, og det en identifiserer seg med, det er en. 5. Siden livet er diskordant, representerer punkt 1) til punkt 4) et filosofisk problem; etter at jeg mer presist har snakket om hva konsepsjonen om å ha et historisk – biografisk liv går ut på, kommer jeg til å ta tak i det filosofiske problemet. På forhånd vil jeg uttrykke dette på den måten at å se på livet sitt som en størrelse som strømmer ut fra fortiden, over nåtiden og innover i framtiden, kan vise seg å utøve vold overfor seg selv og sitt eget liv. Dermed er begrepet toleranse ikke bare med referanse til andre mennesker; det viser også til vårt eget liv.

Läs mer...

Innledning

Illustration av Elsa ViolaI artikkelen min skriver jeg om følgende ting. I dag veier det biologiske livet mye. Det betyr at lykkelige liv måles på inntaket av næringsrik mat, så som kjøtt, ost, melk og fisk; ulykkelige liv er fattige på inntak av kjøtt, ost, melk og fisk. Matstrevet har for lengst blitt satt over sammenhengende tenkning. Det har ikke alltid vært slik at målestokken for lykkelige liv er konsumet. Vi mennesker spiser for å stille sulten og vi drikker for å slukke tørsten. Vi foretrekker også at maten vi spiser er næringsrik og at vannet vi drikker er rent. Konsumet står i overlevelsens tjeneste, skjønt det er konsumenten som bidrar til økonomisk vekst og globalisering. Livet er om mer og annet enn det å shoppe, eller at en koser seg ved å vandre fra butikk til butikk, intetanende om alle de destruktive krefter som finnes, at vilje står mot vilje, der det alminnelige er at den ene vilje vinner fram; mens det andre gir etter. Med andre ord, det finnes aggressive mennesker i verden, det vil si mennesker med brutal og usivilisert atferd, mennesker som er uten moralske motforestillinger, som ville fått dem til å besinne seg. Til alle tider har uhyggelige skikkelser representert store og tunge problem, og ikke bare for dem selv. Det er langt fra sikker at økonomiske sanksjoner eller hårde straffer, er den rette framgangsmåten for å kunne få bukt med aggressivitet, så vel innad i samfunn som mellom samfunn.

Läs mer...

Arthur Schopenhauer. Porträtt av Ludwig Sigismund Ruhl 1815Kant har skrivit en avhandling om de levande krafterna. Jag däremot skulle vilja skriva en elegi eller en klagosång över dessa, ty deras så synnerligen tilltagande bruk, i knackande, hamrande och väsnande, har varit mig, mitt liv igenom, en daglig pina. Det finns emellertid människor, ja, ganska många, som ler åt detta, ty de är okänsliga mot oljud. Det är emellertid dessa vilka också är okänsliga mot argument, mot tankar, mot diktverk och konstverk – i korthet: mot andliga intryck av varje sort; det beror på den sega beskaffenheten och handfasta texturen hos deras hjärnmassa. Däremot finner jag klagan över lidandet, vilket larmet förorsakar hos tänkande människor, i biografier, eller andra redogörelser över personliga yttranden från nästan alla stora författare, t.ex. hos Kant, Goethe, Lichtenberg och Jean Paul, ja, om sådant skulle saknas hos någon, så beror det blott på det, att sammanhanget inte fört dem dit. Jag utlägger saken på följande vis: såsom en stor diamant uppskuren i delar bara betingar det värde så många små skulle göra, eller såsom en här, när den är sprängd, det vill säga uppdelad i små uppbåd, inte längre förmår något, så förmår också en stor ande inte mer än en vanlig, så snart han blir störd, tankspridd, avledd.

Ty hans överlägsenhet är villkorad av det, att han koncentrerar alla sina krafter, såsom en konkav spegel fokuserar alla sina strålar på en på en punkt och på ett föremål, och häri förhindrar den larmande störningen honom. Därför har alltså de framstående andarna alltid närt en sådan ovilja gentemot varje störning, avbrott och avledning, under det att andra inte uppfattar det som något särskilt. Den förståndigaste och spirituellaste av alla europeiska nationer har t.o.m. kallat regeln never interrupt, du skall inte avbryta, för det elfte budordet. Larmet är emellertid den mest påträngande av alla avbrott, då det t.o.m. avbryter, ja, bryter sönder, våra egna tankar. Där det emellertid inte finns något särskilt att avbryta, där uppfattas emellertid inte larmet i någon särskild utsträckning (ibland plågar och stör mig ett lågt och återkommande oljud en stund, innan jag blir medveten över det, i det att jag känner det som ett konstant försvårande av mitt tänkande, såsom en black om foten, ända tills jag begriper, vad det är).

Läs mer...

Forord

 

Gud som den absolutt andre Bild Hebriana AlainentaloArtikkelen min danner innledning til Livet med filosofi, der jeg allerede har planlagt at prosjektet skal bestå av følgende artikler, som jeg har gitt disse navn: Biologisk liv, Biografisk liv, Historisk liv, Historisk – biografisk liv, Sosialt liv, Samfunnsliv og kulturliv.

Selv om mitt arbeid kommer i stand ut fra at jeg på forhånd har en vag forestillingen om hvordan det skal bli, siden ingen starter fra et null-punkt, så skjer selve skrivingen ut fra ‘åpne’ begrep, det vil si at jeg ser på det som et forløp, der jeg beholder noe av det jeg har skrevet, endrer på andre ting, og at en god del blir forkastet.

Artikkelen min har fire deler, der hver del er med referanse til et bestemt emne, og som er slik. I den første delen er det om skillet mellom viktig, mindre viktig og det som er trivielt, åndløst eller platt. Den andre delen handler om hva som er lagt ned i begrepet om å trenge noe eller noen, mens i del tre snakker jeg om slike ting ingen av oss vil være uten.

Jeg avslutter med å snakke om betydningen til ‘å stå på god fot med seg selv’.

 

 

 

Läs mer...

Innledning

Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere over oss selv, slik at vi er i stand til å finne ut av hva som menes med ‘uskyldig’. For øvrig, i vår kulturkrets opphørte forestillingen om uskyldstilstanden å beherske menneskets sinn med Adam og Eva, som, innenfor kristendommen, står som representanter for menneskeslekten. Kristendommens urhistorier belærer oss om at i begynnelsen levde menneskene i Edens Hage eller i Paradiset. Med overskridelsen kom utdrivelsen; det gis ingen vei tilbake til en tid eller et liv, der mennesket er uskyldig. Med andre ord, for hvert eneste menneske betyr selverkjennelse at det har å gå veien ut over seg selv og tilbake til seg selv igjen; selvhøytidelighet oppstår der et menneske eller en gruppe av mennesker, projiserer egne oppfattelser overfor på motstanderen, i den mening at det som projiseres utgjør den objektive oppfatningen om menneskets liv i verden. Ennå synes det å være slik at land og stater lever ut fra at de befinner seg i naturtilstanden; å ta skrittet over fra naturtilstanden til en sivilisert tilstand, skjer ikke over natten.

Läs mer...

Innledning

abîme av Guido ZeccolaKonsepsjonen om rasjonalitet er om alt som lar seg begrunne i kraft av menneskets fornuft. Opplysningsfilosofen Immanuel Kant mente at mennesket oppnådde viten og kunnskap om seg selv og verden via den teoretiske fornuft, at moraliteten (moral, lov og rett) hadde den praktiske fornuft som forutsetning og betingelse, mens kunnskapen om det skjønne sprang ut fra anvendelsen av den estetiske fornuft. Kant betraktet rasjonalitetsevnene som forut gitte evner ved mennesket som rasjonal person, det vil si at det han beskrev i termer av ‘de tre kritikker’ – kritikken av den rene fornuft, kritikken av den praktiske fornuft og kritikken av dømmekraften – var rotfestet i mennesket som fornuftsperson, eller som et rasjonalt selv. For Kant betydde dette at rasjonalitet framstod som en utfordrende oppgave, og at mennesket hadde en grunnleggende plikt overfor seg selv, nemlig at det gikk i gang med dannelse av sin egen karakter. Med andre ord: At å være menneske er et livslangt prosjekt av intellektuell, etisk og estetisk art.

Läs mer...

Innledning

Sergey Prokudin-GorskijDet gis ulike oppfattelser om emosjoner (følelser), der disse oppfattelsene spenner fra å betrakte emosjonene som forstyrrende på grepet om vårt eget liv, som har å adlyde intellektet, til at emosjoner utgjør en integrert del av det å være menneske. Med henblikk på de ulike typer av emosjoner, så nevner jeg glede, jubel, fryd, oppstemthet, nedstemthet eller tristhet, frykt, redsel, angst; stolthet, åpenhet, medlidenhet(medfølelse), sjalusi, skadefryd, misunnelse, vennlighet, takknemlighet, òg, som den verste av samtlige emosjoner – hat. Gangen i artikkelen min er slik. Etter å ha avgrenset begrepet om emosjon fra ‘affeksjon’ og ‘patologi’, skriver jeg om at det er nødvendig at mennesket har emosjoner (‘Naturlig frykt’), for så å snakke om at selv om det er slik at emosjoner har ‘intensjonale objekt’, så gis det en emosjon som er uten objekt: Livsangst. Til slutt skisserer jeg situasjoner der ulike emosjoner er operative (‘Emosjoner og kultur’).

 

 

Läs mer...

Wyndham Lewis 1913 Foto George Charles BeresfordKulturmarxism är ett ord som ständigt återkommer hos personer som intresserar sig för relationen mellan vänstern, den vänstervridna liberalismen och de senaste årtiondenas politiska utveckling. En utveckling som i allt väsentligt har krönts av framgång för de tidigare nämnda ideologiska positionerna. Men det är intressant att notera att kulturmarxism sällan definieras utförligare och mer precist, trots att det är någonting som alla borde tjäna på. Dels den riktiga högern som får en tydligare måltavla för sin kritik och den vänster som känner sig nödgad att markera distans mot en så uppenbart kättersk form av marxism.

Ärkemodernisten Wyndham Lewis föregrep idén om kultumarxismen under tidigt nittonhundratal när han skrev sin bok The Art of Being Ruled. Lewis gjorde den helt riktiga observationen att det marxistiska tänkesättet går att överföra även på andra kategorier; mest noterbart kön under Lewis tid. Marxismens idé om assymetriska relationer inom en kategori överförs från klass till exepelvis kön. Den tolkning som är mest vanlig som en följd därav är att männen förtrycker kvinnorna och att - även om det ligger farligt nära en så kallad essentialistisk tolkning av verkligheten – det verkar ligga i deras natur att göra detta.

I vår tid är det uppenbart att fler kategorier än kön har genomgått samma ovandling och tolkas efter samma mönster. Två kategorier som ständigt återkommer är ras och religion. Det har att göra med att västerländskt intellektuellt liv inte bara innehåller tankefåror som relaterar till marxismen, utan också sådanansom kommer ut från den postkoloniala traditionen. Postkolonialismen är motsägelsefull eftersom den utger sig för att vara en kritik mot västerländsk filosofi men samtidigt är helt beroende av den samma för att ens finnas till. Utan att vilja göra några vidare associationer så liknar det ingenting annat än ett parasitärt förhållande; med postkolonialismen som en asätare som festar på kadavret, eller åtminstone vad den verkar betrakta som ett kadaver.

Läs mer...

Spiritus et Materia

Vi håller oss med många antiteser. En sådan är människa och natur. Motsättningen kan förefalla självklar, men det är den inte. Människan är en del av naturen, och naturen har, som vi strax skall se, långt mer gemensamt med människan, än vi inbillar oss. När man går till botten med saken eller till högre nivåer, blir skillnaden allt mindre absolut.

Hur är det då med materia och ande? För det första är termfrågan en stötesten, nämligen vad gäller det senare begreppet. Det vetter så lätt mot religion, men det är inte avsikten här. Religionen hålls utanför. Engelskan har, såvitt jag förstår, bättre förspänt: ”mind” ter sig merallmänt neutralt - psykologi i stället för religion. Svenska synonymer är själ, psyke, det mentala, också kanske tanke och känsla. Det är fråga om det andliga som motsats till materien men inte något som vetter mot gud.

Vad som fick mig att verkligen fixera denna problemställning var en samlingsvolym från Scientific and Medical Network, Wider Horizons från 1999, särskilt avdelningen ”Philosophy and Values for Living, redigerad av en av utgivarna, Max Payne. Han var tidigare lärare i filosofi vid universitet i Sheffield, och är nu en av stöttepelarna i SMN (42). (Jag har tidigare skrivit om SMN i Världen och vetenskapen – ett olyckligt äktenskap, 113-150; om Payne på s 142 f.) Jag citerar hans inledning:

”Den andliga dimensionen av mänskligt upplevande existerar och är ytterst betydelsefull. Sökandet efter godhet, kärlek, sanning och skönhet är inbyggt i vår natur, hur det går samman med materia, tid och död är en öppen fråga så långt den mänskliga existensformen går” (46).

”Vetenskapen har inte alltid levt upp till hög standard, som historien om kontinentalförskjutningsteorin (…) visar. Men man behöver bara se på religionshistorien för att se hur beundransvärt vetenskapens exempel är. Religionen är uppsplittrad i ett stort antal större och mindre grupper, som alla befinner sig i total konflikt med varann, fastän alla hävdar, att de står i kontakt med den yttersta andliga verkligheten.” (46).

Läs mer...

Innledning


renovatio mundiArtikkelen min er om relasjonen mellom det menneskelige intellektet og formålsbaserte virksomheter. Inngangsporten min er slik. I alminnelig forstand står ‘intellekt’ for ‘setet for tankevirksomhet, som er forutsetning og betingelser for det mennesker gjør og lar være å gjøre’. Om tankevirksomheten hos mennesket kommer i grader, så kan en likeledes snakke om at begrepet om fornuft også kommer i grader, slik at et menneske er mer eller mindre fornuftig. En kan likeledes trekke inn spørsmålet om hva som utgjør tankevirksomhetens ‘natur’, det vil si hva for stoff eller materiale, tenkningen består av. Bakgrunnen for å ta opp spørsmål om tenkningens natur, er at tankevirksomhet har blitt betraktet som en virksomhet som finner sted uavhengig og forut for at den blir i kledd ord og språklige setninger: Hvorvidt det er mulig å tenke uten språk, har liten eller ingen oppslutning i nåværende språkfilosofi

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen