Någon förklarade världen. Han kallades Buddha - Tidningen Kulturen

Essäer om religionen
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Det finns ett träd med hjärtformade blad och ovanligt lång spets. Det kallas Bodhi-träd. Bodhi betyder upplysning. En munk satte sig under ett sådant träd med löfte att inte resa sig förrän han nått svaret på tillvarons gåta.
Munken kallades Gotama. Han var son till en kung, som givit honom namnet Siddharta. (Den Allvetande.)




 

 

Innerligheten finns i bilden av Buddha

Den utformas på olika sätt i skilda kulturer. Japan, Kina, Thailand, Sri Lanka, Tibet. Varje människa besitter sin resurs i livet. Denna resurs saknar gränser.
För den slutliga frigörelsen krävs manlig kropp, påstås det.
”Vad heter hon? ”frågade en gång ett barn som hälsade på hos oss i Nacka. Barnet pekade på en bild av Buddha, som jag hängt upp på väggen.

- Det är ingen hon, undervisade min son sin kamrat. Det är Buddha. Han är ganska snäll, faktiskt.
Det finns ingen nåd, säger Buddha. Du bär orsak och verkan inom dig själv. Du bär livets frö och frihetens frö. Du bär den djupa medkänslan med allt levande.

Annons:

I tät grönska lever buddhist-munkarna på Sri Lanka. Deras mantlar är orange-röda. Vi, utländska besökare, skymtar dem på behörigt avstånd mellan grönska och klostret vita byggnader.

Det finns skönhet i det strikta. Bikkhus – munkar – lever enligt över tvåhundra regler. Varje morgon före soluppgången går de på sin pinda-pata, gåvoturen. De bär en svartlackerad skål, där lekmännen kan placera sina gåvor.

En Buddhas munk är egendomslös

Han har rätt till ett fåtal personliga ägodelar: mantel, sandaler, gåvo-skålen, vandringsstav, rakkniv och skallra att skrämma bort smådjur så att han inte av misstag skall skada dem.

Han skall inte hantera pengar (guld eller silver). Han skall studera skrifterna och vara tillgänglig för de lekmän som önskar hans råd.

Han skall vara ärlig, enkel, nykter, anspråkslös. Han skall leva enbart på frivilligt givna gåvor.

Buddhismen sägs vara ca 500 år äldre än kristendomen. Av många ses den som en reformistisk version av Hinduism/Vedanta. Munkarna lever enligt en gammal tradition med vandrande asketer. De går från hushåll till hushåll, ber om föda, får den eller inte och vandrar vidare.

Legenden, som ännu lever

Enligt den insåg prinsen en dag, att allt han ägde saknade värde, eftersom det var förgängligt. Han lämnade palatset, prinsvärdighet, hustru och barn, för att söka sanningen om livet. Han blev nu den vandrande asketen Gotama. (Goda oxen)

Efter många år i skogen och bland undervisande mästare, satte han sig under ett träd och svor att inte stiga upp förrän han förstått tillvarons natur.

Samma berättelse och gestalt är central i varje buddhistisk tradition

På Sri Lanka blänker altaren i gult, rött, grönt och skimrande svart. Tempelbyggnaderna är enkla och vita.

Traditionen kallas Theravada – de äldstes lära- och anses komma ur Buddhas egna bevarade ord. Munkens klädsel är enkel, huvudet rakat. Ett svart parasoll kan skydda mot solen.

Hos tibetanerna i Himalaya finner vi gula mössan sekt och röda mössans sekt. Huvudbonaderna anger traditionen. Buddhan framställs ofta som Chenrezig, medkänslans mästare, den tusenarmade formen för gränslös medkänsla. Bilden av Chenrezig är rikt ornamenterad. Vitalt i traditionen är vita eller gröna Tara ”alla buddhors moder.” Dessa smyckas av lotusblommor, pärlband och diadem, som sägs vara dygdens, renhetens och visdomens symboler.

Munken kallas lama och bär vinröd yllemantel. Deras händer hanterar ofta ett radband med 108 kulor och de mumlar sitt mantra, som kan lyda: Om mani peme hung.

Ordet lama: la=stor. Ma=mor. En tibetansk munk är alltså en stor mor?

Jag levde i Dharamsala, exil-tibetanernas samhälle i Indien

På slingriga vägar högt över ravinerna i Himachal Pradesh kunde jag resa till nunneklostret i Tilokpur på vägen till staden Patankot, och vistas i deras gästhem. Deras meditationer hördes långt över landskapet. De skramlade, trummade, tutade och klingade.

De sjöng ut sina mantran, högt och snabbt. De reciterade ur textboken, ljudligt och entonigt.

De tibetanska meditationerna består av visualiseringar, mantran och recitation. Gudarna gestaltas i textböckerna och beskrivs i detalj med emblem, ornament och symboler. I templet blir munken eller nunnan ett med den gudomliga gestalten.

Tyst meditation är sällsynt eller inte alls förekommande.

Munken Gotama satt nio dygn under trädet. Frestelserna var många, och han visade dem från sig. Vackra kvinnor närmade sig, rikedomar erbjöds, liksom makt, ära och berömmelse.

Han såg sina tidigare liv. Tusentals, från tidernas begynnelse.

Efter dessa nio dygn tog han jorden till vittne och vidrörde marken där han satt:

- Byggmästare, jag har sett dig! Aldrig mer skall taksparrarna resas på detta hus.

Respekt för de traditioner vi ifrågasätter och rentav ogillar

Mycket kan sägas. Kvinnor? Fattigdom? Tjänande?

En kvinna kan inte bli Buddha, hör och läser jag i skriften.

Det fanns en kvinnlig nunneorden, men den dog ut och lär inte gå att återupprätta, eftersom traditionen inte tillåter det.

När jag går in i templet för jag samman händerna.

Jag för upp dem till huvudet, till munnen, till hjärtat. Templets inneboende energi har jag samlat mellan mina händer. Jag tänker, talar och känner med vördnad. Enligt tibetansk sed bugar många och lägger sig raklånga framför altaret. Inte så få tar sig fram kilometer efter kilometer på det viset. Kanske runt ett heligt berg eller på vägen mot ett tempel.

Det gör mig inget illa och inte blir jag upprörd. Inte heller upprörs jag av att bikkhun inte vill ta mig i hand eller, än mindre, krama om mig. Enligt reglerna skall han hålla sig på avstånd från kvinnor. Inte för att vi är ovärdiga, men för att undvika frestelse.

I Thailand bär bikkhus gula mantlar. De lyser i trafiken. Bikkhunis (nunnor) bär vita mantlar och syns inte lika bra. De kallas ”Dassa sila”, som betyder ”tio regler” (munkar och nunnor lever enligt tio grundläggande regler) och anses vara lek-kvinnor. Vid religiösa fester, måltider och sammankomster serveras munkarna först. Därefter serveras ”dassa sila.”

Nunnorna söker sig mot munkarna och de traditioner dessa omfattar. De vill ha samma villkor, värderas likartat.

Där nunnor alls förekommer i buddhistiska traditioner finns tydliga förbehåll. När jag gästade ett nunne-klostret i Tilokpur, såg jag hur nunnorna rättade sig efter munkarna. Vid kallelse och krav från munkarnas kloster, på flera mils håll, gav sig någon nunna iväg. De var inte självständiga, enligt tradition, och ”lydde” under någon högre lama, som det kallas. Hierarkierna är tydliga och olustiga.

Jag gick in i templet, vände mig mot altaret och la mig ned på knä med pannan mot golvet. Ändå – tiden i nunnornas kloster var något av det bäst tillbragta månaderna jag upplevt.

 

Ständigt återkommer jag till bilden av munken som satt under trädet i Bodh Gaya och genomskådade livet så till den grad, att han menade sig, efter tusentals inkarnationer, ha fått nog. ”Byggmästaren”, som rest taksparrarna, hette lust, själviskhet, girighet, högmod, hat, avund, rädsla och allt möjligt i den vägen.

Jag accepterar alla vägar, alla riktningar

Sedan munken blivit Buddha bestämde han sig för, efter tvekan, att undervisa. Hur skulle en sådan lära uppfattas? Antagligen skulle han hånas och förlöjligas. Alltså tog han tag i sig själv, påminde sig om att han nu var ”Tathagata” – en av de största visa som någonsin beträtt jorden – och inte borde låta sig störas av lite spe från de okunniga. Säkert fanns också de, som törstade efter läran och skulle reagera med både tacksamhet, förståelse och frigörelse.

Den buddhistiska läran spreds över hela Asien

Från Indien över Kina, Japan, Thailand, Burma osv. Den flöt in, som ett vatten, i och genom de traditioner som redan fanns och kläddes i olika dräkter, såväl mentalt som fysiskt. Kärnan förblev densamma.

Kvinnor föder barn. Detta, sägs det, är en av orsakerna till kvinnors svårighet att frigöra sig från samsara. Ändå är födandet en förutsättning för upplysningen. Utan samsara (livets cykler) inget nirvana.

Utan livets upprepade återkomst, ingen insikt i dess natur. Visdomens paradox.

Männen i dessa traditioner bär upp det tak under vilket barnen föds och ständigt återföds, tills upplysningen är nådd.

Jag har lyssnat till japanska munkars recitation, något av det mest medryckande som framförs i den vägen. Vid altarets bilder av tranor och lotusblommor, i svarta dräkter med vit garnityr, framför de sin musik och skapar frid, frihet, stillhet.

Jag har lyssnat till och deltagit i de tibetanska mantrasångerna och recitationerna. Jag har deltagit i Thailändska buddhisters religiösa fester.

Innerligheten finns i bilden av Buddha

Den utformas på olika sätt i skilda kulturer. Japan, Kina, Thailand, Sri Lanka, Tibet. Varje människa besitter sin resurs i livet. Denna resurs saknar gränser.

För den slutliga frigörelsen krävs manlig kropp, påstås det.

”Vad heter hon? ”frågade en gång ett barn som hälsade på hos oss i Nacka. Barnet pekade på en bild av Buddha, som jag hängt upp på väggen.

- Det är ingen hon, undervisade min son sin kamrat. Det är Buddha. Han är ganska snäll, faktiskt.

Det finns ingen nåd, säger Buddha. Du bär orsak och verkan inom dig själv. Du bär livets frö och frihetens frö. Du bär den djupa medkänslan med allt levande.

Fördelen med spridningen av Buddhas lära i västvärlden

är att den spräckt kyrkans makt och skakat om dess ramar och fundament. När buddhismen var ny i Sverige, möttes den med oförståelse, misstro och förakt. Kristendomen var fortfarande den Sanna Tron.

Med tid och inflytande förändrades uppfattningen. Leonard Cohen – populär artist – försökte sig på zen. Filmstjärnor förespråkade tibetansk buddhism. Människor reste, fann sin Mästare vid Sri Lankas stränder eller i Himalayas berg.

I Sverige skildes kyrkan från staten.

Jag tog formella ordinationer av ett par lärare i olika traditioner – Theravada och tibetansk buddhism. Jag skickade pengar till klostren, som jag gärna besökte.

Något annat kan inte vara möjligt. Det vi kallar den moderna världen tränger sig på. Vetenskap hyllas.

Inom varje tradition uppstår sprickor. Maktkamp färgar av sig och ”Byggmästaren” blandar sig i med sina obehagliga egenskaper.

Högmodiga lärare i religion, filosofi och etik förblindas och glömmer:

”Det är inte vad andra gjort eller lämnat ogjort som du skall reflektera över. Du skall reflektera över vad du själv gjort eller lämnat ogjort.” (Dhammapada)

Jag tog avstånd från den formella buddhismen. Läran om Tulkus och återfödda mästare inom tibetanska traditioner hade gödslat min misstro. Handlade inte detta om ett sätt att skaffa sig makt?

Theravadas syn på nunnor inom traditionen fick mig att backa

Varför skulle en gammal erfaren nunna gå ned på knä för en ung novis bara för att hon var kvinna och han man?

Det jag erfarit under mina år bland buddhister i Asien och Sverige har inte lämnat mig. Själva perspektivet finns, givetvis kvar. Det som säger, att vi från den västliga världen saknar rätt att tränga oss på med mission, makt eller vad uppfattningar det vara må.

Då och då återvänder mina tankar till den ensamma munken under trädet där han satt för över 2500 år sedan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annakarin Svedberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen