Nya generationers samtal centralt för yttrandefriheten - Tidningen Kulturen

Isabella Lundgren

Essäer om samhället
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Vår civilisations överlevnad hänger på vår förmåga att kommunicera, för klarar vi inte det så kommer vi att slåss, kriga och förgöra varandra istället.




En studie som gjordes på The University of Southern California och publicerades i The Journal of Scientific Reports2016 sökte en neurologisk förklaring på hur vi reagerar när våra uppfattningar utmanas. Det man fann, med hjälp av bl a i hjärnscanning, var att när våra trosuppfattningar utmanas så aktiveras den del av hjärnan som korrelerar med vår identitet - och vi reagerar emotionellt, som vi skulle göra om hot uppstod.

I vår tid är vi konstant exponerade för andra människors åsikter. Internet har gjort det möjligt för oss att veta vad en främmande människa på andra sidan jorden tycker, liksom de vi dagligen delar våra liv med.

Vi har tillgång till alla sorters tidningar och nyhetsflöden, sociala medier och en uppsjö av fristående bloggare, journalister och Youtube-personligheter som delar sina tankar om det land de lever i och den värld de ser.

Man skulle kunna tro att en sådan utveckling skulle leda till att vi blir bättre på att hantera dem som tänker annorlunda än vi själva, att det faktum att vi blir exponerade för en enorm bredd av idéer och information skulle göra att vår förmåga att diskutera och samtala växer sig starkare.

Det jag ser hända i verkligheten är något helt annat.

För att kunna navigera i den här världen behöver vi formulera en mening, något att tro på och kämpa för. Så vi omfamnar en ideologi eller ett trossystem som matchar våra värderingar eller som vi har lärt oss att efterfölja. Majoriteten av oss människor vill att den här jorden ska vara en god plats att leva på, men vi har vitt skilda uppfattningar kring begreppet god och med vilka medel detta goda ska genomföras och förverkligas. Så vad gör vi när vår uppfattning av det goda krockar med någon annans?

En studie som gjordes på The University of Southern California och publicerades i The Journal of Scientific Reports2016 sökte en neurologisk förklaring på hur vi reagerar när våra uppfattningar utmanas. Det man fann, med hjälp av bl a i hjärnscanning, var att när våra trosuppfattningar utmanas så aktiveras den del av hjärnan som korrelerar med vår identitet - och vi reagerar emotionellt, som vi skulle göra om hot uppstod.

Därmed verkar det som att även när vi får höra empiriskt grundade argument som motsäger den sanning vi hittills förhållit oss till, så blir vi oförmögna att på ett intellektuellt och sansat plan möta detta.

Att få sina politiska idéer utmanade upplevs därmed som ett personligt påhopp och kan krossa vår föreställning om vilka vi är och det sociala sammanhang vi verkar i.

Än en gång ställs det på sin spets:

Vår civilisations överlevnad hänger på vår förmåga att kommunicera, för klarar vi inte det så kommer vi att slåss och kriga och förgöra varandra, istället.

Vi pratar för att vi ska förstå vad vi tänker. Det är i samtalet med dem vi delar världen med som vi kan sortera, utmana och förtydliga vad det är vi värderar, vilken kunskap vi egentligen besitter och vad vi verkligen vill. Det fria utbytet av idéer är en av de fundamentala byggstenar som samhällets progression och utveckling vilar på. Att vara ideologiskt bunden innebär därmed att man hargjort det väldigt enkelt för sig. Den som inte tänker som en själv är ond och man behöver personligen inte ta något ansvar eftersom man redan har moralen på sin sida. Man kan kamouflera sig som en agent för det högst möjliga goda och behöver aldrig titta på det mörka som finns även i ens egna hjärta. Som finns i varje människas hjärta oavsett politisk tillhörighet.

Det är detta som är problemet med identitetspolitiken, att den syftar för mycket till vår personlighet och identitet och inte tar hänsyn till specifikafrågor.Vi bör ta ställning till varje fråga separat och tänka aktivt kring dem en och en. Visst är det så att makthavare, politiker och institutioner har ett särskilt ansvar för det som sker, men det är vi som lever och verkar i samhället som utgör dess form, färg och ton, och om vi inte blir medvetna om våra egna brister så kommer vi alltid att vara i händerna på någon annan. Det självständiga reflekterande kring dem vi är och det vi ser är utgångspunkten för det fria samhället och innan vi talar fritt bör vi kunna tänka fritt.

Det här bliren fråga om yttrandefrihet för att vår starkt negativa reaktion till oliktänkande och vår vilja att tysta dem utgör ett allvarligt hot mot denna princip.

Så när vi inte låter andra med motstridiga idéer prata, när vi inte lyssnar på vad de verkligen säger och när vi skriker så högt vi kan och avgör vad andra tycker innan de själva kunnat formulera det, så finns det en förklaring.

När vi endast omger oss med andra som delar vår vision och avslutar relationer med dem som inte gör det eller tar bort dem ur våra Facebook-flöden, så finns det en förklaring på det också. Men bara för att vi kan förklara något, betyder det ju inte att det är rätt.

För vilket är egentligen det mest konstruktiva sättet att reagera på meningsskiljaktighet? Om vår metod är att tysta dem som har åsikter vi tänker är farliga, är målet då att staten, medierna och lagstiftarna ska bestämma vad vi får tänka, skriva eller uttrycka? Och om detta är vårt mål, varför är det så? Tror vi att mänskligheten en dag kommer att enas om ett enda sätt att se på världen? Tror vi inte längre på rätten att själva få bestämma vad vi tycker? Och finns det åsikter som är för farliga att exponeras för, och lyssna till?

Jag kan sympatisera med rädslan över att destruktiva och fascistiska tankar ska få styra vårt samhälle, men inte med att lösningen på problemet skulle vara att inte låta andra prata. Det är ju precis det som är fascism. Det enda som händer när något censureras är att det inte längre kan höras eller ses, inte att det upphör att existera. Av historien bör vi lärt oss att det som får gro och växa under ytan är betydligt farligare än det vi kan se och höra.

Intellektuella framsteg vilar på en öppen och fri debatt, och att bara veta en sida av något ger oss sällan verktyg eller kunskap nog att komma fram till sanningen. För att kunna skapa sig en verklig bild av det som pågår i världen och för att kunna föreslå konkreta lösningar på de problem vi ser, behöver alla delar och idéer utforskas, även de som är obehagliga för oss att möta.

”Att identifiera oppositionen som farlig är att missförstå de grundläggande koncepten inom demokratin. Och att förtrycka oppositionen är ett övergrepp mot själva kärnan inom demokratin.” Skrev nobelpristagaren Aung San Suu Kyi.

Det är tydligt att vi befinner oss i en polariserande tid och att vi möter det med motvilja att sakligt och vänligt diskutera med dem som inte tycker som vi. Poängen med en konversation borde inte vara att bevisa att vi är duktiga eller att vi har rätt. Poängen borde istället vara att vi ska vidga våra vyer och växa som individer.

Att öppna både öron och mun- att lyssna innan man avgör och att låta andra tala, trots att vi inte gillar det de säger är inte enkelt. Men det är däremot nödvändigt,för vår civilisations överlevnad hänger på nya generationers förmåga att kommunicera, för klarar vi inte det så kommer vi att slåss och kriga istället.

 

 

Isabella Lundgren

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen