Agora - filosofiska essäer - Tidningen Kulturen
×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Agora - filosofiska essäer

Bevisstheten som grunnkategori

Diskursen om bevisstheten er tvetydig; den kan stå for systematiske undersøkelser av bevisstheten, dens struktur og dens fenomen, eller den kan dreie seg om relasjonen mellom vår tilgang til virkeligheten. Min artikkel er knyttet til begge problemstillinger. Således hevder jeg at inndelingen av filosofi med henblikk på relasjonen mellom idéer og virkeligheten er rotfestet i at det er menneskets bevissthet som utgjør elementet som muliggjør hver eneste forståelse av hva dette er om. Det vil si at det er bevisstheten som danner broen mellom idéene og virkeligheten selv.

Läs mer...

I våra dagar är Nicolai Hartmann helt bortglömd. När han dog 1950 vid 68 års ålder, ansågs han vara en av samtidens viktigaste filosofer vid sidan av Martin Heidegger. Men om Heideggers stjärna steg snabbt efter kriget, så föll Hartmanns stjärna lika snabbt och han glömdes bort. Orsaken var nog att Heideggers existensfilosofi låg precis rätt i tiden medan Hartmanns logisk-analytiska filosofi ansågs passé. Det är dags att återupptäcka hans tänkande eftersom han genom sin så kallade nya ontologi lyckas ta sig ut ur Heideggers återvändsgränd. Hartmann är därför en filosof för 2000-talet som visar på sanningen om vår existens

Hartmann föddes 1882 i Riga som då hörde till Ryssland. Han studerade vid universitet i Sankt Petersburg och senare i Marburg där han 1907 tog sin doktorsexamen. Under första världskriget tjänstgjorde han som tolk och underrättelseofficer. 1923 träffade han Heidegger i Marburg och samma år utnämndes han till professor i filosofi vid stadens universitet. De båda drog inte jämnt. Det berodde nog både på deras inställning till filosofi och deras personlighet. Hartmann var en kvällsmänniska medan Heidegger var en morgonmänniska. På sätt och vis skapade Hartmann en kvällsfilosofi i motsats till Heideggers morgonfilosofi. Heidegger var också den som lockade till sig flest studenter på grund av sin karismatiska personlighet.

Till skillnad från sin filosofikollega komprometterade Hartmann sig aldrig genom samröre med nazisterna. Han lyckades leva och verka fritt i Nazityskland och orsaken var troligtvis att han sysslande med något så opolitiskt och perifert som ontologi. Han sågs av nazisterna som en harmlös tänkare i det blå. Men egentligen var hans tänkande revolutionärt, även i politiskt avseende. Hartmann hade flera viktiga offentliga poster under sin karriär. Han var professor i filosofi vid sådana ledande universitet som Köln, Berlin och Göttingen. Efter andra världskriget valdes han till ordförande för det tyska Filosofiförbundet.

Läs mer...

Detalj från bokomslaget

I Network Review (organ för Scientific and Medical Network, SMN) nr 111 från våren 2013 uppmärksammas en bok dubbelt. Dels finns en artikel av dess författare, Maureen O´Hara och Graham Leicester, rubricerad Persons of Tomorrow: Expressing our 21st century Competence (s 5 ff), dels en recension av samma bok, Dancing at the Edge, av den som skriver de långt flesta recensionerna, tidskriftens redaktör David Lorimer (s 59 f). Den klaraste uppfattningen av bokens innehåll ges av recensionens rubrik ”Creative Transgression in a Conceptual Emergency”.

Det vill säga så överdrivet klart är ju heller inte detta. Men det beror på bokens ämne: hur formulerar man något som ännu ”dansar på kanten”, som än så länge inte riktigt finns, d v s det nya tänkande som fordras för ett nytt sekel? Författarna är själva medvetna om och missnöjda med detta: de sista kapitlen levererar inte vad titeln utlovar. Men de menar att hela deras bok grundas på önskvärda former av tänkande och handling, så att inga vidare upprop behövs (s 60).

Ja och nej. Bokens stora kallelse ligger i efterlysningen, medvetandet att gamla former av tanke och handling inte duger längre. Men samtidigt kan den naturligtvis inte slutligt (!) formulera detta nya tänkande.

Läs mer...

Ferdinand Hodler: Night

Forord

Å være menneske er å ha en viss etikk, som er kunne skjelne mellom rett og galt, godt og ondt, og at en bestreber seg på å leve opp til denne etiske fordring: Forståelse er ingenting verdt om en ikke bryr seg om å leve den ut i ord som i handling. Noen ganger går det galt, ja, svært galt.

Det er på dette punktet at tilgivelsen kommer inn:Om livet er en uendelig stor gave, der hver og en av oss er både giver og mottaker av gaven, så er det likeså slik at fra begynnelsen av er livet anlagt på makten som er lagt ned og inn i tilgivelsen. Uttrykt med andre ord: Tilgivelsen er med henblikk på vårt liv som temporalt strukturert, og på den måten at skjønt et menneske har gjort forferdelig ting i fortiden, så er det gjennom tilgivelsen som virkende kraft at det blir åpnet opp for å kunne ha og få et normalt liv innover i framtiden. Det er dette sammensatte spørsmålet jeg tar opp i denne artikkelen.

Läs mer...

Mary MidgleyDen 17 december 2014, stod det en stor artikel om att stoppa åldrandet i Svenska Dagbladet. Samtidigt råkade jag återknyta bekantskapen med en lång artikel i Network Review nr 109 sommaren 2012, s 3-6, av Mary Midgley: ”Death and the Human Animal”.

Om Mary, ”quite contrary”, har jag med beundran skrivit en gång tidigare i Mellan atomer och universum, s 55-67. Om någon har en talan i saken, är det hon, som redan 2010 var över 90 år. Kanske har också jag, som är 90 år, när den här boken kommer ut, någon talan. Och hon säger det perfekt redan i sin titel. Vi är förvisso mänskliga djur och hör som sådana till naturen. Och allt i naturen är underkastat rörelse, förändring, slitage och död. ”Även de enklaste levande tingen är så komplexa, att själva faktum, att de existerar och fungerar är ett under, och hos människan är denna komplexitet naturligtvis enormt mycket större. Att förvänta sig, att sådana känsliga och ömtåliga system som dessa skulle fungera alltid gentemot alla tillfälligheter i en våldsam värld utan att slitas ner är förvisso absurt”. Oföränderlighet och evighet är bara tankefigurer, som inte har med oss som biologiska varelser att göra. På det viset är tanken på ett evigt liv nog det dummaste jag någonsin hört. Men det är naturligtvis fråga om något väldigt viktigt, när man försöker orientera sig i tillvaron.

Men det är klart, det utsägs inte explicit att livet skulle vara evigt, bara så länge vi själva vill. Och vad vill vi? Också där har Mary Midgley mycket att säga. Från Jorge-Luis Borges återger hon en historia om en romersk soldat, som ivrigt söker efter odödlighetens källa. Han finner den också, dricker och kommer till de odödligas stad. Utanför den finner han några eländiga, nakna människor, som inte tycks kunna tala. Men till sist hör han någon säga något om Odyssén, och han frågar: ”Vad vet du om Odyssén”. ”Mycket litet”, svarar mannen, ”det måste ha varit ett tusen ett hundra år sedan jag skrev den.”

Läs mer...

Innledning

gustav klimt, nuda veritas 1899Det gis mange slags typer av filosofi, og én av disse er Hegels filosofi. Tankegangen i den filosofiske konsepsjonen til Hegel slik. Mennesket er av ånd, der ånden er tredelt, det vil si at i det som er overlevert oss Hegels tenkning blir tilhøreren eller leseren, konfrontert med ulike oppfattelser av idéen om ånd, og som inndeles i den subjektive, objektive og absolutte ånd. Jeg vender tilbake til disse distinksjoner. Utgangspunktet er at ånden finnes utenfor seg selv – i sine objektiveringer, i materiell forhold, som utgjøres av diverse samfunnsformer, med dets seder og skikker, og hvor mennesket er historiske handlende og kulturelt skapende, som er åndens manifeste produkt, dens eget verk.

Overgangen fra udifferensierte åndsformer til kompleks åndsformer

Problemet er at så lenge ånden lever utenfor seg selv, er den i seg selv, det vil si at den fremmed for seg selv og sine egne aktiviteter og virksomheter, som betyr at ånden kjenner ikke seg selv igjen i det fremmede, det vil si som uttrykk for sin egen frambringelse – skapelse: Tesen er at all skapelse skjer fritt, spontant; å leve i det fremmede, er å være underlagt tvang. Derfor har ånden som oppgave å eksistere for seg selv, det vil si at den har å komme seg fri fra sin bundethet til det som er annerledes enn det selv er, og for å kunne klare det, så har ånden å arbeide med seg selv. I praksis betyr dette at den må hente seg selv ut fra tvangen og undertrykkelsen.

Tvangen og undertrykkelsen beror ikke bare på at ånden lever i det fremmede, for tvangen og undertrykkelsen tildekker og skjuler at å eksistere og skape har å skje spontant og fritt: Mennesket er også underlagt herredømmets makt, som er den sterkes makt over den svake. På dette punktet blir Hegel svært uklar: Hvordan dette skal skje, at knekten og herren kommer på likefot med hverandre, er det vanskelig å forstå, især med tanke på at det som bidrar til holdningsendringer hos herren og knekten forblir i det mørke. Er det med henvisning til arbeideren og arbeiderklassen? Er det med henvisning til borgeren og borgerklassen? Eller hva og hvem er det Hegel snakker om når han snakker om ‘knekten’? I alle fall, ut fra Hegels konsepsjon har knekten å opphøre å være knekt ved at han reiser seg overfor herren – makthaveren.

Läs mer...

racismInnledning

Temaet for denne epistelen er dobbelttroen og dobbelttroende folk. Mitt synspunkt er at dobbeltroende folk er langt hardere ute å kjøre enn den en oppfatter som fundamentalist. I det sistnevnte tilfellet er det mulig å føre en diskusjon med den aktuelle personen, mens i det førstnevnte tilfellet, der den tenkte personen har et sosialt engasjement, gis det ingen merkbar forskjell mellom henne selv og menneskene hun arbeider sammen med. Med andre ord, vår tenkte person er ikke konsistent, eller at det gis en grunnleggende motsetning mellom livet hun fører i det ytre – i den sosiale foreningen som bygger på troen på Jesus Kristus og det glade kristne budskap – og at i det personlige livet kan hun ingen verdens ting med kristendommen.

Läs mer...

Forord

Mona Vanna  av  Joos van CleveI moderne samfunn handler det meste om kjøp og salg av masseproduserte varer, det vil si varer som kjøpes og selges på et anonymt marked. Før i tiden trakk en opp grenser for slikt som kunne framstilles og slikt som var hinsides tanker om å inngå som et ledd i en produksjonskjede.

De gamle grekerne, så som Sokrates, Platon og Aristoteles, beskrev denne grenseoppgangen som skillet mellom naturen og kulturen. I dag har kulturen for lengst blitt til vår andre natur, eller at det synes å forholde seg på den måten at kultur har blitt synonymt med produksjon og konsum av intellektuelle ting, så som musikkverk, romaner og vitenskapelige avhandlinger. I det hele tatt står «produksjon» for et nøkkelord i moderne samfunnsøkonomi. Imidlertid, det er nå engang slik at ikke alt kan bli gjenstand for produksjon, kjøp og salg. Sorgen er en av disse ting som unndrar seg markedslogikken.

Sorgen er stille og den er omfattende

Det er samfunnskulturen, sammen med våre evner og anlegg og våre grunnleggende valg av livsprosjekt, hva vi skal gjøre ut av vårt liv, som avgjør hva og hvem vi er i dag; når tidligere samfunnskulturer, for eksempel den greske, der de store filosofene levde og virket, gikk så raskt under, og at det aller meste vi kjenner til om den, kun er bevart i fragmentets form, er det skjellig grunn til at sorgen over det uendelig store tapet stiger fram for oss. På den andre side, at det er slik at sorgen går langt ut over det vi til vanlig forstår med sorg, innebærer ikke at den nære sorgen er av mindre betydning for oss enn den som framstår som langt unna oss selv. Betydningssammenhenger oppstår gjennom kontraster, eller at de blir til i møtet mellom det fremmede og alt som er annerledes enn vi selv er, mellom fjernhet og nærhet.

Läs mer...

 Innledning

Liane de PougyNåtiden kretser om å være i bevegelse, det vil si at å flyte omkring er hva det hele er om. Karl Marx, som slettes ikke var en dumskalle, traff målet når han hevdet at kapitalismens hvirvelstormer rev ned alt som før var stabilt og fast, så som overleverte normer og verdier, som sprang ut fra alminnelig fornuft. Mennesket trenger faste rammer og overordnede sammenhenger. Gitt at det gis store og omfattende sammenhenger, der vi selv og vårt eget liv er en del av disse sammenhenger, slik sammenhengene er en del av oss selv, så finnes vi på den måten at når noe går galt, så kan ingen kan unndra seg skylden, eller ansvaret: Uten friheten er skylden tvang, mens uten skylden(ansvaret) har friheten ingenting å ta hånd om; om synden, tradisjonelt sett, hører hjemme i en religiøs kultur, er ingen skyldfrie.

Läs mer...

Innledning


spegelnGitt at vi forstår hva som menes med ‘atferd’, så er menneskelig atferd verdi – og normstyrt. En verdi er om hva som virkelig teller for oss mennesker, som at sannhet, hederlighet, oppriktighet og forståelse er eksempler på verdier, mens en norm er en størrelse, en standard, eller en regel, som vi legger til grunn for vår tenkning og vår handling, eller som kan utledes fra det vi gjør. Normer utledes fra verdier, som i normen ‘Du skal ikke lyve’, så er det forutsatt at sannhet har forrang framfor løgn. Et eksempel på en underforstått norm, er at i situasjoner der det blir avgitt et løfte mellom to personer, så forstår mottakeren av løftet at det vil være uforenlig med alminnelig kommunikasjon mellom mennesker om avsenderen går ut fra at et løfte er på linje med en tom lyd. Nedenunder forfølger jeg spørsmålet om menneskelig atferd i relasjon til verdier og normer.

 

 

 

Läs mer...

kramaordDe förverkligade ambitionerna har något som sandlikt går oss ur händerna samtidigt som deras efterbilder förvandlas till monument och kring det ohjälpliga väver människan sin historia: en historia som inte går att vrida tillbaka. Å andra sidan vet vi lika säkert att ingen strävan är meningsfull utan en aldrig så vag föreställning om att den möjligen kan röna framgång, fullbordas eller infrias.

Räcker, räcker inte till, svårt att veta vad jag vill. Vilsen min enda tanke just i denna bittra sfär, det som är, det som inte är.

Du omedvetet medvetna, och den skärva av det som en gång var lättsinne i mig.

Du medvetna, som slumpen sköljt i land av våg och vind.

Jag säger (nej, tänker): en form av salt som både blöter och torkar min kind

En poetik satt i kollusion med sig själv, kanske därför funkar den, nu vidare. Nej, satt i karantän menar jag, i spe till de andra.

(I)

Började ensam, lever ensam, går sönder ensam, i döden ensam. Familj, ja, älskad ja, ändå blöder jag ut ensam. Inget offer, valde ensam och nu hittar jag inte ut.

Allt var tecken men jag brydde mig inte om att se, allt var allt för tydligt. Det enda som räknades var stunden och det som var osynligt – för mig. Nu har erfarenheten hunnit i kapp, tecknen de samma, jag tyder, men de gäller inte mig längre. Kroppen orkar inte svara, hjärnan säger: låt vara!

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts