Essäer om religionen - Tidningen Kulturen
×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Essäer om religionen

Georges Gurdjieff

"Meetings with Remarkable Men" är den andra delen av en trilogi som heter "All and Everything" och säkert Gurdjieffs mest läsbara bok. Kanske den enda som borde läsas. Georges Gurdjieff upptar en väldigt liten plats i det svenska kulturella etablissemanget fast han var, direkt eller indirekt, i kontakt med många svenska författare och mystiker.
Läs mer...

Dharamsala Foto G.Z.

Jag reste för buddhismens skull. För tankarnas och den inre människans skull. Jag hade hört att det fanns andra sätt och tänka än dem jag hade lärt mig i svenska kristendomsundervisningen. En värld, där det fanns okända självklarheter, där man inte gick i kyrkan och sjöng psalmer men reciterade i tempel eller fördjupade sig i tyst meditation, och där det fanns heliga skrifter på språk med för oss okända alfabet.
Läs mer...

Theos Agape

Viktiga faktorer om påverkar en identitet är skapelse- och härkomstsmyter, upprinnelsekontexter, rumslig förankring, historia, seder och bruk, språktillhörighet, religion, uppfattningar om jaget och omvärlden, vad som betraktas som heligt, muntliga och skriftliga berättelser, relationerna mellan individer och kollektiv, synen på ägande och hierarkier, gemenskaper, teknologier, etiska riktlinjer, konstarter, föreställningar om det inre och det yttre, släktförhållanden och idéer om ”de Andra”.
Läs mer...

Med pagoder avses både tempel och stupor

Sydostasiens fastland var uppdelat i stamområden och mindre furstendömen som ständigt förde fälttåg mot de kringliggande grannområdena. Redan under 800-talet invandrade burmaner norrifrån och gjorde Pagan till en huvudstad, som ligger vid floden Irrawaddy i väster. Då var den lokala kulturen indiskt präglad av mahayanabuddhism med hinduiska inslag, men i Pagan dominerade en buddhistisk inriktning, ari-sekten med ormkult.

Cirka 1000 till 1287 e.v.t


I alla tempel, stora eller små, sitter en eller fler mediterande Buddhor

I alla tempel, stora eller små, sitter en eller fler mediterande Buddhor

På mindre än 40 år hade kung Anawratha förvandlat en torr halvöken till ett bördigt land som ständigt breddes ut genom erövringskrig. Pagan hade blivit ett stort buddhistiskt centrum med allt mer växande skaror av pilgrimer, lärda män och hantverkare som alla bidrog till att handeln blomstrade. Kungen hade till och med hjälpt Sri Lanka att återinföra theravadabuddhismen genom att skicka dit egna präster för att ersätta dem som de chola-tamiliska härskarna från Indien utplånat.
Med pagoder avses både tempel och stupor

Med pagoder avses både tempel och stupor

En annan samtida myt berättar att Moder Popa ('popa' betyder blomma på pali), en blomätande jättinna, förälskade sig i kungens härförare Byatta som var förpliktigad att dagligen springa till Popabergets tropiska skog för att samla in väldoftande blommor till palatset. När förhållandet uppdagades avrättades Byatta varefter jättinnan Me Wunna dog av hjärtesorg. Båda förvandla-des till natar. Kungen tog över omsorgen om deras två söner och rekryterade dem till hans armé.

Legenden berättar vidare att när kungen förde fälttåg i norr, stannade han i staden Taungbyone för att låta bygga en pagod till minne av sin expedition. Var och en av krigarna skulle mura en tegelsten i byggnaden. Vid invigningen upptäckte kungen två hål i väggen. Då fick han höra att Byattas två tonårssöner hellre strök på stan efter unga flickor, ägnade sig åt dryckenskap och festande än åt att fullfölja sina kungliga förpliktelser. Kungen blev rasande och ville straffa ungdomarna. Men genom domstolsintriger lyckades avundsjuka vittnen få dem avrättade. Deras andar blev kraftfulla och så störande i Taungbyone att

kungen såg sig nödsakad att upphöja dem till natar och gav Taungbyone fristadsrättigheter.
Ännu idag ordnas en årlig festival i månaden Wagaung (augusti) till minnet av sönernas tragiska död.
På Popaberget bor enligt legenderna endast fyra natar. De mest omtalade är kärleksparet Me Wunna och Byatta, och vilka de två andra är finns det olika legender om. De 37 natarna är namngivna och har sina altare på berget. Natar är sinsemellan mycket olika, de kan vara personliga väktare, hemmets, skogens, trädets, vindens eller vattendragets andar, men det som är gemensamt för dem alla är, att de var människor som gått en tragisk död till mötes.

Idag har berget Papa utsetts till naturreservat och nationalpark. Årliga festivaler firas där vid fullmånen Nayon (maj/juni) och Nadaw (nov/dec). Vid nyåret Thingyan (april) massvandrar lokalbefolkningen från foten av berget 777 trappsteg upp till toppens fem förgyllda helgedomar för att hedra andarna. Kanske finns där också affärsmän som är ute efter att få garantier för kommande vinster, kanske finns det läkare som får en möjlighet att studera och samla läkeväxter i området. Alla har hörsammat att inte ha på sig kläder som är röda, svarta eller gröna, eller bära med sig kött, särskilt inte fläsk eftersom kungens mäktiga krigare Byatta och hans bror Byatwi, en gång skeppsbrutna sjömän, från början varit muslimer.
Under festivalerna dansas, äts och dricks i ohejdade former. Det anordnas särskilda Nat Pwe föreställningar, där unga män är uppklädda till natar i brokiga färger eller där transvestiter under upphetsande musik kommunicerar som medier mellan natar och folket.

(Videolänk till Nat Pwa festivalen i Taungbyone: http://vimeo.com/76744165 )

Byggandet av Shwezigon Pagoda påbörjades under kung Anawrathas tid och blev färdigt år 1102. Kungen lät också bygga kultuplatser i templet som ägnades åt andarna för att säkra sig både Buddhas och natars ynnest. Helgedomen är en tidig modell av burmesisk stupa, täckt med bladguld och omgiven av mindre tempel och helgedomar. Stupan är ett solitt murverk av tegel som inuti bevarar ett ben och en tand från Gautama Buddhas aska och har därför blivit ett populärt pilgrimsmål. De allra tidigaste arkitektoniska influenserna från Indien, några århundraden tidigare, kan kännas igen i detta tempelbygge. Stilen var dominerande under Pyu-kulturen, en bland Burmas tidiga befolkningsgrupper i söder.

På mindre än 40 år hade kung Anawratha förvandlat en torr halvöken till ett bördigt land som ständigt breddes ut genom erövringskrig. Pagan hade blivit ett stort buddhistiskt centrum med allt mer växande skaror av pilgrimer, lärda män och hantverkare som alla bidrog till att handeln blomstrade. Kungen hade till och med hjälpt Sri Lanka att återinföra theravadabuddhismen genom att skicka dit egna präster för att ersätta dem som de chola-tamiliska härskarna från Indien utplånat.

Efter Anawrathas bortgång fortsatte de nya kungarna med att bygga pagoder. Det berättas att kung Kyanzittha, som lät bygga Pagans berömda Anandapagod år 1090, hade i en stor invig-ningsprocession offrat arkitekten enligt en gammal barbarisk sed. Byggandet av minnesmärken blev så begärligt även för bönderna att de i sin fritid ägnade all tid att tillverka tegel för att bygga egna helgedomar, vilka med tiden trängde undan risodlingarna. Ris måste börja hämtas från andra områden.

I hovet ersattes kungar i snabb takt på grund av mord och intriger. Ständiga krig hejdade dock inte byggfebern och handeln fortgick på grund av Pagans rykte om rikedomar. Men när det var som bäst började jordområden utarmas. Tillverkningen av miljoner tegelstenar krävde bränsle och skogarna skövlades. När sedan marken torkade ut och trädrötterna försvann, spolade monsun-regnen bort all odlingsbar mark, och när dessutom kungamakten försvagades drog sig banditerna på plundringståg mot ristransporter. Bönderna såg bara en enda utväg: att lämna sina marker.
Norrifrån närmade sig hotet om mongolerna som hade satt sig på den kinesiska kejsartronen och nu krävde en vasallhyllning av de omkringliggande länderna, vilket Pagan vägrade att gå med på år 1271. Under en andra påstötning lät Pagankungen avrätta den kejserliga ambassadör som med sitt följe hade anlänt i staden för att inleda förhandlingar. En arméattack inleddes något år senare, men trots sina 40 000 man kunde inte Pagankungen bjuda motstånd mot mongolernas elefanter och kinesiska bågskyttar. Paganerna fick fly och mongolerna satte eld på staden år 1277.

Tio år senare var Pagans kungaera slut, invånarna hade flytt och landet låg öde. Bara pagoderna av bränt tegel stod kvar i tusental, plundrade på sina guldskatter. Hela riket splittrades i små kungadömen och ännu mindre furstendömen som fortsatte kriga och intrigera mot varandra till dess även Burma drogs med i den nya koloniala världsordningen.

Idag har Burma ansökt att få Bagan (Pagan) med på UNESCO:s världsarvslista, men fått avslag för att militärjuntan gjort alltför stora ingrepp på den historiska ruinstaden.

Tarja Salmi-Jacobson. Text och bild

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Alija Izetbegović

Vi minns honom från det bestialiska Balkankriget: den äldre, försynte mannen med det stillsamma, litet vemodiga leendet och de grå tinningarna, de återhållsamma, lågmälda uttalandena och den självklara resningen mitt i en till synes hopplös uppgift: att vara president i ett land och en huvudstad som kvarter för kvarter, byggnad för byggnad lades i spillror och aska under beskjutning med tungt artilleri av besinningslösa fiender på alla sidor.
Läs mer...

På Capitol Hill i Washington D.C. i USA står den sedvanliga stora julgranen på plats. I år lär den vara huggen i norra Kalifornien och således fraktad tvärs över den amerikanska kontinenten till sin plats framför en av den värdsliga maktens främsta boningar, där den lyser julefrid ut över världen – eller så är det förmodligen tänkt.

Eller är det julefrid?

Numera får den stora Capitol Hill-granen nämligen inte längre kallas ”Christmas Tree”. Efter mycket diskuterande, där man beaktat julgranens ställning som specifikt kristen symbol och den amerikanska konstitutionens neutralitet ifråga om religion och livsåskådning, kom man fram till detta: Julgranen i sig vill man inte bli av med, men den måste få ett mer neutralt namn. Alltså kallas den numera ”The People’s Tree”.

Folkets Träd. De kristnas, judarnas, muslimernas, hinduernas, buddisternas, ateisternas och agnostikernas träd.

Till saken hör ju, att det är högst ovisst om julgranen över huvud taget är av kristet ursprung. Troligast är den från början en utpräglat hednisk produkt, avsedd att hålla onda andar borta under den mörkaste tiden på året. Som så många andra symbolladdade och traditionstyngda föremål och seder av ständigt växlande utformning och innebörd förlorar sig även julgranen ner i historiens dunkla virrvarr.

Men nu står det där, det lysande och dekorerade Folkets Träd, och det återstår bara för oss att fråga oss: Varför står det där och vad har den att säga oss, ”folket”?

Läs mer...

Sankta Cecilia

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Helgonen och martyrerna har alltid spelat en stor roll i kristenhetens historia. Under kyrkans första tid fick många lida martyrdöden för sin tro. Men martyrskapet hör ingalunda endast till historien. Idag dödas eller fördrivs kristna i stor skala, och det gäller i hög grad Mellanöstern och de trakter där kristendomen har sina rötter. Över hela världen förföljs kristna och dödas för sin tro.

Läs mer...

Merlin och riddarenDu förstår, sa pappan. Idén med alltihop är att hitta havets hemliga lagar. Jag måste förstå det för att kunna tycka om det. (Tove Jansson)

Jag läste första gången om fenomenet participation mystique i Carl G. Jungs omfattande verk Psychologische Typen (Psykologiska Typer). Jag blev fascinerad av tanken på att det är möjligt att uppfatta världen annorlunda, nämligen kollektivt. Jag förstod plötsligt naturfolks ideologier på ett nytt sätt, något som dittills varit främmande för min individuellt präglade läggning. Det var som om dörren öppnats till en ny dimension där individen upplever sig som en del av universum och känner sig förbunden till allt och alla, känslan av vi istället för jag som en separat del av allt annat. Därför ville jag skriva uppsatsen om hur fenomenet participation mystique tar sig uttryck i Gunnar Landtmans forskning Ett sagoland och dess infödingar (1931) och begränsar mig till arbetslivet.

Eftersom begreppets uppfinnare Lucien Lévy-Bruhl ansåg att infödingar var helt fångade i ett magiskt-mystiskt sammanhang lägger jag här tonvikten vid att undersöka i vilken mån infödingarna på Kiwai ön kunde skilja mellan det konkreta och det abstrakta, mellan kunskap och magisk- mystiska föreställningar. Jag vill även framhäva att vi i den ”västliga” världen lever i ett sådant magiskt-mystiskt sammanhang så att det inte endast präglar de andra, vilket allmänt antages och energiskt betonas vilket jag tar fram hos en uppdiktad forskare i vår civilitation. Jag citerar forskarna då jag använder ord som ”primitiv” och ”lågtstående” utan citationstecken trots att jag inte delar denna uppfattning eftersom de använt orden på detta sätt. Mina huvudsakliga källor är förutom föreläsningarna: Landtman Gunnar, Lévy-Bruhl Lucien, Jung Carl G. och Gruberg Elmar.

Läs mer...

the creation av Rig VedaRig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages in legitimizing that fact? If it is the latter, why does it legitimize the many names, by qualifying those who do it as wise people? How does it become wisdom to name the one truth by diverse names? What are the purpose and criterion, by which the Vedic sage presumes to make such authoritative statements? I think the basic purpose of the presumed authority of the Vedic author of the statement was his will to social peace and harmony as the normative working principle and criterion of the function of authentic faith and religion. He was realistic enough to recognize the inevitability of ethno-religious diversity, but he was also intuitive enough to perceive the unity of analogy underlying all the confusing diversity. Thus, this became his alternative mantra to the vision of America, which its founding fathers famously formulated as ‘Et pluribus unum.’

How the One Truth gets Diverse Names

To account for this phenomenon, we shall have to consider two experiential analogies. Let us first observe what a straight rod looks like when it is placed in a see-through glass-jar of clear water. In the medium of the air we breathe, the rod looks straight. However, from the point of its contact with water, it looks crooked, fractured or broken. The rod remains one and the same; the observers are also the same; only the media, through which we view the rod, have changed and become two, instead of one. The change or difference in the medium makes the same rod look like two different rods.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts