Agora - filosofiska essäer - Tidningen Kulturen
×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Agora - filosofiska essäer

Forord

 

Gud som den absolutt andre Bild Hebriana AlainentaloArtikkelen min danner innledning til Livet med filosofi, der jeg allerede har planlagt at prosjektet skal bestå av følgende artikler, som jeg har gitt disse navn: Biologisk liv, Biografisk liv, Historisk liv, Historisk – biografisk liv, Sosialt liv, Samfunnsliv og kulturliv.

Selv om mitt arbeid kommer i stand ut fra at jeg på forhånd har en vag forestillingen om hvordan det skal bli, siden ingen starter fra et null-punkt, så skjer selve skrivingen ut fra ‘åpne’ begrep, det vil si at jeg ser på det som et forløp, der jeg beholder noe av det jeg har skrevet, endrer på andre ting, og at en god del blir forkastet.

Artikkelen min har fire deler, der hver del er med referanse til et bestemt emne, og som er slik. I den første delen er det om skillet mellom viktig, mindre viktig og det som er trivielt, åndløst eller platt. Den andre delen handler om hva som er lagt ned i begrepet om å trenge noe eller noen, mens i del tre snakker jeg om slike ting ingen av oss vil være uten.

Jeg avslutter med å snakke om betydningen til ‘å stå på god fot med seg selv’.

 

 

 

Läs mer...

Innledning

Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere over oss selv, slik at vi er i stand til å finne ut av hva som menes med ‘uskyldig’. For øvrig, i vår kulturkrets opphørte forestillingen om uskyldstilstanden å beherske menneskets sinn med Adam og Eva, som, innenfor kristendommen, står som representanter for menneskeslekten. Kristendommens urhistorier belærer oss om at i begynnelsen levde menneskene i Edens Hage eller i Paradiset. Med overskridelsen kom utdrivelsen; det gis ingen vei tilbake til en tid eller et liv, der mennesket er uskyldig. Med andre ord, for hvert eneste menneske betyr selverkjennelse at det har å gå veien ut over seg selv og tilbake til seg selv igjen; selvhøytidelighet oppstår der et menneske eller en gruppe av mennesker, projiserer egne oppfattelser overfor på motstanderen, i den mening at det som projiseres utgjør den objektive oppfatningen om menneskets liv i verden. Ennå synes det å være slik at land og stater lever ut fra at de befinner seg i naturtilstanden; å ta skrittet over fra naturtilstanden til en sivilisert tilstand, skjer ikke over natten.

Läs mer...

Innledning

abîme av Guido ZeccolaKonsepsjonen om rasjonalitet er om alt som lar seg begrunne i kraft av menneskets fornuft. Opplysningsfilosofen Immanuel Kant mente at mennesket oppnådde viten og kunnskap om seg selv og verden via den teoretiske fornuft, at moraliteten (moral, lov og rett) hadde den praktiske fornuft som forutsetning og betingelse, mens kunnskapen om det skjønne sprang ut fra anvendelsen av den estetiske fornuft. Kant betraktet rasjonalitetsevnene som forut gitte evner ved mennesket som rasjonal person, det vil si at det han beskrev i termer av ‘de tre kritikker’ – kritikken av den rene fornuft, kritikken av den praktiske fornuft og kritikken av dømmekraften – var rotfestet i mennesket som fornuftsperson, eller som et rasjonalt selv. For Kant betydde dette at rasjonalitet framstod som en utfordrende oppgave, og at mennesket hadde en grunnleggende plikt overfor seg selv, nemlig at det gikk i gang med dannelse av sin egen karakter. Med andre ord: At å være menneske er et livslangt prosjekt av intellektuell, etisk og estetisk art.

Läs mer...

Innledning

Sergey Prokudin-GorskijDet gis ulike oppfattelser om emosjoner (følelser), der disse oppfattelsene spenner fra å betrakte emosjonene som forstyrrende på grepet om vårt eget liv, som har å adlyde intellektet, til at emosjoner utgjør en integrert del av det å være menneske. Med henblikk på de ulike typer av emosjoner, så nevner jeg glede, jubel, fryd, oppstemthet, nedstemthet eller tristhet, frykt, redsel, angst; stolthet, åpenhet, medlidenhet(medfølelse), sjalusi, skadefryd, misunnelse, vennlighet, takknemlighet, òg, som den verste av samtlige emosjoner – hat. Gangen i artikkelen min er slik. Etter å ha avgrenset begrepet om emosjon fra ‘affeksjon’ og ‘patologi’, skriver jeg om at det er nødvendig at mennesket har emosjoner (‘Naturlig frykt’), for så å snakke om at selv om det er slik at emosjoner har ‘intensjonale objekt’, så gis det en emosjon som er uten objekt: Livsangst. Til slutt skisserer jeg situasjoner der ulike emosjoner er operative (‘Emosjoner og kultur’).

 

 

Läs mer...

Wyndham Lewis 1913 Foto George Charles BeresfordKulturmarxism är ett ord som ständigt återkommer hos personer som intresserar sig för relationen mellan vänstern, den vänstervridna liberalismen och de senaste årtiondenas politiska utveckling. En utveckling som i allt väsentligt har krönts av framgång för de tidigare nämnda ideologiska positionerna. Men det är intressant att notera att kulturmarxism sällan definieras utförligare och mer precist, trots att det är någonting som alla borde tjäna på. Dels den riktiga högern som får en tydligare måltavla för sin kritik och den vänster som känner sig nödgad att markera distans mot en så uppenbart kättersk form av marxism.

Ärkemodernisten Wyndham Lewis föregrep idén om kultumarxismen under tidigt nittonhundratal när han skrev sin bok The Art of Being Ruled. Lewis gjorde den helt riktiga observationen att det marxistiska tänkesättet går att överföra även på andra kategorier; mest noterbart kön under Lewis tid. Marxismens idé om assymetriska relationer inom en kategori överförs från klass till exepelvis kön. Den tolkning som är mest vanlig som en följd därav är att männen förtrycker kvinnorna och att - även om det ligger farligt nära en så kallad essentialistisk tolkning av verkligheten – det verkar ligga i deras natur att göra detta.

I vår tid är det uppenbart att fler kategorier än kön har genomgått samma ovandling och tolkas efter samma mönster. Två kategorier som ständigt återkommer är ras och religion. Det har att göra med att västerländskt intellektuellt liv inte bara innehåller tankefåror som relaterar till marxismen, utan också sådanansom kommer ut från den postkoloniala traditionen. Postkolonialismen är motsägelsefull eftersom den utger sig för att vara en kritik mot västerländsk filosofi men samtidigt är helt beroende av den samma för att ens finnas till. Utan att vilja göra några vidare associationer så liknar det ingenting annat än ett parasitärt förhållande; med postkolonialismen som en asätare som festar på kadavret, eller åtminstone vad den verkar betrakta som ett kadaver.

Läs mer...

Spiritus et Materia

Vi håller oss med många antiteser. En sådan är människa och natur. Motsättningen kan förefalla självklar, men det är den inte. Människan är en del av naturen, och naturen har, som vi strax skall se, långt mer gemensamt med människan, än vi inbillar oss. När man går till botten med saken eller till högre nivåer, blir skillnaden allt mindre absolut.

Hur är det då med materia och ande? För det första är termfrågan en stötesten, nämligen vad gäller det senare begreppet. Det vetter så lätt mot religion, men det är inte avsikten här. Religionen hålls utanför. Engelskan har, såvitt jag förstår, bättre förspänt: ”mind” ter sig merallmänt neutralt - psykologi i stället för religion. Svenska synonymer är själ, psyke, det mentala, också kanske tanke och känsla. Det är fråga om det andliga som motsats till materien men inte något som vetter mot gud.

Vad som fick mig att verkligen fixera denna problemställning var en samlingsvolym från Scientific and Medical Network, Wider Horizons från 1999, särskilt avdelningen ”Philosophy and Values for Living, redigerad av en av utgivarna, Max Payne. Han var tidigare lärare i filosofi vid universitet i Sheffield, och är nu en av stöttepelarna i SMN (42). (Jag har tidigare skrivit om SMN i Världen och vetenskapen – ett olyckligt äktenskap, 113-150; om Payne på s 142 f.) Jag citerar hans inledning:

”Den andliga dimensionen av mänskligt upplevande existerar och är ytterst betydelsefull. Sökandet efter godhet, kärlek, sanning och skönhet är inbyggt i vår natur, hur det går samman med materia, tid och död är en öppen fråga så långt den mänskliga existensformen går” (46).

”Vetenskapen har inte alltid levt upp till hög standard, som historien om kontinentalförskjutningsteorin (…) visar. Men man behöver bara se på religionshistorien för att se hur beundransvärt vetenskapens exempel är. Religionen är uppsplittrad i ett stort antal större och mindre grupper, som alla befinner sig i total konflikt med varann, fastän alla hävdar, att de står i kontakt med den yttersta andliga verkligheten.” (46).

Läs mer...

Innledning


renovatio mundiArtikkelen min er om relasjonen mellom det menneskelige intellektet og formålsbaserte virksomheter. Inngangsporten min er slik. I alminnelig forstand står ‘intellekt’ for ‘setet for tankevirksomhet, som er forutsetning og betingelser for det mennesker gjør og lar være å gjøre’. Om tankevirksomheten hos mennesket kommer i grader, så kan en likeledes snakke om at begrepet om fornuft også kommer i grader, slik at et menneske er mer eller mindre fornuftig. En kan likeledes trekke inn spørsmålet om hva som utgjør tankevirksomhetens ‘natur’, det vil si hva for stoff eller materiale, tenkningen består av. Bakgrunnen for å ta opp spørsmål om tenkningens natur, er at tankevirksomhet har blitt betraktet som en virksomhet som finner sted uavhengig og forut for at den blir i kledd ord og språklige setninger: Hvorvidt det er mulig å tenke uten språk, har liten eller ingen oppslutning i nåværende språkfilosofi

Läs mer...

Innledning

Francesco da Milano Scuola dei Battuti Storie di CristoÅ ta opp spørsmålet om hva som menes med ‘godhet’ er et typisk filosofisk anliggende. I vår tid gis det skolerte mennesker som tror og mener at å strebe etter å finne ut hva som menes med ‘god’, ‘det gode’, ‘godhet’, er en fåfengt virksomhet, eller at undersøkelser om hva som menes med begrepet om godhet er kun av interesse for frustrerte filosofer som ønsker seg tilbake til en tid der filosofer hadde et ord med i laget, der viktige avgjørelser ble fattet. Det som er reelt, er at filosofer hører med til dem som er mest forfulgt av alle som blir forfulgt, for til begrepet om filosofi hører kritikk, og som er kritikk av hver eneste makthaver. På den annen side, filosofisk ettertenksomhet er en gammel virksomhet, der så vel fagfilosofer som mennesker som uten særskilte kunnskaper om filosofi tar del i denne teoretisk – praktiske virksomhet, i og med at streben etter forståelse hører med til menneskets forståelse av seg selv, dets selvforståelse. Om en kaster over bord menneskets streben etter å forstå det godes eksistens i menneskelivet, er det mye annet som følger med, så som at vi får samfunn uten refleksjon over seg selv, sammen med at vi overlater til makthaverne å avgjøre hvordan vi bør leve, hvordan vi, i egenskap av å være eller å ha et selv, bør relatere oss verden.

Vender i oss til Platon (327 – 347 f. Kr.), så skriver Platon i det 7. brev at med mindre filosofen blir statens konge og kongen blir filosof, så forblir staten uten rettferdighet. Premissene for at det er filosofikongen som skal ha en slik funksjon, finner en i Platons bok «Staten», der det står å lese at det er filosofkongen som har overblikket, det er han som best innsikt i statens situasjon, og det er filosofkongen som er den mest kompetente til å fatte hurtige og gode avgjørelser, og som gjelder statens som helhet, hver eneste av dens vitale klasser.

Således trer det fram et visst syn på ‘godhet’, nemlig at det står for ‘dyktighet’, ‘klokskap’ og ‘visdom’. Imidlertid, det gis andre betydninger av begrepet, så som at ‘troskap’, ‘sannferdighet’, ‘ærlighet’, ‘medfølelse’ og ‘mot’ er like viktige egenskaper å ha som å fatte tunge beslutninger i vanskelige tider. At undersøkelser om godhet har den politisk makten som sitt formål, er ikke helt opplagt.

Jeg går nå over til å snakke om hvordan godhet har blitt framstilt i filosofiens historie, der jeg starter med Platon, for så å snakke litt om Plotin (205 – 270 e. Kr.), før jeg går over til Augustin (354 – 430 e. Kr.) og Thomas Aquinas (1225 – 1274). Jeg avrunder artikkelen med å snakke om David Hume (1711 – 1776), Immanuel Kant (1724 – 1804) og George Moore (1873 – 1958).

Läs mer...

Innledning

Mona Lisa efter strålbehandlingenDenne artikkelen er om at ondskap finnes, at onde mennesker finnes, at onde mennesker har bevissthet om at de er onde og at dyp forståelse av en tilstand eller en egenskap, er å foretrekke framfor overflatisk forståelse. Forståelsen min av dette store og omstridte emnet er ikke ment som uttømmende, et emne som nåtiden synes å tilbakevise ved at det er i strid med vår oppfatning av om selv som frie og selvstendige agenter, som kan trekkes til ansvar for det de gjør eller lar være å gjøre. Jeg er langt fra overbevist om at dette stemmer: At eksistensen av ondskap er uttrykk for en illusorisk tankegang, en tankegang som det moderne mennesket for lengst har frigjort seg fra. Resonnementet mitt er slik. Artikkelen har to deler, der jeg i den første delen hevder at alminnelige liv har det skapende moment i seg, og at i den grad og utstrekning dette momentet ikke får komme til utrykk, så kan destruktiviteten bli svaret. I den siste delen skriver jeg om relasjonene mellom mennesket og dets omgivelser, og, omvendt, relasjonene mellom omgivelsene og mennesket: Mennesket skaper sin omgivelser, som, på sin side, skaper mennesket.

Läs mer...

Innledning

RubensI denne artikkelen argumenter jeg for følgende oppfatninger, og som jeg holder for sanne oppfatninger: 1). At det finnes absolutte og reelle skiller mellom fundamentale begrepsord som sant og usant(falskt), sannferdighet og løgn, rett og galt, godt og ondt. 2). At all akseptabel moral beror på at disse skiller oppfattes som reelle skiller. 3) At moralen ikke beror på kontingente preferanser. Etter å ha snakket om de fundamentale skiller med henblikk på verdsettinger, vurderinger, verdier og verdidommer, så avslutter jeg artikkelen med å trekke inn ulike oppfatninger om moral, så som universell moral versus lokal moral, samt moraldommenes absolutte gyldighet versus deres relative gyldighet.

 

 

 

Läs mer...

Kairos  från grekiska: Det rätta ögonblicket, är ett begrepp inom retoriken som handlar om att säga rätt ord vid rätt tillfälle

Vid det här laget – jag är på väg mot 90 år - har jag gett ut 21 böcker, och det börjar bli svårt att överskåda denna textmassa, även för mig själv. Tanken är därför att försöka lyfta fram några huvudidéer.

Kopplingar, samverkan

Tanken kom upp, när jag den 19 och 23 mars 2014 på Kunskapskanalen såg ett TV-program ”Så skapas en människa” av den engelska professorn Alice Roberts.

Huvudidén där var, att det inte är fråga om att addera mängder av stoff och enheter till varandra, utan vad det kommer an på är kopplingar, ”connections”, mellan de olika delarna. Kopplingar, relationer, samband, samverkan, tillskapade genom fortgående processer, är viktigare än antalet enheter.

Detta demonstrerades med bilder av mikroskopiska kopplingar i hjärnan – även i färg – som visade vilken oerhörd komplikation, som på detta sätt uppnåddes och som gjorde hjärnan till den mest komplicerade företeelsen i universum. Hjärnan bestod egentligen bara av ett nära nog oändligt antal sådana mikroskopiska kopplingar, vilket gjorde den så svår att förstå, att inte ens just denna hjärna var förmögen att förstå sig själv – en underbar paradox.

Vi tänker lättast rakt fram: orsak- verkan, orsak – verkan, men är oförmögna att tänka i så invecklade relationssystem, som det är fråga om här.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen