Agora - filosofiska essäer - Tidningen Kulturen
×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Agora - filosofiska essäer

altI filosofi er gjentakelser nærmest ikke til å komme forbi, og således tar jeg opp og utdyper sentrale punkt i essayet mitt «Livet selv, ett sammendrag.»

Filosofi er aktivitet og virksomhet, og dens mål har til alle tider, uansett hva for slags filosofi det er om, ja, i den grad og utstrekning talen er om en levende filosofi, har også hatt svært ambisiøse og elitistiske mål, og på samme måte har det gjerne vært knyttet praktiske siktemål til den enkelte versjon av filosofi. 

Hva angår relasjonene mellom teori og praksis, er det rimelig å hevde at filosofi er en intellektuell streben etter å knytte teori og praksis sammen - som teoretisk praksis, hvilket betyr: som motivert begrunnelse av praksis og med henblikk på praksis. Tankegangen er: at våre begrep om oss selv og vår liv blir til gjennom det vi gjør og gjennom det vi har fore, for filosofi er ikke bare noe vi sier at vi driver med på siden av det en ellers gjør, som, for eksempel, i egenskap av filosofilærer eller foreleser i filosofi, for det er selv en gjøren, det er meditativ tanke.

Läs mer...

 

altPå sidene som følger setter jeg fram enkelte betraktninger om hva jeg denoterer som «'livet selv'»: Den første delen er negativ, det vil si at jeg bestrider at veien inn til hva som menes med «å ha et liv å føre» er gitt i og med at referansen er språk og menneskenes språklighet. I mer positiv forstand, søker jeg å vise hvorfor dette ikke er tilfelle, og det danner den andre delen av betaktningene mine. Jeg tar også tak i de analytiske og fenomenologiske konsepsjoner som ble ført i marken via Descartes, Kant og Husserl, der jeg hevder at ut fra en viss fortolkning av deres erkjenningspretensjoner, må det de hevder anses som blindveier for videre utforskning av hvordan mennesker oppnår kunnskap og viten om seg selv og andre. Jeg avslutter skriftet med en åpen konklusjon, som også utgjør den tredje delen.

Läs mer...

Scuola filosofica di Atene, Raffaello Sanzio 1509Tematikken for herværende essay er, i vid forstand, moralfilosofi, det vil si at det er om hva en bør streve etter å realisere, hva som er høyverdig og hva som er mindre høyverdig, ja, rett ut sagt: at det gis ting som er fordømmelsesverdig å legge til grunn for tenking og handling.
I den første seksjonen  går jeg inn på hva som mer presist skal forstås med 'utdanning' - 'danning', og dette gjør jeg gjennom å trekke inn tankegods fra gresk filosofi, for, ut fra sikten min, var de greske filosofer (Sokrates, Platon og Aristoteles) på sporet av noe som har så mye i seg at det kan bygge bro over den dualisme som hefter ved vår tilstedeværen i dag, nemlig det abrupte skille og  motsetning mellom «privatmoralen» og «offentlighetsmoral», det vil si egennytten og samfunnsnytten, eller en moral med referanse til selvkjærlighet(egenkjærlighet), på den ene side, og en moral hvor det kun er det allmenne som teller. Etter mitt syn, er dette en blindvei, og, som kjent, blindveier fører ikke fram. Dette er også, langt på vei, en forklaring på hva som gjør at livet i det moderene har floket seg til, stanset opp - i en eneste stor knute.

Alternativet mitt, er at et monistisk syn på oss selv og våre liv, har så mye bygd inn i seg at det kan handskes med de fallgruber som, uten tvil, er forbundet med en egoistisk moral versus en allmennmoralsk orientering. Sagt med andre ord, våre liv dreier seg verken om egoisme eller altruisme, og her er det mye å lære av folk som har tenkt mye og langt om hva disse ting, når alt kommer til alt, er om.

Läs mer...

Illustration: Sabina Wroblewski GustrinEmnet for følgende skrift er forestillingen om  "den sakrale realitet"("guddommelige realitet"), og jeg diskuterer denne termen ut fra en viss fortolkning/ lesemåte av hva som kan menes med den. Her er det vel også på sin plass å vise til at filosofen Platon var av den oppfatning "at det guddommelige er virkelig og sant, og at det som er virkelig og sant, er av guddommelig opprinnelse."

Vel, det er kommet så langt med oss (som lever i dag) at straks noen nevner ordsammensetningen "guddommelige realiteter", sammen med at det er "naturlig at alle mennesker har i seg en drøm, en lengsel etter et godt og bra liv, der rettferdighet, fred og fordragelighet blant og mellom alle folk er det som dominerer", så kan det virke slik på meg at den som hører eller leser slike ord også er temmelig dum om hun ikke fatter at det å snakke på nevnte måte - i det 21. århundret - er den rene propaganda, ja, at det er demagogi, ideologi, hjernevasking. Nåvel, det er mye som taler for at visse måter å fatte hva religion er om kan bære galt av sted, som for eksempel at den dreier seg om et rent åndelig rike, et liv helt for seg selv eller som en fordobling av den verden vi faktisk lever i, og at denne formodede realitet ikke bare er absolutt annerledes enn det livet vi kjenner til, men at det er et liv og en verden bakom eller over livet og utenfor verden, bakom tid, sted, situasjon og omstendigheter.

Läs mer...

Moralen og det moralske 

For å komme under vær med begrep altsom  moral og etikk, er det praktisk formålstjenelig å foreta en grenseoppgang mellom disse begrep og det begrepene er om, som er realiteten begrepene viser hen til. Samtidig skynder jeg med å føye til at selv om det slettes ikke er slik at det gis en allmenn utbredt enighet om at det fins en rimelig klar forskjell mellom moral og etikk, er dette uten betydning for framstillingen min av hva som faller inn under området for moralen og det moralske versus etikken og det etiske.

Det første punktet mitt er: at moral og moralske målestokker har universell utbredelse, det vil si at  målestokkene det er om ikke har en kulturspesifikk opprinnelse, i den forstand at oppslutningen rundt disse beror på og avhenger av hva for kultur det er tale om(europeisk, amerikansk, asiatisk eller afrikansk, for eksempel): incest blir fordømt uansett hvor i verden dette finner sted, og det samme gjelder det å fare med systematisk løgn, ran og overfall, drap og mord, så vel som utstrakt utroskap og illojal opptreden, er kritikkverdig i hver eneste land og sted rundt om på jorda.

Läs mer...

Våre personlige prosjekt og forbindtligheter er rotfestet i fortellerkategorien.

Å være menneske er å ha et liv å leve og et liv å føre; og veien inn tilalt hva det er om - at mennesker har liv å leve og at de har liv å føre - går gjennom fortelling.

Vel å merke: gjennom en eller annen filosofisk motivert fortelling, og grunnen til og grunnlaget for at det er slik at fortelling har og inntar nevnte autoritative status, er at fortelling er en betydnings- og meningsinnstiftende kategori, en kategori som er forutsatt som kategori i forhold til alle andre kategorier og alle andre måter å gå fram på, alle andre teorier og tentative hypoteser om livet og verden, inkludert hvert eneste forsøk på å forstå oss selv og andre mennesker, ja, hva begrepet om menneske er.Dermed er det fortelling som innstifter den ytterste grunn og det siste grunnlag for all forståelse, alle forklaringer og alle begrunnelser, uansett om forståelsen, forklaringen og begrunnelsen viser hen til menneskene forsøk på å forklare livet og verden ut fra en vitenskapelig teori eller om dette gjelder menneskenes praktiske og moralske begrep og deres praktiske og moralske liv, så har forståelsen, forklaringen og begrunnelsen å bli satt inn i en overordnet sammenheng - en fortelling.

Läs mer...

Illustration: Hebriana AlainentaloÅ ha et liv å leve og et liv å føre, er ett og det samme som å ha ett og bare ett eneste liv å ta hånd om: dette betyr ikke bare å ha og få en livshistorie og et livsløp gjennom verden, men i mer grunnleggende forstand betyr dette at du er forviklet i et hav av historier, som også er slik at det til   hver eneste beretning gis det flere historier bakom den overleverte, gitte, eller faktiske historie - historiens forhistorie. Således begynner ingen livshistorier fra et nullpunkt, men heller in medias res - at en alt allerede befinner seg midt inne i en historie eller i et visst løp, et løp hvis hovedkarakteristika er at det allerede er i gang, det vil si at det løper av sted - foran det aktuelle menneske, og dette foranlediger at personværen er å være underveis, uten at det dermed forholder seg på den måten at det er historien og forhistorien som fullt ut determinerer og influerer hva og hvem vi er som mennesker: Mennesker står alltid i helhetlige situasjoner, og dette betyr at det har å foreta et grunnleggende valg, og at dette grunnleggende valget bidrar til at dets liv gis en viss retning, og ikke en annen. Således er det samspillet mellom helhetlig situasjon, valg og avgjørelse, historie og forhistorie, som er nøkler inn til å forstå hva som menes med det å være en menneskelig person, og ikke at det bare er å ha en karakter, eller at en er et singulært individ, mellom og andre singulære individ.

Läs mer...

altSören Kierkegaard brukar kallas existentialismens fader. Den 5:e maj skulle han ha fyllt 196 år. Som en hyllning till honom publicerar vi  en  essä kring Kierkegaards filosofiska gärning.
Ingmar Simonsson är författare till Kierkegaard i vår tid, Themis förlag 2002.

 "Det tragiska är att två älskande inte förstår varandra,
det komiska är att två som inte förstår varandra älskar varandra."

Redan i Sören Kierkegaards debut 1838 - Ur en ännu levandes anteckningar. Utgivna mot hans vilja - kan vi undra i hur hög grad han var påverkad av romantikens svärmanden för det upphöjda geniet som inte låter sig stoppas av andras hinder. Denna hans första bok var egentligen en recension av H.C. Andersens tredje roman Kun en Spillemand 1837 som blev för lång och växte till eget verk. Kierkegaard ansåg att en romanförfattare bör dö ifrån sitt eget jag för att kunna nå bortom sitt eget livsöde och föra fram en livsåskådning, en idé. Eftersom han själv ännu inte dött ifrån sig själv ansåg han sig inte mogen att skriva som episk diktare. Därav titeln.
Historien i H. C. Andersens roman bygger på tanken att genier som får stöd och uppmuntran utvecklar sina talanger, medan ett försmått geni kommer att svälta och begåvningen förtvina. Romanens Christian är en musikalisk skräddarson som försörjer sig som spelman och tycker sig förtjäna mer medgång, men det går inte så bra.

Läs mer...

ImageVi publicerar en essä av Thor Olav Olsen. Texten är på norska därför att vi gärna vill öppna vår tidning för bidragen från skribenter från andra nordiska länder.

Livet i det moderne blir mer og mer umenneskelig, for guden i tiden er dyrking av Mammon og dansen rundt gullkalven. Betydningen er at vi skal tjene penger og stadig mer penger, eller at vi har å lære oss å tjene penger, og dersom utsiktene til å tape dem er langt større enn å få flere penger enn vi har, så er det beste vi kan gjøre å sitte med hendene i fanget. Å skrive poesi eller å studere filosofi, er å leve skapende, for det er uttrykk for at fostringen vi har fått har båret frukter, for da kaster du ikke bort livet ditt, som du faktisk gjør når du  tilbringer dag ut og dag inn foran fjernsynet.

Vanskene og problemene vi står overfor i dag er ikke bare at livet til en viss grad allerede er umenneskelig, men at svært mange ting ganske utvetydig peker i retning av det kan bli langt mer brutalt enn det faktisk er, for slik all lokal, regional og global verdiskaping som profittorientering er med på å gjøre livet svært lite levelig, er også all praten om at skaping av mening er ekvivalent med en form for meningsproduksjon et klart uttrykk for en dårlig holdning til livet. Det står på spill er holdningen til livet.

Vi mennesker har mentalt(indre) liv, og vi mener at å ha at opplevelser er en verdi i seg selv. Uavhengig av hva livet ellers er, har de aller fleste mennesker et foregrepet håp, og det er om at alt det vi opplever som dårlig, kan endre seg over tid, og, naturligvis, til det bedre. Vi mennesker har minner og vi er mottakelig åpne for framtiden, og dermed er vi delvis satt fri fra naturkausaliteten gjennom at vi skaper, eller lager vårt eget liv. Livet vårt har vi som inkarnert kropp, og det betyr at vi har fri vilje(eller spontanitet) og at vi er ansvarlige for det vi gjør eller det vi unnlater å gå inn på, eller at vi lar være å arbeide for å realisere gode verdier og ikke de dårlige verdiene, så som ran, mord, terror. Det er grunnen og grunnlaget for at å leve ikke bare er å befinne seg i livsstrømmen, for selv om morderen får frustrert sine onde begjær og at det oppleves som svært ubehagelig, er mord alltid moralsk galt.

Läs mer...

Image
Georg Wilhelm Friedrich Hegel
Är det dags att omvärdera historien? Hegels klassiker Andens Fenomenologi har under hösten kommit ut på svenska (Thales förlag) . Anna-Lena Renqvist begrundar skälen för denna bortklippta sekvens i den svenska historieskrivningen.

"Vår idealism och realism de klyva våra hjärnor". I sin kända dikt replikerar Fröding på den tidens schism som får oss att ta syner i skyn för sanning och gör oss blinda för den djupare spänning som underligger det verkliga. Som poeten avslutningsvis påminner oss, rosor i ett sprucket krus är ändock alltid rosor. Orden har blivit bevingade.

Läs mer...

essa1.jpg
Iillustration: Joakim Ceder

Julian Aguilera Marías om Herakleitos

I filosofihistorien är det vanligt att betrakta filosofen Herakleitos (540-480 f.Kr.) som motsats till filosofen Parmenides (540-470, ev. 515-445 f. Kr.), vilkas tankevärldar är av ett sådant slag att de är oförenliga: det är inte helt givet att detta stämmer. Det är också den spanske filosofen Julian Aguilera Marías synvinkel i sin History of Philosophy (1967).

Problemet med den ögonskenliga motsättningen mellan vara och sken, sanning och mening - samt med motsättningen mellan enhet och mångfald - är ett problem som "genomsyrar varje konkret teoretisering inom filosofin efter Parmenides."

I tidsperioden mellan Herakleitos och Demokritos uppehåller sig filosofin innanför Parmenides föreställning om Entiteten (tò ón) - och således representerar hela denna period en fortskridande uppdelning av Parmenides idé (man tar vara på hans predikat och essensen vad gäller begreppet om Entiteten är oförändrad) utifrån tanken att denna handling ska kunna föra in begreppet om mångfald i själva Entiteten, för att på detta sätt göra rörelse möjlig.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts