Agora - filosofiska essäer - Tidningen Kulturen
×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Agora - filosofiska essäer

Forord

Francis Bacon Figures in a LandscapePlaton var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil si om disse egenskapene er framragende eller ikke. Den første betingelsen er likeledes avgjørende for relasjonen til andre stater, for eksempel Sparta. For det andre, det har å gjøre med relasjonene mellom samfunnsklassene, som, ifølge Platon, bestod av lederen, vokterne og den næringsdrivende. For det tredje, rettferdigheten beror på rett oppdragelse og at det sørges for den aller beste undervisningen for hver eneste medlem i samfunnsklassene. Jeg går nå over til å skrive om den første betingelsen for dannelsen av rettferdigheten, det vil at det er om lederen, filosofkongen, for så å avslutte med noen få ord om den andre og den tredje betingelsen.

Filosofkongen

Ut fra filosofihistorien er intet i universet fremmed for den som har viet sitt liv til tenkning og refleksjon, det vil si at hun skriver om alt som menneskets ånd befatter seg med, både det som er smått som det som er stort, så vel som det som knytter de små detaljer sammen med storheten – det mellomstore. Hovedanliggender for filosofer, er streben etter skjønnhet, godhet og sannhet. ‘Filosof’ står for ‘kjærlighet til visdom’, eller, om en ønsker og vil, for ‘venn med visdom’. Dessuten er det slik ‘at en filosof er et menneske som blir elsket av gudene’. Å sette dumskaller til å styre et samfunn er lite lurt; iblant er det slik at det inntreffer ulike former for kriser, som flom eller tørke, eller at en står overfor fiendtlige grupper av mennesker, for eksempel Sparta, og som truer hele samfunnsordningen, så er det vesentlig og viktig at det sitter et menneske ved makten som vet hva som er best å gjøre for samfunnet som helhet. Det betyr at slike tilfeller påkaller snarrådighet med henblikk på å fatte en beslutning, og, ikke minst, at beslutningen springer ut fra den som vet best – som rår over adekvat innsikt og oversikt.

Läs mer...

Erland i Salzburg 1952Vad jag till sist kommit fram till i alla dessa studier, allt detta tänkande, är att världen inte styrs av en Gud, men den är heller inte ett mekaniskt, deterministiskt maskineri. I stället skapar den sig själv. Den och alla dess fungerande delar är självorganiserande. Det är inte alldeles olikt vad som sker i de romaner, som jag började mina studier med. I båda fallen en process, som under sitt förlopp bygger upp relationer och samverkan mellan delar den kommer i beröring med och därmed skapar ett fungerande nätverk, en värld, som inte fanns där förut. Och som inte kan förutsägas. Bygget kan bli nog så stort och hållbart. Eller som en av mina sagesmän, Denis Noble, uttryckte det: kompositören av musikstycket jorden är en process. (Se vidare essän ”Varför ´dissipativa strukturer?´”.)

Detta är något helt annat än en deterministisk mekanism, bland annat därför att här fokuseras relationerna mellan delarna, allt som binder dem samman till fungerande helheter, alltså ett icke-materiellt element, som tycks peka mot vad vi brukar kalla det andliga. Allt andligt tycks ha en bas i det materiella - hjärnan till exempel - och här ser vi just hur materiella förhållanden mynnar ut i något immateriellt.

Läs mer...

Ilya Romanovich Prigogine

När Prigogine som den förste fick grepp om de system med återkoppling, som konstituerar vår värld, kallade han dem ”dissipativa strukturer”. Efter honom har man sedan mestadels kallat dem ”självorganiserande system”, så t ex hans lärjunge Erich Jantssch med den storartade boken 
The Self-Organizing World”. 
Själv har jag också gärna talat om ”självorganisation”, men långt nere i medvetandet har det funnits något slags obehagligt, ovälkommet tvivel: hur kan ett system organisera sig själv, när det tydligtvis kommer till just genom denna organisation? Och Prigogine har hållit fast vid sitt språkbruk – varför har han det?

Prigogine hade i tankarna, att dessa system, som allt eller det mesta i naturen, lever på omsättningen i världen från energi av högre valör till sådan av lägre, precis som vid ett vattenfall: vattnet efter fallet har mindre (läges)energi än det före. Men detta fall kan utnyttjas för att genom turbiner och generatorer utvinna den energi, som annars skulle gå förlorad som entropi, oordning. Men det innebär naturligtvis att energin till sist ändå förskingras i processen, dissipieras - det vill säga försvinner ut i universums allmänna och obrukbara ansamling av energi. Obrukbart därför att det finns inga fall eller stigningar eller rörelse att utnyttja, allt är bara jämnstruket.

Den stora upptäckten innebär nu att det inte bara är människan, som förstått att utnyttja detta energifall. Tvärtom, hela naturen är full av system, som har skapats av och lever på denna frigjorda energi och på så sätt har blivit organiserade. Från virvlar i vatten och luft, som ger väder och klimat, till eldar, flammor, ljus av olika slag, alla sorters liv liksom system inom de levande varelserna ner till den enskilda cellen. Inklusive, naturligtvis, oss själva. Ekologiska och sociala system, städer och samhällen. Ett särskilt frappant fall är fotosyntesen: energin i solljuset gör det möjligt för den gröna växten att av koldioxid i luften och vätet i vatten bygga upp sig själv och därmed också djur och människor. Vilka därtill kan existera genom det syre, som växten frisätter, när den spjälkar vattnet i väte och syre. Naturen kan!

Läs mer...

Forord

ansiktet av Poggio CafoneÅ ha et liv å føre forlanger mye mot – livsmot. Om vi knytter an til den melankolske dikterfilosofen Martin Heidegger, så kjenner ingen av oss til hvordan livet var før mennesket dukket opp i verden, eller hvorvidt det er noe som helst som venter oss ved livets slutt. Det betyr at en rimelig beskrivelse og tydning av Heideggers livssyn er at det er som et hav som er omgitt av to intetheter. Mennesket er den eneste skapning som snakker og skriver om universet, verden og livet, og siden det ikke finnes nedtegnelser skrevet av andre enn oss mennesker, er det nærmest en selvsagt ytring at vi har å vende oss til mennesket selv om vi skal kunne gjøre oss et håp om å oppnå kunnskap om hvordan livet var før mennesket. Hva angår ‘livet etter livet’, hviler bevisbyrden på den som bestrider at livet går videre, etter døden. Det er høyst misvisende å tro og mene at Heidegger hadde ting å bidra med henblikk på de siste anliggender.

Läs mer...

Innledning

fågelDet er krigstider. Kunsten og kulturen har oppgangstider. At kunsten og kulturen profitterer på at det er vanskelige tider, er ingen sjokkerende nyhet. Under den første verdenskrig, for eksempel, trakk kinoene fullsatte saler, for scener fra slagmarken ble vist på lerretet. Usmakelig? Ja, i høyeste grad; krig og krigføring oppstår ikke på grunn av at noen mennesker mister besinnelsen; de er alltid resultat av at det er kollektiver som ønsker og vil gå til krig. Derfor er det slik at krig er organiserte mord, og organiserte mord er uttrykk for det aller verste som kan skje i menneskelivet. Dermed er det sant å hevde at i nåtiden har livsgleden trange kår.

Om emosjonenes(følelsenes) funksjonelle roller

Det er når tidene svinger at våre indre overbevisninger, der følelser utgjør sentrale element, blir satt på prøve. I skarp motsetning til det å hevde at en stabil verdigrunn er av stor betydning for mennesker, så er det gjerne slik at i dagens samfunn oppfatter en at all henvisning til en fast grunn er uten innhold eller tyngde, eller at det tydes som en billedlig framstilling av nåtidens bunnløse grunner. Sagt og ment med andre ord: Å leve et liv ute på de bunnløse grunner er å kjenne at en raser ned i et stort hull med porøse vegger, og at en bare faller og faller. Fra underholdningskulturen kommer det ingenting godt; der det skulle ha vært ånd og brød er det kun steiner, som tynger deg ned: Retningen for livsgleden er opp.

Läs mer...

Grekerna hade flera ord för att uttrycka det som för oss är Kärlek. Till exempel Fileo som har mest med kunskap, tendens och lust att göra. Och sedan Eros, kropparnas kärlek men också universums kraft och energi. Till sist Agape som är kärlek till någon eller något, den kärlek som älskar utan att förvänta sig någonting, utan konsumtion. Göran af Gröning skriver om den här sorters kärlek.  

Giovanni Antonio BazziText tillägnad Guido Zeccola

 

(I)

Kroppen kall och tyst, ögonen skummar, bara hörselsinnet vakar och ber mig gå upp. Jag snubblar upp ur sängen, försöker fokusera, implantera, rekognosera, drömmarna ackumulera. Söker mig mot soffan, den ännu ovänliga, vet inte om den tar emot, om jag ännu en morgon

får vila mig trygg efter nattens slitsamma drömmar.

Jodå soffan tar mig till, kroppen försiktigt varm och flödet börjar mumla, blicken söker lampan, vill vakna till dess sken, vaka i dess återsken, vandra i tankarna innan det är försent, innan dagen kommer för att hämta sin kollekt, i det ljus som alltid är förtäckt.

Läs mer...

Forord


Fortunato DeperoNår en krig er over, er det forsoningen som står for tur. I slike sammenhenger, der det er med henvisning til krig blir forsoningen forstått som ‘forlik’, ‘pakt’, ‘avtale’, det vil si som det å gi et meningsfylt innhold til den inngåtte ‘fredsavtalen, et innhold som alle kan skrive under på. Min egen konsepsjon er en annen: Jeg ser jeg på forsoningen som en av grunnkategoriene og grunnbegrepene i menneskelivet, og at kategorien og begrepet rekker langt videre enn til det å avgrense dette gjennom ‘krig’ og ‘fred’. Det som er virkelig og sant om forsoningen, er at det er bygd inn i hvert eneste menneskeliv, og derigjennom treffer det hver og en av oss, om vi er klar over det eller ikke. Bakgrunnen for at det er slik at forsoningen er et bygd inn i livet, er at diskordansen er dets kår; ditt liv er annerledes i dag enn det var før i tiden, og ditt minne om det som hendte i fortiden, er kun et minne om et minne. Dermed er det som hendte i fortiden over, en gang for alle.

Det gjelder likeledes at for den som planlegger livet som gammel ut fra hva og hvem hun er i nåtiden, håndterer sitt framtidige selv og framtidige liv som om det står på line med en hvilken som helst ting, og som hun har full råderett over; det finnes ingen garantier for at en person utfører de samme handlingene, har de samme vanene, de samme preferansene og de samme emosjonelle tilbøyeligheter når en blir gammel som da hun var ung eller middelaldrene. Derfor er det slik at uoverensstemmelsen kullkaster hver eneste forestilling om å kunne ha et permanent liv – et liv som er som en kule som farer av sted gjennom tiden og i rommet. ‘Det ontologiske hull, det vil si dødens realitet kan ingen benekte; det har mer enn én gang blitt sagt og ment ‘at å lære seg å leve er å lære seg å dø. I alle fall, på de følgende sider skriver jeg mer utdypende om hva som menes med ‘forsoningen’ og det å leve et forsont liv, det vil si at en har lært seg å leve med alt det som gjør at en kommer til kort i livet, samtidig som en tar vare på det som verdt å ta vare på.

Läs mer...

Svante Nordin Foto WikipediaI begrundan av John Landquists levnadsöde och mitt eget kom jag att läsa Svante Nordins Från Hägerström till Hedenius. Den moderna svenska filosofin från 1984. Det är en fascinerande läsning, mycket beroende på de ständiga och häftiga stridigheter, som författaren har att berätta om:

”Mitt material bidrar överhuvud till att ge en bild av den akademiska intrigens anatomi. De vetenskapssociologiska nattsidor som därvid uppenbaras står i kontrast till den officiella akademiska retoriken. De visar på den (…) karaktäristiska sammansmältningen av krassa och ideella motiv. (…) Vad som skilde ut 20- och 30-talets filosofstrider är närmast deras intensitet och det uppseende de väckte. I kampen om tjänster och stipendier kom en rik repertoar av medel till användning: sakkunnigutlåtanden, extraoppositioner, besvärsskrifter, tidningsartiklar, recensioner, pamfletter. Tidvis delades stora delar av dagspressen upp i skilda läger och ibland drogs till och med de politiska partierna in i striden.” (138 f)

Det var uppbrottet från Boströms filosofi och sedan stridigheter mellan det som kom att kallas Uppsalafilosofin och dess motståndare (och inom Uppsalafilosofin). Värst tycks ha varit striden om Hans Larssons efterträdare i Lund 1928-29, som Nordin ägnar tolv sidor åt (73-91), fastän den ”utspelas i en period då telefonen ännu inte hunnit får sin nuvarande ovärderliga betydelse vid akademiska och andra intriger” (81).

Läs mer...

Innledning

Munk. SkrietI begynnelsen var nektelsen, og så lenge mennesket tviholdt på den, gikk livet på tomgang. Livets ordløse farer skygget for at et nøkternt blikk på omstendighetene kunne oppstå: Mennesket levde i fantasien, det vil si at det tok fantasi for realitet. Med språkets fødsel begynte kommunikasjonen mellom menneskene, og de kunne områ seg – finne ut av hva som var skinnet og hva som var realiteten. Samvittigheten oppstår. At samvittigheten oppstår er samtidig med angerens framkomst – dens fødsel. I dypere forstand er all livskraftig moral anvist på den andres ve og vel, og siden livet er slik at et menneske kan gjøre gale ting, er nektelsen knyttet til unnvikelsen av å ta inn over seg det gale en har gjort, og at en, følgelig, gjennom nektelsen, avskjærer seg fra å gjøre det godt igjen. I motsetning til nektelsen, er angerens tilstedeværelse i menneskelivet et aktivum for oss mennesker, og som gir oss god grunn til å feste vår tro og vårt håp til mennesket, som, for uten å være en slik skapning som begår så svært bestialske handlinger som ingen andre skapninger er i stand til å begå, er i stand til å utføre gode gjerninger.

Angeren er et grunnfenomen som kun tilkommer mennesket

Med henblikk på anger, gis det mange spørsmål; siden jeg er skrivende filosof, og ikke dikter, (Jf. Henrik Ibsen og hans ytring: Mitt kall er kun å spørre), har jeg påtatt meg oppgaven å gi svar på spørsmål som jeg tar opp, eller som andre har tatt opp før meg. Angeren kan stå for følgende ting: En sinnstilstand, som, med utgangspunkt i nåtiden, tar tak i fortiden og når sitt mål innover i framtiden.

Läs mer...

Auguste Renoir

Liv, fortelling og melodrama

Å ha et liv å leve er å leve i fortelling. Fortellinger har forteller, som er den som har en historie å fortelle. Historier har hendelsesforløp, og det er i hendelsesforløpet at personer, med en viss karakterer, stiger fram. Hver eneste historie har en begynnelse, en midte og en slutt, der historiens midte står for omslaget, eller dens vendepunkt, fulgt av et plutselig fall, mens utgangen står for hendelsens avslutning – dens konklusjon. Motsetningen til fortelling er ‘melodramaet’, som ikke finner sin avslutning, og som heller ikke har en klar årsak/grunn. Med henblikk på høydepunkt, er melodramaet karakterisert gjennom at det dramatiske stadig vekk finner sted.

Diskursen om Agape og Eros er en fortelling om den vanskelige kjærligheten

Det gis mange slags historier, der de to mest vanlige former er krigshistorier og kjærlighetshistorier. Krigshistorier er om helter og skurker, mens mange kjærlighetshistorier er preget av at livet har en lykkelig slutt, slik en krigshandlinger munner ut i fredsavtaler. Krigens primus motor er kampen om knappe ressurser og vern om nasjonale interesser og verdier. I praksis betyr det sistnevnte at det er om en hel livsform, der konsum og komfort spiller avgjørende roller for videreføringen av livsformen innover i framtiden, mens kontroll over ressurstilgangen er nødvendige forutsetninger for at livsformen i det hele tatt kan bestå. Diskursen om Agape og Eros er en fortelling om den vanskelige kjærligheten: Fra Platon står Eros for ‘Filosofisk Eros’, det vil si som ‘streben etter erkjennelse av idéene, eller som oppnåelse av visdom, der veien inn til visdom går gjennom menneskets sans for kroppsløs skjønnhet’. ‘Agape’ springer ut fra urkristendommens forståelse av ‘at skapelsen av universet skjedde ut fra Gud som kjærlighet’, ‘at Gud er kjærlighet’, eller som ‘menneskets streben etter gjenforening med sin skaper’. Framstillinger av Agape og Eros hører til innenfor menneskenes kollektive kulturarv – deres kulturelle hukommelse.

Läs mer...

Julia KristevaForskning som faktaproduktion och som sökande. Jag skall, börja med något mycket konkret och tankeväckande: vad professor Kjell Espmark i ett sakkunnigutlåtande, som nu är aktuellt för den ledigförklarade professuren i Lund, skriver om min sista bok, Litteraturvetenskapen vid en korsväg. "I Litteraturvetenskapen vid en korsväg skymtar man", heter det, "en lysande men tyvärr oskriven bok". Själva företaget med boken betecknas som "oerhört väsentligt", men, sägs det, "Så mycket mer bedrövad blir man över hur hela projektet genomförs". Den första invändningen är, som Espmark formulerar det, att "Ett längre parti spårar ur i besvärsskrivelse riktad mot de sakkunniga i de professorskonkurrenser Lagerroth deltagit i" - ja, där ser ni hur känsligt det är att försöka lyfta de skatter, som finns dolda i "sakkunnigutlåtanden". Men det var inte den invändningen det gällde nu, utan den sista och som jag tror tyngst vägande:

”Till sin häpnad finner man också att de sentida teoretikerna ofta inte lockat till personlig bekantskap utan citeras efter översikter som Kurt Aspelins Textens dimensioner och Fokkema & Kunne-lbsch, Theories of literature in the twentieth century; motiveringen s 14 gör en dygd av bekvämligheten. (På liknande sätt känner Lagerroth i den berörda artikeln om Selma Lagerlöfs "polyfona" diktning Julia Kristeva från en recension i Sydsvenska Dagbladet!) Vad som kunde ha blivit en briljant analys av vindriktningar och möjligheter stannar med sådana brister på halva vägen.”

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen