Agora - filosofiska essäer - Tidningen Kulturen

Agora - filosofiska essäer

Innledning

ligabue I nordisk språk og kultur har ordet «streben» en negativ klang, for ordet har i vår kulturkrets en mening som viser hen til personer som synes å tenke om seg selv at de er bedre enn naboen, som bor dårlig, har en underbetalt jobb og kjører rundt i en gammel bil.
I filosofisk sammenheng ter dette seg helt annerledes; helt fra filosofiens tidligste dager har ‘streben’ blitt knyttet til ting som noen av oss involverer oss i, nemlig at vi setter oss mål som vi søker(streber) etter å virkeliggjøre. Om all begynnelse er hard, så har det en ende eller et mål – et sluttmål. Livet, for det er det jeg skriver om, har dermed en start, med en bevegelse henimot i et mål, der veien fra starten til målet danner en bue eller en kurve – en spenningskurve. Eller er det slik at det er langt mer dekkende å beskrive livet i termer av et mangfold av spenningskurver enn å framheve at det gis én og bare en kurve? Mitt svar er dette: Om en har livet som helhet for øye, det vil si fra vi blir satt inn i verden og fram til vi dør, er det rimelig å snakke om ‘livets spenningskurve’.

På den annen side, om en mener mylderet av handlinger og hendelser, planer og prosjekt, som et liv gjerne består av, kan det synes som det er mer rimelig å snakke om mange spenningskurver enn å operere med den singulære meningen til ‘livets spenningskurve’, skjønt om en har og lager et mylder av prosjekt mens en vandrer veien, endrer ikke dette på at tydningen og beskrivelsen av livet som en utfordrende oppgave – en spenningskurve – ikke er den dummeste livstydningen. Uansett om en foretrekker den første eller den siste framstillingen, så gir det likevel god mening å snakke om pluralitetens singularitet.

La oss se nærmere på hva som menes med dette.

Refleksjonsmomentene

Läs mer...

Innledning

Dora CarringtonDet er en alminnelig utbredt oppfattelse blant forskere at forskere skriver for forskere, og ikke for legfolk. Det stemmer at forskning – og forskningsresultater publiseres i dertil egnede tidsskift, som, i det store og hele, leses av andre forskere. På den annen side er det slik at en forsker har en teori, og det er denne teorier forskeren streber etter å bevise, det vil si at hun ønsker og vil at teorien skal vise seg å være sann. Med henblikk på indre overbevisning, er forskeren helt sikker på at det hun streber etter å finne ut av, er virkelig og sant. Hvorfor skulle hun satse et helt liv som viste seg å være en illusjon? Hypoteser og hjelpehypoteser kan være sanne eller falske; det rokker ikke ved forskerens prosjekt. Vi må anta at motivkraften hos Albert Einstein hvilte på nevnte forutsetninger, skjønt det gis teorier om materien som ikke går sammen med Einsteins to teorier – nemlig kvanteteorien.

Filosofer har en allmenn plikt til å spre kunnskap om de resultatene de har kommet fram til. En vektig grunn til det, er at den som har fått mye, i form av naturlige evner og anlegg, talent og begavelse, inkludert det hun har mottatt av formel utdanning, skal bringe dette videre til andre mennesker. Kort sagt, det er godt og bra at det er forskjeller mellom folk, for da kan den som har lett for å bære tungt hjelpe den som ikke er så sterk til det.

Ut fra hva jeg har snakket om så langt, er det ikke helt klart hvorvidt filosofer har seriøse prosjekt, og dette passer inn med folk som beskriver filosofer som underholdere eller som folk som har en sær hobby. Synspunktet mitt er at verken det ene eller det andre stemmer. I alle fall, det er mulig å tyde og beskrive filosofer som typer. Således starter jeg opp med å snakke om filosofen som type, for så å avrunde med et sideblikk til den allmenne forsker, der jeg konkluderer med at mens det er slik at for filosofer er det rimelig at de tar opp spørsmål om de første og siste ting, er det heller slik at dette faller utenfor naturvitenskapsutøverenes områder. 

Läs mer...

Innledning

Salvador Dalì.Ung jungfru auto-sodomeras av sin egen kyskhetDet gis ulike slags holdninger. Med ‘holdning’ forstår jeg ‘å ha en fast innstilling over livet’. Ett eksempel på en holdning, eller en innstilling, overfor livet, er at det gjelder om å se livet fra ‘evighetens synspunkt’, hva en nå måtte mene med det. Et annet eksempel er synspunktet at ‘livet er en overgang, og at ingenting varer evig’. Imidlertid, det gis andre særtrekk ved livet, og som i alminnelighet blir regnet med til diktingens verden, så som drama, eller det dramatiske. Menneskeliv blir langsomt til, for med ett er barneår og ungdomstid over. Livet har endret karakter – fra det langsomme til det som løper av sted. Jeg skynder meg å føye til at å tyde og beskrive langsomhet som en ren psykologisk tilstand eller prosess, er å misforstå hva det er om, for det som er avgjørende, er at for den som har gjort langsomhet til en grunnholdning i sitt liv, er eksistensen aldri den samme som før. Dermed har jeg anslått den videre retning for denne artikkelen.

Forventinger

Å ha et liv å leve, er, mellom annet, å leve ut sine oppfattelser, som er rotfestet i det aktuelle menneskets sterkeste følelser. Uten forventinger til livet, er det ikke mulig å leve, skjønt det å lære seg å leve, er å bli kvitt en rekke oppfattelser (forventninger, meninger) – oppfattelser som hindrer, snarere enn befordrer et godt liv. Ser vi på relasjonene mellom våre oppfattelser og deres kilde, har strømmer inn i oss fra utsiden – fra omgivelsene. Siden hvert enkelt liv er beroende av at oppfattelsene dette livet bærer med seg stemmer overens med tingenes tilstand, er det av stor betydning at en foretar en grundig undersøkelse av oppfattelsene, med henblikk på om de stemmer eller ikke. Bakgrunnen og forutsetningene for at en trenger å saumfare oppfattelsene, er at det å basere seg på uriktige oppfattelser umuliggjør handling. Således bygger handlingsdimensjonen på at den blir prøvd overfor forstand og fornuft. Hva jeg snakker om over, er at det gis et fundamentalt skille mellom det å forstå mennesker ut fra kausale forklaringer, på den ene side, og det å forstå mennesker som agent, på den annen side.

Läs mer...

Innledning

Lucian Freud. Bella og EstherI den vestlige kulturhistorie finnes det en rekke distinksjoner, og som gjerne blir framstilt på den måten at de er om forskjellen mellom høyt og lavt, ånd og åndløshet, fornemt og vulgært. For oss som lever i det 21. århundret går den avgjørende motsetningen mellom utdannelse og dannelse.

Vi kan uttrykke det slik at selv om skolegang og utdanning er bygd inn i idéen og begrepet om kultur, så er kulturbegrepet rikere enn som så at det stanser opp ved det å ha fått seg en yrkesutdanning, som lege, ingeniør eller jurist. I min artikkel starter jeg opp med å snakke om at for de greske filosofer, så som Sokrates (470 – 399 f. Kr.) og Platon (427 – 347 f. Kr.), er tankegangen deres preget av at kultur er nært knyttet til å danne seg, det vil si at å være menneske er å vokse og utvikle seg – i etisk – politisk forstand. I dag er det markedet og markedslogikken som gir føring til beslutninger om hva som skal få se dagens lys.

Det er likeledes slik at individ som befatter seg med kultur har blitt til kulturarbeidere, respektivt, til konsumenter av kultur. Med andre ord, det er dansen rundt gullkalven og lovprisning av mammon som sitter i førersetet i kulturvognene. Dermed har jeg anslått emnet for min artikkel.

Läs mer...

Innledning

Ron MueckDet gis uendelige mange konstruksjoner, der en av disse går ut på at det er mulig å ha et abstrakt liv. Hegel, for eksempel, lekte seg med begrep, så som at i hans filosofi står ‘abstrakt’ for ‘konkret’, mens ‘konkret’ står for ‘abstrakt’. I alminnelig forstand betyr ‘abstrakt’ ‘slikt som er revet løs fra noe annet, der det som er revet løs – det abstrakte - har blitt til et tankeobjekt som finnes i tankens verden, det vil si som et tenkt objekt, og ikke som realiteten tankeobjektet hører sammen med, nemlig at det er samfunnet som er den konkrete realiteten. Hos Hegel er det den absolutte ånden, i form av lov og rett, religion, filosofi, litteratur, ritualer, seremonier og prosesjoner som utgjør det konkrete samfunnsliv, mens individet og samfunnet danner det objektive livet, skjønt det er et løsrevet samfunnsliv. Det betyr at den som lever i samfunnet som et enkeltindivid blant og mellom andre enkeltindivid, lever et abstrakt liv, mens den som er bundet til sine umiddelbare begjær, lever et rent subjektivt liv. Så langt Hegel.

Läs mer...

George SteinerRedan den gamle filosofen Leibniz frågade sig vad som var innehåll respektive förpackning, vad som var substans respektive katekes. Varför produceras konstverk? Är det nödvändigt att skriva dikter? Vem, utöver upphovsmannen, har glädje av all denna produktion? Samma frågor formuleras på nytt av George Steiner, född i Paris 1929, uppvuxen i USA, numera bosatt i Cambridge, konservativ tänkare, jude, författare till bla en bok om Martin Heidegger. Steiners propåer kan förefalla onödiga eftersom så många ställt dem långt tidigare, naturligtvis de allt äldre grekerna, men också alla dessa tänkare, filosofer och teologer som verkat under ett par årtusenden e.Kr.. Steiners propåer kan dessutom förefalla onödigt naiva i en nutida värld som översköljs av databankers och tankesmedjors komprimerade information, websites, bloggar, telefax, telex, sms, osv. Vem tänker idag på ordens reella innebörd? Vem ägnar en tanke åt språkets substans? Många ordets professionalister, vetenskapsmän, författare och journalister har uppenbarligen resignerat och försummar plikten att försvara språkkulturen och tillåter trendmakares ordjonglerier och illustra imitatörers manipulationer av ordens innebörd.

Mot allt sådant bjuder Steiner hårdnackat motstånd. Steiners motstånd mot sådan subkultur och sådana provokationer blir så mycket starkare och effektivare eftersom han samtidigt konfronterar läsaren med trosfrågan om Guds existens. Existerar Gud i mer än Ordet? När Steiner talar om här och nu menar han Skaparens närvaro, den Gud moderna tiders människor trodde sig en gång för alla ha avlivat. Steiner aktualiserar uppfattningen att inget konstverk, ingen roman och ingen dikt är möjlig eller ens tänkbar utan Guds närvaro. Det är en filosofisk tanke som borde kunna uppskattas av teologer inom såväl judendom, kristendom som islam.

Läs mer...

Innledning

Banksy ShopHva menes med ‘sosialt liv’? ‘Sosialt liv’ betyr ikke ‘opphopning av et stort antall mennesker på et vel avgrensede område’ eller ‘at på en varm sommerdag kan det være så mange mennesker på badestrendene at en knapt nok finner seg en plass der en slå seg ned’. At det er menneskelig liv det en ser, er det ingen tvil om, for vi merker oss at i sjøen bader både barn, ungdom, voksne og eldre mennesker. Spørsmålet er om livet som folder seg ut også er et sosialt liv. La meg forklare. Mennesker utfører handlinger. Det finnes mange handlingstyper. I dagligtalen er det gjerne slik ‘at å handle’ står for ‘å shoppe’, det vil si at betydningen er at en gjør butikk innkjøp. Imidlertid, med ‘handle’ eller ‘handling’, mener jeg at det er med referanse til slike akter som defineres gjennom at de har et mål, som er poenget med det en gjør. For den som skriver, er det om å få ferdigskrevet artikkelen, essayet, boken, den filosofiske avhandlingen eller den vitenskapelig rapporten, for eksempel. Således mener vi at for handlinger gjelder det at de har mål, og at det bare er mennesker som er i stand til å utføre handlinger, for vi har bevissthet og selvbevissthet, vi har språk og vi rår over begrep. Hovedregelen er at vi mennesker vet hva vi vil med det vi gjør: I skarp motsetning til oppfattelsen mellom ‘helhet og del’, som kommer til uttrykk i denne artikkelen, så mener jeg ‘at helheten er mer og annet enn summen av de deler denne helhet måtte bestå av’.

Läs mer...

Innledning

Bansky. Bioliv i NeapelFor en tid tilbake fikk jeg utgitt disse to artiklene i Tidningen Kulturen: Biografisk liv, respektivt, Å leve i historien. Begge artiklene handler om å ha et historisk – biografisk liv å leve. På den annen side, det betyr ikke at det ikke er mer å ta fatt på med henblikk på å forstå hva som menes med ‘historisk – biografisk liv’. Begrepet avhenger av følgende forhold. 1. Inngangsporten til singulære menneskeliv går via fortelling. 2. Å lære ett menneske å kjenne, er å lære dets historie å kjenne. 3. Å ha et liv å føre, er å ha en historie å fortelle. 4. I alminnelighet er det slik at vi mennesker identifiserer oss med historiene vi forteller og gjenforteller om oss selv, og det en identifiserer seg med, det er en. 5. Siden livet er diskordant, representerer punkt 1) til punkt 4) et filosofisk problem; etter at jeg mer presist har snakket om hva konsepsjonen om å ha et historisk – biografisk liv går ut på, kommer jeg til å ta tak i det filosofiske problemet. På forhånd vil jeg uttrykke dette på den måten at å se på livet sitt som en størrelse som strømmer ut fra fortiden, over nåtiden og innover i framtiden, kan vise seg å utøve vold overfor seg selv og sitt eget liv. Dermed er begrepet toleranse ikke bare med referanse til andre mennesker; det viser også til vårt eget liv.

Läs mer...

Innledning

Illustration av Elsa ViolaI artikkelen min skriver jeg om følgende ting. I dag veier det biologiske livet mye. Det betyr at lykkelige liv måles på inntaket av næringsrik mat, så som kjøtt, ost, melk og fisk; ulykkelige liv er fattige på inntak av kjøtt, ost, melk og fisk. Matstrevet har for lengst blitt satt over sammenhengende tenkning. Det har ikke alltid vært slik at målestokken for lykkelige liv er konsumet. Vi mennesker spiser for å stille sulten og vi drikker for å slukke tørsten. Vi foretrekker også at maten vi spiser er næringsrik og at vannet vi drikker er rent. Konsumet står i overlevelsens tjeneste, skjønt det er konsumenten som bidrar til økonomisk vekst og globalisering. Livet er om mer og annet enn det å shoppe, eller at en koser seg ved å vandre fra butikk til butikk, intetanende om alle de destruktive krefter som finnes, at vilje står mot vilje, der det alminnelige er at den ene vilje vinner fram; mens det andre gir etter. Med andre ord, det finnes aggressive mennesker i verden, det vil si mennesker med brutal og usivilisert atferd, mennesker som er uten moralske motforestillinger, som ville fått dem til å besinne seg. Til alle tider har uhyggelige skikkelser representert store og tunge problem, og ikke bare for dem selv. Det er langt fra sikker at økonomiske sanksjoner eller hårde straffer, er den rette framgangsmåten for å kunne få bukt med aggressivitet, så vel innad i samfunn som mellom samfunn.

Läs mer...

Arthur Schopenhauer. Porträtt av Ludwig Sigismund Ruhl 1815Kant har skrivit en avhandling om de levande krafterna. Jag däremot skulle vilja skriva en elegi eller en klagosång över dessa, ty deras så synnerligen tilltagande bruk, i knackande, hamrande och väsnande, har varit mig, mitt liv igenom, en daglig pina. Det finns emellertid människor, ja, ganska många, som ler åt detta, ty de är okänsliga mot oljud. Det är emellertid dessa vilka också är okänsliga mot argument, mot tankar, mot diktverk och konstverk – i korthet: mot andliga intryck av varje sort; det beror på den sega beskaffenheten och handfasta texturen hos deras hjärnmassa. Däremot finner jag klagan över lidandet, vilket larmet förorsakar hos tänkande människor, i biografier, eller andra redogörelser över personliga yttranden från nästan alla stora författare, t.ex. hos Kant, Goethe, Lichtenberg och Jean Paul, ja, om sådant skulle saknas hos någon, så beror det blott på det, att sammanhanget inte fört dem dit. Jag utlägger saken på följande vis: såsom en stor diamant uppskuren i delar bara betingar det värde så många små skulle göra, eller såsom en här, när den är sprängd, det vill säga uppdelad i små uppbåd, inte längre förmår något, så förmår också en stor ande inte mer än en vanlig, så snart han blir störd, tankspridd, avledd.

Ty hans överlägsenhet är villkorad av det, att han koncentrerar alla sina krafter, såsom en konkav spegel fokuserar alla sina strålar på en på en punkt och på ett föremål, och häri förhindrar den larmande störningen honom. Därför har alltså de framstående andarna alltid närt en sådan ovilja gentemot varje störning, avbrott och avledning, under det att andra inte uppfattar det som något särskilt. Den förståndigaste och spirituellaste av alla europeiska nationer har t.o.m. kallat regeln never interrupt, du skall inte avbryta, för det elfte budordet. Larmet är emellertid den mest påträngande av alla avbrott, då det t.o.m. avbryter, ja, bryter sönder, våra egna tankar. Där det emellertid inte finns något särskilt att avbryta, där uppfattas emellertid inte larmet i någon särskild utsträckning (ibland plågar och stör mig ett lågt och återkommande oljud en stund, innan jag blir medveten över det, i det att jag känner det som ett konstant försvårande av mitt tänkande, såsom en black om foten, ända tills jag begriper, vad det är).

Läs mer...

Forord

 

Gud som den absolutt andre Bild Hebriana AlainentaloArtikkelen min danner innledning til Livet med filosofi, der jeg allerede har planlagt at prosjektet skal bestå av følgende artikler, som jeg har gitt disse navn: Biologisk liv, Biografisk liv, Historisk liv, Historisk – biografisk liv, Sosialt liv, Samfunnsliv og kulturliv.

Selv om mitt arbeid kommer i stand ut fra at jeg på forhånd har en vag forestillingen om hvordan det skal bli, siden ingen starter fra et null-punkt, så skjer selve skrivingen ut fra ‘åpne’ begrep, det vil si at jeg ser på det som et forløp, der jeg beholder noe av det jeg har skrevet, endrer på andre ting, og at en god del blir forkastet.

Artikkelen min har fire deler, der hver del er med referanse til et bestemt emne, og som er slik. I den første delen er det om skillet mellom viktig, mindre viktig og det som er trivielt, åndløst eller platt. Den andre delen handler om hva som er lagt ned i begrepet om å trenge noe eller noen, mens i del tre snakker jeg om slike ting ingen av oss vil være uten.

Jeg avslutter med å snakke om betydningen til ‘å stå på god fot med seg selv’.

 

 

 

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts