Agora - filosofiska essäer - Tidningen Kulturen

Agora - filosofiska essäer

Innledning

fågelDet er krigstider. Kunsten og kulturen har oppgangstider. At kunsten og kulturen profitterer på at det er vanskelige tider, er ingen sjokkerende nyhet. Under den første verdenskrig, for eksempel, trakk kinoene fullsatte saler, for scener fra slagmarken ble vist på lerretet. Usmakelig? Ja, i høyeste grad; krig og krigføring oppstår ikke på grunn av at noen mennesker mister besinnelsen; de er alltid resultat av at det er kollektiver som ønsker og vil gå til krig. Derfor er det slik at krig er organiserte mord, og organiserte mord er uttrykk for det aller verste som kan skje i menneskelivet. Dermed er det sant å hevde at i nåtiden har livsgleden trange kår.

Om emosjonenes(følelsenes) funksjonelle roller

Det er når tidene svinger at våre indre overbevisninger, der følelser utgjør sentrale element, blir satt på prøve. I skarp motsetning til det å hevde at en stabil verdigrunn er av stor betydning for mennesker, så er det gjerne slik at i dagens samfunn oppfatter en at all henvisning til en fast grunn er uten innhold eller tyngde, eller at det tydes som en billedlig framstilling av nåtidens bunnløse grunner. Sagt og ment med andre ord: Å leve et liv ute på de bunnløse grunner er å kjenne at en raser ned i et stort hull med porøse vegger, og at en bare faller og faller. Fra underholdningskulturen kommer det ingenting godt; der det skulle ha vært ånd og brød er det kun steiner, som tynger deg ned: Retningen for livsgleden er opp.

Läs mer...

Grekerna hade flera ord för att uttrycka det som för oss är Kärlek. Till exempel Fileo som har mest med kunskap, tendens och lust att göra. Och sedan Eros, kropparnas kärlek men också universums kraft och energi. Till sist Agape som är kärlek till någon eller något, den kärlek som älskar utan att förvänta sig någonting, utan konsumtion. Göran af Gröning skriver om den här sorters kärlek.  

Giovanni Antonio BazziText tillägnad Guido Zeccola

 

(I)

Kroppen kall och tyst, ögonen skummar, bara hörselsinnet vakar och ber mig gå upp. Jag snubblar upp ur sängen, försöker fokusera, implantera, rekognosera, drömmarna ackumulera. Söker mig mot soffan, den ännu ovänliga, vet inte om den tar emot, om jag ännu en morgon

får vila mig trygg efter nattens slitsamma drömmar.

Jodå soffan tar mig till, kroppen försiktigt varm och flödet börjar mumla, blicken söker lampan, vill vakna till dess sken, vaka i dess återsken, vandra i tankarna innan det är försent, innan dagen kommer för att hämta sin kollekt, i det ljus som alltid är förtäckt.

Läs mer...

Forord


Fortunato DeperoNår en krig er over, er det forsoningen som står for tur. I slike sammenhenger, der det er med henvisning til krig blir forsoningen forstått som ‘forlik’, ‘pakt’, ‘avtale’, det vil si som det å gi et meningsfylt innhold til den inngåtte ‘fredsavtalen, et innhold som alle kan skrive under på. Min egen konsepsjon er en annen: Jeg ser jeg på forsoningen som en av grunnkategoriene og grunnbegrepene i menneskelivet, og at kategorien og begrepet rekker langt videre enn til det å avgrense dette gjennom ‘krig’ og ‘fred’. Det som er virkelig og sant om forsoningen, er at det er bygd inn i hvert eneste menneskeliv, og derigjennom treffer det hver og en av oss, om vi er klar over det eller ikke. Bakgrunnen for at det er slik at forsoningen er et bygd inn i livet, er at diskordansen er dets kår; ditt liv er annerledes i dag enn det var før i tiden, og ditt minne om det som hendte i fortiden, er kun et minne om et minne. Dermed er det som hendte i fortiden over, en gang for alle.

Det gjelder likeledes at for den som planlegger livet som gammel ut fra hva og hvem hun er i nåtiden, håndterer sitt framtidige selv og framtidige liv som om det står på line med en hvilken som helst ting, og som hun har full råderett over; det finnes ingen garantier for at en person utfører de samme handlingene, har de samme vanene, de samme preferansene og de samme emosjonelle tilbøyeligheter når en blir gammel som da hun var ung eller middelaldrene. Derfor er det slik at uoverensstemmelsen kullkaster hver eneste forestilling om å kunne ha et permanent liv – et liv som er som en kule som farer av sted gjennom tiden og i rommet. ‘Det ontologiske hull, det vil si dødens realitet kan ingen benekte; det har mer enn én gang blitt sagt og ment ‘at å lære seg å leve er å lære seg å dø. I alle fall, på de følgende sider skriver jeg mer utdypende om hva som menes med ‘forsoningen’ og det å leve et forsont liv, det vil si at en har lært seg å leve med alt det som gjør at en kommer til kort i livet, samtidig som en tar vare på det som verdt å ta vare på.

Läs mer...

Svante Nordin Foto WikipediaI begrundan av John Landquists levnadsöde och mitt eget kom jag att läsa Svante Nordins Från Hägerström till Hedenius. Den moderna svenska filosofin från 1984. Det är en fascinerande läsning, mycket beroende på de ständiga och häftiga stridigheter, som författaren har att berätta om:

”Mitt material bidrar överhuvud till att ge en bild av den akademiska intrigens anatomi. De vetenskapssociologiska nattsidor som därvid uppenbaras står i kontrast till den officiella akademiska retoriken. De visar på den (…) karaktäristiska sammansmältningen av krassa och ideella motiv. (…) Vad som skilde ut 20- och 30-talets filosofstrider är närmast deras intensitet och det uppseende de väckte. I kampen om tjänster och stipendier kom en rik repertoar av medel till användning: sakkunnigutlåtanden, extraoppositioner, besvärsskrifter, tidningsartiklar, recensioner, pamfletter. Tidvis delades stora delar av dagspressen upp i skilda läger och ibland drogs till och med de politiska partierna in i striden.” (138 f)

Det var uppbrottet från Boströms filosofi och sedan stridigheter mellan det som kom att kallas Uppsalafilosofin och dess motståndare (och inom Uppsalafilosofin). Värst tycks ha varit striden om Hans Larssons efterträdare i Lund 1928-29, som Nordin ägnar tolv sidor åt (73-91), fastän den ”utspelas i en period då telefonen ännu inte hunnit får sin nuvarande ovärderliga betydelse vid akademiska och andra intriger” (81).

Läs mer...

Innledning

Munk. SkrietI begynnelsen var nektelsen, og så lenge mennesket tviholdt på den, gikk livet på tomgang. Livets ordløse farer skygget for at et nøkternt blikk på omstendighetene kunne oppstå: Mennesket levde i fantasien, det vil si at det tok fantasi for realitet. Med språkets fødsel begynte kommunikasjonen mellom menneskene, og de kunne områ seg – finne ut av hva som var skinnet og hva som var realiteten. Samvittigheten oppstår. At samvittigheten oppstår er samtidig med angerens framkomst – dens fødsel. I dypere forstand er all livskraftig moral anvist på den andres ve og vel, og siden livet er slik at et menneske kan gjøre gale ting, er nektelsen knyttet til unnvikelsen av å ta inn over seg det gale en har gjort, og at en, følgelig, gjennom nektelsen, avskjærer seg fra å gjøre det godt igjen. I motsetning til nektelsen, er angerens tilstedeværelse i menneskelivet et aktivum for oss mennesker, og som gir oss god grunn til å feste vår tro og vårt håp til mennesket, som, for uten å være en slik skapning som begår så svært bestialske handlinger som ingen andre skapninger er i stand til å begå, er i stand til å utføre gode gjerninger.

Angeren er et grunnfenomen som kun tilkommer mennesket

Med henblikk på anger, gis det mange spørsmål; siden jeg er skrivende filosof, og ikke dikter, (Jf. Henrik Ibsen og hans ytring: Mitt kall er kun å spørre), har jeg påtatt meg oppgaven å gi svar på spørsmål som jeg tar opp, eller som andre har tatt opp før meg. Angeren kan stå for følgende ting: En sinnstilstand, som, med utgangspunkt i nåtiden, tar tak i fortiden og når sitt mål innover i framtiden.

Läs mer...

Auguste Renoir

Liv, fortelling og melodrama

Å ha et liv å leve er å leve i fortelling. Fortellinger har forteller, som er den som har en historie å fortelle. Historier har hendelsesforløp, og det er i hendelsesforløpet at personer, med en viss karakterer, stiger fram. Hver eneste historie har en begynnelse, en midte og en slutt, der historiens midte står for omslaget, eller dens vendepunkt, fulgt av et plutselig fall, mens utgangen står for hendelsens avslutning – dens konklusjon. Motsetningen til fortelling er ‘melodramaet’, som ikke finner sin avslutning, og som heller ikke har en klar årsak/grunn. Med henblikk på høydepunkt, er melodramaet karakterisert gjennom at det dramatiske stadig vekk finner sted.

Diskursen om Agape og Eros er en fortelling om den vanskelige kjærligheten

Det gis mange slags historier, der de to mest vanlige former er krigshistorier og kjærlighetshistorier. Krigshistorier er om helter og skurker, mens mange kjærlighetshistorier er preget av at livet har en lykkelig slutt, slik en krigshandlinger munner ut i fredsavtaler. Krigens primus motor er kampen om knappe ressurser og vern om nasjonale interesser og verdier. I praksis betyr det sistnevnte at det er om en hel livsform, der konsum og komfort spiller avgjørende roller for videreføringen av livsformen innover i framtiden, mens kontroll over ressurstilgangen er nødvendige forutsetninger for at livsformen i det hele tatt kan bestå. Diskursen om Agape og Eros er en fortelling om den vanskelige kjærligheten: Fra Platon står Eros for ‘Filosofisk Eros’, det vil si som ‘streben etter erkjennelse av idéene, eller som oppnåelse av visdom, der veien inn til visdom går gjennom menneskets sans for kroppsløs skjønnhet’. ‘Agape’ springer ut fra urkristendommens forståelse av ‘at skapelsen av universet skjedde ut fra Gud som kjærlighet’, ‘at Gud er kjærlighet’, eller som ‘menneskets streben etter gjenforening med sin skaper’. Framstillinger av Agape og Eros hører til innenfor menneskenes kollektive kulturarv – deres kulturelle hukommelse.

Läs mer...

Julia KristevaForskning som faktaproduktion och som sökande. Jag skall, börja med något mycket konkret och tankeväckande: vad professor Kjell Espmark i ett sakkunnigutlåtande, som nu är aktuellt för den ledigförklarade professuren i Lund, skriver om min sista bok, Litteraturvetenskapen vid en korsväg. "I Litteraturvetenskapen vid en korsväg skymtar man", heter det, "en lysande men tyvärr oskriven bok". Själva företaget med boken betecknas som "oerhört väsentligt", men, sägs det, "Så mycket mer bedrövad blir man över hur hela projektet genomförs". Den första invändningen är, som Espmark formulerar det, att "Ett längre parti spårar ur i besvärsskrivelse riktad mot de sakkunniga i de professorskonkurrenser Lagerroth deltagit i" - ja, där ser ni hur känsligt det är att försöka lyfta de skatter, som finns dolda i "sakkunnigutlåtanden". Men det var inte den invändningen det gällde nu, utan den sista och som jag tror tyngst vägande:

”Till sin häpnad finner man också att de sentida teoretikerna ofta inte lockat till personlig bekantskap utan citeras efter översikter som Kurt Aspelins Textens dimensioner och Fokkema & Kunne-lbsch, Theories of literature in the twentieth century; motiveringen s 14 gör en dygd av bekvämligheten. (På liknande sätt känner Lagerroth i den berörda artikeln om Selma Lagerlöfs "polyfona" diktning Julia Kristeva från en recension i Sydsvenska Dagbladet!) Vad som kunde ha blivit en briljant analys av vindriktningar och möjligheter stannar med sådana brister på halva vägen.”

Läs mer...

Forord

Picasso. Kvinna med stor näsaVårt liv i verden begynner med fødselen og ender med døden. Således er hvert enkelt liv tilmålt, skjønt ingen av oss kjenner dagen og timen for vår utgang. I videre forstand består vårt liv av steder for klargjøring av hva for mening det har, som varer så lenge vårt sinn er i orden og at vi holder ut å tenke på og snakke om alvorlige ting, det vil si at oppgaven er en livstidsoppgave. Det er OK å ha en livstidsoppgave, for i blant er det slik at spørsmålet om livsmening kollapser – at det svinner hen mellom dine fingrer som duggen for sola. Dermed er det så avgjort av stor betydning for oss at vi prøver å beholde kontakten med realiteten. Drøm og drømmer er en del av livet; når drømmen overtar styringen av ditt liv, oppstår dagdrømmen.

Å leve på dagdrømmer, er miste kontrollen på ditt liv, for da får du et ‘skinnliv’. Gitt at et skinnliv innebærer serier av drømmer som aldri blir til realitet, så står en overfor et nitrist liv. Den som tror og mener at hun ønsker og vil ha et skinnliv, bedrar seg selv, for det er å mene at en foretrekker det som negativ framfor det som er positivt. Imidlertid, å tenke på realiteten og å ha kontakt med den, er å ha, eller å utarbeide, en adekvat oppfattelse om hvordan relasjonen mellom oss selv og realiteten kommer i stand, og det står for å ha en erkjenningsteori om realiteten: Spørsmålet er om det er tilstrekkelig å ha en erkjenningsteori som ikke treffer realiteten, når en skal ta stilling til hva som gjør livet verdt å leve. Dermed har jeg mine sterke tvil om at Hitler, Himler og Goebbels levde meningsfylte liv; deres liv sprang ut av fantasier om en verden der den rene rase styrte – at grunnlaget for det hele var rasehygiene.

Tiden mellom fødselen og døden står for det som løper fort av sted

Läs mer...

Henrik SchückJag har i många decennier arbetat med att läsa in, förstå och dra slutsatser av vad andra skrivit, framför allt i ny engelsk-språklig forskning. Det har varit givande, men samtidigt har jag lämnat därhän min egen tidigare produktion. Ibland har det känts avigt, att jag kommit allt längre från och alltmer glömt vad jag själv åstadkommit i fyra stora böcker: Mot en ny vetenskap (1986), Världen och vetandet sjunger på nytt (1994), Nya tankar, nya världar (1999) och Sökandet är vårt största äventyr (2003). Och det gäller naturligtvis inte bara mig. Vem sitter i dag och läser i dessa gamla böcker?

Jag har på nytt försökt att orientera mig lite i dem och deras resultat och poänger och börjar med den första uppsatsen i den första boken: ”Filmrutan och filmremsan”. Först en bakgrund.

Vår glädje över att höra till de arvsberättigade”

Ett viktigt aktstycke för den svenska litteraturvetenskapens historia finner man i tidskriften Samlaren, årgång 1980. Man firade då i Uppsala tidskriftens 100-årsjubileum med ett högtidstal av professor Magnus von Platen, rubricerat ”Arvet efter Schück”. Javisst det var Henrik Schück (1855-1947) som var ”den mest drivande kraften” bakom både tidskriften och det sällskap, Svenska litteratursällskapet, som ger ut den.

I talet apostroferas Schück oupphörligt: han är, heter det, ”grundaren av en modernt vetenskaplig litteraturforskning i Sverige”, han har ”slutgiltigt (!) fotat vår disciplin på ett fast historiskt-empiriskt fundament”, och eftersom Schück gav ut sitt första större verk år 1890, så har ”hos oss litteraturhistorisk forskning bedrivits efter vetenskapliga principer i jämnt 90 år”.

Läs mer...

SUMMARY

Léo MatosIn this paper an attempt is made to define depression and to explore its roots by bringing it into the context of human experience of reality. Also discussed is the issue of dualism in cognizing inner and outer reality as an important factor in the formation of depression. Symptoms of depression are defined and a theory about the reasons of suicidal behavior is presented. The author further introduces the technique of psychological ego-death-rebirth for treating depression and suicidal tendencies.

Depression is defined in the Webster Dictionary as something lower than its surroundings, and the verb to depress means to press down. Accepting this semantic significance of the word depression, we can ask what the depressive patient is pressing down which causes his disease.Attempting to throw some light on the roots of depression I want to elaborate the hypothesis of what a depressive patient is pressing down, which then emerges as the symptoms of depression.Freud (1953) showed in his paper "Mourning and Melancholia", first published in 1917, that there was a similarity between mourning and melancholia (as depression was then called):

"a profoundly painful dejection, abrogation of interest in the outside world, loss of capacity to love, inhibition of all activity".

Freud concluded this article assuming that: “melancholia consists in mourning over loss of libido”.

 Loss of libido could be equated with loss of his aliveness.

Läs mer...

Erland LagerrothInspirerad av en granne, som ansåg, att Aniara var det främsta svenska diktverket, kom jag att läsa om en liten bok jag gett ut 1991, Aniara – en dikt av sin tid. Och fann i den en lång not om tidsläget, när Aniara publicerades 1956 och jag själv arbetade på min avhandling om landskapet i Gösta Berlings saga, som mynnade ut i disputation två år efteråt, 1958. Det är alltså fråga om tidsandan på 1950-talet, som var helt dominerad av den logiska positivismen och den analytiska filosofin. Noten slutar med en hänvisning till min Litteraturvetenskapen vid en korsväg från 1980, som på sidorna 47- 69 visar sig erbjuda en – åtminstone för mig - fascinerande läsning.

”Huvudpersonen” vid disputationen, E.N. Tigerstedt, lämnade inte efter sig något skriftligt yttrande, och tanken i den senare boken är att hans uppfattningssätt i stället får sökas i det sakkunnighetsutlåtande om mig, som han avgav 1968. Det jämförs där med andra utlåtanden, av vilka ett överensstämmer med T:s, de andra inte. Inbillar mig att detta är så lärorikt, att det i hög grad förtjänar att läsas. Jag har koncentrerat framställningen till bedömningen av en serie romanstudier i mina Selma Lagerlöfs Jerusalem (1966) och Svensk berättarkonst. Röda rummet, Karolinerna, Onda sagor och Sibyllan (1968) och därtill också kortat framställningen på åtskilliga punkter. De som vill ha det hela, hänvisas till de ovan nämnda sidorna.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen