”Underrepresenterad” och ”Spegla samhället” - Tidningen Kulturen

Agora - filosofiska essäer
Verktyg
Typografi

Det ideologiska sammanhanget



– en analys av identitetspolitiken och den postmoderna anti-humanistiska regressionen


 

 

Båda begreppen i rubriken är centrala i den postmoderna identitetspolitiska retoriken och i det ”tänkande” som följer av det postmodernistiska kulturradikala credot sammanfattat (utifrån decennier av postmoderna texter) enligt följande: Västerlandet är i grunden en usel hegemonisk och kolonialt skändad civilisation – oaktat att det var väst självt som avskaffade slaveriet och att när nog alla medicinska, demokratiska och teknologiska framsteg som mänskligheten gjort emanerat härur. Denna eländiga händelse i mänsklighetens utveckling leds och har letts genomgående av ”vita män” Färgen vit är därför genomgående ett rött skynke..., den har en slags inneboende ondska för dessa ideologer oaktat att vita pigment är evolutionens sätt att optimera D-vitaminintag på nordligare ljusfattiga breddgrader.

Annons:

Båda begreppen i rubriken är centrala i den postmoderna identitetspolitiska retoriken och i det ”tänkande” som följer av det postmodernistiska kulturradikala credot sammanfattat (utifrån decennier av postmoderna texter) enligt följande: Västerlandet är i grunden en usel hegemonisk och kolonialt skändad civilisation – oaktat att det var väst självt som avskaffade slaveriet och att när nog alla medicinska, demokratiska och teknologiska framsteg som mänskligheten gjort emanerat härur. Denna eländiga händelse i mänsklighetens utveckling leds och har letts genomgående av ”vita män” Färgen vit är därför genomgående ett rött skynke..., den har en slags inneboende ondska för dessa ideologer oaktat att vita pigment är evolutionens sätt att optimera D-vitaminintag på nordligare ljusfattiga breddgrader.

Det är t.o.m. så långt drivet att hudfärgeni sig anses stå för onda tankar och icke-önskade åsikter 1, kvinnor har aldrig förtryckts så mycket i historien som i denna civilisation – oaktat att det var just där som kvinnor fick rösträtt först och likhet inför lagen – därför ser man ingen anledning att fokusera på kvinnoförtryck inom utomvästliga kulturer nutida som historiska som t.ex. den kinesiska eller islamska. Männen från den västerländska civilisationen är värst eller i alla fall minst lika usla som andra.2 Vidare anses människans yttre markörer som kön, hudfärg och synbar annan etnicitet vara centrala för en människas identitet och likställs genomgående med kompetens vilket visas av de ständiga kraven på etnisk och/eller könsmässig ”representation” och fokus på olika kvoteringsåtgärder – alltifrån utförda sådana inom t.ex. polisen eller brandförsvaret3 till krav på allt från ”jämställdhetsplaner”, och ”speglings kvoter”4 till ”rättviseräknare”5

Meritokrati är enligt identitetspolitiska ideologer ett påhitt av makten för att cementera dess privilegier. Färgblindhet som attityd enligt Dr M Kings humanistiska vision om att se karaktären före hudfärgen är bara en gimmick som ”vita” använder för att kunna bortse ifrån och behålla rasistiska normer och ”strukturer” (sistnämnda är ett favoritord, lika fyllt med konkret och empiriskt stringent innehåll som en utsaga om verkligheten från astrologer).6

Var kommer detta ”tänkande” ifrån?

Går man upp en abstraktionsnivå för att se var denna postmoderna identitetspolitiska diskurs kommer ifrån så måste man först och främst utgå från att det är en vänsterrörelse. Postmodernismens grundare och förgrundsfigurer som Michel Foucault, Jacques Lacan, Jacques Derrida m.fl. var antingen medlemmar kommunistpartiet under sin ungdom på 1950-talet eller starka sympatisörer till det eller bara allmänt vänster d.v.s. ”antikapitalister ”i Marx mening och anhängare av socialistiska rörelser världen runt.

I takt med att den reella socialismen så uppenbart misslyckades, så transformerades passionen och förhoppningarna till bitterhet och våldsinriktat hat (utmynnat i t.ex. Röda arméfraktionen i Tyskland) men också i den postmoderna relativismen. Kapitalismen och dess värld av normer skulle nu detroniseras inifrån genom angrep på centrala institutioner som sanningsbegreppet, det skrivande subjektets makt och hegemoni i litteraturen, ”heteronormen” samt den ojämlikhet man tyckte sig se mellan minoriteter och den ”vita majoriteten”. Sagt och gjort. Det kunde vara värt ett försök.

Studerar man postmodernism historia så finner man att allt talar för Stephen R C Hicks hypotes – och ingenting seriöst däremot – nämligen att ”postmodernismen är den akademiska radikalvänsterns kunskapsteoretiska strategi för att i teori och praktik bemöta krisen som socialismens misslyckande gav upphov till.7

Tyvärr för dessa ideologer – och tur för det fria humanistiska västerlandet – så är det uppenbart de flesta av dessa ansträngningar gått om intet. Den popperianska vetenskapen och dess strävan efter sanningen (som är svårfångad men uppnåelig) genom falsifierbara hypoteser och processer fortsätter orubbad att producera häpnadsväckande upptäcker för mänsklighetens fromma medan postmodernismens normupplösande relativism – kunskap är det som makten eller situationen definierar som kunskap – gjort precis tvärtom d.v.s. har bara förbrukat mental energi till ingen substantiell nytta, tvärtom. (Men avsikten har förstås aldrig varit att förbättra ”det kapitalistiska samhället” och dess fria institutioner utan tvärtom – att skada det.) Det skrivande subjektet kan inte skrivas ut ur från litteraturen – av logiska skäl – trots ihärdiga försök8 och Dr M Kings vision lever ännu i alla goda människors attityder och handlingar. Likhet inför lagen gäller för övrigt i princip alla medborgare i västerländska nationer om det inte rent av är så att en del minoritetsgrupper har särskilda privilegier (som t.ex. samerna). Men – och det är temat för denna betraktelse – det jag kallar den postmoderna anti-humanistiska regressionen (PAHR) lever ännu i kvoterings och ”rasifierings”-tänkandet vilket inte minst uttrycks genom de begrepp som finns i denna artikels rubrik. Låt oss nu se hur hållbart detta tankegods är.

 

1. ”Underrepresenterad”

Tankefiguren ”underrepresenterad” är uppenbart absurd. Säg att en styrelse eller ett yrke består av en majoritet män eller kvinnor. Den postmoderna radikalfeministen eller den postmoderna identitetspolitikern/-aktivisten anser då att man ska prioritera vad man kallar ”det underrepresenterade könet”. Gärna med någon godtycklig procentsats som sägs vara en gräns för ”rättvisa” som t.ex. 40 %.

Samtidigt som man säger detta är man helt renons på argument som visar hur de män eller kvinnor som arbetar inom yrket på något sätt kan ”representera” andra män och kvinnor. Har man kanske haft ett val där andra män och kvinnor har valt in dessa i yrket för att ”representera” dem? Förstås inte. Kan t.ex. en kvinna som är kommunist och som sitter i en kommunal styrelse mest bestående av män men någon rimlighet sägas underrepresentera andra kvinnor som ju mycket väl kan vara liberaler eller konservativa? Måste man ta in fler kvinnor eftersom kvinnorna i styrelsen är ”underrepresenterade” enbart på grund av en kompetens- och åsiktslös könsdel? Förstås inte. Logiska skäl saknas eftersom det är åsikter, erfarenhet och kunskap som räknas i en styrelse. Kön i sig har ingen branschmässig kompetens specifik för uppgiften. Det är således dagisnivå på detta krav på könslig ”representation” och ”underrepresentation”. Det samma gäller för etnicitet och hudfärg. Det enda rimliga kvarstående kravet är förtjänst och skicklighet för uppgiften.

En kvinna liksom en man representerar inga andra än sig själv såvitt hanon (ersätter hen) inte blivit utsedd av någon grupp att ”representera” dem. Dessutom är hanon inte i yrket för att representera sitt kön utan för att utföra ett arbete för vilket personen i ett sunt samhälle har meriterat sig genom sin kunskap och kompetens. (Har en person fått sin position p.g.a. misstänkta oegentligheter, så ska detta förstås bli föremål för en brottsutredning.) Det råder dessutom full frihet att välja yrken, lämna en organisation eller starta en egen om man anser att olika procentsatser av könsdelar eller etnicitet eller hudfärger är det optimala sättet att bedriva en verksamhet.

Axiom 1
En person av viss hudfärg, kön eller ursprung kan omöjligen ”representera” andra av samma ursprung på basis av ytliga kollektiva likheter – människan är så oändligt mycket mer komplex än så – inte minst i det som räknas: kompetenser och åsikter.

...som inte gillas av makten

Ändå är det motsatsen till denna till synes självklara humanism som förekommer och befordras dagligen och stundligen bland statliga myndigheter som Polisen, Brandförsvaret och Public Service. Varom mera nedan. Det är ovärdigt en ”kunskapsnation” och leder bara till verkliga orättvisor, konflikter, brott mot diskrimineringslagstiftningen och kompetensminskningar.

...men av den vanliga reflekterande människan

En ung kvinna med utländsk bakgrund av nätt och jämt synlig typ, (d.v.s. lite mörkare hy och hår än ”genomsnittssvensken”), men där efternamnet blev den tydliga markören ”Anahita Nicoobayan Shiri” för att inte anses vara svensk/tillhöra majoriteten blev vald till en ledande post inom Utrikespolitiska föreningen i Lund. En postmodern identitetsaktivist utbrast då: “Jag är så glad att en rasifierad tjej blev vald till ordförande!”. Kvinnan svarade då ”Jag är en människa – bara det”. Två världar möts här: den postmoderna anti-humanistiska regression (PAHR) och den äkta humanismen.9

Speglingshaveriet

Framsidan eller snarare den positiva målbilden bakom ”underrepresentation” – som vi nyss sett är ett humanistiskt och logiskt ohållbart begrep är speglingskonceptet. Enligt den identitetspolitiska förkunnelsen måste ett yrke, styrelse eller organisation – för att slippa tvångsåtgärder och/eller utmålas av multikulturalister och postmoderna normkritiker som dysfunktionella, elakt konservativa, sjukligt ”homogena” eller inskränkta kunnasägas ”spegla samhället”.

Man föreställer sig här på fullt allvar att om det inom ett geografiskt område finns 60 % ”vita” svenskar (säg som definition: sedan minst 3 generationer tillbaka) och dessutom de som anser sig vara iranier 10 %, kurder, 15 %, kineser, 5 %, mongoler, 2 %, samt syrier 8 %, så ska en organisation/styrelse spegla detta på ett någorlunda korrekt sätt. Nirvana blir när procentsatserna är exakt korresponderande, men man kan anta att en ungefärlig ”spegling” är Ok. Man har ett visst överseende. Tyvärr stannar det inte med detta. Fixeringen vid hudfärg särskilt den ”vita” gör att även hudfärg måste ”speglas” i organisationen. Problemet blir att en mörkare hudfärg än vit kan förekomma inom samtliga uppräknade etnokulturer. Hur ska då detta räknas ut – och vid vilken nyans mellan vit och ”mörkare vit” vi går gränsen mellan vit och färgad? Det enda försök till lösning som står till buds tycks vara att myndigheterna skapar ett rasregister där dels medborgarna får registrera sin melaninhalt (dock ej efter utlandsresa till ”solen”) för att på detta sätt få fram en ungefärlig procentsats som sedan i en matematisk ekvation kan användas för skapandet av speglingseffekten i en organisation.

Uppenbarligen leder speglingstänkandet dragen till sin spets till ett rent etnorasistiskt samhälle där människor reduceras till sina yttre och ytligt kollektiva kännetecken som hud-, hårfärg och etnicitet. En gigantisk kontrollapparat byggs upp som skulle få de mest totalitära samhällenas övervaknings- och registreringsmaskineri att blekna. Det blir en renodlad anti-humanism, en postmodern humanistisk regression.

Hela upplägget raseras förstås utifrån tidigare nämnda axiom. Bara för att man tillhör en viss etnicitet eller kulturkrets behöver man inte (och gör det mycket sällan) tänka likadant, ha samma politiska preferenser eller det viktiga: har specifik kompetens för den uppgift man ska göra. Och det är ju faktiskt det som räknas. Nämnda kollektiva egenskaper kan aldrig vara kompetenser i någon rimlig mening, bara det som finns innanför pannbenet – bakom melaninhalten – kan vara det.
Är det mångfald man söker och det kan man definitivt göra, så är deten mångfald av åsikter och kompetenser OBEROENDE av kollektiva kännetecken man ska söka. Det och inget annat är äkta humanism. Av detta följer att en grupp bestående av 100 % ”vita”, män, kvinnor eller ”ljusbruna” eller ”svarta” i en styrelse eller yrke mycket väl kan ha, bara genom sina unika genuppsättningar och sin unika livserfarenhet och sina unika ansamlade formella kunskaper utgöra en berikande mångfald av erfarenheter, åsikter och kompetenser – som uttrycker all den ”mångfald” man kan kräva och begära. I slutändan är det dock förstås en organisations resultat som räknas och detta kan inte förutsägas utifrån några ekvationer av ”mångfald” vare sig hudfärg, etnicitet eller åsikter. Det kommer ner till de unika individerna och deras erfarenheter och kunskap och samspel. Den meritokratiska utgångspunkten är därför den enda rimliga varpå utfallet/resultatet blir den korrigeringsmekanismen utifrån vilka nya rekryteringar ska ske.

Summering 1.

Bland ruinerna

Det primitiva speglingstänkandet ligger således i ruiner. Det finns ingen anledning att ”spegla” yttre markörer – med olika statliga tvångsåtgärder, rasifieringssnurror, rättviseförmedlingar and god knows what. Däremot är det centralt att öppna möjligheter för alla att utbilda sig, lära sig det gemensamma språket, motarbeta fördomar, arbeta hårt på sina drömmar samt sprida och i tidig ålder socialisera Dr Kings humanism. Det finns många exempel på att människor oberoende av hudfärg eller etnicitet lyckats förverkliga sina drömmar i en omgivning med en majoritet av människor med annorlunda utseenden och då på grundval av sin kompetens och inget annat. Varje sådan person är dessutom en levande falsifiering i sig av den identitetspolitiska kollektivismen och ett föredöme för andra att kompetens och hårt arbete lönar sig oavsett yttre ytliga markörer.

Eli Göndör:

Den dominerande uppfattningen i Sverige är förhoppningsvis att det inte går att utläsa människors ståndpunkter utifrån deras biologiska egenskaper eller sexuella preferenser utan att anses ha fördomar. Om det fortfarande är så och åsikter snarare än hudfärg anses spegla samhället, borde jakten på exotiska förtecken i syfte att skapa mångfald förkastas som fördomsfullt och rasistiskt.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/medier/article20827962.ab

Så är det. Vi förkastar det och vi gör det, som nyss redovisats, på mycket goda grunder.

Ändå fortsätter detta primitiva tänkande att praktiseras av skattefinansierade institutioner. Man slår i och med detta mot det som är det enda som kan upprätthålla kvalitén i ett samhälle och dess produkt- och tjänsteutbud – nämligen meritokratin. Det som faktiskt är inskrivet i grundlagen om ”förtjänst och skicklighet” men som varje dag körs över av förment progressivt och ytterst destruktivt dravel.

Tusentals poliser ratas trots polisbrist

Ta polisen. Det saknas tusentals poliser. Men vad gör då staten och polismyndigheten i en patologisk samverkan? Jo man HINDRAR kompetenta människor att få jobb p.g.a. att någons könsdel eller hudfärg/etnicitet anses vara ”underrepresenterad”. Och för att göra detta drar man sig inte för att sänka inträdeskrav och annat vilket förstås påverkar kvaliteten i leveransen för medborgarna. Meritokratin överges för en infantil pseudoprogressivitet. Man skapar verkliga orättvisor där de bästa inte får jobbet och som en konsekvens känner befogad bitterhet. Detta ökar avståndet mellan makten och medborgarna – utom de klickar som gynnas av dårskapen och mjölkar politikerna på bidrag som ”Rättviseförmedlingen” som har noll (0) med rättvisa i någon rimlig mening att göra – och minskar förtroendet mellan de två d.v.s. det sociala kapitalet. Som en oundviklig konsekvens kommer ett samhälleligt förfall genom kompetensminskning via ett regressivt fokus på yttre markörer som hår och hudfärg. Vi hamnar därmed i ett tillstånd av PAHR – postmodern anti- humanistisk regression.

Regleringsbrev 2016 Myndighet Polismyndigheten:
”Myndigheten ska redovisa hur den arbetar för jämn könsfördelning inom olika yrkeskategorier och nivåer inom den egna organisationen. I detta ingår även att redovisa hur myndigheten arbetar för att öka andelen kvinnor och män med utländsk bakgrund. I redovisningen ska särskild vikt läggas på det arbete som görs för att öka andelen kvinnor i ledningskompetens.

Detta stycke säger ingenting om de som är mest meriterade för yrket ska ha jobbet. En kollektiviserande byråkratiserande och tidsödande köns- och etnifierad kravlista läggs på en myndighet utan minsta argument för hur detta ska göra myndigheten effektivare eller hur detta stämmer med grundlagens krav på att hänsyn endast ska tas till de sökandes förtjänster och skicklighet.

Det hade i ett normalt sunt samhälle med sina principer på rätt plats räckt med denna skrivning:
Vid rekryteringen av poliser i alla led och befattningar ska hänsyn endast tas till kompetens, erfarenhet och för uppgiften visade meriter. Inga hänsyn får tas till etnicitet, kön eller annan irrelevant och ytlig kollektiv faktor eller biologisk markör.

PAHR i praktiken

Hur regeringens och myndigheternas kollektivistiska prioriteringar går till kan ses hos t.ex. Centrum för rättvisa som redogör för ett fall där det uppdagats att en ganska rå diskriminering av män förekommit. Tusentals män har sökt men inte kommit in. Några stämde myndigheten och fick till slut rätt och ett skadestånd. Polismyndigheten erkände att man spelat med dolda kort och diskriminerat män som haft bättre resultat på proven men haft ”fel kön” och fel ”etnicitet” (svensk). Trots alltså att diskriminering på grund av kön vid olika meriter är förbjudet i Sverige. DO skämmer åter sig ut sig som en propagandacentral för kvoteringspolitik. De vägrade att ta fallet. Trots alltså att en förstatermins-jurist enkelt hade kunnat se att olaga diskriminering ägt rum. DOs jurister klarade inte av att – eller ville inte – se detta, trots en mångårig utbildning och välavlönade positioner. Det var något annat som spökade. Rätt gissat man hade låst sig vid målet – PAHR bädda gärna in alla länkar så att man bara behöver klicka på ( http://centrumforrattvisa.se/likabehandling/polishogskolan-anmals-till-do/ )

Fler och minst lika upprörande fall finns kring brandmän. ( http://centrumforrattvisa.se/likabehandling/kraver-skadestand-for-diskriminering-av-blivande-brandman/ ) Och här för ett längre reportage kring denna problematik: ( https://youtu.be/_Zm3NQoJuQw )och här: (http://nyheter24.se/debatt/783364-sverige-fortjanar-en-raddningstjanst-som-ni-kan-lita-paa ) Båda brandmännen fick sparken efter artikeln.

Den annars vältaliga yttrandefrihetslobbyn på DN Kultur och svenska Pen Rörde inte en fena. Dödstyst. Brandmännen hade yttrat sig kring fel fråga kulturradikalernas skötebarn – identitetspolitiken. Men det finns personer som trots ansättningar från PHR-ideologer håller förnuft och sans högt. Nedan följer ett citat angående genusideologer ständiga tjat om att det är en ”farlig” eller på något sätt skadlig ”machokultur” som råder på brandstationerna och att det därför är angeläget att sänka kraven för att bli brandman och släppa in fler kvinnor:

”–Man ska inte överdriva det. Manliga brandmän har ofta ett traditionellt "kvinnligt" tänkande. De är omhändertagande, empatiska, mjuka... vi har ingen tuff machojargong, säger han” ( http://www.hd.se/2008-02-19/dags-for-kvinnliga-brandman)

Det anmärkningsvärda – och jag vill säga typiska – här är att det inte är brandchefen som visar en nykter inställning (rädd om sin anställning är hypotesen) utan det är en person från kommunal som tar udden ur de stereotypa fördomarna kring brandmännen.

Här har vi en myndighet som med skattemedel diskriminerar kvinnor: (http://centrumforrattvisa.se/likabehandling/olagligt-att-gynna-man-vid-veterinarutbildning/ )

Och här för den i alla delar olagliga och djupt stötande etniska diskrimineringen, utförd nota bene av ett högprestigeuniversitet: ( http://centrumforrattvisa.se/likabehandling/hogsta-domstolen-fallde-uppsala-universitet-for-olaglig-etnisk-diskriminering/ )

Återigen: om man nu föreställer sig att alla yrken och branscher, för att slippa vara föremål för statliga tvångsåtgärder – med åtföljande regleringsbrev – måste ha en presentation som ”speglar samhället” vid varje tidpunkt så inser man att Sovjetstaten eller Nordkorea framstår som en under av frihet och humanism – och mental sundhet/sanity. Knappt ens en superdator skulle förmå sig att spotta fram recept för hur en styrelse eller arbetsplats skulle se ut för att båda alla kön (inkl. HBTQ i alla dess varianter). Etniciteter, hudfärger och ”kulturella bakgrunder” etc. in absurdum, skulle se ut för att slippa anklagelser om att vara ”underrepresenterad” (och därmed beröva PAHR-konsulterna deras levebröd) eller inte “spegla samhället”. Således kommer nämnda konsulter att ha arbete för evig tid om inte vansinnet bryts. Man får inte blunda för det rent pekuniära intresset i denna förfallsprocess.

Speglingsideologin ur hästens mun

1. Public Service växlar upp – och spårar ur

I en ledarartikel på SvD debatt kallad ”jakten på mångfald i åsiktskorridoren” redogör Ivar Arpi för en diskussion på Facebook mellan anställda angående SR och SVTs knäsatta mångfaldspolicy utifrån en extremt polariserande och tidstypisk artikel av Katarina, med det man på goda grunder kan anta besvärande svenskklingande namnet Andersson, (KA). Textens budskap att SVT måste öka inslaget av människor med annan hudfärg än ”vit” och annan etnisk bakgrund än svensk. ( http://www.svt.se/kultur/hur-ar-det-med-mangfalden-sveriges-radio )

Låt oss göra en liten analys av denna text. Först slås fast att SVT vill öka mångfalden genom att hänvisa till Sveriges vd Cilla Benkö som satt det som prioriterat mål, men hon nämner inte att detta INTE handlar om en mångfald av kompetenser (som vi har sett lika gärna kan bestå av människor med samma eller blandad hudfärg beroende på kompetenspoolen i det land och språk område de hämtas från). Vi vet dock genom utsagor som gjorts av höga chefer som Cilla Benkö och Hanna Stjärne att det rör sig om ett primitivt, och som vi sett grundligt falsifierat, speglingstänkande. Det handlar för dem om hud, hårfärg och utländskt klingande efternamn, samt att man på fullt allvar tror att dessa människor på något rimligt sätt kan ”representera” andra människor med samma biologiska markörer.10 Får man till det i lämpliga procentsatser visavi befolkningen så är rättvisa skipad. 11

AK går vidare genom att karaktärisera Public Service utlandskorrespondenter som en ”vit medelålders elitpluton”. Här finner vi åter den ogillade icke-progressiva ”vita” hudfärgen men också det faktum att de varken är unga eller gamla som är korrar utan de flesta är i den ålder då man allmänt räknas som ha övervunnit ungdomens brist på erfarenheter, och naivitet samt den åldriges brist på ork och skärpa och således har en optimal ålder för att kunna bedriva denna krävande verksamhet. Sedan blir även begreppet ”elit” en slags ytterligare markör kring denna grupps förmodade priviligierade ställning trots att de alla tillsats på meriter och dessutom prövats gentemot tittare och lyssnare och klarat sina uppgifter väl (utrikeskorrespondenter tillhör genrelett de mest beundrade och respekterade av PS journalister: programmet ”träffa utrikeskorrespondenterna” är populärt och kritik mot enskilda utövare är sällsynt.). ”Mest vitt, medelålders och svenskklingande namn.” säger AK för att förstärka den negativa bilden en gång till.

Sedan kommer frågan när (den grundfalska) premissen etablerats: ”Varför fixar Ni inte detta? …andra bakgrunder än svensk måste vara ett plus just i det jobbet?”
Men vänta nu: varför skulle en annan bakgrund än svensk vara ett plus för en utrikeskorrespondent i ett svenskt mediaföretag?

Kravet för att täcka ett land eller region är dels en kunnighet i svenska (eftersom rapporterna ske i det språket) och dels en språkkunskap för det land/region man ska till (ett självklart meritkrav som ”de vita svenska” korrespondenterna klarar) och sedan att man är påläst om landets/regionens, historia, kultur, politik etc. Någon som också ligger självklart i arbetet. Så vilka fördelar har då en person med en icke-svensk bakgrund? Svar: inga alls egentligen.
A. Kan hanon svenska språket lika bra som en svensk så är personens bakgrund irrelevant.
B. Men A fodrar i normalfallet att personen växt upp i Sverige och såldes inte i det land hanon ska till. Kunskaperna om det land personen ska till kan därmed knappast sägas vara mer överlägsna än hos en person som läst in sig på landet utifrån A.
C. De flesta korrespondenser har mer än ett land att täcka och då är det av liten eller ingen vinst att en person har några rötter i ett av de länder som finns i regionen. Sistnämnda har inget försteg framför de som har läst in sig på området generellt och sedan lärt sig på plats.
D, Korrespondenten ska i många, för att inte säga i de flesta fallen, sätta in det han ser och hör i en svensk kontext (för svenska lyssnare!) och att känna till den svenska kulturen och samhället utan och innan är då förstås ett stort plus.

Så vad svarade då Ekohefen på detta föga genomtänka påstående som fanns i frågan? Han lägger sig platt. Ty så är det när piskan går med modeideologier i Sverige vare sig det är radikalfeministiska påståenden om ”könsmaktsordningar” som inte får ifrågasättas eller ”mångfald” som religiös väckelse. Ett avståndstagande äventyrar karriär och jobb och tvingar bort människor som säger att kejsaren är naken.12

”– Du har rätt, i princip. Jag tror att det är en slump, säger Per Eurenius som är avgående utrikeschef på Ekot.”

Man kan inte undgå att le åt en sådan undfallenhet och brist på argumentativ stringens. Sanningen är att frågeställaren har fel i princip och står på ihåliga premisser. Det ska dock noteras att Eurenius säger att det krävs mycket för att bli korrespondent och endas ett fåtal av de med icke-svensk bakgrund har kompetensen (vilket ju är fullt naturligt givet kompetenspoolen (ca 80-20 med svensk etnicitet gentemot utländskt födda för att nu spela på etnorasisterna planhalva).

Sedan kommer KA med några exempel på andra mediaföretag utomlands som gått i samma etnorasistiska fälla som Public Service med tydliga procentsatser dessutom, som om detta skulle addera till argumenten. Kulturområdeschefen Peter O Nilsson flaggar stolt med några personer med typiska icke-svenska efternamn och texten avlutas med den indignerade uppgiften att av åtta korrespondenter så har två annan bakgrund än svensk, vilket ju faktiskt är något mer än vad man kan förvänta i en befolkning av ca 80-20 gällande svensk personer födda utomlands.
Inte ens det enkla faktum förmådde KA berätta för läsaren, vilket ju fullständigt skulle sabbat hela texten. Ridå.13

Motiven rannsakade

Nämnda artikel och den allmänna policyn ledde till animerade diskussioner bland anställda inom SR och SVT bl.a. på Facebook. En kvinna försökte förklara där varför detta med tvångsmässig rekrytering av människor med ytliga kollektiva eller etniska markörer är så viktigt. Mina kommentarer inom klammer:
mångfaldskompetens ... handlar om att släppa fram [som om någon på PS stod och hindrade ytterst kompetenta människor från att få arbete. Ett påstående helt utan empiriskt stöd.] underrepresenteradegrupper [vars individer som vi sett inte kan representera någon allas annan än sig själv] för att på så sätt rätta till en obalans [obalans av yttre i sig helt kompetenslösa markörer som hudfärg och etnicitet är ingen obalans som på humanistisk grund behöver ”rättas till”] som på sikt bidrar till ett uteslutande perspektiv [men om man bara rekryterar färglöst på meriter så kan det omöjligen bli ett icke-relevant uteslutande]och återskapar ojämlikhet ”[här utgås det ifrån att en situation utan kvotering av kompetenslösa egenskaper ”återskapar ojämlikhet” vilket det förstås inte gör för såvitt man inte anser att skillnader i kompetens i sig är något dåligt och att meritokrati är ett förkastligt system]. Slutsats? Ohållbart.

Här kommer vi till den bakomliggande premissen till att man underkänner det meritokratiska argumentet för rekrytering, som även fanns underförstådd i citatet ovan:


Det är dock lätt att rekrytera lika. Det gäller såväl korrespondenter som i övrigt. Vi riskerar premiera det vi känner igen, som människor med liknande bakgrund och utbildning.14

Argumentet känns igen från de som äskade på kvotering till bolagsstyrelserna. I sammanfattning: Männen sitter i bastun och konspirerar mot kvinnorna – ger dem inte en chans. Det är kompis som ringer kompis. Lika gillar lika. Här ”glömmer” man till exempel (finns inte plats här att rada upp alla argument mot kvotering till styrelser) att alla bolag agerar i en knivskarp konkurrens på en marknad. Inget företag kan överleva om man rekryterar på ”kompisbasis” eller undviker kompetenta kvinnor för att gynna mindre kompetenta män – förutom då att kompetens aldrig kan vara en exakt vetenskap. It's in the mind of the recruiter. Men defekt rekrytering straffar sig snabbt. Systemet är självreglerande. Äganderätten medger också – och måste medge – att det är upp till varje ägare att rekrytera precis vilka ledare man vill till sina verksamheter, må det vara jultomten och hans nissar, blåa utomjordingar eller ryska gummor.

Axiom 2

Ingen människa kan i en marknadsekonomi med privat egendom och näringsfrihet med några rimliga argument anses ha dragnings- och beslutanderätt på annans egendom i kraft av någon upplevd men i sammanhanget fullständigt irrelevant ”underrepresentation” i ledarskapet eller på någon som helst annan grund än ägarens personliga preferenser.

Den skattefinansierade verksamheten

I en skattefinansierad mediaorganisation är saken inte lika enkel. Rekryteringar kan här ske på rent ideologisk grund eftersom korrigeringsmekanismer i form av konkurrerande organisationer inte är lika tydlig eller obefintlig. Människor som annars knappast hade fått en framstående position på ett företag kan här lyftas upp och legitimeras trots deras uppenbara brist på tongivande kompetens. Ett exempel är ”Kakan” Henriksson som skrivit ytterst hatfyllt om alla män utan undantag och raljerat över mördade poliser samt anklagat hela kåren för att vara nazistsympatisörer.15 Public Service kan alltså normalisera ett ytterst märkligt och oetiskt beteende genom att sätta personen i stora publika underhållsprogram som ”På spåret”. Typiskt är att när nämnde Henriksson, genom en reklambyrå (som anammat PAHR) hamnade i näringslivet via reklam för ett bilmärke, kom verkligheten i kapp. Här fanns det plötsligt inte kunder/tittare/lyssnare som det stora bolaget kunde strunta i och köra över utan när dessa reagerade drog bilföretaget in kampanjen.

Trots detta så finns det förstås ett korrelat vid rekryteringen som är fullt tillräckligt och det är de mätningar som görs av förtroende för Public Service samt de volymer på tittande och lyssnande som man har. I dagens multipluralistiska mediavärld med gott om sekundära källor för att inhämta information skulle en felrekrytering märkas snabbt – och (och detta är viktigt) har man då en strikt meritokratisk grundsyn d.v.s. man bortser helt från sökandes färg, form och kön så blir denna korrigeringsmekanism också snabbt utslagsgivande – och man då snabbar återhämta sitt förtroende. Det omvända gäller dock vide rekrytering genom yttre biologiska markörer eller att man vill ha vissa typer av ”progressiva” åsikter ”representerade” som i ”Kakans” fall vilket gör att man håller fast och behåller personer av rent ideologiska skäl (rätt icke-svenskt efternamn, icke-vit hudfärg m.m.) som i ett normalt meritokratiskt förhållningssätt skulle få lämna sin tjänst eller få en mindre framträdande position. Detta – en kompetensregression – är alltid den överhängande risken med rekrytering med i sig kompetenslösa kollektivistiska eller politiska ideologimarkörer som bas.

Den avgörande frågan

Och så till den en avgörande frågan ställd till en troende etnorasist/identitetsideolog (min fetstil):
”Men vad händer om man helt struntar i utländsk härkomst och bara letar olika åsikter och värderingar?

Ibland är det säkert ett bättre sätt att hitta människor. Men när det gäller att så många som möjligt ska kunna känna sig igen sig i vår bild av samhället så tror jag det har ett egenvärde att människor med till exempel utomeuropeisk bakgrund syns och bedöms vara lika relevanta intervjupersoner som de som inte har det.16

Programbeställaren Helena Olsson menar utan motivering att det ibland (betyder inte särskilt ofta) kan vara bra med en strikt meritokratisk rekrytering, indikerande att det i de flesta fall är bättre att gå på yttre biologiska och etniska markörer enligt angiven mångfalds och speglingsteori. Sedan växlar hon över till ett stickspår och menar att de som intervjuas bör vara en del av hur Sverige ser ut som om någon hade anmärkt på ett sådant självklart arbetssätt. Ett varken imponerande eller klargörande svar på en ytterst relevant fråga. Intrycket är att man vägrar släppa både representations- och speglingsteorin. Insikten om dess ohållbarhet och antihumanistiska konsekvenser har inte förståtts.

Hur plumpt primitiv uppfattningen i själva verket är finner vi några rader ovanför nämnda fråga:” För att nå målet att fler med utländsk bakgrund ska synas i sändningarna kommer man att hålla räkningen, säger Helena Olsson, programbeställare.
Det är en fråga om procentsatser, om en sjuk matematik. Vi hamnar i en postmodern anti-humanistisk regression – PAHR.

Slutsummering

Låt mig fokusera på några av de viktigaste punkterna från ovanstående analys.

 

  1. ”Underpresenterad” är ett infantilt begrepp som inte är applicerbart på enskild unika individer i yrkes- eller andra roller, såvitt man inte genomför ett röstningsförfarande där man röstar på att en person ska ”representera” ett kollektiv utifrån någon ytlig yttre markör – vilket förstås inte förekommer. Begreppet kan således inte användas i en seriös samhällsdebatt.

  2. ”Spegling av samhället” är baserat på punkt 1 och därmed en ohållbar intellektuell idé vars försök till praktisk tillämpning skulle innebära de mest drakoniska förtryckar- och kontrollmetoder man kan tänka sig (och ändå misslyckas – det är för många variabler till för få positioner) och vars effekter alltid kommer att vara rasistiska, ytliga och konstruerat konfliktskapande kort sagt präglas av postmodern anti-humanistisk regression – PAHR. Utmönstras.

  3. Den identitetspolitiska etnorasismen  gör naiva politiker och myndigheter som vill vara progressiva till mjölkkossor och försörjningsinrättningar för en kulturradikal intelligentia som skaffar sig makt och försörjning som ”förändringspiloter” framtagande av ”rättviseräknare” samt allmänt genom pseudoprogressivt dravel vilket i slutändan med tvingande logik – förutom effekten under punkt ett – sänker kvalitén på samhällsservicen genom kompetensregression.

  4. Effekten av de ovanstående punkterna blir en polarisering mellan vanligt hederligt folk som (naivt) förutsätter att meritokratin gäller inom offentliga institutioner Sverige och som sedan när detta felaktiga antagande uppdagas blir förbittrade och vi får helt i onödan en trumpifierad situation mellan folk och ”elit”, där folket uppfattar att eliten driver ideologiska agendor i paternalistisk nit över folks huvuden, vilket de facto dessutom är sant.

  5. Den beklagliga utvecklingen beskriven under punkt 4 är helt och hållet en produkt av PAHR-ideologernas och aktivisternas arbete plus (och här ligger det verkliga ansvaret) de bidragsgivande och policyskrivande myndigheterna och politikerna i Sverige.

  6. En ny ordning måste till för att rensa upp i dessa pseudoprogressiva träsk och istället premiera Dr Kings humanism i allt samt återgå till en så ren och färgblind meritokrati som möjligt. Förtjänst och skicklighet. Det är det som behövs. Varken mer eller mindre.
    Punkt.

 

 

FOTNOTER

 

1 ”Hos oss är vita människors åsikter inte välkomna.” http://ng.se/hatet/makthavarna

2 ”Fadime Sahindal, som mördades av sin far för att hon krävde att själv få makten över sitt eget liv, var inte ett offer för den

kurdiska kulturen. Hon föll offer för en ordning där män förtrycker kvinnor.” Ur Gudrun Schymans kommentarer till sitt beryktade Talibantal där svenska män jämställs med talibaner.http://www.svenskatal.se/20020118-gudrun-schyman-talibantalet-tal-pa-vansterpartiets-kongress-2002/

3Https://youtu.be/_Zm3NQoJuQwA

4https://vipatv.svt.se/204/nyheter/arkiv-for-nyheter/2015-06-01-vd-hanna-stjarne---svt-ska-spegla-hela-sverige-.html

5Denna försvann dock snabbt efter hård kritik. Men är symtomatisk för fokus på yttre biologiska markörer. http://www.dagenssamhalle.se/debatt/raettvisefoermedlingen-har-koept-rasismens-syn-15717

6https://www.psychologytoday.com/blog/culturally-speaking/201112/colorblind-ideology-is-form-racism

7http://tidningenkulturen.se/index.php/mer/debatt/119-samhe/19863-farval-till-postmodernismen

8”Att subjektets kris är detsamma som den vita västerländska medelklassmanlighetens [!] kris säger sig självt” Kristina Fjelkestam, professor i genusvetenskap vid Stockholms universitet i Respons 2/2016

9http://www.sydsvenskan.se/2015-09-08/jag-ar-en-manniska---bara-det

10 Belysande anekdot från nämnda artikel och fb: ”debattören Alexandra Pascalidou: ”Träffade en tjej på radion för en tid sen. Med chilenskt namn. ’Var kommer du ifrån?’ undrade jag. ’Västerås’, svarade hon. ’Min mamma kom till Sverige när hon var ung. Jag tog hennes efternamn förra året för att min chef på en lokal radiokanal behövde anställa en blatte. För att snygga till mångfaldsstatistiken. Så jag bytte namn.’”

 

11– Sverige ser inte likadant ut idag som det gjorde för några decennier sedan – och kommer att förändras framöver. Därför måste vi hela tiden fundera över hur vi speglar Sverige, säger Hanna Stjärne.

https://vipatv.svt.se/204/nyheter/arkiv-for-nyheter/2015-06-01-vd-hanna-stjarne---svt-ska-spegla-hela-sverige-.html

”Hur då?

– Vi har undersökt hur många av de anställda som är födda i utlandet eller som har minst en förälder född utomlands, och det visar sig vara 20 procent av personalen. Liknande undersökningar har gjorts vid andra svenska företag och där ligger andelen på ungefär samma nivå som på SVT. Men vi vill att den andelen ska bli större, bland annat genom att sätta fokus på mångfalden i rekryteringen”

Här har man alltså påbörjat den registrering av människors kollektiva markörer som efternamn och födelseort som är en del av den nödvändiga enorma kontrollapparat som krävs för att driva den här typen av etnorasistiska projekt. Det hon inte nämner är hudfärg, men jag håller det för ytterst sannolikt att det finns en kolumn för det också i excelarken givet den vikt man lägger vid ytlig olikhet.

http://www.journalisten.se/nyheter/hanne-stjarne-vill-oka-mangfalden-pa-svt

12http://www.gp.se/nyheter/debatt/friserad-sanning-och-hotfulla-mejl-likt-en-sekt-1.3826928

13En högre chef fick sedan gå ut och dementera haveriet men då var skadan redan skedd. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4097&grupp=14434&artikel=6008370

14Samma länk som i fotnot 12.

15Den 14 februari 2012 twittrade Kakan: ”Det va ett jävla tjat om Malexander. Palla när snuten tycker synd om sig själv”. I augusti 2014 angående polisen generellt: ”Glöm ej = ACAB (All Cops Are Bastards). Dom skyddar nassarna inte oss”. Döm om min och mina kollegors förvåning då Sveriges Television nu går ut med att Kakan skall medverka i På Spåret, sade polisinspektör Viktoria Lervik. (Nyheter 24, 20/11-15) ”Kakan” ska långt senare efter hennes ”normalisering” på SVT ha bett om ursäkt för sina uttalanden (när kritiken blev hård), men det är irrelevant för poängen med detta exempel.

16Katarina Andersson gör ett (påtvingat?) försök att rehabilitera sig: http://www.svt.se/kultur/kritik-mot-rattviseraknare

Leif V Erixell

Författare och debattör Ordf. i MRRS – Medborgarrättsrörelsen i Sverige

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts