Altaret - Tidningen Kulturen

Essäer om religionen
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Altaret är kvinna. Altaret ska ha den perfekta klassiska kvinnans ”proportioner” med brett bäcken, lite smalare axlar och smal midja. Och precis som en kvinna ska altaret inte vara naket. Det är därför som man brukade strö sand eller grus över det, och sedan små grenar och gräs




 

 

Några av de viktigaste Rishis ( det vill säga visa och heliga männen, sadhus) alstrades så av gudarna eller av gandharva, deras säd blandades med den mentala styrkan. Och detta skedde utan att deras fäder rörde mödrarnas kroppar.
Därför att deras begär (Kama) var starkare än naturlagarna.
Kama var ett annat namn för Prajapati. Kama ejakulerade under en offerakt bara om han såg på gudinnan Väc. Närvarande var också de gamla gudarna och halvgudarna Sadhya och Deva

Annons:

Kvinnan (altaret) måste göra sig vacker i väntan på gudarna och på offret.
Till slut möter hon sin älskare Elden, därför att altaret är kvinnligt men elden är manlig. Och kvinnan ligger och omfamnar mannen, det är bara på det sättet som samlaget blir fruktbart.

Varje offerakt blir därför också en sexualakt, eller tvärtom. (Jämför Georges Bataille: Les larmes d'Eros och L'erotisme).
Altaret måste attrahera gudarna för att de ska känna att en offerakt är på gång. Den arkaiska liturgin försöker förföra gudarna på samma sätt som man förför ett djur.
I båda fall blir liturgin ett mord, man vill döda gudens vrede och djurets rädsla.

Altaret ska inte vara en fyrkantig sten, utan ska vara bredare på den vänstra sidan, trångt i mitten och sedan bredare på den högra sidan. På det här sättet kommer gudarna att bli attraherade som om det vore en vacker kvinna, ensam på ett fält, i väntan på en älskare, på en präst eller på ett offer.

Offerscenen blir en erotisk scen och det är inte nödvändigt att kopulationen äger rum offentligt. Ibland räckte det att en kvinnlig varelse visade sig för att gudarnas sperma skulle utgivas.

Några av de viktigaste Rishis ( det vill säga visa och heliga männen, sadhus) alstrades så av gudarna eller av gandharva, deras säd blandades med den mentala styrkan. Och detta skedde utan att deras fäder rörde mödrarnas kroppar.
Därför att deras begär (Kama) var starkare än naturlagarna.
Kama var ett annat namn för Prajapati. Kama ejakulerade under en offerakt bara om han såg på gudinnan Väc. Närvarande var också de gamla gudarna och halvgudarna Sadhya och Deva.

"Till platsen där ritualen skedde kom den vackra gudinnan Vac, när Varuna och Ka såg på henne utgav deras sädesvätskor. Vayu (Vinden) spridde säden direkt in i elden, och av lågorna föddes Bhrgu och Angiras, två siare. När Väc såg på sina två söner, vände hon sig till Prajapati och sade: en tredje siare ska födas och han ska vara min son precis som de andra två. De alstrade siaren Atri som var lika strålande som solen och elden" ( ur Rigveda).

Man kan erinra sig med vilken uthållighet den liturgiska praktiken för att hålla sperman kvar i Kundalinis rot utvecklades, tänka på tantrismen; lika ofta möter vi dock i de arkaiska texterna beskrivningar om hur sperman utges utan kroppslig kontakt med en kvinnogestalt. Ett exempel är i Rigveda (Veda, sanskrit वेद "vetande", är hinduismens äldsta "boksamling". De äldsta delarna kan härstamma från åren 1500-1000 f. Kr.). I boken möter vi Mitra och Varuna ansikte mot ansikte med Urvasis. " Under en offerakt blev de upphetsade av gåvor och dofter och utgav samtidigt sin sperma i en och samma vas" ( ur Rigveda)

Den här gången är det inte lågorna som välkomnar gudarnas frön utan ett ritualistiskt (liturgiskt) objekt, Kumbha, en vas av terrakotta som innehåller "den nattliga floden", som kallas Vasativari.
Det är på grund av detta som Vasistha, den höge rishi, också blir kallad Kumbahayoni, den som hade en vas som livmoder.

Om det är sant att varje händelse i livet beror på en liturgisk akt, hur kan då vissa viktiga händelser som förmedlar sorg och glädje uppenbara sig i ritualen?
Till exempel den lustfulla blicken mellan en kvinna och en man som inte känner varandra.
Film, romaner, bilder, är ofta platsen där dessa blickar broderas och sublimeras därför att de är en del av tillblivelsens slump.

Men brahminerna hade ett svar på allt. Det fanns en präst som kallades Nestr som hade den enda uppgiften att ta hand om sacrificiumofficiantens hustru, den enda kvinna som var närvarande under offerakten.

Kvinnan kastade blicken på kantorn (Udgatr) tre gånger, detta var tillräckligt för att parningen, en av flera under ritualen, skulle äga rum. Kvinnan tänkte: " Du är Prajapati, hanen, han som utger säden, fyll min vagina med din vätska så jag kan bli mor." Sedan satte hon sig och för tre gånger blottade hon det högra låret. Tre gånger fyllde hon upp hennes rörelse men tystad. Alla var tysta, man hörde bara ljudet av flytande vatten. Sedan sökte kvinnan skydd i sitt tält". ( ur Rigveda)

I Atharvaveda sägs att jorden " har svarta knän som ett barn som leker", det beror på elden som omfamnade jorden, på elden som pryder henne med lågan.
Sluter man ögonen känner man lukten av hennes jord.

Det är samma doft som kännetecknar feerna, nymferna, gandharvarna, Asura och Apsaras.
Och den som anropar jorden vill också bli en del av dess doft. Det är en doft som tillhör ett gammalt minne: " Doften som penetrerar lotusblomman, doften av Surjas bröllop, bär de odödliga gudarna. O Jorden, den ursprungliga doften, låt mig invaderas av samma doft". ( ur Rigveda)
Doften, lukten av jorden är säkert gudarnas lyckligaste upplevelse, när jordens doft Bhumi omfamnar inte bara Surya, utan varje kvinna.

"Din doft som impregnerar män och kvinnor, doften är deras lycka och lust, doften hos älskarna, doften hos hästarna, doften hos krigarna, doften hos de vilda djuren, doften hos elefanterna. O snälla Jorden, fyll upp oss också så att ingen kan göra oss illa."
Det är därför som alla bröllop som firades och som kommer att firas är en erinring av det som hände när Soma och Surya famntog  varandra.

 

Guido Zeccola

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen